Goda tider i Oljevärlden.

Resor i Fjällvärlden.
Fick telefon från Stockholm, Ulf Ingesson ringer och frågar om jag kan ordna en resa upp till Kebnekaise?
Jaha, å vem är det nu som skall vallas?
Jo det kommer främmande från staterna. De som köpt oss i Amerika vill komma till Sverige för att se på hur vårt bolag ser ut. Dessutom är de intresserade av att se på landet som sådant.Eftersom Du brukar fixa sådana här resor till belåtenhet, så skulle vi önska att Du kunde ta hand också om denna representation.
Vi har dock ett problem, säger Ulf.
Den som kommer över heter Mister Turvey och han är marknads - direktör för Conoco över hela välden. En av Conoco tre högsta chefer. Han har alldeles nyss haft en stroke, och har ett dåligt hjärta.
Du måste vara försiktig med honom och se till att han inte utsätts för allt för stora påfrestningar.
Ja, hur ska jag då gulla med honom tänkte jag
Men visst fixar jag det.
Det går ytterligare några dagar och VD i ARA Jet Kjell Petersen ringer mig.
Tage, jag vet att Ulf talat med Dig om Turveys hälsa. Men det är än viktigare än så, att han återbördas vid hälsa, så Du får se till att hitta något sätt att klara de påfrestningar Du utsätter honom för. Dessutom bör det ju inte vara de våldsammaste sakerna som han ska vara med om. Det finns väl lite lugnare saker också man kan göra i fjällvälden.
Jag lyssnade. En plan tog form i mitt huvud.
Jag var ju medlem i Rotary och där hade jag ju många vänner jag kunde få hjälp eller rådfråga.
Så på första bästa möte så frågade jag doktor Sundbom som var överläkare i Piteå om han kunde tänka sig att följa med. Förklarade noggrant att han skulle ha med sig piller och preparat för att hålla en hjärtpatient vid liv, om han skulle få något återfall. Jobbet är att befinna sig inom 25 meter från Turvey, var helst han än är under resan.
Sundbom sa att han hemskt gärna skulle vilja vara med men att han hade ett antal planerade operationer just den dagen. Han skulle undersöka om det var möjligt att skjuta på eller ändra eller ändå helst få en stand in för operationerna.
Han meddelade mig efter ett par dagar att han hade kunnat ordna en ersättare för dessa operationer.
Jag talade med min VD Kjell Pettersen i Stockholm, att jag hade lejt in en hjärtdoktor för ändamålet.
Det var vad jag trodde. Sedermera fick jag reda på att han långt ifrån var hjärtdoktor. Men å andra sidan hade han varit med länge och var säkert ett bra val ändå.
Jag förberedde utflykten noggrant.
Vi skulle upp till Kebnekaise tillsammans med Järva - Per och jaga ripa.
Dessutom skulle vi fiska.
Vi vanliga dödliga kom till Luleå eller Kiruna via SAS.
Mister Turvey kom med eget plan en Caravell direkt från staterna.
Hans plan var större än de plan som SAS flög med till Luleå på den tiden. Men är man stor och mäktig så är man.
Nåväl, folket kom så småningom till Kiruna och jag kunde få ta hand om dem däruppe.
Knut som hade helikoptrar från Gällivare hade skickat upp en av sina anställda till Kiruna för att köra oss.
Järva – Per hade åkt upp ett par dagar tidigare till ett Pörte han hade uppe på en fjällsluttning en bit ifrån Nikkaluokta. Det är för Er som inte vet det en liten lappkåta gjord av torv. En mera permanent byggnad än en vanlig tältkåta.
Han skulle lägga ut nät så att vi skulle få fisk.
Vi flög upp dem till Järva - Per och med oss hade vi också två ryssar. En politruk och en handelsattaché. Vd för bolaget jag och ulf. Dessutom en manlig sekreterare åt Turvey och doktor Sundbom. Allt för att det skulle se bra ut.
Dels var vår amerikanske vän, intresserad över att få träffa ryssar. Conoco hade ingen tjockolja i Europa, vilket gjorde att ryssarna var viktiga handelspartners för oss.
Järva – Per stod och vinkade på fjällsidan när vi anlände.
Vi blev inbjudna till Pörtet av hans dåvarande sambo – särbo eller kamrat. En samekvinna som i vanliga fall jobbade nere i Kiruna åt radion. Pörtet var verkligen mysigt. Mitt i kåtan brann elden där hon just kokat kaffe i en panna som hängde småputtrande över elden. På en flat sten bredvid elden hade hon bakat färskt kaffebröd.
Runt eldstaden låg renskinn över hela golvet. Här satte vi oss nu för att njuta av starkt samiskt kaffe. Hon visade oss sina tavlor hon hade målat. Motiven just från där vi satt. Hennes konst var såväl Olja som akvarell.
Stämningsfulla bilder inte särskilt stora. Skälen enkla. Svårt att frakta och bära dessa i ryggsäcken.
Efter kaffet ut för att fiska i en liten sjö strax nedanför pörtet.
På flugor och drag fick vi nu några rödingar. Mest Ryssarna, för de var mest intensiva med sitt fiske.
Sedan tog vi upp näten som Järva – Per satt ut. Där var det gott om fisk. Fisken gjordes omedelbart upp. Grillades över öppen eld. Det är garanterat gott. Till det fick vi bröd som Pers dam hade bakat över öppen eld den med.
Eftermiddagen skulle vi jaga ripa.
Sällskapet såg en aning komiskt ut.
Mr Turvey med en Doktor och en doktors väska, några meter efter sig, var han än gick.
Det flög upp några ripor och det small visserligen. Några ripor lyckades de inte skjuta.
Inte tror jag heller att det var särskilt lovligt att jaga dem. Men Järva – Per förklarade att det var allt i sin ordning. Har sedan förstått att han inte precis var något sanningsvittne i vad gällde regler för jakt och fiske. Det sägs att det inte finns någon i Sverige, som tagit ihjäl så många rovdjur av den typ som numera är fredade. Ett antal år senare så hade han visst ett antal problem för sin jakt med myndigheterna. Det hette väl att Järva – Per jagade, vi tittade på.
I mitt fall absolut sant.
Nåväl det hade blivit eftermiddag. Vi satt vid den lilla sjön och tittade ut över det vackra landskapet. Då hör vi ljud från en helikopter som närmar sig och landar utmed vår stora maskin. Det var Knut själv som hade varit in på ett bageri i Gällivare och köpt nybakade wienerbröd till oss allihop.
Det kallar jag service. Helikopter tio mil för att bjuda på Wienerbröd. Förmodligen var det väl inbakat i priset. Bättre ju mindre man frågar.
Efter kaffet flög vi till Kebnekaise fjällstation för att bada bastu och ta på sig rena kläder för middagen.
I bastun frågade jag den förhållandevis unge handelsattachén från ryssland om han bodde i Sverige med hela sin familj?
Ja, sa han. Jag har fru och en flicka med mig till Sverige. Men jag har också en flicka i Moskva.
Jasså?
Hon är tre år och bor hos min gamla mamma.
Varför då, frågar jag?
Han svarar lite undvikande att det bara blivit så.
Är det så illa att de behållit en flicka i ryssland som gisslan för att Du inte ska kunna kliva av i vårt land?
Han ger mig inget svar. Politruken som inte fanns i bastun hade inte åhört vårt samtal. Hade han det hade säkert frågorna hanterats på annat sätt.
Jag hade beställt en middag med de läckerheter som kocken på fjällstationen hade att tillgå.
Eftersom detta var på hösten så hade de fått några romstinna rödingar. Romen hade de saltat och gravat efter bästa förstånd. De visade mig detta när jag kom dit. Frågade om de inte hade sköljt romen något. Den var nämligen en aning rödfärgad.
Nej det gör man inte här uppe. Man tar bort hinnor och fjäll och gör den ren på så sätt. Men den är väldigt god förklarade de.
Efter Bastun så åt vi en god middag med alla tillbehör. Stämningen blev alltmer uppsluppen där vi var.
Jag frågade Doktor sundbom vilka operationer han hade varit tvungen att överlåta till annan läkare. Det var åderbrocksoperationer samtliga. Bland annat var det en kvinna från Jävre som skulle opereras.
Nu kom en obehaglig känsla över mig. Min mamma skulle ju opereras i dagarna. Kan det ha varit så illa att jag äventyrat hennes operation med min.
Till receptionen för att försöka ringa hem. Där fanns ingen kontakt med yttervärden. Telefon till Kebnekaise var inte i drift efter ett visst klockslag. Nödsamtal men inte annat . Var detta nöd.
Nej det kunde man inte säga.
Doktor Sundbom förklarade för mig, att ingreppen säkerligen var väl gjorda.
Med det fick jag nöja mig till dess att jag skulle komma hem.
Vi flyttade oss in i Lassinantis bibliotek.
Brasan brann, det knastrade härligt från veden.
Högsta chefen från Amerika satt på golvet. Med en inbjudande gest bad han mig sätta sig bredvid honom. Lutande våra ryggar mot väggen höll han om mig, som man gör med en god vän. Tage, sa han Du har det bra som får leva här.
I mitt huvud fanns en annan tanke.
Alla människor är lika om de sitter på golvet i Lassinantis bibliotek.
Min mors operation hade gått lugnt och fint. Jag kunde andas ut.
Under åren framåt ordnade jag flera likartade resor. De flesta med exklusiva gäster till höga priser.
Men jag betonar att vid denna oljans bästa tid, var pengar ingen bristvara för bolaget.
Vi tjänade mycket pengar och hade i övrigt inte särskilt lyxiga vanor.
Eller hade vi det?

("en del bilder lånade av Inger Holmgren och Ralf Vikstén")

Måttlighet vid huskurers användande tillrådes.

Appendix!
Piss på händerna.
Mitt förra avsnitt på bloggen behandlade en huskur där ingrediensen för tillfrisknande var enligt överskriften. (Läs föregående avsnitt.)
Eftersom jag fått in många förfrågningar om det verkligen är en verksam kur mot Kråk - Hakka, (Kråk – Hakka är tydligen en utbredd sjukdom), så får jag tillstå att jag endast själv prövat kuren vid ett tillfälle. Det var för 55 år sedan. Jag blev frisk från utslag och sår på händerna. Dessutom ger det en resistenthet mot förnyad uppkomst av samma slag,
eftersom jag ej haft något återfall.
Mitt råd är därför inte, att man ska pissa på händerna i förebyggande syfte. Lukten av dylikt beteende kan åstadkomma andra besvärliga komplikationer. Detta i såväl sällskapsliv som inom yrket.
Jag har i mina vidare funderingar funnit att det kan finnas yrken där kuren inte passar.
Ex vis skulle jag knappas tycka, att jag just de dagarna, jag ska gå till min tandläkare eller dentist för behandling, behandlades under tiden tandläkaren genomgick denna kur.
Å andra sidan, ifall man har tillräckliga skäl (läs lidande), kan man knappast backa för att tandläkaren befinner sig under behandling.
Det enda krav eller önskemål man bör kunna ställa vid sådant tillfälle är väl, att han har salivsugen igång hela tiden .
Skulle nu salivsugen sättas igång direkt nästa gång jag kommer dit, har jag nog skäl att fundera varför? Men det ger sig väl så snart som behandling påbörjas.
Den som föreslog denna kur, tänkte knappast på denna kategori användare. Å gjorde han det, så önskade han väl också dem friska igen!
Eller hade han redan tänder, man kan sätta i ett vattenglas på natten?
Lycka till med huskuren.
Tage /S

Pissa på händerna är rena medisinen

Piss är rena medicinen
Det är vår.
Våren är 2009. I Maj.
Jag och hustrun går förbi och över Jävreån. Det forsar hårt. Vattnet kastar sig nerför å fåran.
Jag påminns om forna tiders fiske på våren. I min barndom så var det en farbror som hette August Nilsson som fiskade i ån. Som pojke var det utomordentligt intressant att vara med och se när han drog upp mjärdarna eller Mjela, som vi sa. En sådan tingest var gjord som en strut eller en mycket liten Ryssja. För att den skulle kunna ställas ner i den brusande forsen fordrades att man satte fast densamma i ett trästativ som hade fyra eller fler vidjor som var hopknutna längst fram. Ungefär 2 meter framför trästativet. Inuti detta så spändes den lilla ryssjan upp.
Sedan var man tvungen att bygga en ställning ut i forsen för att stänga av densamma ett par meter. Man la ut en stadig bräda. Oftast ett par bräder som spikades ihop och stagades med brädor som höll emot forsens tryck mot avbalkningen av forsen.
Man hade gjort ett hål i avbalkningen av forsen där man satte ner mjärdet. För att det skulle se mysigt ut för fisken, så högg man sig granruskor som man stoppade runt omkring mjärdet.
När nu fisken kom och gick upp fört forsen på vårarna så, så var det ju lugnare att simma där det inte forsade så mycket. Fisken kunde först vila i aggan (lugnvattnet)som blev vid avbalkningen, för att sedan försöka ta sig vidare. Det var nu som fisken lurades att gå genom hålet där mjärden hade satts ner.
August pratade med mig som om jag var en fullvuxen person. Han kunde ge mig fisk att ta hem till mamma.
Oftast tog han dock fångsten i en flätad korg som han spände fast på Cykeln.
När jag slutar sa August så får Du och Din pappa ta över fisket i forsen. Det gick några år och fisket skulle av Byamännen ut på fiskevattensauktion.
Det skedde alltid när byamännen hade sitt årsmöte.
Arrendet var alltid om inget annat sas på 5 år.
Pappa hade gått dit. August hade ringt till honom och omtalat att han inte skulle ha arrendet längre. Jag är alldeles för gammal för att hålla på och böka här i forsen.
Så när fiskevattnet nedanför åbron ropades ut, så gav pappa ett bud på 25 kronor. David Stenberg som var bya ålderman slog så småningom klubban i bordet för budet.
Vi hade nu att börja med att tillverka nya mjärdar. Vi hade sett ut fyra ställen att sätta mjärden på. August hade bara två ställen. Ett på vardera sidan av ån. Vi skulle fiska mer, så vi gjorde fyra avbalkningar av ån och satte dit fyra mjärdar.
Detta skulle göras så fort isen gick i ån. Isen ute på fjärden skulle inte helt ha försvunnit.
Nu gick först Gäddorna upp efter älven. Gäddorna var oftast i 2till tre hektos klass.
Men det var oftast många. Vi vittjade morgon och kväll. Det var något som skulle göras innan vi gick till skolan. Att jag säger vi, bror på att min Bror Arne hade vuxit upp så han var i den åldern att även han kunde hjälpa till.
Efter gäddtiden så kom abborrarna. Det var oftast abborrar i ett hektos klass. Men abborre är gott och vi åt många mål abborre på våren.
Sen kom det en och annan snorgärs. De var en dålig sort. De stacks så förtvivlat. Hade man några sådana i mjärden och skulle ta ut dem, så blödde man om fingrarna. Men romen från fisken gick bra att använda och grava ungefär som man gjorde med löjrom.
Sen kom det värsta av allt Norsen.
Vi vaktade noga tills vi såg första norsen i mjärdarna. Var man inte tillräckligt snabbt uppe med mjärdarna. Vid denna tid kunde man få mjärden alldeles överfulla med dessa illaluktande fiskar. I varenda maska kunde det hänga en sönder strömmad Nors.
Gäddan luktade lite annorlunda och hade dessutom ett dubbelben som försvårade ätandet av den fisken.
Vi tog reda på romen från den fisken. Den var inte särskilt eljest än sikrom. Tyckte man i alla fall då.
Fick vi för mycket fisk så blev det iväg för att sälja det hela.
En pastor som kom från Örebro sade när vi berättade om att just nu går det massor med nors upp genom forsen.
Äter Ni inte nors, var hans fråga?
Nej absolut inte svarade jag.
I Örebro är det en delikatess.
Kan vi fånga några norsar så får jag mig ett skrovmål?
Visst svarade jag.
Vi gick ner till forsen. Bad honom sticka ner handen i vattnet så att det kunde bildas ett bakvatten efter handen. Nu tar Du bara den andra handen och kniper ihop den så har Du en eller flera fiskar i handen.
Han gjorde så. Efter en stund hade vi en halv tiolitershink med Nors.
Han kokade sin fisk och åt. Han levde dagen efter, å omtalade att han verkligen tyckte att det var en delikatess.
Detta kalla vatten om vårarna förde med sig vissa bekymmer. Dels var det så att det var inte bara fisk i mjärdarna. Det var skit i olika former. Löv kvistar och vidjor. Allt detta skulle också plockas från grejorna för att de skulle bli rena. Dessutom gjorde den typen av saker att garnen ständigt måste repareras. Allt detta skulle ske i en temperatur som ibland var väldigt nära noll.
Tillsammans så blev händerna väldigt utsatta. Man fick ont i dem och dessutom utslag . Det kallades för kråk-hacka.
Utslag i form av sår som varades och läkte dåligt. Ibland så att händerna blev praktiskt taget odugliga till att arbeta med.
Det fanns huskurer för detta. Jag minns att Fabian Berglund sa, att det var inget problem alls. Man skulle endast se till att man pissade på händerna. Ville man inte göra det direkt när behov uppstod, fick man pissa i ett handfat för att därstädes nersänka händerna i detta botgörande liniment.
Faktiskt provade jag det vid ett tillfälle.
Ni kan själva tänka Er hur det känns, om man har händer fulla med sår och så pissar man på dem. Det svider så inne nordens.
Just att det gjorde det, var enligt samme ”shaman”, tecken på att den verksamma urinen gjorde verkan.
Ett aber var dock att man inte fick tvätta sig efteråt. Man skulle låta detta verksamma, botfärdiga piss torka och allt efter hand lägga på mera av samma vara. Efter några dar med denna kur, så skulle Du vara fri från otyget.
Det luktade inte gått efter en eller ett par dar. Inte kändes maten heller så god med denna doft under näsan.
”Men man måste lida pin, för att få vara fin.”
Fabian var säker på att det hela hjälpte. Han var själv en självlärd fiskare som sommartid hade forsen som sin allra närmaste granne. Tyckte dessutom att det var väl inte så farligt att det luktade lite piss under en kort tid.
Han levde bara några steg från sin egen fiskebrygga. Inte luktade det alltid så gott ifrån fisk som låg runt och under bryggan. Dessutom var det sommarhus han bodde i också hans sommarbostad. Hela familjen bodde i denna sjöbod. Hans fru Sigrid och flera barn. Rune och karl Ivar. Sven Erik och Ulla och Ingamaj. En del låg bland fiskegarnen på dit lagd madrass eller liknande.
Han var säkert renlig på sitt sätt. Men lite lukt får man kanske tåla.
På den här tiden var Fabians barn de kamrater jag mest umgicks med. Det var väl i första han Ingamaj och Rune som var i samma ålder .
Fiske har alltid fascinerat och lockat. Vid mognare ålder och i brist på pengar så fiskade jag senare i livet löja för att få löjrom. Det gjorde jag tillsammans med min hustru och Mamma och Pappa.
Ett år sålde vi 246 kilo löjrom. Det går åt mycket jobb och mycket fisk till det. Det gav vid denna tidpunkt i livet oss en rejäl liten summa pengar som vi kunde dryga ut vår smala inkomst med.
För att få ut ett så bra pris som möjligt för denna produkt, så förpackade vi löjrommen i specialburkar som rymde 3 hg och var av hårdplast. Gjorde en lagom töntig etikett som skulle visa var och av vem som romen kom ifrån. Gjorde ett utskick till 500 av de största företagens ledare i Sverige, där jag erbjöd att sända löjrommen till respektive mottagare ex vis som julpresent.
Detta nappade några företag på. Ett sådant företag var ex vis Philips i Sverige. Ett annat var ett företag som tillverkade vapen i Sverige.
De skickade mig sedan en lista på var löjromen skulle skickas.
Den listan skulle ha varit mumma för tidningarna om de hade fått tag på densamma. Den gick till de flesta ministrar i den Svenska regeringen. I synnerhet till de som hade med försvar att göra. Den gick också till en och annan militär höjdare. Med största säkerhet hade listan kunnat inbringa flerhövdat mer pengar än romen.
Men självklart så hamnade den listan efter utskickningen av romen på sådant ställe, att den inte skulle ställa till förtret.
Philips skickade alltid en Chaufför med limousin ut till flyget för att hämta mig när jag kom med godsakerna. Sen fick jag åka in till Philips Huvudkontor och gå upp och leverera varorna.
Ja fiske fascinerar.
Sådant fiske ägnade aldrig Fabian sig åt vad jag minns. Han fiskade strömming och Lax.
Å att fiska strömming det var han en riktig rackare på. Han var den absolut bäste till att räkna ut var strömmingen skulle leka och när. Han hade många gånger under strömmingens lektid, flera tusen kilo i sin båt när han kom hem.
Då var det till att rensa fisk hela dagen. Rensningsmaskinerna som fanns på denna tid hade inte en chans att hinna med jobbet.
Vi stod vid bryggan och sjöbodarna många människor och gjorde upp fisk. Rensade och sköljde.
Vid sådana tillfällen kunde man tala om en viss odör.
Då var lite piss på händerna under några dar rena parfymen.