Om mig

Mitt foto
Jävrebyn, Norrbotten, Sweden

tisdag 10 februari 2009

Hower eller Elektrolux

Hushållsmaskiner till tusen.
Efter att jag slutat på sca så fanns det nu ingen återvändo. Jag skulle leva på att sälja något. I detta fallet damsugare.
I Pite bygden fanns redan en duktig damsugarförsäljare i form av Albin Holmqvist. Hilding Holmqvist pappa. Han sålde Elektrolux damsugare och var en riktig fena på att sälja. Det sas, att han åtminstone sålde en maskin om dan.
Jag ville inte vara sämre. Det innebar att jag måste arbeta hårt för att åstadkomma detta. Dessutom kan man ju säga att han hade en fördel som inte jag hade och det var varumärket Elektrolux. Å andra sidan kunde jag framhålla att jag hade ett väldigt fördelaktigt pris på mina Hoover.
Det var roligt tyckte jag att komma in till en familj och be att få demonstrera maskinen. Ingen kund skulle vid dörren ha någon damsugare, men kunde ju gå med på att jag skulle få göra en demonstration.
Många tricks lärde man sig. Det finns ju inget som är så damfritt att det inte går att suga ut ytterligare damm eller partiklar från saken man damsög. Man kunde ex vis sätta ett filter i röret och be att få damsuga ex vis kavajen eller byxan eller liknande. Ta bort filtret och visa hur mycket damm kavajslaget innehöll.
Vid denna tidpunkt 1967, ska man komma ihåg att det inte var många som hade damsugare. Vi befann oss precis i den tidsåldern när många tekniska prylar kom fram och skulle börja användas.
Det gällde inte bara damsugare utan det mesta som hade med hem och vällevnad att göra. Hemmen höll på att få en genomgång och skulle så vitt man hade råd moderniseras.
Jag minns att jag bland annat sålde en maskin till systrarna Holmström som bodde huset ovanför Karl Gunnar Berggren eller på den tiden Adil Lindquist.
Ett halvår gick och det gick bra med försäljningen. Mina försäljnings turer blev vidare och vidare.
Nu fick jag ett telefonsamtal av Jarl Wellborg. Han bad mig komma in på sin elektriska firma som fanns på storgatan i Piteå. Han var Electrolux återförsäljare i Piteå och skulle nu utveckla sitt företag. Han hade övertagit företaget från Härje Svedbeck som för övrigt var gift med en syster till Jarls fru Siv.
Han hade anställt en försäljningschef som tidigare hos olika företag sålt hushållsmaskiner på olika ställen i landet. Han hade mörka glasögon och skulle nu se till att Jarls förtag fick en rejäl bit av tidens elaffärer. Han var nykter alkoholist och var mån om att framhålla att det var på det sättet. Tidvis var han dock borta ett antal dagar. Han var sjuk hette det. Glasögonen var nog anpassade för dessa tillfällen Men när han kom tillbaka var han ju åter nykter alkoholist.
Han anställde tre säljare. Georg Persson och Gunnar Jonsson och jag. Georg hade varit skogsarbetare i hela sitt liv, men på grund av en dålig rygg, kunde han inte fortsätta i det yrket. Han skulle nu omskolas till säljare. Gunnar hade jobbat på Lövholmen om jag minns rätt och skulle också han tillsammans med undertecknad pappersarbetare nu lära oss att kränga hushållsmaskiner.
Varje morgon så samlades vi i kafferummet tillsammans med övriga för att lägga upp dagens strategi.
Vi hade en fast lön av 900 kr i månaden + provision på allt som man själv sålde.
Det var verkligen trevliga pojkar som jobbade på firman. Georg han drog oftast åt Roknäs hållet, medan Gunnar och jag opererade runt kring Piteå.
Vi skulle sälja runt butiken inte i butiken. Men kunderna som många kände Jarl eller anfader från infärdens elektriska skulle många in för att helst pruta med Jarl inne mellan fyra ögon. Så skedde i ett antal fall, men vi hade gjort anteckningar om att vi varit och hälsat på i det hemmet och kunde därför kräva ut ersättning för detta.
Många resor ut till kunder gjordes. En dag hade jag varit på besök hos en kund som jag tidigare ställt ut en tvättmaskin på prov till. Nu skulle egentligen endast komma sams om priset och skriva ett kontrakt på tvättmaskinen. Det var en WH 36 som den hette och var toppmatad. Toppmatade maskiner var den tidens melodi. De maskiner som tidigare förekommit var alla den typen som en balja där en arm vickade fram och tillbaka. Men nutidens moderna maskin skulle vara toppmatad. Ja det vill säga, att det hade också kommit ut en Italienare som hette Indesit och Husqvarna hade också en modell som man matade via en lucka framifrån. Elektrolux var aldrig först med något men när det väl kom så var det bra grejor. Itutades vi.
Men kunden var inte villig att ge det pris som jag vill ha för maskinen. Maskinen kändes det som att de hade bestämt sig för att de skulle ha. De hade ett jordbruk och jag hade kommit ett par timmar före mjölkningen. Jag försökte på mitt sätt mjölka. Men den gubben gick inte. Han gick till ladugården och gjorde sitt bonderliga värv, medan jag satt och bearbetade tanten. Hon bjöd på kaffe och bulle under väntetiden samtidigt som hon mer eller mindre bedyrade att hon verkligen ville ha maskinen.
Bonden kom från ladugården efter ett par timmar och satte sig för att äta kvällsvard som det hette.
Sen säger han ”jag har ingen brådska med att komma sams om priset. Jag ska likväl ingenstans och sitter jag här någon timme och väntar, får jag säkert ner priset en hundring.”
Även jag fick en smörgås och mer kaffe. Sedan bad jag att få ringa ett samtal. Ringde hem till Margit och sa så pass högt att kunden skulle höra lite av vad jag sa, jag blir sen i kväll vänta inte med middagen. Nu bestämde jag mig för att inte prata mer om tvättmaskinsaffären.
Min hustru kom från ett jordbruk i Pålberget. Petrus Granberg var hennes pappa. Jag hade under de år jag friade hos henne fått mig mycket intutat som rörde bondeliv och jordbruk. Det passar att jag nu helt enkelt tröttar ut karln med att prata jordbruk. Tar honom på hans egen planhalva.
Bonden frågade mig om priset och kom in på tvättmaskinen på olika sätt. Jag svarade med att prata jordbruk kor och liknande. Efter en tid säger kvinnan att nu får Du väl ge Dig till sin man. Du hör väl att det inte är lönt att hålla på och dra ut på detta längre. Han borde ju få åka hem till sin fru och äta middag som alla andra.
Jag tittade bara på husbonden och lät tystnaden tala. Han säger då ”Du var den envisaste Karl jag träffat, men eftersom min fru tycker bra om maskinen så langa hit det där fördärvade kontraktet.
Du frågade ju nyss om vad maskinen kostade på avbetalning svarade jag. Ska vi ta den på avbetalning?
Här ska inte tas något på avbetalning pojk, sa karln. Skriv ut ett kvitto med det samma. Här har Du pengarna.
Jag åkte hem till frun glad i hågen. En seger för det egna egot.
Ett antal månader senare besökte jag åter bonden. Nu hade jag med mig en centrifug. Jag lämnade den på prov. Husbonden var inte hemma. Frun var en aning skeptisk till att jag skulle få lämna den men lät mig göra så i alla fall. Jag visade hur den fungerade och att man måste vara noggrann med att lägga ner tvätten så att centrifugen inte blev allt för snedbelastad. Var man oförsiktig kunde centrifugen vandra iväg till nästa rum under stort oljud. Rätt skött en fantastisk uppfinning. Detta var en Värmos centrifug sedermera uppköpt av Elektrolux.
En vecka senare hälsade jag på hos familjen igen. Nu var det inga problem. Jag sa vad maskinen kostade och Bonden tog utan protester upp plånboken för att betala. Jag skrev ut kvittot på maskinen men skrev det på 50 kr lägre pris än vi kommit överens om.
Gav tillbaka en femtilapp av pengarna jag fått och sa, att eftersom han hade betalat så bra för tvättmaskinen, så kunde han få en liten extra rabatt på centrifugen. Bonden spärrade upp ögonen och sa.
”Vä sko oppe körka oppa e möt nu, så vä håva ett tid håva dä settandes gena.” Men nesta gang dö säl na gena få dö no hojr dä än säng.”
Översättning. Vi ska till kyrkan på ett möte nu, så vi har inte tid att ha Dig sittandes här. Men nästa gång Du skall sälja någonting här, kan Du nog hyra Dig en säng.
Jag tackade artigt för affären och gick. Tittade mig om innan jag gick ut och såg att vi nog hade blivit ganska goda vänner.
Det var ju så att alla de maskiner åtminstone på den tiden alla var till för att underlätta kvinnornas jobb i hemmet.
Elektriska spisar var väl egentligen de enda maskiner som någon karl över huvud taget tog i. Å då vill jag påstå att det nog i första hand var för att värma kaffet. Skulle det också läggas på så var det knappast något som de tog sig för.
Att laga mat var verkligen inget att tänka på för en karl. Tvätta och liknande saker var ju enbart dumt att ens ta upp till diskussion. Sådant hade kvinnor skött sedan urminnes tider.
På senare tid fortfarande slutet av 60 talet har det emellertid kommit en evinnerlig massa apparater för att hjälpa till med sådana saker. Vad i hela fridens namn ska kärringarna syssla med. Om dom varken ska städa tvätta eller laga mat?
Frågade sig inte bara den manliga befolkningen, utan också de äldre kvinnorna. Men fröet till en del av kvinnornas frigörelse var i alla fall sått.
Dessutom började det finnas pengar för att förbättra hushållens standard. Frysboxar såldes som bara den. Kylskåp blev mer och mer accepterat att det borde finnas i varje hus. Det var inte längre tillfredställande med en källare eller ett skafferi med en friskluftsventil. Det fanns ett sug efter dessa hushållsförbättringar. Vi var som säljare inte alls illa sedda när vi dök upp. Det kunde till och med hända att någon kund ringde hem till bostaden och bad mig komma på ett hembesök. Ibland med den lilla viskningen dock ”säg inte att jag bett Dig”.
Att dricka kaffe och doppa färska bullar var mera en regel än ett undantag.
I många hem kunde man därför spela på strängarna på det sättet att man kunde fråga, unnar Du inte Din fru att också få ha det lika bra som hos torparen här bredvid.
Har han köpt en tvättmaskin av Dig?
Jo då, men det var väl kanske inte en Elektrolux Miele de köpte. (det var vår dyraste och finaste maskin.) Den kostade redan på den tiden två och ett halvt tusen på avbetalning.
Hur ser en sådan ut sa kunden. Jag visade broschyren och kunden tog upp en cigarett och tände. Ja nog var den dyr klämde han fram. Inte så farligt sa jag. Ser att Du röker. Röker Din fru?
Nej, sa kunden (På den tiden var det mycket ovanligt att kvinnor rökte)fattas bara annat!
Skulle Du för Din frus skull avstå från en enda Cigarett om dagen, så skulle hon för samma pris få en sådan maskin på avbetalning.
Fru tittade storögt på mig. Hur kunde jag föreslå något sådant. Samtidigt som jag såg att i hennes ögon fanns en bedjande blick.
Skulle ju kunna ställa in en maskin så att frun kund få pröva den under några dagar. Jag vill betona att det naturligtvis inte finns något som helst köptvång.
Vilken maskin köpte grannen?
En toppmatad Wh 40 svarade jag sanningsenligt. Ni kanske hellre vill pröva en sådan? Nä svarade kunden det vill vi inte. Du får ställa hit en sådan där makapär under förutsättning att Du inte grimaserar illa när Du bär ut den igen.
Så blev det. Grannen hade fått sin maskin och nu kunde grannen också se att de hade köpt en. Fast bättre.
Under hela min tid som säljare på Piteå Elektriska var jag aldrig med om att behöva ta tillbaka någon maskin för att man hade ångrat köpet. Däremot hände det vid något tillfälle att någon bytte upp sig från den provade maskinen till något som var både dyrare och bättre.
Nästa avsnitt blir förmodligen på Kurs.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar