Springpojke i Piteå.

Blommor.

Har alltid gillat blommor.
På grund av att jag fick jobb på Hällans blomsterhandel, så växte mitt intresse för blommor och växter över huvud taget. Fann jobbet intressant och omväxlande.
Vi var flera pojkar som fick jobb i Piteå. En kompis åt mig Karl Gunnar Berggren fick jobb på Färgbolaget i stan. Bägge hade vi en pack cykel som vi fraktade runt varor på. Ofta var vi ner till ”Fille” Nordfors på Busstationen med saker. Han med färgburkar och jag med blommor. ( Bilden visar Snustorget med dåvarande blå pilen Hällans blomsterhandel och vita pilen Brunte nordlunds hus med Oskaria och Bruntes skinnateljé på innergården) Bilden tagen under den första Piteå dansar och ler festen.
”Fille” var en ganska butter man. Jag har dock en känsla av att han i grund och botten var väldigt snäll. Efter att ha skickat blommorna gick man över på Götas kaffe som till storleken var ungefär som en lekstuga. Väggfasta bänkar runt om och tre bord framför. Göta var en bastant kvinna med stor pondus Hon var gift med Polisman ”Hebba” Holmlund. På kaféet jobbade en rasande vacker flicka tyckte vi. Dessutom så avhandlades mycket saker under dessa besök. Vanligtvis varje dag.
Det var oftast trevligt att cykla ut till kunderna med blommor. Den bästa kunden som jag for med blommor till Var apotekare Edlund. Fru Edlund gav alltid en rejäl dricks, vilket kunde vara ändå upp till ett par kronor. Ändå bodde hon nära. Hennes bostad var i övervåningen på nuvarande Handelsbanken. Bryggarmästare Röing var en annan kund. Hanhörde dock till dem som var snål med dricksen. Dessutom uppfattade jag hans humör som labilt.
Man kunde få åka till väldigt många olika ställen. En gång fick jag en beställning att åka ner till en båt som låg i norra hamnen. Båten höll på att lossa styckegods av något slag. Kl 9 00 på morgonen så knatade jag ner till hamnen och frågade vid landgången till båten, var jag kunde lämna blommor till båtsmannen. Du får väl gå ner själv till honom med blommorna. Var finns han, frågade jag? Tredje dörren till vänster en trappa ner.
Jag travade på och hörde bakom dörren att det var någon sorts liv där inne. Knackade på dörren men ingen öppnade. Då öppnade jag försiktigt dörren och klev på. Det låg en kvinna och en man i sängen. Dom sov inte, utan hade annat intressant för sig. Mannen röt, ut. Jag kommer ju med blommor till en båtsman Persson, är det Ni stammade jag fram. Ja det är det, Ut pojkvasker, försvinn. För att dra ut på tiden och titta så mycket som möjligt på paret, så säger jag , brukar få dricks när jag bär ut blommor. (det var inte alls så att man alltid fick det)men detta var närmast en uppehållande gest.
Jag ska ge dig för dricks röt karln och vräkte sig ut ur sängen. Snabbt slog jag igen dörren och fort som bara den sprintade jag uppför trappan och nerför lejdaren. Hörde bara en smäll i en dörr och en svordom. Mannen jag frågade när jag kom till båten var båtsmannen fanns, log ett sådant leende att jag förstod att han visste vad som pågick å att jag nog skulle få bråttom därifrån.
Lärde mig binda kransar och fick pröva att binda buketter av trädgårdsmästare Larsson. Han hade ingen fru men Mina Johansson som kvinnan hette som han bodde ihop med hade ett stort inflytande över hans liv. I det inre rummet av affären tog hon emot sina kompisar. Där satt de och rökte och pokulerade.” Stora” Marta Andersson som var adjunkt på läroverket var en ofta sedd gäst. Hon rökte cigarr. Dessutom hade hon fått för sig att jag var springgrabb även åt henne. Så varje gång hon kom in på blomsterhandeln och satte sig med Mina, så skickades jag till Bewes Tobakshandel för att köpa Cigarrer åt henne. Hon rökte en sort som hett Havanesa . Hon var ofta klädd i byxor. Gärna rutiga. På denna tiden hade inga kvinnor byxor, därför ansågs hon som lite manhaftig som det hette. En annan dam som ofta var där var fru Liljegren. Tage Liljegrens mamma. Dom hade en verkstadsindustri på Klubbgärdet. Även hon bolmade tillsammans med Mina.
Jag har hamnat en bit på sidan av ämnet. Blommor.
Snart nog hade jag lärt mig de latinska namnen på blommorna vi hade i handeln. Hemma började jag fundera på om jag skulle börja odla något i potatislandet. Å så blev det. Jag odlade olika kålsorter och andra grönsaker. Dessutom skolade jag växter och drog upp plantor. Började tidigt på våren med att lägga ut hästskit som jag varvade med halm för att få varmbänk. Kunde då börja odla så mycket tidigare om våren. Det var bara ett fel och det var att det var ett alltför skuggigt odlingsställe. Det fick kompenseras med kärlek och stor omtanke och intresse till det jag höll på med.
I tid hade jag nu slutat på Hällan och börjat jobba åt en annan trädgårdsmästare på Munksund som hette Nilsson. Disponentträdgården var den nya arbetsplatsen.
Återkommer om denna speciella tid.
Tage.S