Att Öppna en dörr!

På Kurs med Electrolux.
En dag så kommer en inspektör upp från Electrolux för att följa upp om Jarl Wellborg har anställt rätt personer för att sälja företagets produkter.
Det bestämdes att han skulle följa med respektive säljare en dag var. Därefter föreslå lämpliga åtgärder. Dessutom skulle han med sin närvaro ge goda råd som kunde vara till hjälp i det fortsatta arbetet.
Vi åkte ut från firman mot Altersbruks hållet. På väg dit så vek jag in mot ett äldre hus. Knackade på dörren och steg därefter in med inspektorn i hasorna. Hälsade artigt och berättade därefter att vi kom från företaget Electrolux.
Inte behöver jag någonting sa damen.
Ja, men infogade jag, att Ni har ju ingen kyl och ingen frys heller vad jag ser.
Damen tittade på mig och säger sen. Jag är så gammal att jag snart ska dö så jag behöver inget kylskåp. Utan att tänka mig för säger jag rappt. Säg inte det frun. Det beror ju alldeles på vart man kommer när man dör!
Nu höjer damen rösten till en helt annan nivå och nästan skriker. Det var det oförskämdaste jag har hört i mitt liv. Här kommer Ni in i mitt hus utan att jag har bett Er komma. Dessutom har Ni mage att tala om för mig att jag borde skaffa mig ett kylskåp, eftersom ni antyder att jag ska komma till ett ställe där detta skulle vara till nytta om jag dör.
Har Ni ingen hut i kroppen.
Mitt skämt hade tagit alldeles fel vändning.
Nu skulle herr inspektören ta över. Så han säger att Skoog nog inte menade så illa, det var menat som ett skämt.
Nu blir tanten riktigt arg. Vad menar Ni säger hon. Komma in i mitt hus och skämta att jag om jag dör behöver jag ett kylskåp, därför att jag hamnar sannolikt på ett varmt ställe. Är Ni fullständigt tom i huvudet. Ut ur mitt hus säger hon i en bestämd och uppfordrande ton. Ögonblickligen ut, ut , ut.
Inspektören och jag retirerar lite sakta mot dörren. Inspektören försöker på nytt. Inte tror vi att Ni ska hamna där det är varmt, vi tror bara att det kan vara bra, längre kom han inte. Damen hade fattat sopkvasten i handen och var på väg mot oss. Fort som bara den ut och stänga dörren efter oss.
Tanten stod på bron till huset med morsk blick när vi åkte därifrån. Tyckte dock att jag i backspegeln såg ett litet leende.
En lärdom rikare. Skoja inte med en kund förrän Du verkligen känner kunden ifråga. Aldrig om religion. Avstå hellre. Låt kunden i så fall ange tonen och vilken typ av skämt som kan passa.
Väl hemma efter att ha sålt en frysbox och en strykmangel tog diskussionen om vad som kunde vara en lämplig fortsättning för oss alla tre på Pite Elektriska.
Vi skulle på kurs för att bli mera informerade om Electrolux produkter och lära oss att forcera en dörr. Att komma in till kunden.
Sålunda reste vi ner till huvudstaden för att lära.
Vi kom upp till Electrolux som hade en speciell skola med anpassade lokaler för sådana som vi.
Först blev vi mottagna av vitvaru chefen Knutsson, sedermera Vd för koncernen. Därefter fick vi under två dagar lära oss hur man gjorde för att på ett naturligt sätt, komma sig innanför dörren hos kunderna.
Ni tror det kanske inte, men det finns massor med knep för att göra detta.
Minns några saker. Om ex vis jag plingar på dörren och kunden öppnar, håller han eller hon nog en hand på dörrklinkan, å andra handen på dörrposten. Beroende om dörren går till höger eller vänster får man nu ta olika åtgärder. Man sträcker fram handen mot den hand som håller i dörrhandtaget för att hälsa. Nu släpper kunden med automatik dörrklinkan för att ta emot handen. Då passar man på att ta ett steg mot kunden i dörröppningen. Försvarande sin integritet så tar nu kunden ett steg bakåt, medan Du givetvis tar ett framåt. Ta dörrhandtaget och dra igen dörren. Du är inne.
Men observera det finns ett helt knippe sådana här väl utprovade saker.
Problemet var, att det fungerade inte så bra i våra trakter.
I Pite bygden var det dels inte vanligt att någon låste dörren Dels hade ingen någon dörrklocka. Inte ens i hyreshus hade man sådana som standard. Oftast klev ju folk rakt in i farstun för att sedan trava vidare in i köket innan man såg någon människa. Vi påpekade detta för kursledaren. Han trodde nog vi drev med honom.
Ibland knackade eller bultade man på ytterdörren och då kunde man ibland höra att någon skrek kom in. Problemet var att de flesta hade dubbeldörrar som ytterdörrar på grund av kylan. Några hade börjat sätta in enkeldörr. Den allra bästa för att inte säga den enda som var värd namnet var Dörren som Holger holmberg tillverkade. Det var grejer det. Riktigt fint handarbete från början till slut.
Dubbeldörrar finns inte nu. Men de var effektiva. Mot drag och kyla.
Nåväl nu var vi utbildade och engängade efter att ha blivit hjärntvättade av Electrolux.
I E-Lux prislista var alltid avbetalningspriset det pris som begärdes. Skulle det prutas eller liknande så var det på bekostnad av att man betalade kontant. Då kunde ju avbetalningstillägget tjäna som underlag för att kunden tycktes ha prutat. Å visst. Han eller hon hade ju fått bort det tillägg som givetvis inte skulle betalas om man betalade kontant.
Electrolux var så bra prylar att någon prutning egentligen aldrig skulle förekomma.
Det gick bra med försäljningen. Georg Persson hade det lite trögt i en början, men skaffade sig en liten buss eller skåpbil och kunde då ta med sig flera saker samtidigt för att demonstrera. Då lossnade det något.
Nu hade Hilding Holmqvist också börjat sälja dammsugare. Både far och son härjade runt i bygderna. Vi kunde däremot inte sälja deras damsugare på affären eller ha med oss. Det skulle vara speciellt utbildade människor för det. En sådan var Hilding.
Men Jarl fixade så att vi hade några stycken maskiner ifall det skulle visa sig nödvändigt att sälja någon sådan maskin. Albin Holmqvist, Hildings far hade lämnat dem och om det såldes någon maskin fick ordern skrivas så att det såg ut som om Albin hade sålt den. Sen fick man göra upp med Albin om provisionen. Innom parantes sagt ingen lätt uppgift eftersom han hävdade att dessa damsugare sålde sig själva.
Hilding blev inte så länge kvar i detta innan han flyttade ner till E-Lux som någon sorts chef. Tror för resten att han tog över Knutssons jobb när han blev VD.
Vår säljledare på Pite El, hade någon vecka då och då som han var borta, tror nog att de jästa dryckerna ibland tog över handen. Men det fungerade ändå. Han var en snäll man. Kanske sämst mot sig själv.
Såg förresten att man skulle anställa någon som oljeförsäljare i dag i Pite Tidningen. ARA bygg som hade köpt Nordsvenska byggnadsvaror skulle starta upp en mera strukturerad försäljning av olja. I första hand till dem som eldade med kol eller ved. De skulle nu konvertera till detta fantastiskt fina bränsle. Miljö riktigt lättsamt och rejält.
Tror att jag ska söka detta jobb. Det är en Lundholmare från Jävrebodarna som är bas för det bygget. Det visste jag. Ringer honom och försöker få ett samtal med honom. Han svarade inte men en sekreterare svarade att hon skulle berätta för Lundholm att jag ringt. Lundholm ringde och jag fick ett första samtal med honom.
Resten av anställningen kommer i nästa inlägg. Det är då Gunnar själv som jag fått att medverka på boggen. Missa inte det.
Tage/S