Om mig

Mitt foto
Jävrebyn, Norrbotten, Sweden

tisdag 29 januari 2013


HJÄLP- HJÄLP!
Jag var tillsammans med hustrun hemma i Sverige och Bunnäsudden över jul och nyår.
Under tiden vi var hemma så snöade det oupphörligt från det vi kom hem i början av dec,  till strax före jul. Det blev ett par dars uppehålls väder just över Julafton, juldag, för att annandag jul börja igen. Inte snöa mycket utan i stället snöa så där lite-grann  Dock så mycket att jag, eftersom min traktor står där, tar väl och kör bort några skopor. Det hade blivit lite kallare men snöade ändå.
Går upp till traktorn som står bakom ett garage en bit från huset för att starta upp densamma. Det är en relativt stor traktor. En Volvo BM L50. Då känner många igen sig. På grund av kylan så skulle naturligtvis el- värmaren vara inkopplad. Idag hade den som satte in el kontakten misslyckats med sitt uppdrag. Kontakten var inte tillräckligt ordentligt fastsatt. Den hade inte fått någon ström. Jag prövad ta på starten men det gick alldeles för tungt att dra runt motorn i kylan. Utan värme är det svårt. Klev de fyra trappstegen ner från förarhytten och gick för att hämta startgas. Tänkte att om jag sprutar startgas i luftintaget till motorn så kanske den startar.
Testar starta, å motorn brummade till men borde få sig en riktig ytterligare insprutning av gas. Öppnade hytt dörren och kliver ut på hjulhuset på traktorn för att kvickt kunna spruta in gasen. På grund av snö på detsamma och brådskan så halkar jag med foten så, att den högra foten kilar fast mellan fotsteg och traktor och jag ramlar baklänges bakåt slår i hjulskärmen vrids ett halvt varv och blir hängande i ett ben. Slår mig illa på höger arm och landar med axlarna på och huvudet i snön och ett ben vridet ett halvt varv galen väg.
Klarar av att vrida mig ett halvarv tillbaka för att benet som sitter fast ska åtminstone vara i någorlunda rätt läge. Med axlar och huvud i snön hängande i ett ben, glasögon och mössa ar landat en bit ifrån, hänger jag där. Att hålla huvudet kallt, var vid denna temperatur med huvudet i snön, inte särskilt svårt. Jag behövde ej anstränga mig för detta. Jag hade ont och insåg att jag måste göra något åt situationen.
Det kan heller inte vara precis den allra bästa ställningen för en som nyss (i somras) blivit opererad för hjärtinfarkt.
Nu gör jag något som jag inte hade trott att jag någonsin i mitt liv skulle göra. Jag skriker så högt jag kan!
Hjälp – Hjälp.
Två gånger.
Jag satt fast och insåg att min situation var besvärlig. Att någon skulle höra mig där jag hängde var helt uteslutet.
Det var ett svårt att behöva tänka sig, men dessvärre alldeles mest sannolikt. Att någon skulle uppenbara sig i närheten existerade nästan inte ens i tankevälden.
Jag insåg att en man som hänger upp och ner i denna kyla med skallen i snön och 23 grader kallt har inte allt för lång tid att fundera på adekvata åtgärder.
Jag visste att hustrun körde damsugaren för full maskin när jag gick ut. Hon skulle knappast ha något ärende ut. Speciellt inte i den kylan. Arne min närmaste granne hade jag ingen vetskap om var han fanns. Hade hört att han hade något extra jobb på stuveriet flimrade förbi.
En tanke kom att jag hade sett en film om en man som fastnade med en fot så ordentligt, att det var uteslutet att han skulle bli hjälpt. Han hade en kniv på sig som han skar av benet vid knät med.
Räddade på det sättet sitt liv. Jag hade min fällkniv med en fem cm lång smal kniv på mig. Insåg att det var ett sätt, men ett vanskligt sätt. Dels för att det kan vara ganska svårt att få av ett ben med en sådan tingest, men också till en fruktansvärd smärta. Går det smala bladet av blir ju smärtan än värre.
Ett annat problem var, att det är svårt att nå knäleden när man hänger i benet. Fördelen möjligen att kroppstyngden drar ordentligt isär det hela.
Jag hade inte särskilt lång tid på mig för att fatta beslut.
Kniven får vänta. Då är det klokare att jag tar spjärn med den andra foten och drar till dess foten släpper eller att något går sönder. Skon borde ju först gå att pepparn tänkte jag. Sen så försvinner nog en del av hälen.
Men jag har inget annat val.
Jag spände och bände och så småningom till en viss smärta så släpper foten ur skon. River av lite hud men jag är lös.
Prövar att ställa mig på benen och det funkar. Tar loss skon och tar på mig densamma.
Förbaskad haltar jag ner till huset och hämtar bilnyckeln för att åka upp till min son Roland som jag lovat hämta traktorn åt. Dels för plogningen som jag initialt skulle börja med dessutom för att hjälpa honom. Jag var nu på väg för att tala om att traktor eländet inte startade.
Kommer upp till honom och berättar det som hänt. Dessutom känner jag att benet, foten, hälen, knät, armen, inte riktigt fungerar. Dessutom har det blivit blött i skon. Tittar efter och ser att det blöta är blod. Hade röda långkalsonger på mig. Nedanför knät hade de blivit än rödare.
Satte mig i bilen och körde hem. Tog av mig kläderna och bandagerade benet knät och foten.
Eftersom jag äter blodförtunnade efter min hjärtoperation, kan jag berätta att jag hade ganska blå extremiteter.
Jag blev inte till någon hjälp åt Roland under vistelsen hemma över jul och nyårs hemvistelsen. Hade svårt för gå och armen kraftlös.
Det blir bättre. Jag motionerar nu några kilometer då och då.
Detta var nog en av mina mera svåra stunder. Att känna sig hjälplös var en ny företeelse för Tage Skoog. Men egentligen så var jag ju inte helt hjälplös inser jag efteråt.
 Men det kändes eländigt att hänga där.

tisdag 8 januari 2013

Idéer!
Min bok har nu kommit ut.
Inte utan en viss stolthet kan jag nu luta mig bakåt och se att jag har skrivit en bok. En bok om mitt liv. En bok med 388 sidor. Hur jag under delar av mitt liv haft tillgång av pengar när jag jobbade åt rika bolag.  Hur jag på olika sätt under åren envist öppnat nya affärsmöjligheter trots en ständig brist på pengar som egen företagare.
Roliga upplevelser under åren. En del synnerligen märkliga. En del fullkomligt osannolika, ändå sanna.  Hur försäljningen gått från nästan ingenting till en bra bit över två miljarder. Hur vi startat bolag efter bolag nu tillsammans med mina barn. Köpt bolag och integrerat bolag som passar in i vår struktur. En historia som kanske kan sporra någon till att göra insatser som blir lönsamma och andra också kan ha nytta av.  En sak som slår mig, Jag har aldrig tänkt tanken med något jag gjort, att det inte skulle bli framgång.

tisdag 1 januari 2013


Stadsplanering!

Utveckling av företag och Ansvar.

Under alla år som gått sedan jag valde att starta upp eget företag har tankarna varit att göra det på ett sådant sätt att jag kunde vara stolt och stå för att jag var företagare.
Tankarna har alltid varit dels att tjäna pengar, dels att göra det på sådant sätt att ingen far illa av det. Helst så att andra människor också kan finna utkomst av mitt företagande.
Det finns i varje affärsögonblick alltid vägskäl man står inför när man väljer väg. Det kan dels handla om, ska man verkligen bry sig om att göra denna affär. Man har det ju så tryggt och bra redan. Varför riskera saker ytterligare när man i stället skulle kunna slå sig till ro och njuta av tillvaron.  Vara ledigare slippa bry sig så mycket.
Å andra sidan verkar det kanhända vara en god affär. Visserligen kommer det att kräva mer av mig och mer av familjen oftast hustrun. Mera bortavaro från familjen oftast därför att arbetsbelastningen kommer att öka. Kanske dessutom en annan typ av arbetsbelastning.
Jag kan vara ärlig och säga att jag alltid strävat efter att vara duktig. Duktig i mina egna ögon men självklart också hoppats att det skulle upplevas så av andra. Alla som känner mig har ju sett att jag aldrig haft något emot att publicera saker i pressen om mina tankar eller vad jag skulle vilja göra eller vad jag bestämt mig för att göra. Gärna reportage som speglar en viss framgång.
Därvidlag är jag vare sig ensam eller på något sätt unik. Alla egna företagare vill givetvis att företagen ska bli framgångsrika och därmed också helst omnämnas i positiva ordalag.
Om man dessutom ska kämpa emot, att det man tänker göra alltid är alldeles för dyrt och för orimligt att just Du ska göra det, så gör det svårigheterna inte lindrigare.
Allt ifrån min alldeles första affär, någon gång i början på 1960 talet, som var att sälja en liten reklamapparat, som renderade mig en rejäl förlust, till dagens överväganden om utbyggnad av kvarteret Örnen i Piteå.
Det kändes vid denna första affär illa att ha gjort ett dåligt övervägande som renderade i penningmässig förlust. Det sporrade å andra sidan mig att ta nya tag. Visserligen ett antal år senare, men ändå.
Att sluta ett välbetalt arbete vi SCA för att gå omkring med en koffert innehållande en demonstrations- damsugare var nästa svåra val. Många hade knappast gjort samma val.
Sedan har valen bet arbete inte varit lika knöliga. De har varit helt och hållet i min egen anda. Pröva och se. Varför skulle inte jag kunna? Andra kan ju.
Vid det tillfälle när jag åkte ner till ARA för att berätta att jag antingen sa upp mig och skulle öppna egen konkurrerande verksamhet eller köpa verksamheten som jag var satt som chef för i Norrbotten upplevde jag att det pirrade i magen en aning. Skälet till mitt ståndpunktstagande var att jag inte fick öppna Jet station i norra Sverige, (alldeles för olönsamt enligt företaget), trots att jag hade ett rejält finger med i spelet om att starta jet i Sverige.
Sedan har det ena gett det andra.
Fastigheterna vi köpt i Piteå har varit bra för våra företag på det sättet att det gjorde att vi kunde av våra vinster på oljehandeln göra avskrivningar på reparationer och underhåll av fastigheterna. Därmed fick vi en mindre statlig skatt, eftersom de pengarna var investerade i fastigheterna. Vi tyckte och tycker att det är förnuftigt att behålla pengarna och satsa dem på den marknad vi hade tjänat dem.
Under åren har vi köpt in många företag. Ungefär ett tiotal. Allt från lokala oljehandlare i grannkommuner eller orter i norr och Västerbotten. Till att ge oss in i en annan verksamhet data  branschen i form av delägare i Exait.
Affärsiden har varit och är glasklar. Vi vill vara ledande i den bransch vi verkar.
Att ha ett hotell och numera ett antal fastigheter såväl i Piteå som i andra städer och orter har på något sätt smugit sig på oss.
Det har under flera år varit vår ständiga årliga fråga, om vi kan förvärva systemfastigheten i Staden. Det har nu lyckats oss att köpa denna fastighet. Med det började nya tankar ta form i såväl mina barns som mitt eget huvud.
Förut hade vi utan att tänka på konsekvenserna kunnat spåna om vad vi då kunde göra. Utan att göra det. Nu hade verkligheten kommit ifatt oss. Vi ägde fastigheten. Ja vi ägde kvarteret.
Vi började räkna på vad det skulle kosta att göra någonting riktigt bra mitt i staden. Ett handelshus som verkligen skulle synas. En vidareförädling av vårt småstaden varuhus/galleria.
Samtidigt så expanderade vi på andra håll kraftigt. Vi hade köpt in en del lokala industrier i form av en kemikaliefabrik i Öjebyn. Ett handelsföretag i Gällivare och Kiruna som var lokalt stora på smörjolja till industrin.  Hamnhuset i Piteå och en expansion av Skellefteoljor i Skellefteå. Där hade vi köpt in ytterligare en grannfastighet till den som vi idag har vårt kontor och våra lager för såväl gas som pellet och smörjmedel. Dessutom hade vi startat ett serviceföretag därstädes i den inköpta fastigheten där vi numera tillverkar bensinstationer och mobila anläggningar för försäljning av ex vis Diesel till större och mindre åkerier.
Vår brutto omsättning har klivit en bit över två miljarder noga räknat i vårt senaste bokslut till 2,250 miljarder inklusive skatter. Detta kräver en ordentlig likviditet. En likviditet som i alla lägen är det adelsmärke ett sunt företag ska ha.
I detta läget är det naturligtvis ett litet konststycke att belasta våra affärer med en byggnation som kommer att kosta sannolikt ca trehundra miljoner.
Konststycket skulle vara mindre om vi räknade på vad som skulle vara vår optimala investering för att få projektet att vara lönsamt. Att göra ett konventionellt hus med bostäder är utan tvekan det optimala. Det gör dessutom att man inte behöver oroa sig för outhyrda lokaler. Man får en jämn ström av intäkter för att bestrida kostnaden och kan sova gott om natten för att något går särskilt snett.
 Ja, får man det?
Bygger vi ut kvarteret till ett handelshus får vi ett annat läge.
Vi har redan ett handelshus och skulle med att förstärka handelshuset som marknadsplats sannolikt öka genomströmningen av kunder i vårt hus. Ett nytt hotell skulle ge staden nya människor som använder sig av detta nya handelshus och givetvis även stadens övriga butiker. Motsatsen skulle innebära en nedmontering av Piteå som handelsstad med många negativa dithörande saker. En sovstad, visserligen vid kusten till vår grannstad Luleå. Arbetstillfällen som försvann och en mindre rolig stad. Vill vi medverka till detta?
Ja, vi skulle ju kunna reparera och hålla våra fastigheter i gott skick, låta andra göra jobbet. Om det nu finns någon aktör som vill ta på sig det jobbet. Just nu ser det endast ut som om Wallsten kan ha ett sådant intresse. Men han orkar inte ensam med det. Andra, exvis kommunens egna fastigheter och bolag har inget intresse för annat än bostäder. Det kan man nog säga gäller även för övriga fastighetsägare.
Vi står då vid beslutet om vi ska bygga ett nytt hotell och bygga ut gallerian för att befästa stadens handelsprofil.
Att bygga ut och om, betyder å andra sidan att centrum lägena för affärer stiger i pris och därmed skulle kunna gynna oss och andra aktörer och självklart våra kunder, med andra ord indirekt oss själva.
Det är emellertid ingen lätt uppgift att sätta ett pris på detta.
Det finns dock en betydande punkt i det hela som jag inte berört. Vad roligt är alternativen?
Redan i en tidningskrönika från 1989 skriver jag att en av de hörnstenar jag hade i min företags filosofi var, att så långt det var möjligt ville jag återföra företagens vinst till den byggd de var komna ifrån, i form av bland annat investeringar, i för bygden bra och nyttiga saker. Det står jag än mera för idag. Det roliga är, att även mina barn har denna filosofi.
Förmodligen kommer de penningmässiga sakerna att lösa sig. Våra företag går bra. Att ett nybyggt Centrum skulle under ett antal första år ge ett negativt resultat kan man både räkna med och ta. På sikt måste dock alla investeringar föda sig själva. Jag tror emellertid att vi kan gå en bra framtid till mötes. Energi branschen som vi är verksamma i, förutom en del andra projekt, har många år ännu kvar att ge oss utkomst ifrån. Därmed ser jag framtiden ann.
Företagare måste också vara stadsplanerare när de finns i sådana lägen att de rimligen också borde se sakerna från en allmän synpunkt.
Trädkronan som projektet heter, är nog ett sådant projekt.
 Infogar ett reportage om projektet som mina ungdomar nu håller i.
Trädkronan som projektet heter, är nog ett sådant projekt.
 Nytt landmärke med hotell, skybar och handelsplats blir Norrlands häftigaste byggnad

Projekt Träkronan omfattar hela kvarteret Stora Örnen och inkluderar gallerian Småstaden, Skoogs City Hotell och omkringliggande lägenheter och kontor. Med välkomnande träfasader, modern arkitektur och väl beprövade byggmetoder och material, utvecklas en helt ny stadsdel där boende, handel, hotell och mötesplatser integreras, mitt i city.
Skoogs hjärta klappar för Piteå. Nu investerar vi för framtiden och gläds åt att tillsammans med Piteå Kommun utveckla staden till en ännu mer attraktiv plats att mötas, bo och leva på, säger Christina Skoog, VD, Skoogs Fastigheter AB.
Landmärket inrymmer ett helt nytt hotell, med skybar, konferensavdelning och hotellboende utöver det vanliga. Småstadens galleria blir än mer attraktiv, med uppgraderad gestaltning av hela fastigheten. Den nya handelsplatsen kommer erbjuda ytterligare möjligheter till etablering och handel, med plats för ett bredare och större utbud som sätter Piteå på kartan som en handelsstad.
– Framtidens kunder ställer nya krav på handeln. I nya Småstaden förstärker vi variationen av butiker för att möta en förändrad efterfrågan och stärker samtidigt Piteå som handelsstad, säger Stefan Ruda, projektledare, RUDA Solutions.
Nytt och annorlunda boende ingår också i kvarteret. Det handlar både om lägenheter och bostäder med exklusiv känsla. 
– I de nya bostäderna, med lägenheter och stadsradhus, loftgångar och innergårdar, vill vi förstärka den gemytliga känslan mitt i stadskärnan. Det kommer att bli ett levande kvarter och en ny puls i Piteå, säger Roland Skoog, VD, Skoogs Bränsle AB.
För Piteå som stad innebär satsningen en välkommen språngbräda för tillväxt.
– Målet är att Piteå ska växa. Ett konkurrenskraftigt och trivsamt centrum är en förutsättning för en bra framtid i vår stad, inte enbart för våra kommuninvånare och besökare, utan även för personer som vill etablera nya företag här eller människor som vill flytta hit, säger utvecklingschef Helene Röckner, Piteå Kommun.