Disponenten.

Disponent Norre.
Disponent Lennart Enström.

(Bilden föreställer Min Mor Anny och Pappa Uno)
Efter att ha jobbat på Hällans blomsterhandel som springpojke började springpojkslivet att kännas fel. Det var en fin början och jag tyckte mycket om både Trädgårdsmästare Harry Larson och hans sammanboende Mina Johansson.
Karl Gunnar hade slutat på färgbolaget och jag var allt mera expedit i Butiken och mindre springpojke. Efter att ha talat med min far om det hela, så slutade jag och började i stället en höst att jobba tillsammans med min far och Holger johansson som träarbetar lärling. Min lön var inte hög, men det var roligt att jobba med händerna.
Under en tidigare sommar hade jag under mitt sommarlov varit tillsammans med pappa i hans arbete. Pappa byggde just då ett hus som Persson, föreståndare på fiskförsäljningsföreningen skulle ha. Tore Persson som många känner som Kappa Chef är en son till honom. I huset bodde sedermera Wille Öhlund och Fam Josef holmström. När våren kom så hörde jag talas om ett jobb på SCA på disponentträdgården. Min pappa sa, Tage om Du skulle kunna få ett arbete på SCA så får Du inte missa att ta det. Det är ett jobb för hela livet. SCA är en säker framtid. Jag fick jobbet och min chef blev Trädgårdsmästare Nilsson.
SCA trädgården var en riktigt stor trädgård. På den tiden var det mycket vanligt att stora män hade många tjänare i sin vingård.
Disponentens namn var Norre. En grånad gentleman som jag inte hade mycket att göra med. Däremot hans fru som med stor makt och myndighet dompterade oss som jobbade där. Nilsson och privatchauffören bodde i var sin tjänstebostad på samma tomt som Disponent bostället. Stort vitt hus med många burspråk. Trädgården med växthus, drivbänkar vackra gräsmattor. Blomsterprakt och grönsaksodlingar.
Trädgården hade gamla astrakaner (äppelträd) som gav mycket frukt.
Så fort gäster skulle komma till huset skulle alla grusgångar krattas med en specialgjord kratta som man drog i gårdsgruset så, att ett visst mönster kunde ses. Flaggan skulle hissas i den modell och det land som gästerna kom ifrån. Kärringen som jag föredrar att kalla henne var ganska ökänd i Piteå bygden. Hon var ju självalt väldigt stor av sig och utnyttjade verkligen Chauffören för transporter.
Möbelhandlare Torsten Blom berättade själv på Ekbergs kaffe, att han när han en dag såg att bilen från SCA anlända till sin butik så tog han själv hand om Fru Norre. Han hälsade artigt på henne. Hon pekade på en byrå som hon skulle vilja köpa. Torsten sa att den inte var till salu. Hon pekade då på en annan likvärdig historia. Torsten sa att inte heller den var till salu. Nu ställde Fru Norre till en scen. Hon vände sig ut mot andra som gick runt och tittade på möbler i butiken och sa på ett spefullt sätt, Jag tror att Blom glömt av att jag handlat hos Er alldeles nyligen två stycken soffor. De exklusivaste Ni hade. Vet inte Blom vem jag är. Då vände sig också Blom mot övriga som lyssnade och sa. Fru Norr ska ha vänligheten att försvinna från min affär omedelbart. Det är alldeles riktigt att jag kört hem två soffor åt Er för tre månader sedan. Men Ni har trots upprepade krav inte betalat dem. Sådana satkärringar som Er vill jag inte ha i min Butik. Ut omedelbart!
Detta ska jag minnas formligen skrek Fru Norre.
Gör det svarade Blom, men här blir det inga mer möbelköp. Det sas att Torsten dagen efter hämtade tillbaka sofforna under rejält protesterande av fru Norre.
Under vinterperioden jobbade jag på Pappersfabriken med diverse saker som man fick ha ungdomar till. Mestadels åt Melker Lundström som var bas för diversearbeten på Fabriken. Men till våren var jag återigen tillbaka till trädgården.
Det kom på våren en ny Disponent till gården. Det var Lennart Enström. Han hade en mycket gullig och behändig fru som var en helt annan typ än fru Norre.
Axel Enström som var koncernchef på SCA mellan 1950 och 1960 hade haft sin son på utbildning i olika länder inom bolaget. Han placerades nu sin son i Piteå eller Munksund som högsta boss. Han var ung och vital och satte omedelbart igång med att vitalisera dels fabriken men framför allt livet runt fabriken. Han satte igång och bygga golfbana i Piteå. Den byggdes till största delen med att SCA lejde Pite Viklund en känd Pite profil. Gubbarna som Pite viklund använde för att göra jobbet var oftast utstötta, alkoholister och liknande där lönen skulle utbetalas med sedel i handen. Dock aldrig förrän hela jobbet var avklarat. För när sedlarna kommit i händerna på dem som arbetade, så blev det stillestånd på arbetet några dar. Så småningom färdigställdes banans första 9 hål och banan kunde invigas.
Lennart och hans fru kunde komma ner till oss i trädgården och prata med oss om blommor och annat som intresserade dem. Det var Fam. Norre alldeles för fina för. Lennart hade en förkärlek till vackra snabba bilar. I hans garage fanns två stycken Jaguarer. Vilka bilar tänkte jag. Alltid svartglänsande och fina. Lennart körde ofta själv eftersom han var road av detta. Det gjorde att Chauffören fick börja köra även åt andra högdjur på SCA. Ingenjörer och liknande som hade högre befattningar inom bolaget. Skogschefen och på fabriken överingenjör Sundfeldt var de som kunde åtnjuta denna ynnest.
Livet travade på och Lennart fick igenom att en ny pappersmaskin skulle byggas. En Beloit maskin med den fantastiska bredden på 6.40. Kraftpappersmaskin. Ett antal operatörer skulle då utbildas nere på tidningspappersbruket i Ortviken Sundsvall. Man skulle ha fyllt 21 år och gjort värnplikten för att komma ifråga. Jag var 19 år men frågade dåvarande personalchefen Simon Lindström om jag inte i alla fall kunde komma ifråga. Efter lite övertalning så gick han med på att jag skulle få vara med om samma test procedur som de övriga. Proven gick som en dans och snart nog var det dags att åka ner på utbildning. I Ortviken hade SCA sin papperskola som alla som skulle ha viktigare jobb inom SCA fick gå. Praktiken var att jobba på Ortvikens pappersbruk under hela skoltiden. Man pluggade på den lediga tid som skiftgången gav möjlighet till.
(Bild av min Opel Kapitän här med Margit i knät och Tyra Berggren i bakdörren. Fotograf Karl Gunnar. Nedre bilden Margit och jag.)Jag hade nu hittat den rara flicka som jag sedermera gifte mig med. Men medan jag var i ortviken var jag ogift men förlovad. Resor annan var helg hem till flickvännen var ett absolut måste. Det skojigaste kanske med denna tid var kanske att televisionen hade kommit. Så på kvällarna när man inte jobbade så var det fint att kunna se såväl Hyland som Humle och Dumle.

Efter att ha skolat ett år, var det att åka hem och vänta på att bygget skulle start. Det gick ett år. Jag blev 21 år och friade till Margit. Gifte mig och satte omedelbart igång att göra bort lumpen. Detta fick avklaras medan man byggde upp den stora byggnaden som pappersmaskinen skulle inrymmas i.
Jag sökte till Flyget och flygbas tjänstgöring . Dessutom som vakt. Under alla år som tjänstgörande inskrivningsbefäl var jag den förste som han kunde minnas som sökte till vakttjänstgöring. Det blev ett snabbt stämpelnedslag och jag mönstrade nu in som vakt. Att jag gjorde detta var, att jag hade gjort en rejäl undersökning om, var jag kunde vara mest ledig. Vakterna gick ett dygn och lediga två.

Någon hade sagt mig att det ibland gick att leja bort vaktdygnet och då blev man ju ledig 5 dygn. Jag gjorde upp med Melker Lundström på fabriken att jag fick jobba så fort jag var ledig från det militära.
Hade under tiden jag var i Sundsvall bytt bil. Hade en Austin och bytte mig hos Hedmans Bilaffär med Sigurd Westling en Opel Kapitän. Efter att Sigurd hade grimaserat ett antal gånger var bilen min. Min första bil var en Ford Anglia. Den hade jag när jag friade i Pålberget hos Margit. Det blev många mil mellan Boden och Piteå. Ibland även om jag lejt bort vaktdygnspasset så var jag tvungen upp och stå på passet under vaktavlösningen. Detta om det var någon viktigpetter som skötte vaktavlösningen.
Jag gjorde inte så många dygn i vaktstugan. Ofta följde Margit mig upp under dessa korta övningar.
På SCA jobbade jag med andra ord ungefär som vanligt. När lumpen var gjord så var det bara att tillsammans med de övriga som varit i Ortviken sätta igång och skruva ihop fabriken. Ja så var det verkligen. Vi skruvade tillsammans med i första hand Pite Mekaniska verkstad ihop maskinerna. Ivab drog rör och vi skruvade. Min huvudsakliga roll under denna tid var att sköta transporter med traversen. Alla slet i traverserna och skulle ha lyft gjorda. Men vi hade bara två hårt ansträngda traverser, så det var ( vaktpost är undertecknad)att boka tid för lyft. Pappersmaskinerna var ju ordentligt emballerade med trä.

(Våra familjer. Från vänster Pappa Margit Syster Gerd och lillebror Hans med katt Mamma Tea och Petrus Granberg )Detta trä rev vi ju av från alla cylindrar och annat och det blev enorma högar av detta virke. Det sålde SCA för en 30-100 kr per lass till hugad sommarstuga byggare. När jag tippade av något lass hemma för att bygga min och Margits första stuga var min pappa glad. För honom var bräder rena guldet. Å dessutom dessa långa bräder. Mellan 9 och tio meter långa. 1 1/2 tums gånger 12 tums bredd. Visserligen med något spikhål men fina bräder. Min fars ögon tindrade. Av trä och bräder kunde han göra allt!
Tage /S