En man och hans fru från USA.

Eftersom min blogg och Facebook läses av fler än de som bor i Sverige och i Spanien, så fick jag en förfrågan av Sue Lothson från Amerika om jag kunde förfärdiga en spankakäpp till hennes man Bruce när han fyller 70 år. Efter en kort betänketid så gav jag löfte om detta.

Först söka ett ämne i form av någon sorts växt av typ al asp ene björk eller rönn, på Döman helst eftersom Bruce har en egen historia där. Han var som pojke på besök i Sverige och vid detta besök, så var han en kväll på fisketur. Han skulle tillsammans med min far och Maurits Holmström fiska strömming på Döman-revet. Man tog iland på Döman och kunde där vänta i den fiskarstuga som var öppen för alla på ön.

Bruce som var ung, bara pojke gick naturligtvis inte och la sig som de gamle gjorde. Han gick ner till hamnen och satt där och knackade in sitt namn på en stor sten. Den stenen ligger naturligtvis kvar med namnet och åratalet klart synligt. För ett tiotal år sedan var Bruce tillbaka på ön, Nu åkte han med mig, och gick runt och tittade och fotograferade sig vid stenen. Man kunde höra honom gnola sången han fick lära sig där utav Maurits och pappa. ”Opa Döman, opa Döman där skvalpe döm file.”

Nåväl en asp med lagom knorr hittades och denna har jag sedan skulpterat till och sedan målat den i den kombinerade stilen Fauvism och kubism. Kanske fauvismkubism en ny ism. Präglade av starka färger vilket var ett kännetecken för fauvistisk målning av drakar och andra färgsprakande djur eller tider.

För att frakta den över till Amerika förfärdigade jag en låda som är utsågad efter konturerna i den käpp som ligger i lådan. Lådan har sedan tunna lock. Den färdig målade käppen virades sedan in i en sidenduk för att inte skadas under transporten. Lådan skruvades igen och sedan tyckte jag att inte kan man skicka en sådan låda med en sådan present utan att också låta den fauvistiska stilarten känneteckna även denna utsida. Bifogade bilder visar i första hand transportlådan. Sedan lite plast och papper utanpå och iväg till posten och skicka iväg densamma. Den 19 December ska den vara möjlig att få levererad ”Over där”. Jag får här möjlighet att uppdatera mitt konstnärliga CV med

 ”Representerad i USA”. 

Målning och Skulptur Bland tomtar och Troll!

Under det gångna året har den konstnärliga kreativiteten varit starkt uppåt. Det blev ett ordentligt uppsving på den punkten när jag tog fram mina penslar och började måla igen.

För att slippa måla som alla andra så försöker jag att dels spara uppgifter om var jag tagit materialet som jag slöjdar eller målar på. Dels har jag under året förfärdigat en hel del skulpturer som jag i de flesta fall antingen huggit ut i stora och mindre trästockar, dels använt min motorsåg för att göra de allra största sakerna.

Köpte mig en ny motorsåg som var mera lättstartad och duktigare som jag i första hand använder. Men måste medge att roligast är dock att med händerna och handverktyg, mejsla ut ett ansikte eller en figur. Kanske lika roligt och intressant är det att med en slöjdkniv modell Mora karva ut en figur vilken som helst.  Jag har sedan många år tillbaka gjort en hel del käppar att använda när man är ute och går. Inget konstigt med det. Inte annat än, att de spankakäpparna ofta kan vara lite olika gjorda beroende på var jag funnit materialet till dem och det förväntade användningssättet.

Spatserkäpparna, väsen eller troll?

De har behållit sin form som naturen skapat käpparna. Endast barken är på de flesta borttagen. En del har fernissats för att inte bli smutsiga i framför allt handtaget.

En del har blivit målade i en fauvistisk stil. Präglade av starka färger vilket var ett kännetecken för målning av drakar och andra färgsprakande djur eller tider. Dock hade dåtidens fauvister ett mera förståelsemöjligt motivval. Där av följer att jag blandar in kubismens store norrländske konstnär i mitt sätt att använda penslarna ”Bengt Lindström”. Fauvistkubiststil. Kanske En ny Ism.

Mina käppar kallar jag för trollkäppar. Med olika namn för varifrån jag tagit käpparna.

En käpp heter Bubergs-trollet eftersom den växt och fått sin form just i Jävrebodarna på Buberget.

Kanske är det just något troll eller smånytt som just gömmer sig i käppens färg och form.

En annan kommer från Burdegersjön och kallas för Bursjötrollet.  Ett fantasieggande beläte som mer är en fisk än ett markboende troll. Visar sig ganska ofta för den som har käppen och befinner sig i lämplig tid vid Burdegersjön.

En tredje käpp har växt upp på Näsgrundet. Den käppen har präglats av mycket lidande. Vid Näsgrundet har många skutor förlist och med dem många liv gått till spillo. I käppen ser man hur förvriden och förvirrad näsgrundsbelätet format käppen. Där av namnet Skeppstrollet eller Näcken. Har man den käppen med sig när man färdas på sjön håller man mörker och dimma ifrån sig säger sägnen.

Ja så fortsätter det med andra käppar och andra namn.

Käpparna fyller förstås funktionen att spankulera med dem. Många har sett mig på mina promenader med dessa käppar.

 Naturens Trolltyg och ansikten.

I de djupa skogarna runt Jävre med sin rika historia har naturen själv ristat många skåror i träd och natur. Jag har endast tagit fram de motiv som naturen för mig pekat på.

Tomtar och troll har alltid funnits i skogarna och speciellt vid de många bergen som finns runt om Jävrebyn. Man kan om man är uppmärksam upptäcka dessa små knytt eller devor, älvor eller änglar.

Jag har efter eget huvud försökt påminna mig och avbilda en del av dessa högst sannolika beläten.

Den ena är väl ändå möjligen en ängel? Eller?

Detta är dock dokumenterat!

”På Bunäsgrundet såg exempelvis Gunnar Lundqvist Buuän. Han skrek på hjälp och min pappa for ut och räddade honom från denna otäcking.” Jag har ej sett detta trolltyg, men ska givetvis ifall jag ser det försöka återge dess karaktäristiska.

Däremot har jag ju sett tomten och hans pojkar och flickor och har försökt avbilda dem. En och annan tant och gubbe har också följt med.

I en hel serie av gubbar kan man se olika små knytt ”Skogsrå” som väl i stort sett alla dagligen ser. Kallar dem för fam. Asprå på grund av att de flesta bor i gamla aspar. Alla har som regel ett stort huvud med en väl tilltagen näsa.

De övriga figurerna får tala för sig själva. Är det grimacher de gör åt oss? Eller kan man se något annat gömma sig i dessa figurer?

Sommarjobb med motorsåg.

På sommaren sågade jag ut en man i full storlek som jag senare kallar Herr Skoog tidigare Gran. Den har jag kunnat leka lite grann med på sociala medier (Facebook) med att använda den till både det ena och det andra. Han har nu efter att ha varit med mig och huggit julgran, där han hade yxa som var en Photoshops sak. Verkligheten är att han varit utrustad med en spade och är en efterapning av en gubbe jag skar in i en byrå eller Chiffonjé som jag gjorde för många år sedan i storleken 25 cm. Nu har han blivit fullväxt och kanske lite fåfäng. Jag återger nedan vårt resonemang.

”Min Gran numera Skoog var lite småsur efter att ha tagit julgranen. Han menade på att han minsann borde få en käpp i stället för en skyffel att stödja sig mot. Jag är ju 25 år äldre än Du och den där mannen Bruce från Amerika. Å Ni ska bägge ha käpp. Varför får jag ingen?
Jag var ju tvungen att hålla med herr Skoog tidigare Gran att det låg lite logik bakom det. 
Då måste även Dina händer opereras och spaden göras om till en käpp?
Ja, absolut tyckte Skoog tidigare Gran. Så helgen har gått åt till operation och omdisponering av saken att luta sig emot. 
När jag hade färdigt käppen provocerar han mig igen med att säga. Märkligt att Din käpp och käppen som den där Amerikanen skulle ha var ju så färggranna och trevliga. Jag vill också ha en sån. Ja, där satt jag i rävsaxen. Bara att sätta igång och måla. 
Nu säger han i alla fall åt mig att han tycker om mig och sitt eget nya utseende. 
Men han stod och tittade sig i spegeln. Brukar hattar ha denna färg? Vad tycker Du om en svart ?
Då gick jag in och avslutade samtalet. Ska han verkligen behöva ha en svart hatt? ”

Jag har roligt!

Förslag!

Politik ” det omöjligas konst!

Ny riksdag med nya beslutsvägar!

Efter årets val där ingen avgick som segrare kan det vara skönt att göra en reflexion över hur man kunde komma ur sådana lägen som vi nu hamnat i.

Jag skulle kunna tänka mig en helt ny lösning. En lösning som fodrar att man tänker både en och två gånger på konsekvenserna på hur man löser det hela.

Låt oss titta på hur saker i det vanliga livet fungerar för att få en hint om hur möjligen också det politiska livet skulle fungera.

Går man till företagsvärlden finns det inget företag värt namnet som fungerar med en ledarstil som vi har inom det politiska livet. I näringslivet där de duktiga företagarna finns är det inget röstande om hur företaget ska drivas framåt. Det skulle fungera illa om varje beslut man skulle ta blev föremål för allmänt käbbel ute i den egna organisationen. Där gör man oftast så, att man förbereder åtminstone svårare frågor med att man tar fram ett underlag om hur ett beslut skulle kunna verka.

Sedan tar man i direktionen (i större företag) i mindre ägaren, hand om beslutsutvecklingen. Här råder ingen politisk vilja precis, utan vad som kan vara bäst för företaget kortsiktigt och på lång sikt.

Man har i ett företag inte råd att ha oppositionspartier eller för den skull särpartier eller grupper med ständigt knepiga idéer. Här är det i stället fack inom såväl tjänstemannakår som andra fackföreningar som håller en viss uppsikt över att företaget beter sig på ett bra och skickligt och för de anställda gott sätt. Det främjar företaget och ger åt alla en stabil bas för jobb och inkomst.

Jag skulle vilja ta efter en del.

För det första att avsätta statsministern i nuvarande form. Ersättas av två ministrar från vardera två största partierna.

För det andra göra en ny lag som stadfäster att de två största partierna i regeringen måste bilda regering. Inget kanske, utan tvingande.  

Insätta Konungen som den som i de fall dessa två inte kan komma överens som opolitisk jämkare med rösttolkningsrätt i de fall där man helt enkelt inte kan komma överens. Inte talmannen som är lika politisk som församlingen i övrigt.

Konungen som visserligen inte är vald av folket, har idag i Sverige en lika stor trovärdighet som någon av våra folkvalda. Kanske än större när det gäller att se till ett helt folks behov.

Han har ingen smitta av partipolitik och har ingen rösträtt i Sverige utan endast utövare av den yttersta makten om inte han politiska makthavare inte klarar av detsamma.

Klarar dessa av att samsas och se till att landet regeras på ett bra sätt eller får nytt förtroende i nya val, så är de, de som bestämmer. Klarar de inte det är det den opolitiska kungen.

Att göra en budget av någon större betydelse är inget axiom för något företag. Många anser att den tid man offrar på sådant, är slöseri med kraft och energi.

Världen är så föränderlig att en budget kan vara en hämsko för snabb och effektiv verksamhet i företaget såväl som i företaget Sverige. Beslut tas i den ordningen att företaget Sverige har råd med detsamma.

De olika förslag som sedan fortfarande väcks i riksdagen, har nu alla att ta ställning till. Eftersom det nu är två största företagen som tillsammans alltid om partipiskan viner kan rösta för eller emot ett förslag och vinna så är sådana förslag inget att orda om. Det blir så. Men nu fungerar inte riksdagen riktigt på det sättet. Anta att man inte är eniga och förelägger riksdagen ett förslag i den andan så är det de små partierna på sidan om som får möjlighet att vara med och forma politiken med att rösta på det ena eller det andra alternativet. Att frysa ut något parti eller liknande är löjligt och inte demokratiskt. Alla i riksdagen har samma rösträtt. Det är inte efter en fråga man bestämmer om man ska samarbeta, det är om alla frågor. I extremfallet SD frågan om invandringen, så faller ju förslag om sådant om ingen annan röstar på saken. Mer är det inte med det. Extrempartiet oaktat det är till höger eller vänster kan ju ha ett förslag eller åsikt som andra kan godta, och då blir det ju så. Inget konstigt alls. Ingen behöver hellre bry sig om vilka som gillar SD. låt dom gräva i sin sandlåda, liksom sandlådan till vänster. Det är dags att koka ihop politiken så att den gillas av flest människor i landet. På detta sätt gör den det.

Vid lika val är det Kungen som efter att ha fått föredragning av ärendet fäller avgörande.

Anta att valresultatet blivit detsamma som nu, så skulle socialdemokraterna och Moderaterna varit dem som skulle tillsätta var sin statsminister. Att det finns block eller partier som samverkar spelar ingen roll. Är man inte en av dessa två stora sitter man inte i regeringen. Att man sedan på olika håll kan samarbeta utesluts inte. Det är dock ur regeringssynpunkt inte lika viktigt med småpartier som tidigare, kanske.

Det skulle således i år inte varit någon som helst svårighet att få en regeringsduglig regering. Socialdemokrater och Moderater i en sorts förening. Dessa hade nu att mota fram alla de förslag som kan komma i riksdagen till ett avgörande. I många frågor inget bekymmer alls i andra frågor ett stort mått av visdom och förhandlingsvilja. I sluttampen Kungen om man misslyckas.

I vårt land har faktiskt Kungarna varit kloka och förståndiga människor som på allt sätt sett till att göra livet bra för oss Svenskar. Kanske just för att de inte blandar in politik i sitt värv. Det gör konungar eller Drottningar i vårt land lämpliga för detta avgörande inflytande. Märk väl att skillnaden i vårt syresätt i dag och till detta inte är så stort vad gäller kungens makt. Däremot en väsentlig skillnad i vad gäller sättet att styra i övrigt.

Kommunister eller SD får i detta fall en liten roll att spela. Precis i storlek med deras antal väljare. Alla kan fälla alla i riksdagen vid vissa tillfällen när röstetalen är lika, men de två statsministrarna har att först tala med varandra om den uppkomna situationen och helst lösa den. Om inte kan Kungen göra det.

Skulle det visa sig att frågan är så infekterad och omöjlig att hantera kan statscheferna av konungen begära en upplösning och ett nyval. Innan kungen beviljar detta bör eller skall han göra sig bekant med att det inte finns något annat sätt att komma framåt. Han kan också besluta i endera riktningen eller framlägga ett kompromissförslag. Ett sådant måste övervägas i positiv anda av regeringscheferna och kan om Kungen finner det nödvändigt komma att ratificeras.