Om mig

Mitt foto
Jävrebyn, Norrbotten, Sweden

torsdag 23 maj 2019


Ett liv med ur petade ögon!

Jag har varit till ögonspecialisterna på Memira, och satt in nya linser. Under tid, eftersom man åldras, så har synen blivit sämre. Inte dålig så att jag inget såg. Men sämre än när jag var ung. Bestämde att byta redan 2009 vid ett besök på dåvarande samma firma. Men beslöt då att vänta till dess att jag behövde det bättre. Nu hade jag bestämt mig och att jag dessutom skulle ta bägge ögonen på en gång. Efter att först kontrollerat mina ögons status beställdes operation en vecka senare.
Efter att kirurgen dammsugit ut den första linsen säger jag till läkaren att jag trots ingen lins ser jag gallret i taket. Han svarar att ingen blir blind för att man saknar lins i ögat. Däremot ser man oklart till dessa att man får tjocka så kallade flaskbottnar glasögon utanpå. Men nu sätter vi in en lins i stället för det och Du kommer att se bättre än tidigare med eller utan glasögon. Vi pratade under operationen om allt från vad kirurgen hela tiden gjorde, till musikinstrument och teknik omkring musiken. Tiden är ungefär 2 timmar från Du kommer till kliniken till Du går därifrån med förbättrad syn redan då.
Man känner inget obehag under operationen och inte efteråt heller. Man får droppa en vätska i ögonen en tid å så är det hela klart. Men vilken skillnad. Ser som en korp. Det var värd varenda krona ja mer, att få knivskarp syn.
Ni som funderar, Byt linser.
Dom är duktiga.

torsdag 28 juni 2018


Levande eller död stadskärna?

Man har att välja.

Frågan är allt mera aktuell. I Luleå och för övrigt i många städer i Sverige. Piteå är inget undantag även om våra politiker i Piteå under lång tid varit förståndigare än de flesta andra kommuner.
 Man tillåter byggnation av magasin på städernas utkanter, som man bedriver handel i. Köpenskapen minskar inne i städerna och hamnar en bit utanför städerna där marken är billig och begränsningar för användandet ringa. Öppna varuhus och butiker dygnet runt eller åtminstone alla dagar.
En annan del står näthandeln för. I bägge fallen är priset på varor och tjänster det som ger köpsignalerna.
För många av oss är det dock så, att vi inte vill vara tvungna att ha bil eller tvingas åka Buss eller taxi för att träffa folk, kanske handla. Vi vill gärna att det ska vara nära till och helst mysigt och ändå välbefolkat. Stort men ändå mitt bland oss. Miljöriktigt med bra utbud av varor och tjänster.
Nutida handel måste göras om till mötesplatser. Mötesplatser som också är handel. Varuhus och handlare som bygger om och gör sitt utbud till varor man lätt tar med sig när man går till och från mötesplatsen. Många restauranger och kaféer i en blandning. Många med verksamhet i varandra. Livsmedel och annan handel i god förening med gott om platser att stanna av på. Närturism för alla. Människor vill träffa andra människor. Kan man inte längre träffas hos sin lokala ”bya” eller andra handlare vill man åtminstone göra det när man åker in i tätorten.
Vi arbetar mindre, har mer och mer fritid. En del vill in till staden en del vill därifrån. Så länge vi har externhandel som är öppen alla dagar, är naturligtvis nära handel, nära mötesplatser öppethållandet ett måste även för dem.
När stadens/ byarnas handel försvunnit är det lite väl sent att ändra på saken. Då finns den på nätet eller samlat i lådor utanför städerna.
Stor del av detta, Levande eller död stads/ Bya kärna, är hur våra politiker tycker vi ska ha det.
Jag tycker vi ska ha levande stads och byacentrum. Mycket viktigare än Köplador på ställen vi annars aldrig skulle besöka.
Tage Skoog


tisdag 5 juni 2018


Besvärliga kunder!



Vad konstigt det blivit! Förr införskaffades telefon för att man skulle kunna nå en leverantör eller vän. Nu gör man allt för att vara uppkopplad men svara i telefon det gör man inte. Det gäller företag i första hand.

 ”Det är många som ringer men vi tar snart emot Ditt samtal”. Ett ganska vänligt företag. Hoppet är att snart inte är så långt borta.

 Ett annat företag. ” Välkommen till oss. Ifall Du vill någonting tryck 1, ifall Du bara vill surra, tryck 2. Ifall Du har något ärende som Du lika gärna kan se på vår webbsida, gå till snabel @webben .se”. Välkommen åter.

 Eller ”välkommen! Till försäljningen tryck 1, Till verkstaden tryck 2, Verkstaden har telefontid mellan kl 08:00 och 09:00 välkommen åter.”

”Välkommen till Sjukhuset våra telefontider är mellan kl 07;00 och 08;00. Våra tider för bokning av besök är slut. Ring en annan helgfri dag”.

Välkommen till Viakanal Tv ” Det är många som ringer, Har Du kollat vår hemsida? Borde Du inte kunna lösa Ditt problem med hjälp av den? Om inte tryck 1 för abonnemang, tryck 2 för fakturor, tryck 3 för om Du är extra trög och vänta. Du har 46 i könummer. Väntetid 46 minuter. Musik, musik,” Efter en stund.

”Ditt samtal kan komma att spelas in i syfte att se hur vi kan bli av med Dig från telefonen.”

Förmodligen snart. ” Du är en besvärlig kund, varför låter Du oss inte vara ifred? Vi har annat viktigare att göra än serva Dig. Adjö Vi har härmed spärrat Dig från att komma fram. ”

Ja detta kan fortsätta.

Inga telefoner eller mailadresser på hemsidan. Tar tid för medarbetarna. Har nog med att administrera och bläddra på internet.

Hej jag är från Joxäng behöver diesel till min skogsmaskin.

Var ligger Joxäng?

 Det vet Ni väl, Ni har ju varit hit förut.

Vi kundmota nu i Nigeria.

 Kunden ”Å herre Gud ”. Jag brukar betala kontant när Ni kommer.

 Ni schwisa  pengar eller bitkoin till Canalöar, bra bra.

söndag 30 april 2017

Jävrebyn den 30 april 2017
Hur kan det bli så här?

Kåseri!

Förmäle till sammanfattning av våren sommaren 2017.
Eftersom våren och sommaren syns vara över för denna gång dristar jag mig till en sammanfattning av densamma.
Den inföll i år mellan den 25e och 29e April.  Bra väder präglade dessa dagar och med stor frenesi började vi ägna oss åt det man vanligen gör , antar jag, på våren och sommaren. Hustrun började med byte till sommargardiner och en rejäl vårstädning. Vinterkläderna tvättades och gjordes fina och lades och hängdes in i därtill avsedda skåp och lådor. Sommarkläderna hängdes ut och luftades. Shortsen inventerades och hängdes längre fram i garderoben. Långkalsongerna tvättades och lades undan. Fönster och uteplatser skrubbades och en del trädgårdsmöbler hann luftas. Jag registrerade in husbilen som varit garagerad under vintern och körde hem den för genomgång. Motorcykeln samma åtgärder med tillägget att den också skulle besiktigas. Skatter och försäkringar betalades och livet lekte. Det var vår.
Sommarvattnet till utomhuskranen vid garaget skruvades på, för att kunna tvätta bilen och för att kunna vattna blommorna under den förväntade sommaren.
Båten som också den varit på vinterförvaring fick besök, och dagen för dess sjösättning spikades.  Snöskyfflar och sparkstöttingar rengjordes och ställdes undan. Skidor och stavar likaså. Ett par mjuka sittunderlägg togs fram för att under denna vår värma våra stjärtar.
En av dagarna satt vi ute i en skyddad vrå av tomten och gonade oss i värmen. Det hade blivit en tre fyra grader varmt. Solen gassade och vi kände hur vi styrktes i vår uppfattning att den fantastiska sommaren är på gång. På kvällarna lästes reseskildringar över alla fina ställen man kunde besöka med husbilen. Aningen fiske i någon av våra ännu igenfrusna åar bäckar eller älvar. Alternativt besöka fjällen för härliga vandringar bland jokkar och fjällbjörk.
Kanske ett längre besök mot våra grannar Norrmännen. Eftersom de kommer hit så är det mången ledig plats i Norge för oss. Lofoten till exempel är ju väldigt vacker de dagarna det inte blåser eller regnar där. Har man turen att vara där någon av de dagarna så blir man lyrisk.
Husvagnsklubben och Caravan Klubbens Medlemskort har distribuerats till oss och medskickade medlemsförmåner inlästa. Allt syntes klart för årets äventyr. Bro bizz och Bizz för tunnlar och betalvägar fastklistrade på vindrutan väl synliga för automatiska registreringar av vår färdväg.  Gps maskinerna so guidar oss fram i såväl städer som landsbygd uppdaterade och konstaterat att rösten på densamma är också densamma som tidigare år. Däremot så finns för året förutom de två tidigare GPS arna nu också en app som jag laddat hem i telefonen. Den är så fiffig att den speglar den väg den tycker jag ska ta på vindrutan. Det gör att jag slipper ta ögonen från vindrutan. Dessutom ger den mig uppgifter om fart och fartbegränsningar. Den säger så fort jag inte följer lagen till åt mig att sakta farten. Så i sommar hade jag tänkt att köra med Två GPS och en app för att komma rätt fram. Med ljudet påskruvat på samtliga, lär man inte behöva någon radio. Dessutom har jag ju en kartläsande hustru, som tidvis är i konflikt med alla dessa slughuvuden i apparaterna.
Förberedelserna har varit rigorösa. Men vad händer? Allt slås förmodligen i spillror av att vintern har kommit tillbaka. Frågan är nu om jag ska återställa alla de förberedelser jag gjort för att invänta våren och sommaren 2018? Eller ska jag sätta mig och vegetera i väntan på vad som skall eller kan hända med vädret.
Gick i snömodden en vända. Kom på mig med att titta efter julgran. Snön låg dock tungt på kvistarna så jag får väl invänta någon form av blidväder innan jag hugger densamma.
Jag är på gränsen till deprimerad. Har Ni något råd att ge mig?

Tage Skoog.

onsdag 22 mars 2017



Bland luffare, tattare och zigenare.
Som pojke på 1940 talet bodde vi nere vid nuvarande ICA i Jävrebyn. Då var det en spink-kaj nere mot vattnet. Där låg våra båtar ankrade i aktern och fastknutna i spink-kajen vid fören.
Såväl våran båt som Flodströms, Artur Holmströms, Paul Höglunds och Anton Lundmark kluckade vid stranden.
Att kajen bestod av ”spink och bakar” det som sågades bort och blev till ved under normala omständigheter. Här använt för att bygga en kaj för att kunna lasta båtar och pråmar med plankor som man hade sågat fram till slutet av 1930 talet och början av 40 talet.
Som pojke minns jag hur vi lekte bland dessa brädstapplar som gjordes för att virket skulle torka utan att vinda. Det blev ibland hål i dessa staplar, viket tjänade som utmärkta kojor åt oss. Lovligt var det inte men det var roligt.
När denna sågverks epok blev slut så blev det till just en kaj för att meta abborre på och att ha båtar. Men just vid nerfarten till hamnen efter den så kallade svartvägen, så användes platsen som uppehållsplats för såväl tattare som luffare och zigenare. Svartvägen kallades den för att den var gjord av slagg från bruket numera kvarn-museum.  
Zigenarna och Tattarna kom oftast med hästar och vagnar och var mycket spännande för oss barn att titta på. Hästarna de hade var ofta sådana som hoppade och sprätte med benen och under ljudliga frustande utförde diverse konster. På kvällarna eldade de och ibland under musikaliska övningar från ibland såväl fioler som dragspel som gitarrer kunde man se de, i våra ögon vackra svarthåriga flickorna, damerna i sina vida kjolar svänga om. Spännande så det räckte. Vi smög oss omkring runt där de fanns så osynligt som det bara gick för att se.
Det var absolut förbjudet från föräldrarna att komma dem för nära. För de hette att de kunde röva det mesta och försvinna med det. Kjolarna var så stora att de kunde rymma en pojkvasker utan hinder under dessa. De pratade konstigt och nog var det lite konstigt med dem tyckte man då.
Luffarna bar sig något annorlunda åt än Zigenarna. De kom inte i stora horder med hästar och vagnar. De kom oftast ensamma med ett bylte på ryggen och någon typ av väska i handen. Ibland hade de en gammal cykel eller vagn de drog.

De uppsökte oftast familjer i byn och ville göra ett hantverk eller sälja någon typ av luffarslöjd. Någon visp av ståltråd eller någon snickrad ”Tväro” som man använde när man kokade sylt oftast lingonsylt för att sönderdela sylten. Man rullade tväron mellan handflatorna så att de utstående kvistarna på ”tväron” piskade sönder bären. På det sättet fick man mera smak i saften i ex vis lingonsylten. Mitt minne av sådan luffare är som bilden jag lagt in av en luffare, som jag snickrat till.