Om mig

Mitt foto
Jävrebyn, Norrbotten, Sweden

fredag 30 januari 2009

Jesu sista måltid.









Jesu sista måltid.

På stranden i Fuengirola växte i dag fram under varliga konstnärliga fingrar. Inte under så lång tid som det tog Leonardi da Vinci. Men ändå. (Klicka på bilderna framträder skärpan) Det är otroligt att det går att skulptera så fint i sand. Sand rinner ju mellan fingrarna. Å jag försäkrar Er att när Ni tar i den sand som dessa konstnärer använder, så kan Ni knappast heller förstå det.
Ni kan se att Judas sitter närmast Jesus. Är det ren riktig bild. Tyder det på att våra allra närmaste vänner skulle kunna vara Judas Iskariot människor? En av tolv?
Vad bestod måltiden av? Mera nutida forskare kan ha kommit till följande.
Jesus åt ål och apelsiner.
Nu har äntligen rätterna under den sista måltiden avslöjats. Jesus och lärjungarna åt ål och apelsiner.
Sista måltiden
Gott med apelsiner:
Äntligen har menyn på Leonardo da Vincis Den sista måltiden avslöjats. Det är historikerna John Varriano som avslöjar att Jesus och lärjungarna äter ål och apelsiner på mästarens verk. Tidigare har det hävdats att måltiden skulle ha bestått av lamm och bröd.
Forskat sedan 1997
Enligt historikern så avslöjades ålen redan 1997 under en restaurering av konstverket, och Varriano har sedan dess forskat i ämnet. För tidningen Gastronomica Magazine berättar Varriano att han bygger sina teorier på att Leonardo da Vinci själv var mycket förtjust i ål, och att bruket att varva ål med apelsiner var mycket vanligt under 1400-talet.Verket Den sista måltiden var färdigt 1498, och beställdes av hhertigen Ludovico.
Vad tror Ni?
Vad åt de?
Ett är säkert att de som skulpterar på stranden i sand gör ett fantastiskt arbete. De är nog mera intresserade av att deras sandkonstverk blir en källa till inkomst i form av någon liten slant av dem som tittar och går förbi.
Det är synd att det kommer maskiner en gång i veckan och jämnar konstverken med marken.
Man försöker utrota dessa konsnärer och deras verk. Man skulle ju kunna dra liknelser av detta med kristendommen i dag. Om man ville.
Nästa vecka bygger konstnärerna upp sina konstverk igen. Dock ej alldeles lika. Man förbättrar en del. Kan man kanske dra liknelser av det också tro?
Bilderna borde passa på pastorsbloggen. Förmodligen är de de första sandskulpturerna som speglar denna händelse.
Tage/S


torsdag 29 januari 2009

Frigjord kvinna.




Frigjord Kvinna eller slampa?
Jag tänkte på den väldiga skillnaden som är mellan kvinnans ställning i dag och på den tid jag beskrivit på bloggen. Femtio och sextiotalet. I avsnittet springpojke kunde man läsa om Läroverksadjunkt Marta Andersson som hade mig att springa och köpa cigarrer. Det var kanske inte så konstigt att man reagerade på den tiden över henne.
Tänk Er, att det kommer en kvinna i byxor, vilket aldrig ens föresvävade gemene kvinna att bära på femtitalet. Å dessutom en bildad själ, som dessutom var lärare. Skandalen är nära.
Dessutom har samma kvinna mage att för att byxorna ska synas extra mycket, dels ha storrutiga sådana. Ibland till och med golfbyxor som slutade vid knäna. En sådan kvinna är på gränsen till att böra tas om hand.
Hon har därtill varit förmodligen till en Herrfrisör eftersom hon har kortklippt hår, precis som karlarna. Ja nästan kortare än många rejäla karlar. Det är ju nästan gräsligt. Hur kan hon vilja se ut på detta sätt. Hon är ju kvinna.
Dessutom kör hon bil!!
Det gör väl ändå karlarna bäst. Varför håller hon på, på detta sätt. Å har Ni sett bilen? En DKW med sufflett! Där sitter hon och kör med en skinnsmäck på skallen sommartid? Det är ju för hemskt.
Vintertid har hon skidor som sticker ut ur kofferten. Har Ni dessutom sett skorna. Kängor eller pjäxor på en vuxen kvinna? Inte åker väl damer skidor?
Stannar hon av och pratar, kan hon ställa sig ute och bolma och röka i allas åsyn.
Är det verkligen en kvinna? Nog skulle man vilja syna den kvinnan mellan lårbenshalsarna.
Ja så kunde det både tänkas och låta på den tiden. Hon var egentligen den riktigt stora feministen som drog ett Eget tungt lass för frigörelsen.
Då tyckte vi att hon endast var ett hån mot kvinnor. Men nu tycker ingen, att inte kvinnor kan bära byxor?
Ingen tycker att kvinnor ska röka, men det är idag fler kvinnor än män i Sverige som röker. Inte tycker vi att det är konstigt att de röker för att de är kvinnor.
Åker skidor och kör bil? Vad är det i dag för konstigt med det?
Under sextiotalet kom den tvådelade dambaddräkten. Slampor var det omdöme som de flesta damerna till en början använde som omdöme. Det var djupt rotat hur en kvinna skulle se ut och hur de skulle uppträda. Kvinnorna var så indoktrinerade i att vara en underlägsen varelse att de själva inte med en gång kunde tänka logiskt.
I Sverige fanns inga homofiler och flator på den tiden. Det var så tabu, att trots att vi alla visste att såväl kungligheter som stadsministrar hade konstigheter för sig, så ville vi absolut inte tro det. Inte behövde varken präster eller andra bry sig om detta fenomen, eftersom det egentligen inte fanns. Vi ville inte tro det. Kyrkan hade predikat i många år både hur männen skulle tukta sina hustrur, och eftersom vi vanliga, men också kyrka, predikade eld och svavel över otuktigt leverne som det hette, så var det då, inget problem.
Annorlunda blev det först när vi tillät sanningen komma fram. När inte kyrkorna inte längre hade samma makt. När vi tillät att kvinnorna vara människor med samma rätt till allt, vad männen tillät sig. När de ”knepiga” typerna tilläts att leva med varandra. När till och med kvinnorna fick höja sin röst inne i kyrkan.
Jag har själv varit en av de fördömande.
En dag på mitt företag på Haraholmen skulle jag anställa en person som skulle jobba på oljedepån. Några stycken hade jag kallat för en intervju.
Det kommer in en pojke med ett örhänge som dinglade i örat. Nu kunde jag inte koncentrera mig på mina frågor. Jag var allvarligt störd av örhänget. Sa till den jobbsökanden att ifall han var allvarligt intresserad av jobbet så kunde han komma tillbaka en annan dag utan örhänge. Örhänge var för mig tecken på något åt homo hållet.
Pojken ringde dagen efter och ville komma ner och fortsätta intervjun. Det fick han. Han kom han var utan örhänge. Han fick jobbet.
Sedan dess har jag ångrat mitt tilltag. Med vilken rätt skulle jag ha honom att uppträda på annat sätt än vad han själv ville.
Att det var fel människa jag i alla fall anställde var en annan sak. Han använde narkotika. Ni kan ju tänka Er själva hur bra det är att ha en narkoman på en oljedepå.
I dag får vi, lära oss att vi måste tänka kärleksfullt och att alla människor har ett likt värde.
Tänk, det var bara femtio sextio år sen vi tänkte och handlade så annorlunda. Vissa har inte ändrat tänket än. Se på människorna i många länder i välden, där fortfarande religionen och männen är förtryckare. Länder som har samma väg som vi att gå. Hur blir det om ytterligare femtio år? Har de då kommit ikapp oss?
Tage/S

onsdag 28 januari 2009

PITEÅ NOBLESS.

Piteås Nobless.
Under min tid som springpojke hann vi att flytta Hällans Blomsterhandel, från dåvarande plats hos Brunte nordlund, till modernare byggnad hos biografägare Lundmark. Biografägare lundmark drev två biografer i Stan vid denna tid. Dels Metropolbiografen dels också Skandia.(På bilden kan man se Metropolbiografen och Bewes Tobak). Vi var grannar med en butik som sålde frukt och grönsaker där. Samma ingång på baksidan.
Lundmark bar huvudet högt. Han hade huvuden vänt uppåt så man såg genom näsborrarna ändå in i mitten av huvudet sneglande ner på personerna han pratade med. Det hade hustrun också. Kanske det var ett tecken på att de tillhörde societeten i stan på den tiden. Dit hörde även herr trädgårdsmästare Larson och sammanboende fru Johansson.
Brunte med fru tillhörde också denna kategori. Men Brunte var nog ganska obekväm i denna situation. Han yttrade sig både högljutt och föga societetstillvant. Brunte tog varje sommar fram sin bil, en Adler. En riktig liten limousin. Såg ut som en förgylld DKW. Ibland skulle det vara fest hos trädgårdsmästaren och hos Mina. Då fick jag lov att hjälpa till. De bodde på västergatan i färgbolagsdirektör Jonneryds hus. Då var det att följa med till systembolaget som var beläget i undervåningen på stadshotellet. Viner inhandlades och äggtoddyn skulle vispas och röras ihop. Golven damsugas och mattorna piskas. Jag fasade alltid för denna årligen återkommande bjudning. Själv var jag självfallet inte med på festligheterna. Det hade ju inte gått för sig. Men Brunte som var den annorlunda mannen han sa noggrant till att jag skulle vara med när han och hustrun hade sin tillställning. Det var jag också. Jag tror han såg i mig någon sorts odygdig kopia av sig själv som ung. Undrar om han inte dessutom hade tänkt tussa ihop mig med sin egen flicka som var i samma ålder som jag. Hon gick realskolan i Piteå och fick en uppfostran som det plägades för att bli en fin dam. Hon var onekligen vacker. Men något annat än att se henne snedda in i huset var det inte tal om.
På andra sidan gatan vid snustorget hade slaktar Forsman (Erik) på innergården sin köttaffär. Däremellan klädecentralen som var duktiga på att sälja kläder. En bit längre bort på storgatan hade Rickards kläder sin butik. I ingången mot slaktar Forsmans butik mellan Klädecentralen och Skandinaviska banken hade KorvSune sitt, vad jag vet första korvstånd. Sune Berggren blev så småningom en god vän till mig. Han var förutom korvhandlare även myntsamlare på äldre dar. Forsman hade under några år tidigare hjälpt Sune på fötter. Sune var mycket glad i sprit på den tiden. Forsman fick honom på andra tankar, lånade honom pengar till en korvkiosk och en plats att stå på. Sune var från denna tid en nykter alkoholist. Det var han stolt över. Han skötte sin kiosk bra och kunde efter en tid starta ytterligare kiosker. Större och mera välsorterade. Att det blev korvkiosk han satsade på, var ju för att på det sättet kunde i Forsman slå två flugor i en smäll. Dels få större avsättning för sin korv, och dels hjälpa Sune.
Mitt emot korv Sune och Klädecentralen fanns Skohandlare Lundberg. En rakryggad aristokrat. Med järnhand dompterade han sin butik. På den tiden hade han endast Oskaria som störde hans tillvaro. Ingen i hans familj fick bry sig om affärens skötsel. Endast arbeta hos honom och lyda. Därav blev det heller aldrig att någon nära ville ta över butiken, någonsin möjligt, för någon att göra det. Så kan det gå.
På andra sidan torget var de stora bjässarna i Piteå. Det som allt rörde sig kring. Wallstens Järn.
Såväl Rudolf som Frans han jag under denna tid få kontakt med. Inte så att jag på något sätt betydde något för dem, eller att de hade på något sätt fäst sig mig, en obetydlig springpojke. Dessutom hälsade man på Gunnar Lundholm som jobbade på kontoret hos Wallstens. De gick båda runt på sin järnaffär och talade med folk. Bägge en aning disträ till sina läggningar. Men kundnära och folkliga på sitt sätt. Torsten Wallsten var ytterligare en av dessa stans höjdare. Inte heller han var särskilt road av fester och liknande. Han föredrog att sätta sig i en kanot och paddla iväg på egna äventyr.
Det var enkelt att förstå att människorna i Pite bygden gillade dem. Företagsamma, arbetsamma och på samma nivå som sina kunder. Det sas om Frans att han hade stor förståelse för socialdemokratin. Inte så att någon trodde att han var socialdemokrat, men han yttrade att det var tack vare att folket genom deras politik, fick det bättre, så fick även Wallsténs det bättre. Pite bygdens stora affärsmän på denna tid var just dessa och dessutom möbelhandlare Blom.
Sedan kom redarfamiljerna Wirén och bar en del av societets bördan. Detta var den del av stadens större och mindre liv. Det finns mycket att tillägga om många fler i staden. Sandberg och Seder hade en importfirma i staden. Den låg på Hamngatan. I många år hade jag nöjet att vara tillsammans på Ekbergs konditori på mornarna, för att dricka kaffe med en av delägarna. Det var gentlemannen ”Margarin Bergström” (Nils Erik). Där var för övrigt såväl Sune Berggren och Torsten möbelhandlare blom också.
Med stora träindustrier fans det vid denna tidpunkt många förvaltare disponenter och annat löst folk som satte sin prägel på staden. Några av dessa som verkligen senare livet blev såväl kunder som mina goda vänner liksom om Ekbergs konditori och kaffegänget, skall jag berätta om senare.
Först skulle jag gå några år i livets skola.
Tage S

Komentar skriven av Gunnar Lundholm.
Tack för mejl 26/1.

Vi känner igen det mesta från din berättelse om Jävre och Piteå. Genom alla namn du räknar upp drar man sig till minnes barndoms- och ungdomstiden.

Från barndomstiden c:a 5 – 7 år kommer jag ihåg följande:
Min farfar var sjuk och skulle aldrig bli frisk igen. Han hade alltför få att prata med. Jag stod med ena foten på sängkanten och förde både politiska och religiösa samtal med honom. En gång så rörde samtalet Paul Höglund och hur driftig han var. Han hade ju många järn i elden. För att riktigt glädja min farfar sa jag; ”Han kom säkert att bögg en körk också”.

I de tidiga ungdomsåren med nöjesförbud smög jag mig iväg på cykel och stod utanför och tittade in på ”härligheten” i Turistparken. Där spelade en storbandsorkester som hette Nordlands och Roxy. Sedan uppträdde en Swingtrio som leddes av en mycket skicklig dragspelare som hette Herbert Westerberg från Pitholm. Vi bodde grannar under den tiden han växte upp och tränade. Lisa Åhman var mycket förtjust i honom, men fick tji. Han spelade nog på danser ända upp i pensionsåldern. Jag tror att han är död.

En gång smög jag mig in och köpte en lott och vann en urna som var högsta vinsten. Den har jag kvar.

Varje sommar gjordes det utflykter till Bergön. Vid vissa tillfällen var det landstigning nedanför Skogs och Höglunds sommarstugor, om jag minns rätt. Där avhölls också gudstjänster som var motivet till utflykten.

Om bilden från tältstaden är från Öur´n fick den sin egen fräckis. Det var några flickor som tältade där och hade skrivit Konsumgänget på tältet. Några stygga pojkar var dit och satte två prickar över o.

När du sedan börjar uppräkningen av de gamla profilerna från Piteå, poppar det upp massor med minnen. Hur jag kom med där, gör mig glad men tycker knappast att jag riktigt platsar i
detta fina sällskap.

Hälsningar

Lena o Gunnar



Inlägg Tage
Det är inte färdigt än Gunnar.
Du kommer om Du vill eller inte bli omtalad igen. Förmodligen ganska snart.
Du har haft stor betydelse för mitt fortsatta liv, vilket innebär att jag kommer att nämna Dig fler gånger i denna biografi liknande typ av blogg. Känn dock ingen fruktan eftersom Du tillhör en av dem som jag alltid haft stor aktning för.
Vänligen
Tage/S

tisdag 27 januari 2009

Springpojke i Piteå.

Blommor.

Har alltid gillat blommor.
På grund av att jag fick jobb på Hällans blomsterhandel, så växte mitt intresse för blommor och växter över huvud taget. Fann jobbet intressant och omväxlande.
Vi var flera pojkar som fick jobb i Piteå. En kompis åt mig Karl Gunnar Berggren fick jobb på Färgbolaget i stan. Bägge hade vi en pack cykel som vi fraktade runt varor på. Ofta var vi ner till ”Fille” Nordfors på Busstationen med saker. Han med färgburkar och jag med blommor. ( Bilden visar Snustorget med dåvarande blå pilen Hällans blomsterhandel och vita pilen Brunte nordlunds hus med Oskaria och Bruntes skinnateljé på innergården) Bilden tagen under den första Piteå dansar och ler festen.
”Fille” var en ganska butter man. Jag har dock en känsla av att han i grund och botten var väldigt snäll. Efter att ha skickat blommorna gick man över på Götas kaffe som till storleken var ungefär som en lekstuga. Väggfasta bänkar runt om och tre bord framför. Göta var en bastant kvinna med stor pondus Hon var gift med Polisman ”Hebba” Holmlund. På kaféet jobbade en rasande vacker flicka tyckte vi. Dessutom så avhandlades mycket saker under dessa besök. Vanligtvis varje dag.
Det var oftast trevligt att cykla ut till kunderna med blommor. Den bästa kunden som jag for med blommor till Var apotekare Edlund. Fru Edlund gav alltid en rejäl dricks, vilket kunde vara ändå upp till ett par kronor. Ändå bodde hon nära. Hennes bostad var i övervåningen på nuvarande Handelsbanken. Bryggarmästare Röing var en annan kund. Hanhörde dock till dem som var snål med dricksen. Dessutom uppfattade jag hans humör som labilt.
Man kunde få åka till väldigt många olika ställen. En gång fick jag en beställning att åka ner till en båt som låg i norra hamnen. Båten höll på att lossa styckegods av något slag. Kl 9 00 på morgonen så knatade jag ner till hamnen och frågade vid landgången till båten, var jag kunde lämna blommor till båtsmannen. Du får väl gå ner själv till honom med blommorna. Var finns han, frågade jag? Tredje dörren till vänster en trappa ner.
Jag travade på och hörde bakom dörren att det var någon sorts liv där inne. Knackade på dörren men ingen öppnade. Då öppnade jag försiktigt dörren och klev på. Det låg en kvinna och en man i sängen. Dom sov inte, utan hade annat intressant för sig. Mannen röt, ut. Jag kommer ju med blommor till en båtsman Persson, är det Ni stammade jag fram. Ja det är det, Ut pojkvasker, försvinn. För att dra ut på tiden och titta så mycket som möjligt på paret, så säger jag , brukar få dricks när jag bär ut blommor. (det var inte alls så att man alltid fick det)men detta var närmast en uppehållande gest.
Jag ska ge dig för dricks röt karln och vräkte sig ut ur sängen. Snabbt slog jag igen dörren och fort som bara den sprintade jag uppför trappan och nerför lejdaren. Hörde bara en smäll i en dörr och en svordom. Mannen jag frågade när jag kom till båten var båtsmannen fanns, log ett sådant leende att jag förstod att han visste vad som pågick å att jag nog skulle få bråttom därifrån.
Lärde mig binda kransar och fick pröva att binda buketter av trädgårdsmästare Larsson. Han hade ingen fru men Mina Johansson som kvinnan hette som han bodde ihop med hade ett stort inflytande över hans liv. I det inre rummet av affären tog hon emot sina kompisar. Där satt de och rökte och pokulerade.” Stora” Marta Andersson som var adjunkt på läroverket var en ofta sedd gäst. Hon rökte cigarr. Dessutom hade hon fått för sig att jag var springgrabb även åt henne. Så varje gång hon kom in på blomsterhandeln och satte sig med Mina, så skickades jag till Bewes Tobakshandel för att köpa Cigarrer åt henne. Hon rökte en sort som hett Havanesa . Hon var ofta klädd i byxor. Gärna rutiga. På denna tiden hade inga kvinnor byxor, därför ansågs hon som lite manhaftig som det hette. En annan dam som ofta var där var fru Liljegren. Tage Liljegrens mamma. Dom hade en verkstadsindustri på Klubbgärdet. Även hon bolmade tillsammans med Mina.
Jag har hamnat en bit på sidan av ämnet. Blommor.
Snart nog hade jag lärt mig de latinska namnen på blommorna vi hade i handeln. Hemma började jag fundera på om jag skulle börja odla något i potatislandet. Å så blev det. Jag odlade olika kålsorter och andra grönsaker. Dessutom skolade jag växter och drog upp plantor. Började tidigt på våren med att lägga ut hästskit som jag varvade med halm för att få varmbänk. Kunde då börja odla så mycket tidigare om våren. Det var bara ett fel och det var att det var ett alltför skuggigt odlingsställe. Det fick kompenseras med kärlek och stor omtanke och intresse till det jag höll på med.
I tid hade jag nu slutat på Hällan och börjat jobba åt en annan trädgårdsmästare på Munksund som hette Nilsson. Disponentträdgården var den nya arbetsplatsen.
Återkommer om denna speciella tid.
Tage.S

måndag 26 januari 2009

Mandelblom.

MANDELBLOM.


I dag tog jag motorcykeln och blåste iväg ner till Marbella. Om man nu med en 110 kcm motor kan säga att man blåser iväg. Men nog kände jag ett visst vinddrag i alla fall.
Skulle ner för att serva maskinen. Min andra maskin här nere, å den har gått 100 mil.

Efter att under tiden jag väntade på maskinen gick jag ner och nostalgiåt på stranden. Åt på samma restaurang som jag besökte första gången jag, ( eller vi, hustru och jag) var i Marbella.

Nu åt jag sardiner över öppen eld grillade. Fantastiskt gott.

Fick tillbaka den servade MC, och körde då upp från kusten mot inlandet och mot Ojen och Monda.

Vilka vackra vyer. Träd liknande när mäktiga äppelträd blommar hemma, blommade här.
Det finns vita och rosablommande mandelträd. Under ett par veckor till blommar dessa sedan på bara några dagar blir det en lurvig frukt, som så småningom utvecklas till en mandel. Skördas i september.


Vill Ni titta på hur det såg ut så klicka på nedanstående länk eller skriv in den. Här kan Ni se hela resan.

söndag 25 januari 2009

Morbror Paul Höglund en förebild.

En förebild.
Morbror Paul Höglund.
Min mammas syster hade en man. Paul Höglund ( På bild Paul och Julia Höglund) hette han. Det var en morbror som jag kallade honom, bra människa. Allt igenom.
Han talade aldrig illa om folk. Trodde alla om gott, å hjälpte alla.
Rejälare än så kan man inte bli.
Dessutom idérik och framgångsrik. Framgångsrik i det mottot att han betydde alltid någonting för människorna i sin byggd. Hade kanske ett problem. Var alltid före sin tid.
Han startade i Jävre en folkpark med stor publik och många dåtida turister. Bilder från den tiden vittnar om en jätte till att underhålla folk. Byggde dåtidens första hoppbacke och tennisbanor och ett nöjes palats.
Startade en diversehandel där man kunde handla både mat och kläder.
Startade busslinje mellan Jävre – Hemmingsmark – Hortlax – Piteå.
Startade sågverksföretag i både Jävre och i markbygden. Hade lastbilar och personbilar för andra.

Var tillsammans med min far den som startade byggnation av fritidshus med början på Bunäsgrundet utanför Jävre hamn. Sedermera röjde väg tillsammans med Marino Berggren, och skulle etablera fritidsbebyggelse efter kusten på östra sidan från Jävre hamn.

För att få virke till att bygga en stuga på Bunäsgrundet fanns bara ett sätt som dessutom var vanligt för att skaffa virke till detsamma. Det var följande.
SCA drog virke i stora flottar till sina sågverk efter kusten. Det hände då och då att en del av virket slets loss från flottarna och drev runt i skärgården till dess att det spolades upp på någon ö eller kobbe. Där låg det år efter år. SCA bråkade aldrig om att försöka bärga viket eller stockarna, utan struntade helt enkelt i det hela. Som alla andra som skulle bygga något vid kusten åkte vi ut och bärgade en del av detta virke och sågade det till passande storlekar, för att bygga av detsamma. Jag minns hur vi åkte ut med ett av hamnens minsta båtar. Men med en Karl-Erik motor installerad mitt i båten. Detta för att den skulle flyta med denna tunga tingest.
Motorn hade monterats ihop av pappas båda bröder som kom ifrån Amerika (Elis och Herman). De kom till Jävre och såg att det på Farfars skräddarbord i bodan, fanns en låda med maskindelar från en gammal motor. Skruvade ihop det hela och monterade in det i pappas lilla båt.
Med denna bogserade vi hem stockar så att det
 räckte till en liten sommarstuga på Bunnäsgrundet.
Jag växte upp och började som springpojke i Piteå på Hällans blomsterhandel. Åkte först buss varje dag till jobbet. Men vid fyllda 15 år så köpte jag mig en moped. Kunde därvid köra till jobbet på 30 minuter i stället för att åka en timme buss. Vid denna tidpunkt viktiga minuter på morgonen. För resten viktiga ännu. Har aldrig varit någon morgonmänniska.
Hällan blomsterhandel låg i samma byggnad som där Skoogs City Hotell nu ligger. Det var Körsnär Brunte Nordlund som ägde huset som Hällans blomster hyrde in sig i. Brunte Nordlund var en fin människa. Han hade hjärtfel, men däremellan en riktigt hyvens karl. En dag hade han rensning i sina bodar för att rymma andra hyresgäster. Däribland så hade han en väldig hög av huvudbonader i form av hattar och mössor han tänkte elda upp.
Jag såg detta i pannrummet och tyckte att det var synd. Så jag frågade om jag fick dessa hattar och mössor. Visst morrade Brunte. Ta bara härifrån det hela.
Jag körde i stora kartonger hem sakerna under flera dagar. På kvällarna när jag sedan kom hem gick jag sedan runt och försökte kränga dessa saker.
Morbror Paul köpte flera hattar av mig. När han hade köpt skulle alla ha. Inget problem att sälja ut hela varulagret. Enda problemet var ett antal plommonstop och ett par höga hattar som har varit i min ägo i många år efter detta.
Inkomsten var bra. Jag hade en veckolön av 50 kr i veckan hos Hällan. Till detta kom intäkterna från hatt försäljningen. Hur mycket det blev minns jag inte. Men jag minns att det var pengar som gjorde gott. Mopeden var ju på avbetalning och jag kunde nu betala av mycket fortare än jag hade avtalat.
Min moped var en Huskvarna Novolett. Köpt av Cykelhandlare Sundström i Hortlax.
Morbror Paul hade flera anställda. De som kanske var de som hade jobbat längst hos honom var Anton Lundmark , Oskar Marklund och Bertil Sundström(den levande räknesnurran). Han var den som tummade allt virke. Behövde aldrig använda maskin för att räkna. Drog bara fingret nedför kolumnen med siffror och fyllde i slutsiffran. Ett snille på sitt sätt.
Oskar var förste sågare och Anton var baksågare.
Under en tid var jag den som tog hand om ”båkaven” det som blev kvar när man gjort bräder av trädet. Det skulle kapas i en meters längd och kärras ut på brädgården och travas i fina kaster.
Gunnar och Ivar Lundmark, Antons pojkar var andra som fick känna på det slitsamma arbetet.
Före mig och Lundmarkarna var det bland andra, Helge Berglund som slet med detta.
I Hyvleriet jobbade min far till och från efter behov. Tillsammans med de övriga brottades de med att framställa hyvlade trävaror av hög kvalité.
Oskar och Anton var de som hela tiden var med morbror Paul. De körde buss och godsbil, de sågade och hyvlade, och på den tiden det var nöjespark så var Oskar en ledande man för det också.
Jag såg aldrig Paul kroppsligt arbeta. Bara ge order och vara organisatör och ledare. Hans pojkar Runo och Einar var de som arbetade allra mest. De körde bilar och bussar och fraktade timmer och stod i. De var äldre än mig, men ibland kunde jag få följa med dem.
Julafton tog alltid Paul fram fiolen och spelade ” Å när jusen ska tändas därhemma” . Medan Runo eller Einar kompade med dragspel. När jag blev något större så var jag med och gned på min pappas fiol. Skön musik var det knappast. Det var nog bara Runo och Einar som var begåvade i orkestern.
Godhet var morbror Pauls signum!

tisdag 20 januari 2009

Fatalt Misstag.


Fatalt!
Mycket fatalt!
I morse hade jag tid hos min Dyrbare vän Broberg. Skulle dit för att göra den sista dragningen av mina tandskruvar före att han täcker skruvskallarna med plast. Han har en liten fin momentnyckel han använder till detta sista ingrepp. Tio minuter före den beställda tiden, (bor alldeles bredvid) gick jag på toaletten för att göra en sista rengöring av garnityret.
Tog av mig glasögonen och satte tandkräm på borsten. Satte igång borstningen. Tyckte att det var konstigt att det inte blev något lödder. Fortsatte i tanke att det väl var något nytt preparat. Började känna en konstig smak i munnen. Dessutom när jag tittar mig i spegeln med öppen mun ser jag ut som i annonsen för ”Ta bort den gula hinnan.” Förstår att något är fel. Försöker skölja ur munnen.
Det går inte. Tar på mig glasögonen och läser INDOMIN. Jag spottar och sköljer och spottar. Inget hjälper. Tar rakvatten som innehåller sprit och försöker gurgla med det. Inget hjälper.
River lös toapapper och börjar torka inne i munnen. Den gulvita salvan tas motvilligt delvis upp av toapappret. Stoppar in nytt papper i munnen och tuggar på pappret.
Läser på tuben: Indomin är en mjuk och behaglig salva som lenar där huden är irriterad. Indomin passar lika bra till barnets röda skärt och hudveck som till nariga läppar. Fettet i salvan skyddar mot uttorkning och bevarar därför hudens naturliga fuktighet och mjukar upp.
Ingredienser Vaselin, Jordnötsolja; Zinkoxid. Doftämne, vitamin E, linalol.
Klocka tickar mot tio. Kl Tio är min uppgjorda tid hos Broberg. Sätter på riktig tandkräm, borstar sköljer borstar med mer tandkräm, sköljer. Låter denna gången glasögonen sitta på. Avslutar med att skölja ur munnen ett par gånger med Listerine.
Språng till min dyrbare vän. Springer upp honom i trappuppgången till kliniken.
Tror Ni att jag fick något medlidande? Inte för ett ögonblick. Han skrattade bara åt eländet. Likaså när vi kommer in på kliniken sätter hans tandsköterska igång och gör likadant.
Sjunker ihop på stolen funderande på vem som i hela fridens namn satt indomintuben i tandborstglaset? Kan det rent av vara jag själv?
Nä, nä, det vill jag väl ändå inte tro.
Tage.
Ps.
Hemkommen från min Dyrbare vän försöker jag nu få ren tandborsten. Det är inte lätt. Prövar på nytt med olika preparat. Så småningom är dock borsten ren. Bäst fungerade vanlig tvål och hett vatten.
Sitter just nu och dricker hett kaffe som jag dessutom gurglar med, Efter några koppar när jag speglar mig igen, ser jag att den gula hinnan återvänt. Nu gul av kaffegurglandet. Det åtgärdas dock efter kaffet med en extra borstning med Stomatol. Ett vackrare leende kan jag nog knappast önska mig än just nu.
DS.

måndag 19 januari 2009

Kulspel!




Tidig Entreprenör!


När jag började skolan vid 7 års ålder, gick vi i gamla uppbrunna skolan som fanns på baksidan av kälbacken. Redan det första året började våren med, att man spelade kula där solen hade tinat upp snön, så att det var barmark. Vi spelade bara Pyramid, ”pyris”. (där man la en kula på underliggande tre.)
Det gällde att från ungefär 4 meter pricka ner kulan så att ”pyrisen” revs. Redan vid denna tidpunkt 7 år, var jag duktig på detta spel. Behövde oftast inte mer än en kula för att pricka rätt. När man prickat pyrisen gällde det att ställa upp den fortast möjligt för att andra skulle kunna fälla den igen. Det gjorde att man ibland fick in många missade kulor innan någon prickade den igen.
Vi hade på skolan alltid två spelställen igång. Alldeles utmed varandra så, att man kunde kasta på bägge från ungefär samma ställe. Desto oftare man hade ”pyrisen”, desto oftare kunde man tjäna kulor på dem som kastade.
Eftersom jag var duktig på att pricka ”pyrisen”, så anställde jag ståare. (En som satte sig gränsle bakom ”pyrisen” och fångade missade kulor.) På det sättet kunde jag kasta omväxlande på bägge ställena allt efter att andra hade prickat min, för att få tillbaka rätten att sitta och fånga igen. Detta att jag anställde ståare gjorde att jag snabbare kunde vinna många kulor.
När andra hade slut så kunde jag då sälja kulor till dem som ville köpa.
När jag började i tredje klass gick man i skolan uppe i centrum av byn. Där var kulspelet ännu intensivare, Här gick ju alla större barnen från tredje klass till sjunde klass. Även här hävdade jag mig bra och fortsatte att ha ”ståare” anställda. En av de bättre kulspelarna som fanns här var Holger Öqvist. Han hade emellertid aldrig ståare. Skälet var nog att han var försiktig. På den tiden betecknade jag det som snål. Men han var duktig på att pricka ”pyrisen”.
De som inte var lika framgångsrika i att pricka fick genom att vara ståare betalt i egna kulor. Priset för att stå en rast var flexibelt. Marknadskrafterna rådde. Det kunde vara från fem till femton kulor.
Minns att Vilhelm Vallon och Rune Berglund å ibland Bertil Brändström, var några av kompisarna som ibland stod och fångade åt mig. Rune var själv ganska duktig. Men när han inte hade kulor så var detta ett sätt att skaffa sig ny ammunition. En bra dag så kunde man ha sålt kulor för kanske en krona. Kulorna kostade att köpa från fickan egentligen ett öre per st. Men på grund av att också Holger sålde så fanns det en viss konkurens. Här rådde också marknadskrafterna. Man kunde få från 11-12 kulor till femton sexton. Allt beroende på om Holger eller någon annan också sålde.
Affärerna var snabba eftersom rasterna endast var ca 10 till femton minuter. Förutom middagsrasten som vi kallade lunchrasten. Den var 50 minuter. Då gällde att äta snabbt för att hinna ut och spela.


Man kan dra många paralleller med livet som vuxen med denna tid och hur livet fungerade. Jag föredrar att dra parallellen med att redan som ung fans en viss känsla för att vara företagare eller ledare. Det finns andra paralleller man kan dra. Ex vis det mindre goda i att spela och spela av andra sina kulor. Det borde man kanske skämmas för.
Jag kom från en fattig familj. Kanske en av de fattigaste. För mig var det då ett sätt att visa att fattigdom inte var ett hinder för att försöka vara duktig. Duktig på mitt sätt. För mig då, tyckte jag att Sten Selanders dikt "Spela kula" var löjlig. Gällde inte mig.
Regler: Pyramid(”pyris). En spelare bygger upp en pyramid bestående av minst tre kulor i basen och en ovanpå. De andra, som kastar, står bakom ett streck ett par meter därifrån. Den som ställde upp pyramiden vinner alla kulor som de som kastar missar, men om någon som kastar träffar pyramiden vinner han eller hon alla kulorna i pyramiden och tar över den. Man kan bygga upp stora pyramider. Huvudregeln är att en stor pyramid kräver längre avstånd för den som skall kasta. Hattar och mössor blir nästa i Biografidelen.

söndag 18 januari 2009

Så Började jag.

Min start i Livet!
Som pojke mellan 5 och 6 år, med en fritidsfiskande far, kom jag i pojkåren genast i kontakt med just hav, vatten, fiske. Min far Uno var träarbetare och byggde hus där hus behövde byggas. Han och en kompis, Holger Johansson (bodde i Råningen) byggde hus åt folk på basis av vanlig timpenning.
Han byggde exempelvis ett hus åt en hönsgårdsfarmare på Pitholm just vid denna tid. Min far frågade då, vad äter hönsen?
Farmaren svarade att de åt allt egentligen. Gärna färska proteinfyllt foder.
Min far frågade då, om det inte kunde vara ett bra fiskfoder med Simpor. Det var ju en oönskad produkt av såväl husbehovsfiske, som när amatörer gav sig ut på fisketurer. Man fick ibland förskräckligt många av dessa hornförsedda fiskar. Många hårda ord är uttalade vid åsynen av den allt för stora fångsten av dessa svår bortagna djur från redskapen.
Visst kan det vara ett bra foder svarade han.
Kan jag då börja leverera simpor åt Dig?
Visst svarade hönsfarmaren.
Min far kom hem och frågade mig om jag ville tjäna pengar på att samla in Simpor?
Absolut tyckte jag.
Jag åkte ut till de olika bryggorna i Jävre där jag visste att det fiskades och ställde dit lådor att kasta Simporna i. Nu kunde mina första inkomster börja strömma in. Jag fick 25 öre per kilo för simporna och betalade inget för dem.
Min far som körde motorcykel till Pitholm varje dag, hade en låda på pakethållaren, varje gång han åkte till jobbet, fullt med Simpor.
Hönsfarmaren tog mot Simporna och gjorde var tredje dag ett kok av simporna och silade bort hornen som inte gick att koka sönder så, att det blev med blandning med torrfoder en bra gröt att ge till hönsen. Detta pågick under en dryg månad.
Samlade in nästan 600 kilogram simpor.
Men si, då fick hönsfarmaren reklamationer från butikerna för att hans ägg smakade fisk, å då var det färdigt med leveranserna.
Far hade byggt färdigt, sommaren var slut, så försäljningssäsongen var hur som hels över. Jag minns i alla fall hur kul det var att samla in dessa Simpor, för jag visste ju att jag skulle få pengar för mitt arbete. Pappa hade gjort en två hjulig kärra åt mig som jag samlade in fisken med.
En sommar med en inkomst av 150 kr. Det fanns ingen mer sådan guldgosse i Jävre. Tror jag.
Kom ihåg att detta var 1946 – 47.
Mitt intresse var väckt för att köpa och sälja.
Nästa berättelse är om hur jag sålde mössor och hattar!
Tage Skoog
(Bilderna är Hornsimpor)

lördag 17 januari 2009

Efterlyser expanderande kläder.

Tjockis!
Den 6e jan 2008 åt jag en god middag. Före det säkert också en god lunch. Livet är fantastiskt. Om det inte vore för att kläderna nu för tiden krymper så förfärligt fort och mycket. För bara några månader sen när jag tog på mig dessa kläder kände jag mig ledig och otvungen i samma kläder som nu håller på att strypa mig.
Någon gjorde mig uppmärksam på att kläderna krympt. Ställde mig på vågen och konstaterar att det är en absolut sanning.
Vem rår för detta då?

Såg mig i spegeln konstaterar att det syns att jag lagt på hullet
Det kan ju inte vara så, att jag bara blir tjockare utan anledning. Sökande detta underliggande grundläggande fel konstaterar jag att det är två st. människor som rår för detta. Dels Per Åke Hellström, som har en ica butik i Jävre som har Daim till ett bra pris. Dels min kära hustru som lagar så infernaliskt god mat.
Det borde vara förbjudet att sälja sådana godsaker till pensionister! När Ni ser att jag kommer in dag efter dag och köper Daim borde det stå klart för anställda på butiken att jag är godis missbrukare. Å då vidta åtgärder. Ex vis snabbt gömma lådan med Daim när jag kommer in.
Hustrun kan det vara svårare att göra något åt. Hon gör vad hon kan för att avråda mig från att ta mer. Men det är så inne nordens gott att äta.
Nåväl, den 6e jan tog jag tag i frågan, och avstod från mat från då. Vi åkte ner till Spanien och jag avstod totalt från mat till tisdag den 12e när jag fick ett återfall och åt en soppa till lunch och en bit kyckling till middag. Avstod ytterligare ett par dagar från att äta något. Ja jag dricker ju kaffe och vatten förståss, när jag får sådana här infall. Har läst att kaffe är bra för Alzheimers.
Fredag Lunch en mjuk brödskiva och på kvällen den 16e var det lagom att på allvar äta igen. En stekt panga med dillsås, broccoli och några skivor mjukt bröd.
Det var inget bra sätt att börja äta igen. Magen höll på att explodera. Toaletten var under lördag förmiddagen ett bra tillhåll. Lunch nyponsoppa. På kvällen dock köttgryta med ris och morötter. Mår sådär.
Den enda trösten i bedrövelsen är, att vikten är där den brukar hålla till, igen. Ca 4-5 kg ner.
Å Per Åke, här finns det inte många ställen som säljer Daim. Så ett visst hopp finns. Däremot kär hustru med god mat.
För inte kan det väl vara jag själv som rår för det?
Tage

fredag 16 januari 2009

MC. rally utan hets!

Rally i Fuengirola!

Ett MC rally utan hets!

Nu ska vi försöka att sprida MC virus innom föreningen. I vackert väder finns det inget som slår att sitta på en motorcykel och glida fram på mindre vägar där det nästan ingen annan trafik finns. Känna dofter, stanna av var som helst. Några har redan nappat. Få se hur många vi blir.

Klicka på bilden för att bättre kunna läsa bilden.

Har Ni börjat planera i Jävre för sommarens MC turer?

Hälsar Tage.

http://picasaweb.google.se/idetage/MedKustkyrkanPaMCTur#Se bildspel från Jävre med ett likartat rally. Klicka på länken.

onsdag 14 januari 2009

Mandelblom i Fuengirola

Mandelblom!
När mandelblomsträden börjar att blomma, så har våren börjat så smått.
Vi är ute Margit och jag med MC för att titta på fägringen. Körde upp mot Mijas by för att hitta de första träden. Tyckte sedan att vi behövde få lite kaffe vatten och en sandwich. Härlig tid framöver! Klicka på bilden ifall Du vill se blommorna bättre. Jag menar Margit och blommorna på trädet.
Å inget annat. Även om fotografen Undertecknad också fått vara med.
En första vårhälsning från
Margit & Tage Skoog
Posted by Picasa

tisdag 13 januari 2009

Min Dyrbare vän!
Funderar på att kontakta min dyrbare vän tandläkare Broberg igen.
Inte för att jag har bekymmer med de åtgärder han har gjort i min käft. Nä, snarare därför att jag inte längre har något bekymmer. Synd bara att jag inte träffade Boberg tidigare. Den spanske tandläkare jag hade förut, var säkert en skicklig tandläkare. Bryderiet med honom var, att vi inte talade samma språk. Det är mycket möjligt att jag nickat som om jag begrep vad han sa,( man vill ju inte verka dum) och därmed har han tagit detta till intäkt för at jag har varit med på ingreppen. Följden har blivit att det säkert finns en hel del jobb även för Broberg framöver.
Sen jag fick en tandskruvdragare till julklapp en månad före jul av Broberg, har jag inte behövt densamma.
Ifall han nu inte gör något mer, har jag frågat om jag får komma upp på kliniken och inandas atmosfären någon gång då och då. Han har ett varmt och trevligt väntrum, där man kan sätta sig och läsa en del Svenska tidningar. Samtidigt som man lyssna på när han borrar i någon patient.
Efter att jag påbörjat skrivningen av detta inlägg gick jag faktiskt dit. Kunde på detta sätt sno mig till en tid på torsdag, för något litet ingrepp. Det är bra att vara ute i tid. Förebyggande tandvård heter det. Vet inte precis vad som kan finnas att göra. Men får han botanisera en stund i min mun, rabbla lite siffror och peta, så brukar det gå att hitta någon defekt.
Blir intressant att se vad det kan bli.

måndag 12 januari 2009

Krigsgud eller stridsdommare.

Krigsgud eller stridsdomare.

Undrar just hur vår herre ser på striderna i Palestina?
Är han glad nu när han räknar in döda, lemlästade och sårade?
När han ser att Israel har klarat av att döda lemlästa och såra nio tiondelar mer många Palestinier än skador Palestinierna har förorsakat Judarna? Eller tycker han illa om bäggedera?
När han ser att Israelerna har kunnat föra försvarsstriderna helt på Palestinsk mark?
Bortsett från ett antal raketer som Palestinierna, under små förhållanden, kunnat få över muren som Israel murat upp.
Han om någon, kan väl ha en rättvis bild över läget.
Har han månne ändrat stentavlornas innebörd i att Du skall inte dräpa?
Vore intressant att också veta vad Mohammed tänker?
Islam har ju ungefär likalydande text i sin sura.
Samma frågor till honom, vad säger han då?
Man skulle ju önska att Gudarna hade ett ordentligt toppmöte och klarade ut villkoren framöver.
När jag skriver och tycker om denna sak, gör jag det som privatperson. Möjligen kan den som läser min blogg komma att se att jag tycker på ett visst sätt. Det bekymmersamma enligt min mening är, om man blandar in sin tro på ett sådant sätt, att det kan uppfattas som att man bör eller skall ha samma åsikt som jag företräder. Annars är man inte en god företrädare för sin tro.
Kan det bli annat än krig och stridigheter då? De religiösa ledarna borde likt Uppsalamötet sätta sig ner och försöka lista ut hur de skulle kunna lösa annat än miljöfrågan, den ekumeniska frågan. Då kunde kanske våra politiska ledare ha en chans att lösa den rent tekniska. Att skapa hållbar fred.
Judendomen har idag ca 14 miljoner anhängare.
Kristendomen som inte är riktigt samma sak, har ca 2,1 miljarder anhängare.
Islam ca 1,5 miljarder anhängare se nedan.
Lista över trosuppfattningar efter antalet bekännare

Religion e.dyl. Antalet bekännare
1Kristendom 2,1 miljarder
2.Islam 1,5 miljarder
3. Ateism, Agnosticism Sekulära Icke religiösa 1,1 miljarder
4. Hinduism 900 miljoner
5. Kinesiska traditionella religioner, Daoism, Konfucianism med flera 394 miljoner
6. Buddhism 376 miljoner
7. Naturreligion 300 miljoner
8. Afrikanska stamreligioner med flera 100 miljoner
9. Sikhism 23 miljoner
10. Juche (Nordkorea) 19 miljoner
11. Spiritism (New Age med flera) 15 miljoner
12. Judendom 14 miljoner
13. Baha'i 7 miljoner
14. Jainism 4,2 miljoner
15. Shinto 4 miljoner
16. Cao Dai (Vietnam) 4 miljoner
17. Zoroastrism 2,6 miljoner
18. Tenrikyo (Japan) 2 miljoner
19. Paganism 1 miljon
20. Unitarism 800 000
21. Rastafari 600 000
22. Scientologi 500 000
Med så många inblandade i ett krig där parterna är alldeles klara över att de skyddas av varsin (den enda guden), är det svårt att få ett hedersamt och varaktigt slut.
T. Skoog

söndag 11 januari 2009

Gemenskap.



Gemenskap.



Under min tid som ordförande i AHN ( Association Hispa Nordica) en förening för nordbor i första hand, kommer det fram en kvinna till mig och säger att hon kan inte vara här nere, därför att hon känner sig så ensam. Hon hade flyttat hit ner därför att hennes flicka gick i skola här nere.
Men hon var ju ensam hela dagarna till ganska sent på kvällarna. Här går man skola till kl 19-19:30 på kvällarna. Man har siesta även i skolorna från kl 14 till 16:30. Innan flickan kom hem på kvällen var kl 8-9. På helgerna gick flickan ut med jämnåriga och där satt hon hemma ensam.
Jag gråter och vet inte vad jag ska ta mig till. Hon hade nu hittat till vår klubb. Jag visade henne runt på klubben och talade om vilka fördelar som det var att vara medlem i klubben. Man kunde titta på Tv, läsa dagens färska dagstidningar, koppla upp sig på antingen egen dator eller använda klubbens. Man kunde ringa via dessa för en spottstyver till ex vis Sverige. Man kunde låna böcker, eller hyra videor, vara med på resor, klubbaftnar, träffar fester och gå på olika kurser. Man kunde äta och dricka till bra priser, och man spela Bridge i vår Bridgeavdelning. Vara tillsammans med fotbollstokiga eller spela golf tillsammans med andra lika tokiga i den sporten.
Vad jag saknar mest är att under dagarna kunna tala med någon. Men jag känner ingen här. Kom hit igen så fort Du kan så ska jag introducera Dig med andra medlemmar. Så gjorde hon. Hon kom tillbaka redan nästa dag. Hade med sig 30€ som det kostar att vara medlem i föreningen. Betalade fick sitt medlemskort inplastat och fint.
Jag gick runt med henne och vi pratade med andra medlemmar, som precis som hon gick till klubben för att prata med någon. Inget viktigt kanske, men en människa. Någon som lyssnade eller pratade.
Otaliga är de som besöker och söker sig till klubben av samma skäl. Man vill ha gemenskap. Behöver nära vänner eller åtminstone till en början några som man känner.
Hus eller lägenhet eller någonstans att bo kan man ofta skaffa sig. En penning mässig fråga. Vänner får man om man bjuder lite på sig själv, å gärna går med i olika aktiviteter som vänner eller bekanta eller en förening har.
För det mesta är det likadant vår man än bor. Ändrade livsvillkor kan snabbt göra att man hamnar i ett läge där man behöver gemenskap. Då gäller det att försöka ta sig i kragen för att göra något åt det. Har man någon typ av intresse som man gillar är ju det enklaste att man söker sig mot någon sådan förening. Legio äro de pensionärer som efter avslutat arbetsliv har stora problem med sin stora fritid som inte är fylld av någonting.
Denna kvinna hade redan fattat att ingen hjälper henne om hon inte tog de första stegen. Hon hade satt en boll i rullning. I dag en harmonisk medlem med många vänner.
Att jag skriver om detta, kan bero på att jag hoppas att det kan finnas någon, som inser att situationen inte var unik för henne.
Som får en kick till förändring!
Bilderna har inte med den omskrivna händelsen att göra. Endast som ilustration.
www.idetage.se/ Eller www.ahn-fuengirola.net/

Istider.



ISTIDER!
Vi åkte i går ner till Fuengirola. Flydde vintern!
Kom till Malaga efter att ha passerat ett vitt Europa. När man tittade ut genom fönstret i flygplanet kunde man se, att hela vägen ner låg det snö på marken. Kanske sista 25 milen var det snöfritt.
På Tv rapporterna var det kallt.
Ja kallt är det konstaterar vi också väl hitkomna på kvällen. Speciellt går temperaturen ner om nätterna. Ner mot 2-5 grader denna vecka.
Men idag när vi klev upp, så gick jag ut på promenad . Tog på mig en” krup” (tröja). Gick en halvmil efter strandpromenaden. En strandpromenad som var tom på badare men full med promenerande människor. En del i shorts. Dock inte jag.
Gick sen till den lilla kyrkan på torget. Satte mig ner i solen och såg på hur de allra minsta jagade duvorna som alltid finns där. Lyssnade på någon av alla de ambulerande frispelande musikerna, som spelade på torget. Kyrkklockorna slog två. Tror jag går hem och sätter mig på balkongen, eller lägger mig där och solar en stund. Hemkommen gjorde jag som jag tänkte. Tog av mig alla kläder och satte mig i en därtill avsedd stol och läste. Mitt på dagen, vilket detta var, kunde man njuta av den sköna solen.
I morgon rapporterar man att tempen går upp några grader. Det kan vara skönt, för i morron måndag ska vi göra en längre promenad mot La Cala By med ett helt gäng gående. Väl i mål, så går vi på restaurang och äter en lunchmeny. Består oftast av en soppa eller salladstallrik, följt av varmrätt och en mindre efterrätt. Kanske inte direkt bantning men vadå?
Ja, ja, så tokigt är det nog inte ändå med värmen. Men visst vill vi framför allt ha en bättre kvällstemperatur, så att det känns skönt att sitta ute på kvällarna och äta.

( Som bilden, kan det se ut när vi är ute och promenerar)
Så är det!
Tage

fredag 9 januari 2009

Diskusion

Julen slut och det nya året har börjat.
Efter att slutat året med en livlig diskussion med pastor Jonsson, beträffande fejden som pågår i Palestina, så kommer säkert år 2009 nya möjligheter till att skriva och ha åsikter.
Att föra en diskussion bär ibland till att man får mer förståelse för den andras åsikter.
Jag gillar pastor Jonsson för att han orädd lägger ut sina åsikter för granskning. Det är inte alla som vill ta ställning i olika frågor. Bättre vara tyst och finna sig i saker och ting. Det gör inte han. Jag borde kanske ibland vara tyst med mina åsikter för att få föra ett lugnare liv.
Men det är ett arvegods för min mor som fortfarande är vid god vigör. Hon hade åsikter om många saker. Hon följde med i samhällsdebatten och debatterade gärna med oss pojkar så länge som hon hade sin syn och hörsel i ordentligt skick. Nu har det avtagit, så jag får på detta sätt söka mig till andra, att föra en dialog eller diskussion med.
Vi åker nu ner till Spanien en tid.
Finessen med Internet och bloggen och därmed diskussionen är att den kan föras från vilken plats man än befinner sig.
Återkommer från Spanien med det snaraste.
Hälsar
Tage.

fredag 2 januari 2009

God fortsättning på Nya Året!


Nytt År!
Kära läsare av min blogg.
Ska försöka att vara på alerten ännu en tid. Skriva om sådant jag gillar och för den skull även det jag ogillar.
Min avsikt med bloggen är, att spegla livets roligheter och dess små avigsidor.
Inte blunda för att en del ämnen är för tunga, eller åter andra för glättiga. Gärna om jag kan påverka. Endast Ni som är så snälla att Ni läser bloggen kan ju bestämma ifall Ni vill ha en ändring.
Jag ser att antalet av läsare stadigt ökar. Hör också när jag rör mig ute i samhället att man följer med bloggen. Du som har åsikter om något som kan vara av intresse att berätta om, gör det här. Allt från Idrott, politik, känslor, minnen, forntid och nutid.
Helst med Ditt namn. Du får givetvis vara anonym om Du vill, men det är fint att stå för sina åsikter.
Jag var inne i staden och stannade utanför en butik som min hustru gick in i. Där stod en granne en pensionerad frisör från Munksund numera också Jävrebo. Vi kom sams om att det var trevligare utanför dambutiken än inne i densamma. Han berättade då, att han hade träffat en kompis inne på en stor livsmedelsaffär. Bägge herrarna sköt var sin vagn medan damerna lastade i detsamma. Den ena frågar då frisören, om han inte blir trött i fötterna av att gå omkring i butiker?
Han svarar då, ja mycket trött. Jag har varit frisör i hela mitt liv. Hela dagarna har jag stått och klippt folk. På vissa av kvällarna efter jobbet har jag gått och tittat på hockey eller annan idrott. Men aldrig var jag så trött då, mot vad jag nu, när jag går här med vagnen. Måste vara fel på golvet säger den andra och tittar ner.
På Claes Olsson blir jag aldrig trött i benen.
!!!!
Ja så kan de va. Det som är tröttsamt för den ena kan vara uppiggande för den andra.
För resten; Vad duktiga småkronorna är! Vilken match det var på nyårsafton! Ryssarna blev helt bortkollrade. Få se hur långt det räcker. Hoppas det räcker till final!

torsdag 1 januari 2009

Krig eller Vänskap!


Krig eller Vänskap?


Konflikten i Israel är ju det tema som präglat nyheterna i Jul.
Bloggarna har gått varma. En av de varmaste har nog varit pastorsbloggen. Skälet till detta är att en av pastorerna talat sig varm för att Israels sak speglas så dåligt i media. Eftersom Judarna enligt honom är Guds egendomsfolk, så har de rätten till Jerusalem och staten israel. Att de dödar och lemlästar oskyldiga människor anses försvårande och mindre bra, men nödvändigt för att Gud har gett dem landet och därmed, (förmodar jag)rätten att döda och lemlästa folk för att behålla och utvidga sitt område.
Hamas ges skulden eftersom de skickar iväg raketer och kastar sten på judarna. De har också dödat alldeles för många. Dock inte alls i den omfattningen som Israel, men det räknas inte. Dom är inte något egendomsfolk, så det är ju inte riktigt lika farligt.
Min ståndpunkt i diskussionen har varit, att ingen har rätt till att döda. Inte Amerikanare inte Svenskar och inte heller Israeler eller palestinier. Att tala högt eller lågt eller klokt eller dumt, hitta andra sätt att lösa konflikten på, är däremot tillåtet. Om man har en kristen livssyn borde detta vara ännu mer angeläget att framhålla. Pastorn borde skicka en protest till Israels ambassad i stället för att tycka att det är Judarnas rätt att ta till vapen. Skicka för all del också till Palestinas ambassad en likartad. Be dem att omedelbart sluta med dumheterna. Be dem att sätta sig vid förhandlingsbordet.
Så länge det finns människor som ger uttryck för att Israel eller Palestinier har rätt att med vapenmakt förgöra varandra, så länge man sammanbinder detta med vår kristna religion, är det än värre. Det kan ge andra i organisationen signaler om att eftersom det av våra lärare välsignas, så är det rätt. Ett starkt fördömande av deras sätt att ömgås skulle ge andra signaler. Signaler som talar om att man inte får döda oavsett orsak.
Naturligtvis kommer kriget att pågå till dess att de inte har något medhåll från något håll. När de två religionerna Muslimer och kristendomen börjar tala med varandra, när USA slutar att dalta med Israel, när arabstaterna slutar att stödja Palestinierna, när FN får det verkliga greppet, att se till att de sätter sig vid förhandlingsbordet, först då kan kanske fred skymtas. Vårt bidrag från blogghåll, Kristna eller profana, borde vara att be dem sluta. Att inte döda varandra.
Varför bidra till att förlänga kriget?
Jag hoppas att de som läser såväl min blogg som pastorsbloggen, bildar sig en egen uppfattning om det riktiga i att förgöra varandra.
Med eller utan hjälp av något enligt min mening, oförsiktigt tolkat bibelcitat.
Gud kan aldrig ha menat eller ens tänkt sig att man skulle tolka något, så oförsiktigt att det stred mot de bud han gav Mose.
Hoppas att inte mina inlägg eller denna Blogg, läses så, att jag på något sätt vill skada person eller organisation.
Jag gillar såväl pastorsbloggen som Kustkyrkan. De tillsammans ger De oss Jävrebor mycket gott. Såväl inom föreningslivet som med att sysselsätta och vara goda ledare för våra ungdomar.
God fortsättning på det Nya året.
Önskar jag alla läsare av Bloggen.
Tage Skoog