Oljecisterner Bergrumsanläggningar och OK Piteå

Hur det kan bli.

Vid 1970 talets första hälft, så insåg jag att eftersom jag nu hade tillgång till en stor cistern för eldningsolja eller diesel så behövde vi för att kunna sälja till större konsumenter ytterligare utrymme.
vi skulle behöva utrymme för att kunna lägga in och lagra tjockolja. Många av våra kunder skulle ha en tjockolja att elda med av flera skäl. Ett skäl var givetvis det billigare priset, ett annat var att den tjockare oljetypen hade ett högre värmevärde och var därigenom ytterligare någon krona billigare i värme ekvivalenter räknat.

Vissa om detta frågade vi givetvis Petrinis som hade byggt flera cisterner om vi kunde få hyra in oss eller hyra in oss i deras utrymmen Petrinis hade vid detta tillfälle påbörjat leveranser till Piteå kommun. De levererade också till Ragnar Vikstén och ytterligare ett antal. De frågade mig varför vi skulle ha denna produkten. Det enda Ni kommer att göra i så fall är att slå ner priset för oss. Det blev således ingen affär av. Vi hade emellertid i bolaget insett att det låg en stor potential i att leverrera till kommuner i Sverige.Olle Berg som hade många goda kontakter bland annat kontakt med en herr Georg Karlsson och ytterligare en man jag inte kommer på namnet på som jobbade åt Kommunernas inköpscentral.Han kom till styrelsen och berättade att han hade haft en kontakt med deras boss på kommuninköpet och att han hade gett dem ett förslag till att bilda ett gemensamt bolag med kommunerna. Det skulle ägas av 51 % av ARA bolagen och 49 % av kommunernas inköpscentral. Företagets namn skulle vara Kommunsamköp AB.

Bolaget hade som affärsidé att köpa olja av oljebolagen och sälja till Kommunerna. Bolaget anställde en man som Olle Berg var mycket bekant med som hette Torsten någonting. Dessutom skulle sagda Karlsson också finnas på det Centrala kansliet.

De skulle först skriva ut till Kommunerna i kraft att det var ett kommunalt intressebolag och erbjuda sina tjänster. Tjänsterna skulle beskrivas på det sättet att man talade om vilken stor fördel det kunde vara om man la många order i en korg och använde detta som ett påtryckningsmedel för att få låga priser.

Sedan skulle man skicka in uppgifter om vilken leverantör man hade använt sig av och helst också, vilket priset för det förra året var. När upphandlingarna för Kommunen skulle ske. Skicka tillbaka detta papper vederbörligen underskrivet av kommunalrådet i kommunen. På pappret stod att kommunen överlär rätten till inköp på Kommunsamköp. Samtidigt hade man i Piteå börjat fundera på ett fantastiskt projekt. Understödda av kommunalråd så hade man bildat ett bolag i Piteå som hette Pite Bergrumslagring AB. Som drivande kraft i detta projekt var bland annat vår dåvarande Landshövding och socialdemokraten den förre flottaren Curt Boström . Boström hade innan bygget kom i gång åkt runt tillsammans med Piteås kommunalråd och talat med alla kommuner i Norrbotten. Han hade fått jakande svar från alla, på att förslaget om att bygga ett bergrum verkade vettigt. För att finansiera projektet måste det till flera ägare. Man hittade två. Den ena var Bilcitys ägare Johansson och den andra var Byggmästare Putte Åberg.

Den förstnämnde hade en rejäl näsa för affärer och tyckte nog att detta i sämsta fall var ett projekt som han förmodligen kunde använda för att nerbringa skatt i den andra lönande verksamheten, vilken var att sälja bilar. I bästa fall kunde det bli en riktigt bra affär om man lyckades med projektet. Detta är min egen tolkning av situationen.

Byggmästaren hade var ju intresserad av byggnationer och därmed sammanhängande verksamhet, vilket nog gjorde övervägandet lätt. Dessutom Byggde Putte Åberg på löpande band anläggningar åt försvarsindustrin i Norra Sverige, å hade mycket god vinst i sina företag. Så för honom var ju skattekonsekvensen ett bra argument.

För den tredje ägaren Kommunen var det hela bingo. Hamnen inne i stan hade blivit alldeles på tok för liten. Sundet slammade upp och nästan årliga muddringar till gagn för Wiréns mudderverk gjorde hål i den kommunala kassan. Dessutom kunde man ju tänka sig att det så småningom skulle byggas bro över Pitsundet. Någon sådan propå fanns ännu inte annat än i kommunalrådets huvud. Men är man Samhällsplanerare så är man.

Bingon var att man nu kunde få material till att bygga sin hamn. Rejält berg var bästa tänkbara att bygga hamn av.Bergrums bolaget satte igång att spränga och borra sig ner i berggrunden och till lika stor del byggdes hamnen av detta material.

För materialet betalade Piteå Kommun en spottstyver. Man insåg ju att man satt i guldsits för att kunna köpa till lågt pris. Allt annat än att leverera till kommunen hade varit dyrare för Bergrumsbyggarna. Man skulle börja med att bygga ett bergrum om 100 tusen kubikmeter. För att klara detta ur ekonomisk synpunkt, var man tvungen att ha ytterligare garanterade kunder. Här passade försvaret som hand i handske. Försvaret behövde skyddade bergrum på olika ställen i Sverige, och detta var utan tvekan perfekt.

Så försvaret bestämde sig för att samtidigt med bergrumsbolaget bygga två egna bergrum och hyrde dessutom dels visst utrymme av Bolaget.Skötsel och ansvar för anläggningarna skulle utföras av Bergrumsbolaget. Därmed kunde man anställa folk och hade stadiga ägare som kunde garantera lönerna och driften. Kommunsamköp hade aktiverat sig genom vårt folk som nu satt som inköpare. Under byggnadstiden hade vi genom kommunsamköp hyrt stora delar av bergrummet för tjockoljeinlagring. Petrinis som inte ville hyra ut åt oss tidigare, ville nu hyra ut. Kan det kanske berott på att vi nu hade möjligheter till egen inlagring i bergrum? För att få enklare hantering så hyrde vi även en cistern av Petrinis. Kommun- Torsten kom upp och gjorde besök hos de kommunala inköparna. I de flesta fall var kommunalråden med vid första träffen. Jag minns hur han uppträdde. Med stor ackuratess klev han in i kommunernas rum. Hälsade och tog av sig kavajen.

Berättade om hur han skulle tackla marknaden och på vilket sätt. De hade ju redan skrivit på en förbindelse att testa i vart fall med köp från honom. Sålunda så fick vi i stort sett alla kommuner i Norrbotten som våra kunder. Detta med ett undantag i att Luleå ville gynna sin egen hemmahamn vilket gjorde att de tackade nej till affären. Det gjorde också en kommun till. Gissa vilken?

Jo då, Piteå kommun. De hade nu fått oss att gå tillsammans i bräschen för att bygga. Samtidigt hade Bergrumslagringsbolaget gått igång med lite blygsam försäljning. Stuveribolaget som hade flyttats från södra hamnen i Piteå och ut till Haraholmen, hade nu byggt maskinhallar och kontor och flyttat sin verksamhet ut till Haraholmen. Jag hade gjort ett avtal med stuveribolaget om leveranser och byggt anläggningar för detsamma nere vid deras maskinhall. Piteå kommun tog sin olja genom det kommunala Bergrumslagringsbolaget. Detta var kanske inte så konstigt tycker väl de flesta. Men det blir lite konstigare om man betänker att Bergrumslagringsbolaget gjorde en uppgörelse med OK Norrbotten om leveranserna till sitt kommunala bolag. OK hade ingen olja i Piteå vilket betydde att all olja som förbrukades och köptes av kommunen kom från Luleå Oljehamn. Piteå hamn och stuveribolagets fordon och alla andra fordon och förbrukningsställen, har allt sedan dess och fortfarande, gått på olja som kommer från Luleå. Den har sålts av Bergrumsbolaget, hämtats i Luleå fraktats till Piteå och förbrukats ibland annat hamnen. Så duktiga att värna om den egna hamnen voro de kommunala beslutsfattarna i Piteå.

Eftersom vi också kunde få en stor del av LKAB s volymer så hade vi den allra största tjockoljemarknaden under en tid. Men allt efter att tjockoljan fasades ut på grund av begynnande miljötänk, så övergick kommuner och fastighetsägare till tunnare olja. Det råder inget tvivel om vem som låg bakom deras handlingssätt. Socialdemokraterna värnade om OK eller dåvarande IC Piteå. Rörelsen skulle gynnas. Att det gjorde att man under alla dessa år köpt för dyra produkter, det kunde man nog överse med. Men jag pratar om mycket pengar. Låt oss anta att det kostar 70 – 80 kr mer att frakta produkter från Luleå. Det betyder 7-8 öre mer per liter för Diesel och eldningsolja. Dessutom ingen hamnavgift och jobb skapade i Piteå för den produkt de köpte. Tillsammans betyder det att man betalat ca 10 öre per liter för dyr produkt. Tillkommer att bergrumslagringsbolaget aldrig blev utsatt för konkurrens, eftersom alla visste, att oavsett pris hade kommunen givit en order som var kristallklar. Oljan köper vi genom det kommunala bolaget.Nu pratar vi om många miljoner i pengar. Att man dessutom vill använda sig av det kommunala bolaget var, att man också startade en reningsanläggning för olja som var förorenad och inte gick att använda i obearbetat skick.

Det måste då finnas kunder för denna produkt. Det fanns det också under en tid. Efter denna tid kunde man använda ASSI som avnämare av dessa produkter. Däremot tunnoljan hade man inte några sådana motiv för.

Ekbergs konditori och OK Besin.

Varje morgon åkte jag som vanligt in till konditoriet för att dricka kaffe med mina vänner. En av dessa vänner var, dåvarande ägaren av norrbottens Elektriska Tore Nyman. Han var varje dag på konditoriet. Parkerade på baksidan och kom genom köket in i serveringsrummet. Vi hade ett reserverat bord som vi alltid satt vid. Det var längst in på konditoriet där man hade en liten upphöjning på golvet med några bord. Två av dessa användes vid denna tidpunkt av oss.

En dag säger Tore att han var verkligt bekymrad. Saken var den, att föreningen som hade sin anläggning nedanför Hedmans Bilaffär just i korsningen började vara alldeles för trång för en ordinär anläggning. Man hade därför av kommunen anvisats en plats vid timmerleden framför ASSI där en anläggning stor och mäktig hade byggts. Problemet var att kunderna inte ville åka dit ut för att tanka. Därav uppstod problemet att man tvingades till att ha även den gamla anläggningen i gång. Inte blev det mer många kunder för flytten. Däremot uppstod merkostnader. Man hade nu kört anläggningen ett år och räkenskaperna gick inte ihop. Det blir konkurs om vi inte hittar på något säger Tore. Vi har pratat med OK förbundet och de ledare vi har inom rörelsen men vi får inte någon hjälp av dem. Ett skäl var bland annat att IC Piteå vägrade att gå med helt och fullt som ren OK förening. Man ville vara fristående. Detta var för de bestämmande i Stockholm som ljuv musik att höra att det gick dåligt i Piteå. Snart skulle de vara tvungna att krypa till korset och be att få lämna över nycklarna till OK Förbundet centralt .Jag lyssnade till honom varefter jag föreslog att vi kanske skulle kunna sälja till honom för ett betydligt bättre pris. Det förutsatte dock att jag skulle få hans hedersord på, att han inte skulle använda vårt erbjudande som ett påtryckningsmedel på OK. Dessutom om vi skulle ta på oss denna leverans så skulle vi ju vara tvingade till att hyra en Cistern för denna produkt av Petrinis. För att hyra en cistern på rätt sätt vill vi ha ett långsiktigt avtal. Krävde ett femårigt leveransavtal.
Tore var i den föga avundsvärda situationen att vara tvingad att välja. Antingen överlämna nycklarna, eller köpa av annan leverantör än från rörelsen. Tore valde att köpa av mig. Vi upprättade ett kontrakt och skrev på en preliminär överenskommelse om att ta över leveranserna. Det var ännu en förborgad hemlighet. Jag måste få tid att berätta detta för mitt företag. Det gällde ca 40 till 50 tusen kubikmeter på fem år. En affär som skulle höras i större delen av Sverige när den blev känd.
Jag åkte ner till Stockholm. Hade bokat möte med VD för att skonsamt berätta om det hela. Vi sålde ju ingen bensin i koncernen. Ingen sålde bensin. Inte en enda droppe. VD skrattade åt det hela först eftersom han trodde det var ett av mina skämt. När han insåg allvaret i det hela kallade han kvickt in sakkunskapen som i detta ärende var Ulf Ingesson som var ansvarig för alla produkter ute på depåerna. Kan Du få tag i produkterna, kan Du frakta dit dem och kan vi lagra dem. Jag åkte hem med en del frågetecken ringande i öronen. Skulle det gå? Kunde vi? Skulle Tore skriva på det slutliga dokumentet. Priset var vi överens om. Det fördubblade ungefär IC Piteås marginal vilket skulle göra att föreningen återigen var frisk. Men ändå. Skulle man kunna gå ifrån rörelsen. Efter några dagar fick jag klartecken från Stockholm att produkten kunde jag få hit upp Utrymmet skulle vi inom en tid kunna få loss på Petrinis, men tills vidare skulle det köras från Luleå. Jag bad Tore följa med mig ner till Stockholm, för att signera kontraktet och för att han skulle kunna få bekanta sig med vårt folk.

Kontraktet skrevs under och vi hade endast en kort tid på oss för att se till att vi kunde leverera.Tore åkte hem och tillsammans informerade vi såväl kunder som press om avtalet. Det var inte helt lätt. Eftersom IC Piteå hade börjat använda OK s kort, så var ju frågan viktig ifall det lät sig göras att fortsätta med det. Av två onda ting valde man att låta dem fortsätta med kortet eftersom det annars hade blivit ett hål i Sverige där inte OK kunde leverera varor. Piteå tidningen skrev en vinklad inlaga om avtalet och vådan av att beblanda sig med kapitalistbolag. Som om Ok skulle vara något annat. Numera ägs Ok av en rik Arab. Förut köpte de av denna rika Arab. Kapitalist som kapitalist om än i andra kläder.

Nåväl ARA Bolagen hade därmed kommit in på Bensin. Allt gick bra. Det var frid och fröjd. IC Piteå tjänade pengar. Ja frid och fröjd var kanske att överdriva. Jag hade ständigt känslan av att Bo Renberg som Då var föreståndare ogillade det hela. Han kunde dock inget säga, eftersom han höll på att driva bolaget i konkurs. Eller att det försvunnit från dess ägare Piteåborna. Han var tvungen att lite lätt motvilligt samarbeta. Samarbetet förbättrades dock allt eftersom tiden led.

Vi blev aldrig riktigt goda vänner, men vi kunde allt bättre och bättre samarbeta. Nu ringde mig VD Kjell Pettersen och frågade mig om jag kunde ta två kamrater med mig och åka till Tyskland för att titta på Bensinförsäljning.

Av två skäl var jag med. Det första var att jag satt i bolagets styrelse och hade varit med om diskussioner om hur vi skulle kunna starta upp med bensinhandel i landet. På vilket sätt och hur skulle det gå till. Den som skulle komma att bli ansvarig för den möjliga bensinetableringen var Karl Ljungren.

Han skulle dock inte vara med denna gång när vi reste till Tyskland. Det var jag och Börje Eriksson och Anders Hedenbäck. Vi hade fått order att ta reda på så mycket som möjligt om den bensinhandel som man bedrev därstädes. Börje blev sedermera etableringschef för kapp Ahl men just nu så var han endast påtänkt som utredare och möjligen en av dem som skulle bygga våra anläggningar ifall det nu blev några. Anders Hedenbäck av ungefär samma anledning. Bägge var duktiga marknadsmänniskor och Börje var dessutom strukturerad i sitt sätt att verka.
Vi reste ner till München och togs emot av den Tyska Conoco. Där hette bensinen Jet. Tyskar är som alla vet mycket organiserade och redan ute på flygfältet över en kaffetår informerade de oss om hele trippen. Vi hade fått en svart lång stor limousin med chaufför till vårt förfogande och en tysk Guide.

Han hade planerat vår vistelse på sekunden. Vi skulle besöka 32 st bensinhandlare på olika ställen i landet. Vi började således röra oss så småningom efter Rehn floden upp över landet. Besökte station efter station såg hur de gjorde och drog slutsatser.

Jag intervjuade en kvinna som kom in till Jet anläggningen ock frågade varför hon handlade just Jet. Hon svarade att det gjorde hon därför att jet var så billiga.

Vad kostar då bensinen när den är billigare frågade jag. Inte vet jag svarade kvinnan. Men Du sa nyss att Du handlade för att det var billigt just här. Ja, sa hon, de säger det i Tv Reklamen och på skyltar och i tidningarna. Å då är det väl rätt.

Med andra ord kunde man här dra den slutsatsen att mycket är psykologi. Bra marknadsföring på klurigt sätt. Efter jobbiga fem dar var vi glada åt att få åka hem. Vi ville närmast spy åt bensinstationer. Vi hade försökt att få sluta ut något besök på någon anläggning. Men se det gick inte. Vår guide förklarade att det skulle se illa ut eftersom de med största sannolikhet hade skurat och fejat för vart besök. Så det var bara att göra alla besöken.

Hur vi startade Jet i Sverige skall jag berätta en annan dag.