Om mig

Mitt foto
Jävrebyn, Norrbotten, Sweden

torsdag 29 oktober 2020

 

Den nya digitala tandvården.

Jag har nu haft mina Brobergska Astra skruvar sedan 2007. Detta utan problem allt sedan den digitaliserade vården kom till. Ett bra jobb av Broberg.

Sedan någon månad påbörjade jag ett nytt projekt på samma klinik på en ny ända av munnen. Då var det tre skruvar med tillhörande bryggor, nu är det fem skruvar med tillbehör. Jag har nu en dam som både borrar i tandkistan och i tänderna. Mitt krav var att jag ville ha en klinik som kunde utföra scanning av munhålan för att få den exakta passformen. Eftersom jag lagt några år på nacken så har jag nött ner tänderna en bit. Därav förändrat mitt utseende till gammal hopknipen gubbe. Med munnen i tredimensionell form på datorn kan man vrida och vända, ta bort och lägga till. Jag tar därför detta som en skönhetsoperation för att kunna motivera kostnaden.

 För det kan väl aldrig bli för dyrt att upprätthålla attraktiviteten för kär hustru. Eller kan det, det? Tänk att en dag komma hem och smila upp sig med ett nytt och fint Stomatol leende. Inte för att jag vet om Stomatol finns kvar i branschen numera. I vart fall fanns ordet inte i Datorns rättstavningsprogram.

Med sina svarta ögon tittar hon, (tandläkare Christina Radek) på mig och berättar hur vacker jag ska bli, när hon snott och vänt på de digitala bilderna och skapat ett mästerverk. Det är det jag ser av henne under många timmars gapande. Här har man ju mun och nässkydd på sig när man inte gapar hos tandläkaren eller äter. Men man förstår ju att hon gläder sig att hon fått tag på någon som frivilligt utsätter sig för hela plågo-turen man får gå igenom. Å dessutom har för avsikt att betala för detsamma.  Vid 80 år borde man kanske nöja sig med att äta flytande eller med sugrör.

 ”Bort med sådana tankar! ”

Snart känner Ni inte igen mig. Men jag lovar att hälsa och presentera mig.

 Till dess lid med mig.

fredag 2 oktober 2020

 

Att flyga!

En Dröm!


Vi skulle ner till Spanien som vi brukar på höstarna. På grund av Covid 19 har vi varit en aning in- bivalenta denna höst över hur vi skulle göra med den brukliga flyttningen till sommar Spanien.

På grund av en påbörjad tandbehandling med inplantat som gjordes i våras så kändes det extra nödvändigt att åka ner. Där satt jag nu i flygmaskinen. Köpte extra wifi av Norwegian för att kunna lyssna på medhavd talbok. En historia från Arjeplog som skulle hålla mig sällskap på resan under några timmar. Man skulle ju tro att Norwegian reklam om fri wifi gjorde det möjligt att lyssna på en medhavd ljudbok. Men icke! Icke annat än med lite extra pröjs.

Nåväl saken tog sin början med att jag i stället för att lyssna kom på mig med att börja titta ut på periferin på marken nedanför. Vi hade kommit så långt att vi hade sneddat över Danmark och var på väg ut över de västra trakterna av Tyskland. Jag fantiserade om vad jag förväntade mig att se. Satt på högra sidan av planet och väntade mig att se den långa banken över öppet hav som ligger utanför Gröningen, Strax utanför Amsterdam i Holland. En bank som gjort det möjligt att ha ett bördigt och vackert grönområde på jättemånga kvadrat mil innanför banken. Jag har kört den en gång och skulle gärna vilja följa innanhavet som ligger tror jag 18 meter under havet utanför. Det finns en rad fina små ställen med duktiga små hantverkare och bönder som gör både träskor och producerar olika ostar som vi gärna äter i Sverige och även annorstädes.

En kompis åt mig, som tyvärr numera räknas som framliden rekommenderade Stade i Tyskland som en första ort att stanna vid. Man kunde stå fint med husbilen nära Centrum av Stade som bara låg en bro över kanalen för att botanisera bland andra, kanske turister.

Att fortsätta färden via Amsterdam och ost-orten Gouda med sin Gouda Cheese Experience, mot Antwerpen. En gammal fin stad som är full av båtar broar kanaler och båtar. Det cyklande folket bor här i Amsterdam och Antwerpen. Har aldrig sett så mycket cyklar någonstans som här där jag var 1989 senast. Kanske annorlunda nu. Hålla kusten ner mot Rotterdam och ner mot Ostende, som är som ett enda stort sommarnöjesfält. Med djurparker mera åt Säl fisk, vatten hållet. Stora sandstränder och vackra vyer vid både ebb och flod.

Fortsätta ner mot Normandie och alla de minnen som finns sedan en tidigare färd i de nejderna. Här steg de allierade iland med fruktansvärda förluster men med en slutseger över Hitler som slut. En rörande allvarlig påminnelse om Europas frihetskamp. Ett av de fina minnena är ju att besöka Le Mont st Michel Slottet ute i vattnet. Äta en god middag och ta sig iland innan floden kommer.

Vi närmar oss nu målet för de drömmar som dykt upp. Att färdas Biscaya bukten ner utmed vattnet. Ner mot Bordeaux och alla de vinhus, vinbodegor och mångomskrivna vinhus som huserar här. De stora höga sandbergen utmed havet och de vackra vingårdsfälten. Stanna en eller ett par veckor och botanisera i denna härad. Köra runt stanna smaka köpa hem från Pomerol distriktet Médoc Pauillac  Saint Emilion, ja det finns hur många som helst. Ex vis Sauternes en liten obetydlig by med enastående goda söta viner.  

Nu tog radion över igen. Det hade blivit lite molnigare. Sikten inte lika bra. Uppläsaren av boken mässade på om en förmodligen intressant historia som jag inte vet så mycket om. Fumlar med stoppknappen och tänker att det väl finns repris på saken. Ögonen känns tunga. Inte långt till Spanien nu. Klockan bara tre på eftermiddagen. Chauffören på flygmaskinen talar just om att vi skall landa och att temperaturen är 27 grader och solen skiner. Drömmen om hemresan från Bordeaux får vänta.

 Kommer fler flyg.