Mera trägubbar och trägummor.
Här dansar en del in i en smäktande TANGO!

Golf spelare vid Långsjöns strand. Funderar på vad hans medspelare tänker slå med för klubba?

Hon är dock ganska klar över saken. Stå inte där och fjanta Dig säger hon!

På kvällen ses tre filurer vara på väg ut ur sina träbitar. Vad är detta för typer?

et är nog pojkar som kommer att kämpa för Jävrebyns IF fotbollslag!

Ja visst! Nu är de i full gång och har till och med fått hejaklacken med sig.

Vattenbristen är stor. Tvungen att få fram en farbror som kan söka efter vatten.

Allt medan Ebba i sin mera färglösa tillvaro redan då funderade på banans karaktär.

Har hon hamnat i svårigheter måhända?

Det är snart halvleks paus på fotbolls planen: Beda manar till musik.

Även gamla farbror Ernfrid ger råd. Det ska vara Modern gitarrmusik. Helst Elvis!

Elvis kommer. Han gör ett uppskattat Gigg. Bredvid fotbollsplanen har nu Lars Vikberg satt igång en kolmila. Det kan behövas musik även där.

Min bror Arne ser på. Men här gungar det igång på allvar.

Trägubbar!

 Den första tavla jag målade är bakgrund till gubbarna jag sedermera täljde. Tavlan målades 1963. Gubbarna 2015. Gubbarna hämtades från Albert Engströms teckningar som förebild i form av karikatyrer som andades typiskt Engström humor.

Allt ifrån påbörjade ämnen till figurer.

Till färdiga figurer som jag så småningom placerar i bättre miljöer och de får namn.

Skapelsen!

En världsalltet förklaring!

När jag var pojke fanns det ett antal människor som man tyckte var original i någon betydelse. Man skrattade ibland åt dessa original, ibland så kunde man tycka att de betedde sig en aning originellt, ja till och med underligt.

En av dessa original var Teodor ”Tidor” Söderberg som bodde uppe backen efter Lindströms. Vi kallade den för Zakarias backen.

Han bodde ensam i huset och hade en hel del egenheter.

Han var djupt religiös och hade en i Jävre lite annan religiös tillhörighet än andra i byn. Han tillhörde adventisterna eller ”sju dagars heliga” som det också beskrevs som.

Han gick oftast till bönhuset, men kunde ibland ses även i baptist- kapellet i Jävre.

Cyklade oftast av flera skäl.

Det första skälet var att han var ganska rörlig och cyklade till och med till Piteå ibland. Där fanns ett antal meningsfränder. Det andra skälet var att han i ett antal påsar på styrstången kunde ha de saker som han närmast skulle förtära. Han var enligt egen uppgift säker på att det fanns typer som ville honom illa.

Tidor som jag väljer att kalla honom gjorde sig egna föreställningar om många saker. Underbyggda oftast av en del vetenskapliga fakta. Han försökte få dessa saker att stämma med den kristna rörelsen han bekände sig till. En sådan var enligt hans tankar att vi firade vilodagen söndagen på fel tid. Vilodagen var enligt hans sätt att tolka bibeln på lördagen och inget annat.

Så Tidor firade sin vilodag på lördagen och kunde därmed utföra allehanda andra saker på söndag.

Han läste mycket om rymden och om de vetenskapliga framstegen som därvid yppade sig allt eftersom.

När det blev bekant att det fanns smådelar i materian i form av atomer och molekyler och Tidor såg detta uppritat som ett eget solsystem med atomkärnan som runt sig hade en del molekyler snurrande, började hans fantasi att fundera över olika saker.

Människan består av sådana här partiklar. Kanske är det så att det kommer att upptäckas att det finns ännu fler partiklar tusental ja kanske miljontals och då kan man ju börja funder över olika saker.

Om det finns saker som är så små, och det finns planeter runt omkring oss som är så stora, så kanske vi är med i ett system som vi ännu inte vet storlek eller omfång för?

Kanske det finns människor här inne i vår kropp på de beståndsdelarna som vår kropp är byggd av? Kanske kretsar de runt i ett system liknande det system som vi kallar för universum. Kanske har de en måttstock på en meter de med, men den är ju förstås så ofantligt mycket mindre?

Då log vi åt Tidor.

Vi log för vi ansåg att Nu passerade han gränsen för kloka människor.

Men, vem var det nu, som var mer eller mindre klok?

Idag vet vi att det finns flera solsystem vi vet att det finns miljontals galaxer, förmodligen miljontals ställen med lika goda förutsättningar för liv som jorden.

Låt oss se detta med Tidors ögon och tankar.

Han skulle då kunna förklara det här med att vara en Guds avbild. Om det finns en massa sammansatt med varandra på ett sinnrikt sätt ungefär som världsrymden ser ut men i micro format, då skulle vi ju vara en del i den Gudomliga kroppen. Och kroppen skulle vara en del av det vi kallar rymden. På så sätt en sammanflätad bild av hela skapelsen sett från gudars synvinkel. Vi vore bara obetydliga beståndsdelar i en gudomlig kropp. Att vi i så många år inte förstått detta beror ju i första hand på, att vi inte har vetat om dessa mänskliga nebulosors sammansättning och inte heller vetat om omfånget av rymden.

Tillägges bara att vi fortfarande inte vet dessa omfattningar. Vi har bara börjat förstå. Tidor skulle ha varit den första att kunna se dessa ting som jag nu lägger i hans mun. Hans tankar gick redan i denna riktning. De flesta väljer att inte förstå, inte vilja lägga tankar på sådant man inte kan förstå. Väljer att inte ändra tankebanorna. Hålla fast vid gamla inrutade system eller tankegångar. Men vem vet?

Tidor kanske får rätt.

 Men fortfarande ler de flesta av oss åt saken.

En familj i trä.
Under en del av tidiga hösten 2015 innan jag åkte till Fuengirola för övervintring, påbörjade jag skapandet av en familj i trä.

Jag stod i min verkstad och tittade på några avkapade trä knubbar. Skulle just kasta in dem samtliga för att hålla brasan vid liv i kaminen.

Började titta på den ena som var ganska tunn. Kanske tre cm. Den hade möjligen en fördel att det inte fanns några kvistar på densamma.

Utan att riktigt veta vad det skulle bli, så fann jag mig sitta och rita på en tant eller gumma eller kvinna. Skar ut lite konturer med bandsågen och min handsåg (Lövsåg heter det).

Började tälja och så småningom så började ansiktet och hatten att framträda. Just när sådant händer blir man glad och entusiastisk för att snickra vidare.

Träbiten var emellertid lite för tunn, men det får bli så då att Ester blir lite tunn.

Som skapare måste man utgå från de förutsättningar som finns.

Ester snidades och det blev dags att åka och att komma hem igen. Där står Ester och suktar efter att få lite färg på sina kläder.

Kanske förstör man en del av det råa skulpturala med att lägga färg på skapelserna. Jag vill helst inte använda sandpapper för att utjämna saker som blivit med kniven. Tycker att det liksom förstör mer än förbättrar. Vill man ha det slätt och fint, kan man ju köpa saker av plast eller lera som bättre kan formas utan att det finns märken efter handverktyg.

Men nu råkar det vara så, att jag är barnsligt förtjust i att använda

färger, och efter att ha tittat tillräckligt många gånger så satte jag mig att ge Ester färg.

När hon hade fått färg, så var hon så ensam så, att jag lät mig övertalas att åtminstone få en pappa som lite krum i ryggen borde finnas i någon träbit.

Han kröp fram några dagar senare. Hans namn var som mitt andra namn Hjalmar. Han behövde stav och fick en sådan.

De stod båda i Skapelseverkstaden och log mot varandra. Men gubben Hjalmar tittade på sidan och kunde lägga märke till alla de färggranna käppar som också finns där. Frågade mig, kan Du också sätta lite färg på min käpp?

Han käpp inrymmer den som andra käppar ett rå som ska hålla lite utkik över hans liv. Ett kust-rå som ska ge honom kraft i den bräckliga ryggen. Kanske få honom längre ståtligare, eller åtminstone få hans hatt att sitta på ett stolt fint sätt.

Får klart för mig att han lider av att vara ensam utan sin hustru. Det är inget vidare att bara ha sin vuxna flicka utmed sig. Han minns hur bra de hade det i sina drömmar när hans hustru låg vid hans sida i den ännu inte snidade träbiten. I vedkorgen fortfarande trevligt drömmande. Medan de ännu inte fans.

Nu fanns han till och längtade efter sin Matilda.

Inte kan man stå emot sådana här drömmande bedjande saker.

Tog fram träbiten som Matilda förmodligen gömde sig i. Skissade på henne och började snida. Hon var inte yngre än sin make varför hennes uppsyn är en aning gammalt. Hon har en ”helk” Huvudduk virad runt skulten och snyggt knuten med en rosett på baksidan.

Hon avbildades med en av sina vardagssysselsättningar att hämta vatten i brunnen eller göra sig klar för något liknande. Kanske ut i Skoogen för att plocka bär.

Vare sig Matilda eller Hjalmar har fått någon färg på sig. De har inte bett om det ännu i vart fall. Kanske har de nya tiderna en färgstark påverkan på Matilda också. Vem vet. Framtiden får visa sig. Finns det någon fler i familjen?

Jo då. En del finns fortfarande i de ej uppeldade vedbitarna. Andra är redan skulpterade men bor på annan ort. Så är det i de flesta familjer. Kanske kan de förenas. Det är ju så modernt med släktträffar nu för tiden. Det blir spännande att se vad som kan hända tänker skaparen.