Min start i Livet!Som pojke mellan 5 och 6 år, med en fritidsfiskande far, kom jag i pojkåren genast i kontakt med just hav, vatten, fiske. Min far Uno var träarbetare och byggde hus där hus behövde byggas. Han och en kompis, Holger Johansson (bodde i Råningen) byggde hus åt folk på basis av vanlig timpenning.
Han byggde exempelvis ett hus åt en hönsgårdsfarmare på Pitholm just vid denna tid. Min far frågade då, vad äter hönsen?
Farmaren svarade att de åt allt egentligen. Gärna färska proteinfyllt foder.
Min far frågade då, om det inte kunde vara ett bra fiskfoder med Simpor. Det var ju en oönskad produkt av såväl husbehovsfiske, som när amatörer gav sig ut på fisketurer. Man fick ibland förskräckligt många av dessa hornförsedda fiskar. Många hårda ord är uttalade vid åsynen av den allt för stora fångsten av dessa svår bortagna djur från redskapen.
Visst kan det vara ett bra foder svarade han.
Kan jag då börja leverera simpor åt Dig?
Visst svarade hönsfarmaren.
Min far kom hem och frågade mig om jag ville tjäna pengar på att samla in Simpor?
Absolut tyckte jag.
Jag åkte ut till de olika bryggorna i Jävre där jag visste att det fiskades och ställde dit lådor att kasta Simporna i. Nu kunde mina första inkomster börja strömma in. Jag fick 25 öre per kilo för simporna och betalade inget för dem.
Min far som körde motorcykel till Pitholm varje dag, hade en låda på pakethållaren, varje gång han åkte till jobbet, fullt med Simpor.
Hönsfarmaren tog mot Simporna och gjorde var tredje dag ett kok av simporna och silade bort hornen som inte gick att koka sönder så, att det blev med blandning med torrfoder en bra gröt att ge till hönsen. Detta pågick under en dryg månad.
Samlade in nästan 600 kilogram simpor.
Men si, då fick hönsfarmaren reklamationer från butikerna för att hans ägg smakade fisk, å då var det färdigt med leveranserna.
Far hade byggt färdigt, sommaren var slut, så försäljningssäsongen var hur som hels över. Jag minns i alla fall hur kul det var att samla in dessa Simpor, för jag visste ju att jag skulle få pengar för mitt arbete. Pappa hade gjort en två hjulig kärra åt mig som jag samlade in fisken med.
En sommar med en inkomst av 150 kr. Det fanns ingen mer sådan guldgosse i Jävre. Tror jag.
Kom ihåg att detta var 1946 – 47.
Mitt intresse var väckt för att köpa och sälja.
Nästa berättelse är om hur jag sålde mössor och hattar!
Tage Skoog
Han byggde exempelvis ett hus åt en hönsgårdsfarmare på Pitholm just vid denna tid. Min far frågade då, vad äter hönsen?
Farmaren svarade att de åt allt egentligen. Gärna färska proteinfyllt foder.
Min far frågade då, om det inte kunde vara ett bra fiskfoder med Simpor. Det var ju en oönskad produkt av såväl husbehovsfiske, som när amatörer gav sig ut på fisketurer. Man fick ibland förskräckligt många av dessa hornförsedda fiskar. Många hårda ord är uttalade vid åsynen av den allt för stora fångsten av dessa svår bortagna djur från redskapen.
Visst kan det vara ett bra foder svarade han.
Kan jag då börja leverera simpor åt Dig?
Visst svarade hönsfarmaren.
Min far kom hem och frågade mig om jag ville tjäna pengar på att samla in Simpor?
Absolut tyckte jag.
Jag åkte ut till de olika bryggorna i Jävre där jag visste att det fiskades och ställde dit lådor att kasta Simporna i. Nu kunde mina första inkomster börja strömma in. Jag fick 25 öre per kilo för simporna och betalade inget för dem.
Min far som körde motorcykel till Pitholm varje dag, hade en låda på pakethållaren, varje gång han åkte till jobbet, fullt med Simpor.
Hönsfarmaren tog mot Simporna och gjorde var tredje dag ett kok av simporna och silade bort hornen som inte gick att koka sönder så, att det blev med blandning med torrfoder en bra gröt att ge till hönsen. Detta pågick under en dryg månad.
Samlade in nästan 600 kilogram simpor.
Men si, då fick hönsfarmaren reklamationer från butikerna för att hans ägg smakade fisk, å då var det färdigt med leveranserna.
Far hade byggt färdigt, sommaren var slut, så försäljningssäsongen var hur som hels över. Jag minns i alla fall hur kul det var att samla in dessa Simpor, för jag visste ju att jag skulle få pengar för mitt arbete. Pappa hade gjort en två hjulig kärra åt mig som jag samlade in fisken med.
En sommar med en inkomst av 150 kr. Det fanns ingen mer sådan guldgosse i Jävre. Tror jag.
Kom ihåg att detta var 1946 – 47.
Mitt intresse var väckt för att köpa och sälja.Nästa berättelse är om hur jag sålde mössor och hattar!
Tage Skoog
(Bilderna är Hornsimpor)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar