Makten och Härligheten.

Facket, makten och Härligheten.
När jag började i ARA bolagen hade vi inget fackligt liv i bolaget. De flesta som jobbade där var emellertid anslutna till något fack. Så även jag. Innan jag började på bolaget var jag organiserad i Pappers medan jag nu flyttades till HTF.
Tiden var sådan att med den utveckling som bolaget haft bet många anställda, så behövdes någon sorts lokal kontakt på vår arbetsplats. Om inte för annat, så för att hålla i de lokala förhandlingar som skedde i bolaget.
Jag blev kontaktad av handels som frågade om jag ville ta på mig denna del. Svarade efter en viss betänketid, ja. Trots allt hade jag en viss utbildning i fackligt arbete från min tid på SCA. Hade dessutom gått skola eller kurs på Bommersvik.
Det var väl inte så ansträngande till att börja med. Löner förhandlades och fördelades ut på befattningshavarna på bolaget. Ibland dök det upp mera brydsamma saker. Ex vis så fick jag en tvist på halsen rörande en kvinna som ansåg att hon alltid blev förbisprungen vad gällde nya befattningar på jobbet. Det såg nästan ut som om ingen ville ha henne på avdelningen. Hon kände sig av detta sjuk och började stanna hemma längre och kortare perioder.
Jag försökte ta reda på varför, det var på detta viset. Ingen ville direkt framträda och komma med exakta saker som talade mot eller för denna kvinna. Så småningom så kunde jag få fram, att hon aldrig kunde tänka sig att hjälpa andra på avdelningen. Hon var helt enkelt så egensinnig, att hon inte var omtyckt av andra.
En tvångsmässig överflyttning till ett annat kontor var det enda som möjligen kunde komma ifråga. Men hur få kvinnan att gå med på det. Det gick helt enkelt inte. Efter en tid sa bolaget upp kvinnan på grund av samarbetssvårigheter. Mitt jobb var att hon skulle få ett så stort avgångs vederlag som möjligt. Eftersom jag tyckte att vi i facket hade gjort det mesta för henne och bolaget likaså, var detta en tung uppgift. Det är faktiskt den enda gång jag känt att jag kunnat göra mer i ersättningsfrågan, men gjorde det inte.
Samarbetet med bolagets ledning och de tjänstemanna mässiga sakerna utvecklades fint. Efter en tid blev det lag på, att de anställda skulle kunna få tillsätta egna styrelserepresentanter i bolagens styrelser.
Redan medan det ännu pågick sådana diskussioner, kontaktades jag av ARA bolagens VD, som då var Olle Berg. Han kom från en befattning som chef för den största lokala enheten av bolaget i Norrköping. Han visste givetvis om den diskussion som förekom i samhället och undrade om jag fick denna förfrågan, om att vara med i styrelsen, kunde tänka mig att ställa upp. Enligt egen utsago var han ängslig över, att det skulle komma någon från det Centrala styret inom HTF. Detta var ett sätt gissar jag ”att mota Olle i grind” som ordspråket säger.
Styrelsearbetet tog en del tid. Det var många saker som jag inte tidigare konfronterats med som här avhandlades.
Vår styrelseordförande var i första läget Olle Berg. Han tog på sig en roll som koncernchef och innehade såväl VD stolen som Koncernchefsrollen. Efter en tid blev det emellertid Sten Gustavsson, tillika ordförande för Saab. En trevlig man. Styrelsearbetet var oftast förlagt till Stockholm och till lokaler utanför bolagets kontor. Jag kände aldrig att det förekom någon sorts mannamån för att jag rent principiellt hade ett fackligt mandat. Å andra sidan kände jag inte heller, att mitt fackliga mandat hindrade mig i att se till företagets allra bästa.
Vi blev i styrelsen goda vänner. I utflykter eller annat som gjordes, så var det alltid så, att jag och Olle berg kamperade ihop. Inte i samma rum, men gärna om det fanns två sovrum och ett vardagsrum i en svit, så var det han och jag. Olle hade varit en ganska försiktig man, vad gällde utgifter. Men allt eftersom bolaget under hans ledning tjänade allt mer och mer pengar, så kunde även Olle vara generös. Vi åkte runt på bolaget och tittade på de olika avdelningarna av detta. Väl komna till Norrköping där numera chefen hette Lars Appelquist. Därstädes blev Olle som var en välkänd figur och hade många vänner inbjuden till middag hos den store fastighetsägaren och industrimannen Lars Erik Lundberg ( Fredrik Lundbergs pappa). Han hade sagt att jag var med honom, varför även jag hade tillfälle att i dennes bostad äta middag med herrarna. Efter några år med denna ordning såldes bolaget till Conoco. Ett Amerikanskt bolag. Nu följde en tid av omställning. Conoco stöpte om styrelsearbetet och satte till egna tjänstemän och specialister i bolaget. Bland annat ville man ha en egen skolad VD. Man tillsatte en herre vid namn Kjell Petersen. Gift med en kvinna vid namn Ohni.
Olle var kvar som koncernchef, men med en försvagad maktposition. I princip bestämde VD allt. Olle kunde då tillsammans med Elsa Nestren som var personalchef offra mer tid på att se till anställda och mjuka upp förhållandet till de strävare amerikanska bolagssättet. Elsa Nestren hade sin överordnade en liten torr advokat vid namn Lars uddgren. Jag minns speciellt när jag hade studerat för universitetet en tid och dessutom fått igång bolaget uppe hos oss på ett bra sätt, skrev jag ett brev och ville på grund av de i mitt brev framdragna positiva sakerna, ha en lönehöjning. Postade brevet och väntade på svar. Tänkte väl att det skulle tas upp och diskuteras eller att det i alla fall skulle ge en rejäl knuff framåt uppåt, på löneskalan. Brevet kom tillbaka efter några dagar. Med skälvande händer öppnade jag detsamma. Det var samma brev som jag hade skrivit som kom tillbaka. En skillnad fanns det. Längst ner stod det ett enda ord.

Nej!
Undertecknat Lars Uddgren.
Ridån ner.

Vår nya VD installerades. Först tyckte vi att de kunde nöja sig med en lägenhet vi hyrde åt honom som kostade på den tiden 67 tusen i månaden på Sibyllegatan på östermalm.
Inte då.

Han ville eller om det var hon, ha ett hus på Lidingö. Så det var bara för bolaget ut på jakt efter ett hus som passade herrskapet. Det hittades. Olle Berg hade sitt hus här, och nu kunde ett hus hyras endast en liten bit från hans hus. Utsikt över vattnet och allt. Kostnad (vet ej). Kjell och fru Ohni hade varit stationerade tidigare i Asien. Där som representant för oljeindustrin som Conoco var involverad i på denna plats.
Kjell omgav sig med ett gäng unga duktiga människor. Som försäljningsdirektör så satte han in Karl Ljunggren. En ytterst kunnig slug och omtyckt man. Till sin personlige assistent anställde han nuvarande högsta chefen för Sveriges största oljebolag.
Michael Löw
Koncernchef och VD Preem Sverige.
Han var en kille med alla getterna hemma. Jag är inte alls förundrad över att han har den position som han har i dag. Han kunde till och med kosta på sig att skämta med ledningen i bolaget. Jag minns en gång när han på en konferens skulle föreställa Kjell Pettersen. Han stegade fram till sitt skrivbord uppställt på scenen. Öppnade sin portfölj och den var tom, så när som på en flaska whiskey. Han hällde upp ett glas och svepte detsamma. I samma ögonblick så tryckte han på en knapp och sa” kan Du komma in ett tag Michael. Det var känt att vår Vd hade ett gott öga till den sortens dryck. Men att våga inför alla göra parodi på det hela var modigt. Dessutom när han var där. Högst närvarande.
I övrigt på samma tillställning spelades upp ett ljudband som Kalle Sändare hade fixat. Man hade lejt honom för att ringa upp mig i Piteå. Han ringde därför till kontoret och skulle ha tag i mig på morronen. Alla visste ju att jag vid denna tid på året fiskade löjrom, vilket innebar att jag inte var på jobbet förrän omkring kl 10 00. Kalle frågade Ann- Marie Lundström, min allt i allo på jobbet, som försökte värja sig på bästa sätt. Han undrade om han kunde få köpa löjrom och om det var rätt ställe han ringde till.

Hon visste nästan inte vad hon skulle svara men så småningom så kom ett jakande svar. Hon ville ju inte heller att en så enträgen man, skulle bli utan löjrom. Sändare frågade om det tog mycket tid och om jag kom på jobbet någon gång under veckan, så att han kunde få tag i mig. Detta ljudband spelads upp till allas förtjusning på knferansen. Han var pappa till att leja Kalle Sändare för att intervjua ytterligare några kontroversiella inom bolaget. Michael Löw har nu också gått in i verksamheten som just nu byggs på Haraholmen vad anbelangar att tillverka en sorts Diesel från träolja från industrin. Han är fortfarande en trevlig god vän. Som ekonomichef anställdes en ung civilare vid namn Stefan Walnersson. Det skulle Kjell Petersen undvikit. Denne man förskingrade sedermera en hel del pengar för bolaget.
Nåväl denne Vd var en annan man vad gällde pengar än Olle. Det skall nu sägas att oljebolagen tjänade mycket pengar på denna tid. Marginalerna var bra och oljan steg hela tiden i pris. Vinster gjordes på såväl försäljning som på att lagret blev mer och mer värt.
Under denna Vd s tid gjordes många spektakulära utflykter i såväl mina regioner som på andra ställen. Om detta skall jag berätta nästa gång. Med helikoptrar över norrbotten.