Under min tid som springpojke hann vi att flytta Hällans Blomsterhandel, från dåvarande plats hos Brunte nordlund, till modernare byggnad hos biografägare Lundmark. Biografägare lundmark drev två biografer i Stan vid denna tid. Dels Metropolbiografen dels också Skandia.(På bilden kan man se Metropolbiografen och Bewes Tobak). Vi var grannar med en butik som sålde frukt och grönsaker där. Samma ingång på baksidan.
Lundmark bar huvudet högt. Han hade huvuden vänt uppåt så man såg genom näsborrarna ändå in i mitten av huvudet sneglande ner på personerna han pratade med. Det hade hustrun också. Kanske det var ett tecken på att de tillhörde societeten i stan på den tiden. Dit hörde även herr trädgårdsmästare Larson och sammanboende fru Johansson.
Brunte med fru tillhörde också denna kategori. Men Brunte var nog ganska obekväm i denna situation. Han yttrade sig både högljutt och föga societetstillvant. Brunte tog varje sommar fram sin bil, en Adler. En riktig liten limousin. Såg ut som en förgylld DKW. Ibland skulle det vara fest hos trädgårdsmästaren och hos Mina. Då fick jag lov att hjälpa till. De bodde på västergatan i färgbolagsdirektör Jonneryds hus. Då var det att följa med till systembolaget som var beläget i undervåningen på stadshotellet. Viner inhandlades och äggtoddyn skulle vispas och röras ihop. Golven damsugas och mattorna piskas. Jag fasade alltid för denna årligen återkommande bjudning. Själv var jag självfallet inte med på festligheterna. Det hade ju inte gått för sig. Men Brunte som var den annorlunda mannen han sa noggrant till att jag skulle vara med när han och hustrun hade sin tillställning. Det var jag också. Jag tror han såg i mig någon sorts odygdig kopia av sig själv som ung. Undrar om han inte dessutom hade tänkt tussa ihop mig med sin egen flicka som var i samma ålder som jag. Hon gick realskolan i Piteå och fick en uppfostran som det plägades för att bli en fin dam. Hon var onekligen vacker. Men något annat än att se henne snedda in i huset var det inte tal om.På andra sidan gatan vid snustorget hade slaktar Forsman (Erik) på innergården sin köttaffär. Däremellan klädecentralen som var duktiga på att sälja kläder. En bit längre bort på storgatan hade Rickards kläder sin butik. I ingången mot slaktar Forsmans butik mellan Klädecentralen och Skandinaviska banken hade KorvSune sitt, vad jag vet första korvstånd. Sune Berggren blev så småningom en god vän till mig. Han var förutom korvhandlare även myntsamlare på äldre dar. Forsman hade under några år tidigare hjälpt Sune på fötter. Sune var mycket glad i sprit på den tiden. Forsman fick honom på andra tankar, lånade honom pengar till en korvkiosk och en plats att stå på. Sune var från denna tid en nykter alkoholist. Det var han stolt över. Han skötte sin kiosk bra och kunde efter en tid starta ytterligare kiosker. Större och mera välsorterade. Att det blev korvkiosk han satsade på, var ju för att på det sättet kunde i Forsman slå två flugor i en smäll. Dels få större avsättning för sin korv, och dels hjälpa Sune.
Mitt emot korv Sune och Klädecentralen fanns Skohandlare Lundberg. En rakryggad aristokrat. Med järnhand dompterade han sin butik. På den tiden hade han endast Oskaria som störde hans tillvaro. Ingen i hans familj fick bry sig om affärens skötsel. Endast arbeta hos honom och lyda. Därav blev det heller aldrig att någon nära ville ta över butiken, någonsin möjligt, för någon att göra det. Så kan det gå.
På andra sidan torget var de stora bjässarna i Piteå. Det som allt rörde sig kring. Wallstens Järn.
Såväl Rudolf som Frans han jag under denna tid få kontakt med. Inte så att jag på något sätt betydde något för dem, eller att de hade på något sätt fäst sig mig, en obetydlig springpojke. Dessutom hälsade man på Gunnar Lundholm som jobbade på kontoret hos Wallstens. De gick båda runt på sin järnaffär och talade med folk. Bägge en aning disträ till sina läggningar. Men kundnära och folkliga på sitt sätt. Torsten Wallsten var ytterligare en av dessa stans höjdare. Inte heller han var särskilt road av fester och liknande. Han föredrog att sätta sig i en kanot och paddla iväg på egna äventyr.
Det var enkelt att förstå att människorna i Pite bygden gillade dem. Företagsamma, arbetsamma och på samma nivå som sina kunder. Det sas om Frans att han hade stor förståelse för socialdemokratin. Inte så att någon trodde att han var socialdemokrat, men han yttrade att det var tack vare att folket genom deras politik, fick det bättre, så fick även Wallsténs det bättre. Pite bygdens stora affärsmän på denna tid var just dessa och dessutom möbelhandlare Blom.
Med stora träindustrier fans det vid denna tidpunkt många förvaltare disponenter och annat löst folk som satte sin prägel på staden. Några av dessa som verkligen senare livet blev såväl kunder som mina goda vänner liksom om Ekbergs konditori och kaffegänget, skall jag berätta om senare.
Först skulle jag gå några år i livets skola.
Tage S
Komentar skriven av Gunnar Lundholm.
Tack för mejl 26/1.
Vi känner igen det mesta från din berättelse om Jävre och Piteå. Genom alla namn du räknar upp drar man sig till minnes barndoms- och ungdomstiden.
Från barndomstiden c:a 5 – 7 år kommer jag ihåg följande:
Min farfar var sjuk och skulle aldrig bli frisk igen. Han hade alltför få att prata med. Jag stod med ena foten på sängkanten och förde både politiska och religiösa samtal med honom. En gång så rörde samtalet Paul Höglund och hur driftig han var. Han hade ju många järn i elden. För att riktigt glädja min farfar sa jag; ”Han kom säkert att bögg en körk också”.
I de tidiga ungdomsåren med nöjesförbud smög jag mig iväg på cykel och stod utanför och tittade in på ”härligheten” i Turistparken. Där spelade en storbandsorkester som hette Nordlands och Roxy. Sedan uppträdde en Swingtrio som leddes av en mycket skicklig dragspelare som hette Herbert Westerberg från Pitholm. Vi bodde grannar under den tiden han växte upp och tränade. Lisa Åhman var mycket förtjust i honom, men fick tji. Han spelade nog på danser ända upp i pensionsåldern. Jag tror att han är död.
En gång smög jag mig in och köpte en lott och vann en urna som var högsta vinsten. Den har jag kvar.
Varje sommar gjordes det utflykter till Bergön. Vid vissa tillfällen var det landstigning nedanför Skogs och Höglunds sommarstugor, om jag minns rätt. Där avhölls också gudstjänster som var motivet till utflykten.
Om bilden från tältstaden är från Öur´n fick den sin egen fräckis. Det var några flickor som tältade där och hade skrivit Konsumgänget på tältet. Några stygga pojkar var dit och satte två prickar över o.
När du sedan börjar uppräkningen av de gamla profilerna från Piteå, poppar det upp massor med minnen. Hur jag kom med där, gör mig glad men tycker knappast att jag riktigt platsar i
detta fina sällskap.
Hälsningar
Lena o Gunnar
Inlägg Tage
Det är inte färdigt än Gunnar.
Du kommer om Du vill eller inte bli omtalad igen. Förmodligen ganska snart.
Du har haft stor betydelse för mitt fortsatta liv, vilket innebär att jag kommer att nämna Dig fler gånger i denna biografi liknande typ av blogg. Känn dock ingen fruktan eftersom Du tillhör en av dem som jag alltid haft stor aktning för.
Vänligen
Tage/S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar