Havsbadskompromiss.

Piteå Havsbad.
Clifford hade suttit och berättat för mig om den nysatsning som han skulle göra på havsbadet. Byggnationerna var snart nog färdigställda. Han hade haft ett företag i Umeå till att komma med förslag över hur det nya Pite Havsbad skulle se ut. Vad byrån hette minns jag inte, men den som höll i idéförslaget kallades Peje. Förmodligen någon sorts förkortning.
Han hade skissat följande.
Stora dansrestaurangen skulle heta Evergreen. Där skulle det tillverkas ett enormt kastanjeträd av plast, som skulle sträcka ut sina kvistar över hela danssalongen. Där skulle också hänga lianer. Baren inne i Danssalongen skulle ha en ljudanläggning som skulle startas då ock då under kvällen. När den startades kunde man höra hur Tarzan slängde sig i lianerna runt i salongen genom att högtalare placerats på många platser i taket. En fördelare såg sedan till att ljudet skickades runt i högtalarna så, att denna effekt uppnåddes. Genialt. På andra sidan skulle en gourmetrestaurang husera, Den var också väldigt speciell. En hel vägg av plast förställande ett landskap med vattenfall bäckar och tåg och båtar skulle finnas i rörelse där. I den restaurangen skulle maten vara dyr och serveras från silverfat. Rätter skulle griljeras och brännas av inne i salongen med stor finess av servitörer som kunde detta. Baren utanför skulle heta Trapper Cliff.
Massproducerad reklam att utdela i såväl norra Sverige som i norra Norge och Finnland. Tyngdpunkten dock i Sverige och Norge. Dessutom hade han idé om att Bungalowerna som han byggt runt anläggningen skulle säljas som andelsstugor. Man skulle kunna köpa och äga boende för vissa veckor varje år. En kostnadsram hade tagits fram på, hur de olika veckorna skulle prissättas.
Det skulle ge en mycket god intäkt för havsbadet. Dessutom ständigt folk i byggnaderna. Dessutom skulle det ju nerbringa kreditbehovet vid byggandet avsevärt.
Konferensanläggningar tilltagna efter stora mått byggdes. En speciell dörrtyp ny på den tiden inmonterades som kunde göra att den stora matsalen kunde med dörrarnas hjälp bli, både mindre och större. Dörrarna gick på räls inbyggda i taket. Kunde växlas ungefär som ett lok på järnvägen.
Allt detta var i slutfasen. Visserligen hade bygget dragit mer kostnader än beräknat och dessutom var inte alla jobb färdiga. Campingområdet var inte färdigt för sommaren. Ett sjuttiotal människor skulle anställas. De flesta unga människor för att ta hand om kiosker och all annan service på området.
Hovmästare, källarmästare, kokkar, arbetsledare, städare kontorspersonal. Allt skulle inom en kort tid tillsättas. Vissa av sakerna hade Clifford redan på gång.
Musiker och artister skulle bokas in och alla sakerna smältas samman till en fungerande anläggning.
Clifford var bekymrad. Speciellt det där med någon som kunde försöka sig på att sälja andelar i stugorna. Dessutom behövde han någon som kunde tänkas hjälpa till med att dels utbilda personalen i att vara trevliga och säljinriktade.
Jag sa till honom att jag kanske skulle kunna göra jobbet?
Du har ju ett alldeles för bra arbete, för att göra något sådant var hans svar. Ja kanske det. Men jag har jobbat så länge med det att jag faktiskt börjar känna en viss mättnad i det jobbet.
Vill Du ha jobbet så är det bara att sätta igång var hans svar.
Du får besked med det snaraste. Jag åkte ut till mitt kontor på Haraholmen och ringde upp min chef i Stockholm och sa upp mig. De frågade om vad jag skulle göra och jag berättade detta. Han tyckte att det var obetänksamt och föreslog att jag endast skulle lova mig för ett år. Gjorde jag det så skulle jag kunna behålla mitt jobb och komma tillbaka efter ett år.
En förutsättning var dock att jag skulle även under detta året jobba med en viss procent i ARA bolaget. Det bestämdes att den procenten kunde vara ex vis 13 procent.
Jag meddelade Clifford dessa förutsättningar samt att vara vice VD för havsbadet under ett år. Inte ett år och en dag. Inte heller en dag mindre än ett år. Utan exakt.
Eftersom vi var goda vänner sedan tidigare gjordes det upp muntligt att detta skulle vi hålla styvt på. Inte lägga oss i allt för hög grad i varandras arbete.
Clifford gillade inte vare sig fyllerister eller tidningsmän. Bägge kategorierna nödvändiga för att stället skulle gå runt. Nu menar jag i det fallet inte att fyllerister är nödvändiga. Men konsekvensen av att servera sprit kan bli just detta.
Midsommarhelger när det var fullt på Havsbadet så brukade han åka därifrån. Då tyckte han att det var för hemskt.
Vi anställde folk och jag satte igång med utbildning av personal. Samtidigt gick vi igång med försäljningen av andelarna i Stugorna. Den delen gick trögt. Mycket trögt. Det hade varit mycket skriverier om denna typ av köp på andra ställen i Sverige. Uppe i fjällvälden hade en del blivit blåsta på konfekten, Ställen hade gått i konkurs och de osålda andelarna hade dragit de som köpt andelar i fördärvet.
Vi gjorde tappra försök. Vi misslyckades med vår försäljning därvidlag. Några andelar såldes. Men när vi såg att det inte var möjligt att kunna sälja det vi trott, så var det illa att ha några som ägde andelar som kunde bromsa havsbadets fortsatta öden i och med att dessa låg i avstyckade egen fastighet.
Vi löste in det vi redan sålt. En av dem som köpt en andel var Lennart Enström. Tidigare Disponenten på SCA. Han ville inte ha någon inlösen. Om Du inte går med på detta sätter vi objektet (fastigheten) i konkurs var Cliffords svar till honom. Då tappar Du de pengar Du betalt in. Med dessa argument så löstes frågan.
Clifford hade på grund av detta problem, med att kunna betala våra leverantörer. Han var dock en mästare i att hitta finansieringsvägar för att hålla näsan över vattnet.
Vi jobbade ganska tätt ihop under detta år. Inga hårda ord yttrades under denna tid. Man kunde ju tänka sig att vi båda hade varit vana att få ungefär som vi ville och därmed skulle förr eller senare något hända. Men inte. Det flöt på bra. Havsbadet fick en flygande start. Gästerna strömmade till och verksamheten såg ut att kunna bli bra.
Mitt år gick. Jag fick av alla dessa unga människor lära mig många saker jag burit med mig i livet. Framför allt så fick jag tillbaka den gnista som jag i någon mån hade tappat för oljeindustrin under detta år. Många av dem som jobbade på havsbadet var kunniga på olika områden. De hade idéer som man själv inte hade kunnat tänka. Jag gick därifrån efter exakt ett år enligt överenskommelsen. Jag skulle önska att alla fick en sådan möjlighet som jag fick. Att byta miljö. Göra något helt annat.
De tretton procenten under det år jag jobbade hos Clifford hade satt vissa spår i den löpande verksamheten. Såväl Ing- Marie Lundström kontorsansvarig som Kjell depåchef hade varit tvungna att ta större ansvar för verksamheten. Det stora skälet till att man så envist ville ha mig kvar, var nog trots allt det arbete som jag lagt ner i styrelsen. Det är svårt att skola in en medarbetare till att tänka överskådligt på hela totalföretagets bästa. Man kan rekrytera fel. Det andra var väl att man var långt ifrån verksamheten när man fanns i Stockholm som närmaste kontor.
Epilog
Clifford fortsatte att bygga ut havsbadet efter min tid på stället.
Han visade mig en dag ett väldigt hus med glasfasad som skulle bli som kronan på verket. Cliffords point var, Att det måste till mer många övernattande och därmed mera många rum för att hotellet skulle gå bra.
Han byggde.
Men det är också så, att efter en tid när inte nyhetens behag längre är drivfjäder för kunden för att man ska boka ett visst hotell, så fordras det nya tänk.
Räntan steg nästan varje dag. Problem uppstod med likviditeten.
Under mellantiden hade Clifford köpt in Pite Stadshotell och drev verksamhet även inne i stan. På detta sätt kunde utbudet av artister och dans kvällar och öppethållande kordineras till fromma för den gemensamma ekonomin.
Problemen accelerade.
Clifford fick gräva i sin egen börs för att hålla företaget under armarna. Bankerna såväl Nordbanken som Pite sparbank var synnerligen ovilliga till att hjälpa till med en överlevnadsplan.
Piteå Tidningen hade en artikel om att det ryktades om att Clifford var intresserad av en försäljning. Mycket substans fanns inte i det ryktet. Men det var startskottet för ett tänk i den riktningen. Om havsbadet hade en usel likviditet på grund av det allt kärvare ränteläget, så var detta kanske den enda vägen.
Kommunalrådet Anders Sundström hade tyckte han flera skäl att lägga sig i affären. Dels ryktet om försäljning till något Tyskt företag vilket det spekulerades om. Dels att det kanske var dags att ta den styvnackade Clifford i hampan.
Utan att ha särskilt bra vetskap om hur herrarna tänkt, kan jag åtminstone spekulera i ett visst tankesätt från herr kommunalrådet.
Jag har makten. Dels sitter jag i Nordbankens styrelse. Dels kontrollerar jag styrelseordförande posten i Pite Sparbank, via att kommunen tillsätter styrelseordförande i Banken.
Det är inte bra om havsbadet säljs till något utländskt företag. Pite Havsbad är Piteås Nationalsymbol.
Jag tror att jag rycker lite grann i snörena. Eftersom Havsbadets ekonomi syns vara allt för tung så kräver vi att Clifford betalar igen lånen. Att låna ut mer pengar gör vi inte.
Att begära en sådan sak var detsamma som att företaget tvingades att ställa in betalningarna och gå i konkurs.
Jag satt på Estraden och drack kaffe med en reserverad Clifford. Deppad är att överdriva. Men han var självklart mycket bekymrad över sin egen ekonomi förutom Havsbadets.
Bankerna hade tvingat av honom det mesta av de tillgångar han förfogade över. Dessutom fanns det ansvarsförbindelser som skulle radera ytterligare i Cliffords egen kassabok. Jag är på gränsen till personlig konkurs sa Clifford till mig. Gör de anspråk på dessa ansvarsförbindelser så är detta ett faktum.
Tala med Sundström rådde jag honom. Han gjorde det. Sundström lyssnade inte på Cliffords propå om att Pite Kommun ju kunde lösa ut honom. Köpa Pite Havsbad.
Någon dag senare satt jag hos Anders Sundström över en kopp kaffe.
Sundström beklagade sig över den fortfarande styvnackade Söderberg. Hans problem var att konkursförvaltaren naturligtvis kunde sälja till vem han ville. Det vore inte bra. Sundström ville ha havsbadet. Men inte på Cliffors villkor.
Jag fick då en idé. Frågade om han skulle kunna tänka sig att träffa Clifford på neutral mark för att lyssna på ett kompromissförslag som jag hade för avsikt att lägga.
Visst svarade Sundström, men jag kan redan nu säga att Du får säkert inte ut något av ett sådant möte. Clifford lyssnar inte på sakargument.
Dagen efter så drack jag kaffe igen på Estraden. Frågade om Clifford kunde tänka sig att träffa Sundström på neutral mark eftersom jag hade för avsikt att lägga ett kompromissförslag, som skulle kunna rädda Cliffords ekonomi samtidigt som det skulle ge kommunen en viss förtur till förvärv av Piteå Havsbad. Det är ju så att den typ av industri som Havsbadet är får inte säljas utan att kommunen har möjlighet att säga sitt.
Jag har redan varit och berättat om att det finns intressenter som kan tänka sig att titta på anläggningen som inte är kommunen. Å för resten Anders Sundström, klarar jag inte av att sitta och tugga saker med säger Clifford. Han lyssnar inte ens på argument.
Om jag nu säger att jag har fått honom att gå med på att träffa oss. Du jag och honom på neutral mark, kommer Du då med.
Jo, då. Visst kommer jag, men det gagnar nog inte till något.
Dagen efter fick jag bägge parterna att ställa upp på ett möte i Luleå på Eden Hotell.
Efter att artigt trots allt hälsat på varandra så satte man sig och lyssnade på mitt kompromissförslag.
Pite kommun tar över havsbadet, med det tillägget att det garantiåtagande på några miljoner som Clifford hade skrivit under skulle inte krävas in av havsbadets nya ägare. Då skulle inte heller Clifford motsätta sig att Pite kommun utan vederlag till honom kunde överta Havsbadet.
Två ytterligare förutsättningar fordrades. Dels att bägge parterna förklarade för konkursförvaltaren att de var ense om detta övertagande. Dels att den nya ägaren övertog ansvarsförbindelserna utan att kräva gamla ägaren på detsamma. Detta måste införlivas i avtalet. Ett nytt bolag skulle i sammanhanget bildas som ägdes av Pite Kommun och Cliffors gamla bolag skulle Clifford få behålla.
Då vill jag att Ni här vid sittande bord räcker varandra nävarna och tar i hand på att Ni kommit överens.
Ja, sa Sundström, då får inte Clifford komma springande med något tillägg eller annat. Nej, sa Clifford, och Du får inte heller komma med några ytterligare knepigheter. Man var fortfarande inte alls säkra på varandra. Ett sådant här avtal är ändå fullt med givande och tagande även efter en överenskommelse. Nu får Ni försöka att var och en leva upp till att Ni tagit varandra i hand.
Vi åkte hem till Piteå. Clifford var både lättad och ledsen. Havsbadet hans ögonsten hade glidit honom ur händerna. Han ringde hem till sin hustru och berättade vad som förevarit. Hon hade också varit ledsen. Fick nu försiktigtvis tillbaka levnadsmod igen.
Många tycker att det var en förfärlig massa pengar som det kostade med denna konkurs. Det kan man ha olika åsikter om. Med den höga ränta, som inte i vart fall Clifford rådde för, var det inget lönsamt hotell. Med en moderatare ränta hade Havsbadet gått ihop. Med den ränta som vi har i dag hade affären varit lysande.
Hade bankerna låtit Clifford vänta med att förklara att de inte längre stödde honom, hade Clifford förmodligen kunnat sälja till ett rejält högre belopp, än vad som det nu kostade banker och leverantörer. Man kan vid varje tillfälle fråga sig vad det skulle betytt i historien om så blivit fallet. Även om det å andra sidan i dag inte gagnar något till.
Clifford hade vid denna tidpunkt ritat på ett Spa. I övertagandet hoppades han att det skulle fullföljas. Så blev det också.
Jag tycker att Clifford har all anledning att vara stolt över sitt havsbads bygge. Som vi alla vet i dag så har staden överlåtit havsbadet på Hilding Holmqvist. Han har fortsatt att bygga ut. Hade skapat sig pengar på lyckade fastighetsaffärer, som han kunde plöja ner i Havsbadet. Ytterligare en sann entreprenör som vi som Pitebor kan vara stolta över.
Han har inte samma kvalitets känsla över vad som byggs och görs som Clifford hade. Men han kan ta snabba beslut och har muskler. Han slipper också bry sig om gamla regler och kutym som branschen annars bryr sig om. Det betyder en hel del. Han tittar på lönsamhet. Det är också en dygd. Detta kan ibland vara svårt om man varit med handgripligen, så länge som Clifford. Vad som är rätt och vad som är fel är svårt att veta. Facit brukar ge svar.