Tegel - Tegelbränning - Framnäs.

Framnäs Tegelbruk.

En Potensiellt stor kund.
I min jakt på nya oljekunder var det klokt kanske, att först titta efter om vi inom byggmaterialsektorn hade lämpliga offer jag kunde drabba. Jag tänker då på möjliga kunder på eldningsolja.
Ett av dessa möjliga ansåg jag väl vara de tegelbruk som vi i princip sålde hela produktionen ifrån.
Ett sådant inom vår närmaste omkrets var ju Framnäs tegelbruk.

(bilden visar inte Framnäs sandade men ganska snarlikt ändå)
Framnäs teglet såldes av ARA Nordsvenska som ett sandat rött fasadtegel. Ytterligare två sorter såldes. Ett rött slätt tegel och dessutom deras murtegel.

Jag åkte ut tidigt på våren innan de skulle sätta igång med produktionen. Tegel tillverkades på Framnäs, i vart fall endast sommartid. Detta av två eller flera skäl. Dels skulle leran tas upp ur jorden och dels skulle den lagras på bruket för att så småningom bearbetas och formas och brännas. Att ta upp lera ur jorden går inte medan det är tjäle. Å, skulle man lägga upp ett lager för att starta tidigare så frös ju detta ihop också, om man inte lagrade det inomhus. Det blev å andra sidan för dyrt. Det var helt enkelt att invänta våren, innan man kom igång med produktionen.
Jag var dit emellertid för att prata med dem om, att det ju skulle ses med goda ögon om vi kunde göra oljeaffärer med dem. Deras oljeleverantör under många år hade varit A. Jonsson & Company i Luleå. Det var i Norrbotten en stor leverantör. De sålde åt Nynäs Petroleum.
Man var inte särskilt intresserad egentligen för att ändra på olje- leverantör. Ett skäl var ju att om man använt en olja från en leverantör, å så får man kanske en lite annan typ av olja av en annan, kan teglet ta sig andra former och dessutom i de första bränningarna medan man inte vet detta, kanske förstöras.
Det var således en grannlaga uppgift att få dem att förstå att vi såg med högst oblida ögon på att de skulle köpa oljan från annan leverantör än oss. Vi säljer ju Er produktion löd mitt mantra.

Det var Harry Granberg som höll i inköpen. Han höll också i produktionen av lera till sten färdig för bränning. Gunnar var brännare. Hans plats från det att man startade den första bränningen på våren till dess att man slutade på senhösten var ovanpå ugnarna. Ugnarna var ungefär 50 till 75 meter långa. Byggda med runt valvade tak. Byggda av flera lager tegel med sand emellan som isolering.
(Ugnen såg ut på detta sätt)Den var 5-6 meter bred och utformade så att man la upp teglet på låga järnvagnar på låga jul så, att man efter att man lastat vagnarna och efter att först haft de färdig formade blivande tegelstenarna i en förtork, (torklada) la man in detta i ugnen. Prydligt och efter visst förutbestämt sätt.
Sedan började man med att bränna på den ena sidan av ugnen med låg värme. För att sedan ändå mot slutet av tunneln(Ugnen) bränna med stor kraft. På ugnen var det gjort hål med jämna mellanrum där man kunde sticka ner oljebrännarna så, att lågan brann rakt ner i ugnen. Brännarna stod en viss tid på ett ställe för att sedan flyttas allt efter att Gunnar såg att teglet började bli färdigt.
Han hade ungefär ett tiotal brännare ständigt igång. Gunnar bosatte sig mer eller mindre på taket på ugnen, eftersom de ständiga flytten av brännarna och att det kunde bli stopp på någon brännare, som omedelbart måste åtgärdas. Han var helt enkelt tvungen att vara där. Ungefär som en husmor som håller på att baka. Skillnaden bara att bullarna kommer som på ett löpande band.
Gunnar besökte jag många gånger på ugnen. Om man ska tala om att någon genomgått helvetet och dess hetta är det utan tvekan denne man. Tänk Er när det är sommar och 25 grader ute att jobba som eldare i detta helvete. Jag förstår numera varför kristenheten skrämmer med att detta kommer att hända om man kommer till helvetet. Å förstår också då, varför man ska akta sig för detta ställe. På ett par meter från där han uppe på ugnen hade ett kaffebord, låg det en jättehög av snusdosor. Bägge Granbergarna åt snus. Detta var emellertid Gunnars egen hög. När man kom dit på hösten var det en formidabel majbrasa av burkar. Förbrukningen av snuset var på grund av de stora inläggen enorm. Tre burkar om dagen av ettans snus. Det blir några burkar.
Nåväl, Harry hade så småningom gått med på att vi skulle få offerera. Jag skrev en offert. Den enda i mitt liv med följande lydelse.
Oavsett konkurrenternas pris 5 kr billigare.
Inte snällt, inte bra, men vad ska man ta till, när man inte riktigt vet var det hela ska hamna.
Offerterna skulle öppnas kl 14:00 en viss dag. Detta var ett krav från A. Lundberg &Company. Därför att man ville vara säker på att någon förhandling inte skulle kunna göras av undertecknad. Vi fick lämna våra offerter till Harry på bron till hans hus, till honom personligen. Sedan gick han in och öppnade anbuden, för att meddela oss om vem som vunnit striden. Man misstänkte givetvis att jag skulle försöka komma åt leveranserna till tegelbruket.
Det hör till saken möjligen också att min fru är Granbergare som flicka och släkt med dessa tegel Granbergare. Vilket de utan tvekan visste.
Efter en stund kom Harry ut och meddelade, att jag hade fått anbudet. Representanten för A. Jonsson & Company blev så förb….att han, när han hörde Harry berätta detta, han utbrast att det var något mygel med i spelet. Dessutom begärde han eftersom hans offert inte var antagen att få igen densamma.
Harry travade in funderande på hur han nu skulle göra. Jag hade ju inte lämnat något pris, endast offererat 5 kr billigare än konkurrenterna.
Ingen på denna tid hade kopiator. Det tror jag inte ens fanns. Han gick in och skrev på en papperslapp priset A. Jonsson & Company hade offererat.
Representanten åkte därifrån och jag stannade kvar som vinnare av duellen. Frågade Harry vilket pris de hade offererat, Fick se priset på pappret och diskuterade igenom övriga villkor som de hade förestavat på sin offert. Så vitt han mindes. Eftersom jag ju visste, att det inte bara bakom mina öron det kan finnas en räv, så förstod jag ju att det även på det nerklottrade priset och beskrivningen fanns en viss rävlukt. Vi kom så småningom överens om tagen och hade därefter ett mycket fint samarbete.

Åker man omkring i Pite området kan man se många fasader murade med Framnästegel.
Jobbet var ett ytterst slitsamt arbete. De hade under sommarhalvåret många som arbetade åt sig. Att aldrig under sommarhalvåret kunna ta en ledig stund sög musten ur dem. De arbetade och sov.
Lönsamheten i tegelbrukstillverkning under de på Framnäs rådande förhållandena gjorde tillsammans med sjukdom hos de två ägarna att Framnäs Tegelbruk fick läggas ner. Det fanns på denna tid massor med små tegelbruk som gick samma öde till mötes.
Dock inte på obestånd eller konkurs, utan på grund av ovanstående. De två pojkarna hade gjort sitt värv under många år och la nu ner verksamheten. Heder åt sådana viljestarka personer. Jag upprepar mig, när jag föreslår Vår Herre att han låter åtminstone Gunnar slippa vara på det varmaste stället. Han har gjort rätt för att ha en luftkonditionerad tillvaro med fri tillgång till Ettans Snus.
Tage /S