Paco min vän!

Tillbaka till Äventyret!

Två dagar efter äventyret uppe i El Borge är jag till baka till samma plats igen. Detta beroende på att jag nu skulle ut som ledare för ett gäng människor, från vår klubb AHN, på bilrally utan hets.

Att ha 21 bilar efter sig med 66 människor och försöka hålla ihop gruppen efter vägen är svårt. Mycket svårt. Åkte från Fuengirola kl 10 på morronen. Stannade en bit utanför Malaga för att dricka kaffe och bulle. Sedan tappade vi 7 bilar. Efter att de ringt och jag lotsat dem mot det håll vi var, kunde vi samlas igen. Under tiden vi väntade berättade jag ungefär samma historia som Ni kanske har läst på bloggen. (Shanghajad!)

Jag hinner inte mer än berätta historien på mustigaste vis, ringer det på min telefon. Den som ringer är Paco. Den man som jag var tillsammans med på tidigare berättat äventyr. Han säger att han väntar på mig vid infarten till El Borge och vill visa mig mer. Efter att vi inmundigat den måltid vi hade med oss ute i det fria, Kör vi mot El Borge. Vid infarten står Paco. Snygg , välklädd, nästan ståtlig. Jag nästan inte känner igen honom på grund av tvätt och på hans rena kläder. Vi kramar om varandra. Han blir helt perplex. Det väller fram bilar och ur bilarna kryper det ut en massa människor.

Han hade fattat att jag skulle komma tillbaka och vi skulle åka en vända till upp till hans hasienda.

Nu fick han i stället visa oss sin hemby. Han ordnade så att vi fick träffa byns Borgmästare och han öppnade byns kyrka så, att vi fick se hur den såg ut. Han lotsade oss till ett vattehål en gammal kvarn som byggts om till såväl Hotell som restaurang och bar. Till sist beordrade han fram föreståndaren för byns koperativa förening att öppna deras fabrik och försäljningsställe. Dit levererar alla sitt överskott av druvor för vinframställning.

Man jäser och destilerar vinet till ett synnerligen smakfullt vin av Moscateltyp. Vinsorten heter Moscatel de Alexsandria. Dock ett äkta Malagavin. Dess riktiga namn på den mörkare typen av flaskor är El Pasero och den ljusare flaskan heter Dama de la Vinas.

Russinen ompackas här också från trälådor till mera köpvänliga förpackningar på ett halvt till två kilos förpackningar.

Fortfarande stora härliga smakrika russin.

Nåväl, efter att mina vänner träffat Paco i denna trevliga förpackning inser jag, att inte många sätter stort trolighetsvärde i min tidigare berättelse.

Jag medger att ingenting tydde på att jag då var dåligt till eller inte skulle återbördas i riktigt skick. Men onekligen kändes det en aning skumt.

Nu kan jag dock skratta åt det hela. Packo är min vän idag.

Kommer säkert att hälsa på honom någon fler gång.`

Jag gillar Paco!