Morbror Paul Höglund en förebild.

En förebild.
Morbror Paul Höglund.Min mammas syster hade en man. Paul Höglund ( På bild Paul och Julia Höglund) hette han. Det var en morbror som jag kallade honom, bra människa. Allt igenom.
Han talade aldrig illa om folk. Trodde alla om gott, å hjälpte alla.
Rejälare än så kan man inte bli.
Dessutom idérik och framgångsrik. Framgångsrik i det mottot att han betydde alltid någonting för människorna i sin byggd. Hade kanske ett problem. Var alltid före sin tid.
Han startade i Jävre en folkpark med stor publik och många dåtida turister. Bilder från den tiden vittnar om en jätte till att underhålla folk. Byggde dåtidens första hoppbacke och tennisbanor och ett nöjes palats.
Startade en diversehandel där man kunde handla både mat och kläder.
Startade busslinje mellan Jävre – Hemmingsmark – Hortlax – Piteå.
Startade sågverksföretag i både Jävre och i markbygden. Hade lastbilar och personbilar för andra.

Var tillsammans med min far den som startade byggnation av fritidshus med början på Bunäsgrundet utanför Jävre hamn. Sedermera röjde väg tillsammans med Marino Berggren, och skulle etablera fritidsbebyggelse efter kusten på östra sidan från Jävre hamn.

För att få virke till att bygga en stuga på Bunäsgrundet fanns bara ett sätt som dessutom var vanligt för att skaffa virke till detsamma. Det var följande.
SCA drog virke i stora flottar till sina sågverk efter kusten. Det hände då och då att en del av virket slets loss från flottarna och drev runt i skärgården till dess att det spolades upp på någon ö eller kobbe. Där låg det år efter år. SCA bråkade aldrig om att försöka bärga viket eller stockarna, utan struntade helt enkelt i det hela. Som alla andra som skulle bygga något vid kusten åkte vi ut och bärgade en del av detta virke och sågade det till passande storlekar, för att bygga av detsamma. Jag minns hur vi åkte ut med ett av hamnens minsta båtar. Men med en Karl-Erik motor installerad mitt i båten. Detta för att den skulle flyta med denna tunga tingest.

Motorn hade monterats ihop av pappas båda bröder som kom ifrån Amerika (Elis och Herman). De kom till Jävre och såg att det på Farfars skräddarbord i bodan, fanns en låda med maskindelar från en gammal motor. Skruvade ihop det hela och monterade in det i pappas lilla båt.
Med denna bogserade vi hem stockar så att det
 räckte till en liten sommarstuga på Bunnäsgrundet.
Jag växte upp och började som springpojke i Piteå på Hällans blomsterhandel. Åkte först buss varje dag till jobbet. Men vid fyllda 15 år så köpte jag mig en moped. Kunde därvid köra till jobbet på 30 minuter i stället för att åka en timme buss. Vid denna tidpunkt viktiga minuter på morgonen. För resten viktiga ännu. Har aldrig varit någon morgonmänniska.
Hällan blomsterhandel låg i samma byggnad som där Skoogs City Hotell nu ligger. Det var Körsnär Brunte Nordlund som ägde huset som Hällans blomster hyrde in sig i. Brunte Nordlund var en fin människa. Han hade hjärtfel, men däremellan en riktigt hyvens karl. En dag hade han rensning i sina bodar för att rymma andra hyresgäster. Däribland så hade han en väldig hög av huvudbonader i form av hattar och mössor han tänkte elda upp.
Jag såg detta i pannrummet och tyckte att det var synd. Så jag frågade om jag fick dessa hattar och mössor. Visst morrade Brunte. Ta bara härifrån det hela.
Jag körde i stora kartonger hem sakerna under flera dagar. På kvällarna när jag sedan kom hem gick jag sedan runt och försökte kränga dessa saker.
Morbror Paul köpte flera hattar av mig. När han hade köpt skulle alla ha. Inget problem att sälja ut hela varulagret. Enda problemet var ett antal plommonstop och ett par höga hattar som har varit i min ägo i många år efter detta.
Inkomsten var bra. Jag hade en veckolön av 50 kr i veckan hos Hällan. Till detta kom intäkterna från hatt försäljningen. Hur mycket det blev minns jag inte. Men jag minns att det var pengar som gjorde gott. Mopeden var ju på avbetalning och jag kunde nu betala av mycket fortare än jag hade avtalat.
Min moped var en Huskvarna Novolett. Köpt av Cykelhandlare Sundström i Hortlax.
Morbror Paul hade flera anställda. De som kanske var de som hade jobbat längst hos honom var Anton Lundmark , Oskar Marklund och Bertil Sundström(den levande räknesnurran). Han var den som tummade allt virke. Behövde aldrig använda maskin för att räkna. Drog bara fingret nedför kolumnen med siffror och fyllde i slutsiffran. Ett snille på sitt sätt.
Oskar var förste sågare och Anton var baksågare.
Under en tid var jag den som tog hand om ”båkaven” det som blev kvar när man gjort bräder av trädet. Det skulle kapas i en meters längd och kärras ut på brädgården och travas i fina kaster.
Gunnar och Ivar Lundmark, Antons pojkar var andra som fick känna på det slitsamma arbetet.
Före mig och Lundmarkarna var det bland andra, Helge Berglund som slet med detta.
I Hyvleriet jobbade min far till och från efter behov. Tillsammans med de övriga brottades de med att framställa hyvlade trävaror av hög kvalité.
Oskar och Anton var de som hela tiden var med morbror Paul. De körde buss och godsbil, de sågade och hyvlade, och på den tiden det var nöjespark så var Oskar en ledande man för det också.

Jag såg aldrig Paul kroppsligt arbeta. Bara ge order och vara organisatör och ledare. Hans pojkar Runo och Einar var de som arbetade allra mest. De körde bilar och bussar och fraktade timmer och stod i. De var äldre än mig, men ibland kunde jag få följa med dem.
Julafton tog alltid Paul fram fiolen och spelade ” Å när jusen ska tändas därhemma” . Medan Runo eller Einar kompade med dragspel. När jag blev något större så var jag med och gned på min pappas fiol. Skön musik var det knappast. Det var nog bara Runo och Einar som var begåvade i orkestern.
Godhet var morbror Pauls signum!