Detta kåseri skrev jag 1981.

En morron på Estraden.

Hittade det i en kartong 2012 skrivet i en anteckningsbok med ARA Jet emblem.

--------------------------

Vilket väder! Färghandlar Wallsten står på baksidan av sitt söndersågade kulturhus, bekymmersamt lutad över en snöskyffel. Numera återstår inte mycket mer än delar av fasaden på framsidan och den stolta flaggkupolen på taket.

Det är här på baksidan som biobesökarna på Röda kvarn slussas ut från biosalongen. Men det är också här, som estradens folk parkerar sina bilar för att gå genom hustunneln in på storgatan och sedan tvärs över gatan till Ekbergs Konditori. Alla utom El- Claes och blå blixten som parkerar på baksidan av konditoriet och sedan går köksvägen till Estraden.

I natt har det snöat. Den bekymrade färghandlaren tittar på ett par bilar som stått parkerade på hans gård över natten. Idioter tänker han nog. En traktor hjälper till med snöröjningen. Det är inte lätt. Området är litet och traktorchauffören har vaknat lite sent. Nya bilar börjar tränga sig in. Traktorn får allt svårare att göra jobbet. Man kan riktigt se på färghandlarn att han önskar alla bilar dit pepparn växer.

Shejken (Jag kallades så) kommer, kör sin bil längst in mot ”punk” tunneln mot storgatan. Längre går det ej att komma. Hur går det med byggnadsplanerna, ropar han till färghandlarn?

Det är nämligen så, att varje år när vädret är som värst, har arkitekterna på NAB en ständigt återkommande fråga, överbyggnad av hans parkeringsplats.

Bra muttrar färghandlarn, jag har talat med vårt huvud och nu blir det till att bygga. Huvudet är benämningen på den som styr och ställer i stans kål lager, kommunalrådet.

På estraden har en del redan samlats.

God morgon säger Shejken.

Sen tar han av sig sjubb mössan (Grönlandshund), bugar sig mot margarin Bergström och med aktning i rösten säger, God morgon Sir.

Den nya SJ generalen visar upp dagens Norrbottenskurir. Hur fasen har dom fått veta att jag ska börja åt SJ? (det är nämligen en vecka kvar innan han ska börja hos SJ). På första sidan står nämligen så här, ”Sj öppnar stängda stationer”. (Han tror att han ska revolutionera försäljningen hos SJ).

Sen håller SJ generalen låda. SJ generalen är Staffan Pettersson som under en tid sålt Hälla - bröd över norr och Västerbotten nu ska börja åt SJ s trafikrestauranger.

Jag har en bra idé! Kallskänkorna som idag kanske bara jobbar fyra timmar om dagen med trafikrestaurangers mat, skall jag använda för att göra en attraktiv smörgås på Hälla - bröd i en speciell påse, som jag ska sälja till pensionärer billigt.

Varför billigt frågar någon. Pensionärerna, den nya överklassen, har nog råd att betala för sig.

Ja, Ja, då tar jag väl lika mycket betalt av dem, irriterad över att vi hakar upp oss på priset och inte på den geniala idén. Att utnyttja personalen bättre.

Sir, som också han haft sina idéer känner tiden mogen, att för tavelhandlaren (Sune Berggren även kallad KorvSune) och övriga tala om, vilka fina idér han har under fötterna.

Jag har dubbat mina snobotsar säger Sir.

12 dubbar under varje sko. Kan man ha dubbar under bilar tänkte Sir, så kan man ha det under fötterna. Dessutom har jag en nerfällbar dubb i min spankakäpp.

Det är dessutom inte mina enda idéer. Jag har många fler.

Nu hade nya samtalsämnen börjat ta över.

I Pite-tidningen står att Tomas Wirén varit ute och sladdat på tävlingsbanorna.

Han är ju stans Redare, som också är en baddare på bilkörning, får sig en släng av sleven. Undrar vad hans fru tycker om hans tävlingskörning säger SJ bossen?

Det vet man väl vad tanterna tycker om sånt, säger Shejken, men han har väl fått lova att ta det lugnt på vägen i stället. Han ha väl ett allt för mycke att kör med, säger Torsten Blom, som fikar för tredje gången på morgonen. Kommer just från Luleå som han hedrat med ett morgonbesök.

Han törs ett ställ opp på att kappkör åt Lule, säger Torsten.

Som alltid kommer glasmästarn ”Tore Karlsson) sent. Kl är kvart över nio. Klunsningen är redan över.

Fritids Sigge vann i första omgången.  Det vill säga vann inom citationstecken. Konditorimästarn ”Henrik Lidman”, tar först hand om hela vinsten eftersom alla ska ha påtår. Efter moget övervägande ger han Sigge tillbaka två kronor. Det ser mindre sniket ut.

Sigge serverar.

Så mycket grädde som Sir och Tavelmästaren(kallas också KorvSune, Sune Berggren) tar, borde de betala dubbelt muttrar han, Konditorimästarn.

I dag är Glasmästarn glad!

Det har varit storbrand i stan.

Hanna Lundqvist herrekipering och nyöppnade Sundsvallsbanken har brunnit upp. Förmodligen nyttjar han andra bankers pengar, eller också är det hans bank och nu tror han kanske att hans reverser brunnit upp. Eller kan det vara så att han mitt i lågkonjekturen vädrar morgonluft med jobb på grund av branden. Förmodligen det sistnämnda. Den enes bröd den andres död lyder devisen.

Stans varuhus och affärer passar på att byta ut glas som länge sett lite härjat ut. Nu har man anledning. Det blir många sköna kr av det här, men också mycket arbete suckar han.

Realisationerna har redan börjat El interiör på andra sidan gatan som säljer elektriska apparater, har Rea - slagit upp portarna. Allt skall bort, 30 till 50 procent på rubbet. 

Lycktstolpar, kylskåp, armaturer, inredning, allt skall bort. Klädaffärer sportaffärer, alla säljer ut.

Försäkringsbolagen står för fiolerna. Undrar förresten hur en rökskadad Tommy Körberg platta låter?

Är den inte billig på grund av röken, lär den väl vara billig på grund av kåken.(Satt inne på grund av narkotika problem)

Skit samma. Billigt är det på stan. Man väntar sig nästan att Handelsbanken som var näst närmaste granne med det uppbrunna huset skulle skylta med rökskadade pengar.

Men så är inte fallet. Han, bankdirektörn sitter lugnt och trygg, förmodligen tänkande, att det var då för helsikes bra att skiten brann upp, man ska inte behöva ha löss på bron.

Stämningen är som sagt god i stan. Det är full fart på livsandarna.

Våra slumrande flickor och pojkar i stadshuset har till och med vaknat.

Nu gäller det att bevaka att här byggs ett hus som bibehåller det gamla Piteås profil. Två nya färska kommunalråd har vi numera i Piteå, som väl måste få bygga något storslaget verk, innan deras intjänande tid till full pension utgår.

Kanhända kan detta vara ett sådant tillfälle. De kan knappast tillskrivas äran av Folkets hus, å i dessa strama tider måste tillfällena tas i akt. I annat fall kan det innebära att man för lång historisk tid, klassas som mindre lyckad.

Kanske är det så, att man behöver även denna tomt för den kommunala expansionen. Allt i ivern att vara Karl-Erik Viklund(centerpartist)ständiga tjat om utlokalisering av de kommunala förvaltningarna.

Tanken svindlar, kanske till och med ett stort affärshus med de kommunala bolagen samlade.

Å andra sidan är nog inte detta en god idé. Förmodligen skulle väl den där typen Lind från Rosvik stå på trappan invigningsdagen, å de vore rena mardrömmen tänker förmodligen kommunalråden.

Nä, så dumma är de nog inte. Det här tål verkligen att tänka på.

Måhända vore det en bra plats för stans representationsgäng. Kanske fick vi dem att flytta från kyrkbacken om vi uppförde ett hus kombinerat för socialförvaltningen två trappor upp, systemet på mittenplanet och ett annex åt folkets hus i bottenvåningen inrymmande alla bekvämligheter som vårt representationsgäng verkligen har rätt att kräva. Säger förmodligen skämtsamt någon anonym insändare i vår tidning. Underskrivet Rättvisa åt alla.

Då skulle man på nykter kanel ta trappan upp till tredje våningen kvittera ut sitt socialbidrag, gå en trappa ner och köpa en flaska brännvin eller en vinare och sedan ytterligare en trappa ner så har man tillgång till trevliga rum olika för dem som handlat via systemet eller de som fått tag i brass på annan plats och sätt.

Då ger nog den där lymmeln från Rossvik tusan i att stå på trappan vid invigningen. Nån skam har han väl i kroppen.

Varför inte helt enkelt ge A- Laget jobbet på socialförvaltningen?

Ingen kan bättre fördela pengarna än dessa herrar. Å tänk när de satt i sig dagens första vinare, så ska ni få se på andra miner än Ni i dag kan se på socialförvaltningen. Nu börjar det urarta.

Estradgänget år 1983

(Blå Blixten Tore Nyman),  (Bagarn Henrik Lidman),(Sir Bergström Nils Erik Bergström), (Shejken Tage Skoog)

(Skräddarn Birger Häggström), (Målarmästarn Arne Lundgren), (El_ Klas Clas Johansson), (Sprintermästarn K-O Oskarsson)

(Glasmästarn Tore Karlsson), (Redarn Torsten Wirén),(Lärarn Rune Eriksson), (Mynthandlarn  Sune Berggren) (Pianisten                  Rickard Johansson), (Matthandlarn Aron Johansson), (Havsbadsdirektörn Clifford Söderberg) (El Handlarn Hasse Bergström), 

(Rektor Primarius Lars Davidsson).

(Klicka på bilden för att se bättre)

Estradens gubbar ger det ena förslaget klokare eller värre än det andra.

I vanlig ordning bordläggs alla frågor i avvaktan på nästa dags estradmöte. Ja vi är inne i en bekymmersam tid säger vår mudderverkschef Torsten Wirén, och erinrar oss om den gamla bönen ” Gode gud välsigna vår kust och byggd med många vrak.”

Kan man kanske anse sig bönhörd.