Nazisternas Gömställe.

Nazisternas dal!

Barranco Blanco var Nazisternas gömställe på solkusten.
Allt sedan journalisten på Svenska Magasinet skrev om denna dal, har jag bestämt mig för att hitta den och åka dit med motorcykel.
I går var jag och försökte hitta stället. Vägen mellan Alhaurin de Grande och Coin var avstängd på grund av vägarbete vilket gjorde att jag inte kunde komma den väg som jag trodde var den riktiga vägen till dalen.
Men, tänkte jag, det måste finnas flera vägar dit eller därifrån. Om kråkor och skator har flera utgångar ur sitt bo, borde även nazister ha det.
Därför körde jag på grusvägar och på stenstigar frän östra sidan av Alhaurin för att komma åt dalen. Jag ser den hur tydligt som helst, men jag ser inga vägar.
Åker hem och biter i det sura äpplet. Kört flera mil, men jag hittade inte dit i dag.
Dagen efter tankar jag min MC, ger mig iväg tidigare på dagen för att hitta nerfarten till dalen.
Får köra en fasligt stor runda för att komma runt vägbygget(ca 3 mil) för att så småningom hitta den avfart som jag tror ska leda till dalen. Det börjar bra.
Hittar en textad skylt där namnet Barranco Blanko finns textat.
Kör efter denna väg. Stenig ogrusad dålig. Mera gjort för terrängfordon. Efter ett par kilometer efter denna dåliga väg blir den asfalterad. 8 meter bred?
Jag blir konfunderad över det hela. Så är vägen i en kilometer sedan kommer man till en vaktkur just när dalen skymtar fram. Här slutar den fina vägen. Nu blir det återigen sämst möjliga väg.
Efter ytterligare en kilometer asfalt igen några hundra meter..
Sedan värre skitvägar än tidigare.
Får en känsla av det hela är ett arrangemang för att ingen ska hitta dit. Eller att har man hittat vägen en bit så är intrycket att det hela ändå måste vara fel. För att de som kommer ska vända.
Dalen är vacker!

Det växer frukter av olika slag vilt på olika håll.
Uppifrån ser man en dalgång där det finns ett tiotal hus. Ett av tomterna, vilket består av många hus , har en sjö mitt på tomten. Observera att tomten är en hektar åtminstone, där är anlagt en sjö.
En sjö med fisk båtar och konstfärdiga balustrader att finnas till på.
Överallt i dalen porlar det bäckar. Många vackra vattenfall och fina strömmar. Vattenrännor dragna där det friska vattnet strömmar fram. Jag tar handen och dricker. Härligt fint vatten.
Precis som hemma i fjällen lägger man bara ut en plastledning i jokken, här vattenrännan, så har man hur mycket vatten som helst.

Allt är betagande vackert. Ginsten färgar landskapet gult. Dessutom luktar det alldeles fantastisk av denna blomning. En allergiker skulle få snurren. Det är som att befinna sig i en parfymflaska.
För att se om det ändå inte finns någon annan väg mot eller ur dalen tittar jag på de ställen jag i går tittade ner i dalen. Kör en grusstig eller gammal väg mot det jag tror var där jag i går var. Ser när jag kommer upp, att visst var jag rätt. Hade jag kört fram ytterligare en bit under gårdagen på den elendiga vägen hade jag kommit rätt. Nu är jag ganska stolt över att veta att det finns flera vägar eller stigar till dalen.
Förr eller senare kommer jag att ta några av Er som läser detta med mig till dalen igen. Slogs av en tanke vid besöket. Det blåste hårt när jag åkte dit. Blåste hårt när jag kom därifrån. Men i dalen var det alldeles lugnt. Varmt och skönt.
Vill Ni vara med?