Resor i Fjällvärlden.Fick telefon från Stockholm, Ulf Ingesson ringer och frågar om jag kan ordna en resa upp till Kebnekaise?
Jaha, å vem är det nu som skall vallas?
Jo det kommer främmande från staterna. De som köpt oss i Amerika vill komma till Sverige för att se på hur vårt bolag ser ut. Dessutom är de intresserade av att se på landet som sådant.Eftersom Du brukar fixa sådana här resor till belåtenhet, så skulle vi önska att Du kunde ta hand också om denna representation.
Vi har dock ett problem, säger Ulf.
Den som kommer över heter Mister Turvey och han är marknads - direktör för Conoco över hela välden. En av Conoco tre högsta chefer. Han har alldeles nyss haft en stroke, och har ett dåligt hjärta.
Du måste vara försiktig med honom och se till att han inte utsätts för allt för stora påfrestningar.
Ja, hur ska jag då gulla med honom tänkte jag
Men visst fixar jag det.
Det går ytterligare några dagar och VD i ARA Jet Kjell Petersen ringer mig.Tage, jag vet att Ulf talat med Dig om Turveys hälsa. Men det är än viktigare än så, att han återbördas vid hälsa, så Du får se till att hitta något sätt att klara de påfrestningar Du utsätter honom för. Dessutom bör det ju inte vara de våldsammaste sakerna som han ska vara med om. Det finns väl lite lugnare saker också man kan göra i fjällvälden.
Jag lyssnade. En plan tog form i mitt huvud.
Jag var ju medlem i Rotary och där hade jag ju många vänner jag kunde få hjälp eller rådfråga.
Så på första bästa möte så frågade jag doktor Sundbom som var överläkare i Piteå om han kunde tänka sig att följa med. Förklarade noggrant att han skulle ha med sig piller och preparat för att hålla en hjärtpatient vid liv, om han skulle få något återfall. Jobbet är att befinna sig inom 25 meter från Turvey, var helst han än är under resan.
Sundbom sa att han hemskt gärna skulle vilja vara med men att han hade ett antal planerade operationer just den dagen. Han skulle undersöka om det var möjligt att skjuta på eller ändra eller ändå helst få en stand in för operationerna.
Han meddelade mig efter ett par dagar att han hade kunnat ordna en ersättare för dessa operationer.
Jag talade med min VD Kjell Pettersen i Stockholm, att jag hade lejt in en hjärtdoktor för ändamålet.
Det var vad jag trodde. Sedermera fick jag reda på att han långt ifrån var hjärtdoktor. Men å andra sidan hade han varit med länge och var säkert ett bra val ändå.
Jag förberedde utflykten noggrant.
Vi skulle upp till Kebnekaise tillsammans med Järva - Per och jaga ripa.Dessutom skulle vi fiska.
Vi vanliga dödliga kom till Luleå eller Kiruna via SAS.
Mister Turvey kom med eget plan en Caravell direkt från staterna.
Hans plan var större än de plan som SAS flög med till Luleå på den tiden. Men är man stor och mäktig så är man.
Nåväl, folket kom så småningom till Kiruna och jag kunde få ta hand om dem däruppe.
Knut som hade helikoptrar från Gällivare hade skickat upp en av sina anställda till Kiruna för att köra oss.
Järva – Per hade åkt upp ett par dagar tidigare till ett Pörte han hade uppe på en fjällsluttning en bit ifrån Nikkaluokta. Det är för Er som inte vet det en liten lappkåta gjord av torv. En mera permanent byggnad än en vanlig tältkåta.
Han skulle lägga ut nät så att vi skulle få fisk.
Vi flög upp dem till Järva - Per och med oss hade vi också två ryssar. En politruk och en handelsattaché. Vd för bolaget jag och ulf. Dessutom en manlig sekreterare åt Turvey och doktor Sundbom. Allt för att det skulle se bra ut.
Dels var vår amerikanske vän, intresserad över att få träffa ryssar. Conoco hade ingen tjockolja i Europa, vilket gjorde att ryssarna var viktiga handelspartners för oss.
Järva – Per stod och vinkade på fjällsidan när vi anlände.
Vi blev inbjudna till Pörtet av hans dåvarande sambo – särbo eller kamrat. En samekvinna som i vanliga fall jobbade nere i Kiruna åt radion. Pörtet var verkligen mysigt. Mitt i kåtan brann elden där hon just kokat kaffe i en panna som hängde småputtrande över elden. På en flat sten bredvid elden hade hon bakat färskt kaffebröd.
Runt eldstaden låg renskinn över hela golvet. Här satte vi oss nu för att njuta av starkt samiskt kaffe. Hon visade oss sina tavlor hon hade målat. Motiven just från där vi satt. Hennes konst var såväl Olja som akvarell.
Stämningsfulla bilder inte särskilt stora. Skälen enkla. Svårt att frakta och bära dessa i ryggsäcken.
Efter kaffet ut för att fiska i en liten sjö strax nedanför pörtet.På flugor och drag fick vi nu några rödingar. Mest Ryssarna, för de var mest intensiva med sitt fiske.
Sedan tog vi upp näten som Järva – Per satt ut. Där var det gott om fisk. Fisken gjordes omedelbart upp. Grillades över öppen eld. Det är garanterat gott. Till det fick vi bröd som Pers dam hade bakat över öppen eld den med.
Eftermiddagen skulle vi jaga ripa.
Sällskapet såg en aning komiskt ut.
Mr Turvey med en Doktor och en doktors väska, några meter efter sig, var han än gick.
Det flög upp några ripor och det small visserligen. Några ripor lyckades de inte skjuta.
Inte tror jag heller att det var särskilt lovligt att jaga dem. Men Järva – Per förklarade att det var allt i sin ordning. Har sedan förstått att han inte precis var något sanningsvittne i vad gällde regler för jakt och fiske. Det sägs att det inte finns någon i Sverige, som tagit ihjäl så många rovdjur av den typ som numera är fredade. Ett antal år senare så hade han visst ett antal problem för sin jakt med myndigheterna. Det hette väl att Järva – Per jagade, vi tittade på.
I mitt fall absolut sant.
Nåväl det hade blivit eftermiddag. Vi satt vid den lilla sjön och tittade ut över det vackra landskapet. Då hör vi ljud från en helikopter som närmar sig och landar utmed vår stora maskin. Det var Knut själv som hade varit in på ett bageri i Gällivare och köpt nybakade wienerbröd till oss allihop.
Det kallar jag service. Helikopter tio mil för att bjuda på Wienerbröd. Förmodligen var det väl inbakat i priset. Bättre ju mindre man frågar.
Efter kaffet flög vi till Kebnekaise fjällstation för att bada bastu och ta på sig rena kläder för middagen.
I bastun frågade jag den förhållandevis unge handelsattachén från ryssland om han bodde i Sverige med hela sin familj?
Ja, sa han. Jag har fru och en flicka med mig till Sverige. Men jag har också en flicka i Moskva.
Jasså?
Hon är tre år och bor hos min gamla mamma.
Varför då, frågar jag?
Han svarar lite undvikande att det bara blivit så.
Är det så illa att de behållit en flicka i ryssland som gisslan för att Du inte ska kunna kliva av i vårt land?
Han ger mig inget svar. Politruken som inte fanns i bastun hade inte åhört vårt samtal. Hade han det hade säkert frågorna hanterats på annat sätt.
Jag hade beställt en middag med de läckerheter som kocken på fjällstationen hade att tillgå.
Eftersom detta var på hösten så hade de fått några romstinna rödingar. Romen hade de saltat och gravat efter bästa förstånd. De visade mig detta när jag kom dit. Frågade om de inte hade sköljt romen något. Den var nämligen en aning rödfärgad.
Nej det gör man inte här uppe. Man tar bort hinnor och fjäll och gör den ren på så sätt. Men den är väldigt god förklarade de.
Efter Bastun så åt vi en god middag med alla tillbehör. Stämningen blev alltmer uppsluppen där vi var.
Jag frågade Doktor sundbom vilka operationer han hade varit tvungen att överlåta till annan läkare. Det var åderbrocksoperationer samtliga. Bland annat var det en kvinna från Jävre som skulle opereras.
Nu kom en obehaglig känsla över mig. Min mamma skulle ju opereras i dagarna. Kan det ha varit så illa att jag äventyrat hennes operation med min.
Till receptionen för att försöka ringa hem. Där fanns ingen kontakt med yttervärden. Telefon till Kebnekaise var inte i drift efter ett visst klockslag. Nödsamtal men inte annat . Var detta nöd.
Nej det kunde man inte säga.
Doktor Sundbom förklarade för mig, att ingreppen säkerligen var väl gjorda.
Med det fick jag nöja mig till dess att jag skulle komma hem.
Vi flyttade oss in i Lassinantis bibliotek.
Brasan brann, det knastrade härligt från veden.
Högsta chefen från Amerika satt på golvet. Med en inbjudande gest bad han mig sätta sig bredvid honom. Lutande våra ryggar mot väggen höll han om mig, som man gör med en god vän. Tage, sa han Du har det bra som får leva här.
I mitt huvud fanns en annan tanke.
Alla människor är lika om de sitter på golvet i Lassinantis bibliotek.
Min mors operation hade gått lugnt och fint. Jag kunde andas ut.
Under åren framåt ordnade jag flera likartade resor. De flesta med exklusiva gäster till höga priser.
Men jag betonar att vid denna oljans bästa tid, var pengar ingen bristvara för bolaget.
Vi tjänade mycket pengar och hade i övrigt inte särskilt lyxiga vanor.
Eller hade vi det?
("en del bilder lånade av Inger Holmgren och Ralf Vikstén")
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar