De hårda pojkarnas branch!

Oljebranschen!
Frågade Gunnar Lundholm om han mindes hur jag kom att börja jobba åt honom. Detta är vad han skriver.
Jag Citerar.

2009-02-02
”
Tage, du har frågat mig hur du kom in i oljebranschen:

Nordsvenska Byggnadsvaror var uppköpt av ett oljeföretag från Stockholm som hette ARA. Som nytillträdd chef för ARA Nordsvenska efter namnändring, förde jag en diskussion med försäljningsledningen på olja hur vi skulle ”spetsa till” marknadsföringen av ARA-olja. Produktnamnet var nytt i Norr- och Västerbotten. Bl. a. beslutades att annonsera efter en säljare på olja

Intresset var stort och jag fick ett 40-tal sökande. Det var nödvändigt gallra ut ett antal, som bäst motsvarande företagets policy och bland sökande fanns ett flertal säljare med kunskap om olja och om marknaden i Norrbotten.

Jag uppsöktes på kontoret av Tage Skog, men han hade ingen kunskap om försäljning av olja. Det var sommar och jag hade både att forma den övriga organisationen och gallra bland sökande som försäljare. Efter minst en månad fick jag ännu en gång besök av en viss hr. Skog. Rakt på sak frågade han om, hur det hade gått med jobbet. Jag måste något skamset erkänna, att jag ännu inte tagit ställning. Hans kommentar var då: ”Det spelar ingen roll om jag får jobbet eller ej, men jag ska fram.” Tre kriterier avgjorde frågan om vem jag skulle anställa.
- Han klargjorde att han ville arbeta och han var modig nog att kräva besked.
- Jag kände inte Tage, men jag kände hans föräldrar, som jag visste var rättskaffens
människor.
- Han kom från Jävrebyn och där kunde väl bara finnas bra folk.

Betyg och branschkännedom fick läggas åt sidan, när jag meddelade försäljningsledningen mitt val.

En lustig händelse inträffade redan samma höst. ARA hade som regel, att säljarna skulle ha en dag med försäljningsledningen utan närvaro av bolagschefer eller andra chefer på regionerna. Detta för att ge säljarna fritt att tycka till utan närvaro av överordnade chefer. När jag kom till konferensen på kvällen, blev jag omringad av säljare som skrattade och var mycket roade. Tage Skog hade vunnit hela försäljarkårens hjärtan. Under dagen hade man haft säljspel. Tage hade använt sin humor och sitt raka sätt att vara. Redan nu var han uppskattad i kåren av säljare och försäljningsledning. (Hans far hade deltagit i lokalrevyerna som framfördes i Jävre varje år. Teaterapan fanns tydligen i hans gener också och detta hade han använts sig av).

Vi samarbetade i två år. ARA-olja. Ett amerikanskt oljebolag köpte oljedelen. De behöll namnet ARA i Sverige men det innebar separation från byggmaterialdelen som jag svarade för. Tage kom att sortera under försäljningsledningen i Stockholm. Han var framgångsrik och kom så småningom att ingå i styrelsen för ARA.”
Slut Citat.
Jag hade fått jobbet och skulle nu starta med oljeförsäljning. Min minnesbild av ovanstående är ganska snarlikt Gunnars, varför vi väl får anse att hans bild får anses som korrekt.
Nordsvenska byggnadsvaror fanns i samma hus som konditori Aveny nere vid sundsgatan. En blygsam liten affär i nedre våningen och byggsäljarna i den övre.
Kom till firman där Kurt Andersson hälsade mig välkommen. Ja naturligtvis även de övriga som jobbade där. Stämningen var väldigt fin bland både säljare och kontorspersonal.
Kurt var ju kontorschef men också precis som de andra en duktig säljare. Kurt tog nu in mig i kontoret och berättade hur han hade tänkt sig att jag skulle arbeta.
Kurt hade startat upp försäljningen av eldningsolja för ungefär ett halvår sedan. Man köpte oljan av BP i Luleå, som någon gång då och då när vi hade fått ihop ett lass, som på den tiden bestod av 12,5 kub. Meter. Oljan kördes av BP i deras bilar.
Han meddelade nu att han inte längre skulle ha med saken att göra, utan det var helt och hållet min sak att se till att vi fick kunder och att se till att vi tjänade någon krona på det hela.
Kurt hade för att underlätta försäljning och veta vem som köpt och hur mycket, inhandlat en kortlåda där det skulle föras upp alla leveranser. Korten hade på överkanten månaderna tryckta. När en leverans var gjord så satte man en röd ryttare på kortets kant på den månad som leveransen gällde. Då kunde man med en snabb titt se när kunderna fått olja och när de kunde förväntas behöva mer. Då gällde att hålla ordning på detta, slå en telefonsignal till kunden om sådan fanns för att få tillstånd att leverera mera och igen.
Han hade inte än själv börjat med det hela, men ansåg att detta borde jag börja med. Så gjorde jag också. Kurt satt på det snyggaste kontoret på firman. Kontorsmöblerna var av gediget men modernt mörkt ädelträ. På golvet låg en mjuk matta och väggarna klädda med skåp av samma design som övriga möbler. Det enda kontorsrummet med en liten soffa. Han tuggade oupphörligt på en trästicka. Förmodligen en tandpetare eller möjligen en tändsticka. Kläderna alltid perfekta. Slips kavaj och blankpolerade skor. Den borne gentlemannen him self.
Jag fick ett rum längst in. Så var gången. Här uppe satt också Henning Sjölund. Han hade av Gunnar plockats från Rulle Wallsten och där Gunnar hade lärt känna honom. Sjölund var en härlig typ. Hans kroppshydda var i sig ingen storhet (han var liten) men rösten var basens. Många var de resande som besökte vårt kontor som höjde på ögonbrynen när de såg vem som de hade stämmt träff med. De flesta som inte sett honom hade en bild av någon storväxt pampig norrlänning. Men så var det inte. Henning hade emellertid sin storhet i ett fenomenalt minne. Han kunde prata med en kund om någonting för att när sedan kunden återkom dra sig till minnet vad de hade pratat om och dessutom hitta underlaget för den tänkta möjliga affären. Ja tänker Du, det kan väl inte vara så märkvärdigt om man har en anteckning av samtalet. Men då har Ni inte sett hans skrivbord. Där låg drivor av papper, offerter, broschyrer och andra anteckningar.
Men det stack ut hörn och sidor åt alla håll och kanter. Nu gjorde Henning bara så att han försiktigt drog ut ett av hörnen eller sidorna. Å se, där var anteckningen från förra mötet.
Vi var alla på kontoret ständigt överraskade över att trolleritricket kunde upprepas ständigt och jämt. På denna tid fanns ju inga datorer som kunde vara till någon hjälp. De var ännu inte i kommersiell drift. Vi hade en kundreskontra som låg i en plåtlåda och som sköttes av därtill utbildad personal. Nere på lagret var Alf Sundqvist den som höll ordning på hela varulagret.
Även så på den farmartank som vi hade hängandes i en ställning för att kunna lasta en av distributionsbilarna vi hade för trävarorna, med olja. Sen kunde bilen åka ut med farmartanken och släppa ner lite olja i väntan på ordinarie oljebilen.
Oljeförsäljningen gick br. Vi fick fler och fler kunder. Efter en tid köpte vi in en begagnad distributionsbil och anställde en chaufför på denna. Han hette Östen Askenfalk.
I nästa avsnitt ska jag berätta om en del kundrelationer på den här tiden.