Marknadsförening och Politik.

Start av Marknadsförening.
I en annons i början av sjuttiotalet, skriver Sveriges Marknadsförbund, genom sin redan etablerade förening i Luleå, att man undersöker möjligheten av att starta en liknande förening i Piteå.
Man kallar till ett möte för att se om intresse kan finnas för en sådan åtgärd i Piteå.
Vi var några hungriga intresserade människor som samlades vid detta tillfälle. Genom att Sture Lagerberg som var VD för Piteåtidningen kom med kunde mötena ofta hållas i tidningens konferensrum. Den som var föredragande i ärendet från Luleå var Ebbe Vikberg. Han var skollärare eller studierektor kanske det heter, på Bergnäs skolan.
En förening bildades med undertecknad, Sture Lagerberg, Elsa Johansson (kommunalanställd)och Sporthandlaren Bengt johansson i styrelsen. Bengt hade då ingen sportaffär utan var anställd på någon affär i Piteå,
Vi tyckte att detta var trevligt. Att kunna med hjälp av kollegor få fart på ungdomar i Piteå, som skulle kunna brinna för marknadsföring.
Gick bland annat ut med en tävling om vad vi skulle ha för en samlande symbol för Piteå. Dessutom efterlyste vi en Piteå souvenir.
Den segrande symbolen blev för de minnesstarka ett P med en sol inuti P, et. Solen hade använts förr av Piteå. Det som var nytt var placeringen inuti bokstaven. Jag minns att vi tryckte upp massor av dekaler i alla storlekar av denna symbol. P- et, spreds via handkraft och som tillägg i annonsering och på broschyr material.
En av de entusiastiska som spred detta budskap var Tandläkare Brage Nilsson. Han satte en ära i att sätta upp dekalen på alla ställen han besökte i välden.
Fortfarande kan man hitta denna kampanjs budskap här och där i välden. För några år sedan var jag i Västindien på St. Bart. Hade Brage Nilsson varit där eller var det någon annan tänkte jag. Här bredvid Systembolaget (finns en affär, eller kombinerad affär och bar som heter så, kunde jag se märket).
Var också på Madeira och kunde se märket. Det har sålunda levt kvar ganska länge.
Värre var det med souveniren. Det som kom in var smörknivar (?) och paltar i trä. Gjorda för salt och peppar.
På den tiden tyckte vi inte att palt var något för en stad att yvas över. Det blev tummen ner.
Sedan vi långt senare fick en Paltakademi och palt serverats som officiell mat. Dessutom så fick vi för några år sedan en Paltceria där man kan äta Palt i olika former. Pitebon och Pr geniet Tomas Riklund är Paltakademiens ständige ordförande.
Men på den tiden tyckte inte vi, att det dugde med palt. Det fanns dock inget val för oss. Vi var tvungna att se palten som den souvenir som skulle vara officiell. Jag tror vi skämdes över det hela. Dumt kanske.
Denne Ebbe Vikberg intresserade oss för att vara med i en utbildning. Problemet var, Att kostnaden för densamma var på den tiden blodiga sex tusen ungefär.
Jag åkte hem från detta möte, kände att mina kunskaper borde vässas i precis de ämnen som Ebbe hade fördragit. På många sätt var mina kunskaper otillräckliga för att sköta om det allt större företaget jag satts för att sköta. Att läsa skulle vara ett bra alternativ för mig.
Studierna skedde genom ett samarbete med Umeå universitet och Marknadsförbundet i Stockholm. Universitetet höll i kvalitetssäkringen, lärare och utbildningstakt. Marknadsförbundet gav sin syn på vilka ämnen som skulle ingå i målet, Sveriges första kulle av Marknadsekonomer.
Sålunda vid besök i huvudstaden knallade jag in till högsta bossen i bolaget Svalander och frågade om de möjligen kunde sponsra mig i detta ärende.
Han sa omedelbart ja. Han ville endast ha en rapport någon gång då och då över hur det hela pågick.
Från Piteå blev vi tre som gick med i studierna.
Bengt Johansson Elsa Johansson och jag.
Studierna bedrevs på så sätt att vi skulle läsa i Luleå två dar i veckan under tre år. Studieledare var Ebbe Vikberg. Till sin hjälp hade han lärare som åkte upp till Luleå och höll seminarier i olika ämnen som de normalt annars gjorde på universitetet. Dessutom så läste vi ett, respektive två Hermods brev i veckan med de studier som för det erfordrades.
Vi åkte kl 17 00 från Piteå under denna tid tisdag och torsdag. Kom tillbaka till Piteå kl 23 00 ungefär.
Utan att ta i, var dessa tre år en tuff tid. Jobbet skulle skötas av oss alla tre samtidigt som studier hemma (Hermods breven) och två kvällar i veckan i Luleå.
Vi läste under denna tid också en massa läroböcker som universitetet förordade. Ämnena var
Företagsekonomi, Nationalekonomi, Sociologi samt marknads sociologi, Publik relation, Saales Promotion, (Reklam och Marknadsföring). Studierna syftade till att kunna skriva en, till trebetygs uppsatser om de olika ämnena. Slutmålet var att göra en marknadsplan med alla dessa ingredienser involverade.
Faktum var, att man började känna sig säkrare och säkrare i sina företagsmässiga överväganden.
”En liten episod bara som hände.
På tredje årets sista termin, var vi alla ibland studietrötta. Jag och Bengt beslöt att skolka en gång. I slutet av maj, en tisdag . Stannade hemma åkte ut på golfklubben och spelade 18 hål golf. Satt på klubben och försökte fördriva kvällen för oss själva med att vänta på att klockan skulle bli omkring 23 00 så att vi kunde åka hem utan att säga något om skolket.
Så gjorde vi. Jag lämnade av Bengt i Storfors där han bodde. Saida hans dåvarande hustru kom ut och mötte. Hon frågade hur vi hade haft det i skolan. Bengt svarade att det var väl ungefär som vanligt. Var alla där? Bengt svarade att det var som vanligt de flesta var där.
Inget mer blev sagt.
Jag åkte hem. Margit frågade när jag kom hem var jag hade varit? Varit, sa jag, nog vet väl Du att vi har skola i dag. Jo, nog vet jag det, men Elsa har ringt och sagt att eftersom läraren från Umeå var sjuk så skulle det inte bli något i dag å därför ville hon veta vad vi trodde skulle läsas och föredras på Torsdagen. Hur hänger det ihop, var min hustrus berättigade fråga?
Det var bara att snabbt erkänna skolket. ”
Det skulle nog blivit fler sådana skolktillfällen om jag inte haft en så klok fru. Hon fick mig med lock och pock att slutföra de sista två månaderna.
Vi tog vår examen samtliga Pitebor och blev av Marknadsförbundet högtidligen diplomerade för detta.
Svalander fick såväl rapporter samt kopior på de betyg jag åstadkommit. Givetvis också fakturorna.
Under denna period som studierna gjordes så hände många andra saker.
Mina föräldrar som kämpat för sitt uppehälle och för mitt var starka socialdemokrater. Min uppväxt präglades av dels detta, men också av att de tillhörde frikyrka Baptisterna i Jävre.
Som socialdemokrat och ung och frispråkig togs jag emot på ett välvilligt sätt av de äldre som ännu besatt makten.
Med mina nyvunna kunskaper om de ekonomiska företeelserna, såväl inom som utom familjen tyckte jag att det var lämpligt att lägga ett förslag till den socialdemokratiska regeringen, som just hade partiet samlat för att lägga fast den kommande politiken. Jag tyckte att det skulle vara klokt, om alla människor hade rätt till att ta ut ett sabbatsår vart tionde år. Detta som ett sätt att kunna umgås med barnen fast man ändå gjorde sin karriär.
Man skulle helt enkelt anmäla att man ville ta ut detta sabbatsår och då fick arbetsgivaren ta in annan arbetskraft under denna tid. När året var färdigt så hade man rätt att återfå sitt arbete där det slutade.
Inte helt utan problem, men ändå ett sätt för de som befann sig i ekorrhjulet att komma loss och vara tillsammans med familjen. Betalningen för systemet var noggrant redovisat.
Från Jävre hade vi en representant till detta socialdemokraternas partikonvent fyrbyggnadsverkmästare Ivar Berglund. Han tog med sig förslaget eller motionen som det hette och skulle muntligen föredra detta på mötet.
Dagen före mötet blev Ivar kontaktad av en från verkställande utskottet, Om jag minns rätt (ordförandeOlof Palmé)som bad att den muntliga föredragningen skulle vara kort. Därför att den socialdemokratiske finansministern Gunnar Emanuel Sträng hade sagt att detta vare ju ett rent borgerligt förslag.
Därmed så var förslaget dött.
Dock inte i tidningarna. Expressen hade ett helt mittuppslag, där jag fick utbreda mig om förslaget. I Aftonbladet en stor artikel. Bägge tidningarna hade dessutom efterföljande reportage och följde upp gången av detsamma.
Givetvis blev det inget av detsamma.
Inte förrän det varit en borgerlig regering emellan som tyckte det var för socialistiskt, inte heller införde det. När sedan socialdemokraterna återigen kom till makten friserade man upp förslaget och gjorde det salongsfähigt och införde möjlighet för föräldrarna att stanna hemma med barnen medan de var nyfödda.
Ja så kan det gå.
Detta gav mig en lärdom. Undvik att slå Dig på den politiska banan. Där gäller inga normala regler. Först och främst gäller att ha den ståndpunkten, som de politiska ledarna har. Har Du inte den, kan Du inte räkna med framgång. Sen gäller att sitta av en rasande mängd politiska möten, för att så småningom bli invald i någon beslutande församling. Det passade inte mig heller. Därmed vill jag säga en annan sak. Det är tur att det finns sådana som mäktar med denna procedur.
Dessutom var det på den tiden ett sittande på möten utan någon som helst ersättning för detsamma. Nu är det ju nästan tvärs om. Blir Du vald till någon församling, får Du ersättning om Du är där eller inte. Därför är det ju också många som praktiskt taget aldrig är där. Det får samma lön ändå.
Nej, jag ville vara kvar hos mina kunder. Trevliga fina fria kunder.
Fackföreningstiden blir nästa kapitel. Hur kan man gå med i sådant? Bli aktiv. Makt, ansvar?
Tage/S