Arktisk Orgel.

Den Arktiska orgeln.

Från 1970  talet och framåt, hade jag många stunder att fundera över Piteå och vår byggds fortlevnad. Allt eftersom jag hade haft en relativ lycka i mina affärer så blev jag engagerad i diverse grupper och föreningar. Oftast självvalt att jag fanns tillgängligt för många uppdrag och upptåg. Efter att ha ha varit med om att starta Marknadsföreningen i Piteå som var en förening som tillkom för att öka marknadsföringsinsatserna för företag och kommunen i Piteå, så fanns fler arbetsuppgifter.

En av de många idéer som jag började spinna omkring var en Arktisk orgel.

Jag tillsammans med mina ungdomar hade just färdigställt reparationerna av hotellkomplexet i centrala staden. Skoogs City hotell. Jag satt en morgon i hotellets matsal när jag kom att tilltala en man, som jag inte visste mycket om, bet min då lösa idé om den Arktiska orgeln. Han satt i frukostmatsalen tillsammans med några andra människor med musikinstrument. Hans namn var Hans Ola Eriksson.

Musikhögskolan i Piteå var knappt byggd färdigt och Hans-Ola hade tagit jobbet uppe i Piteå som lärare på skolan. Han blev mycket glad över det resonemanget som utspann sig under ett par timmar. Han var liksom jag mycket intresserad över att hjälpa till och dra ett lass för att få Piteå kraftigare på världskartan. Han jobbade med orglar över hela välden förutom lärartjänsten. Inbjuden att spela på många klassiska platser och många ställen där man ville ha hans omdöme om instrumentet. Just nu var han i slutfasen med att installera en orgel i Övertorneå. Hans-Ola Ericsson, född 1958 i Stockholm,^[1] är en svensk organist, tonsättare och professor.Han är ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien sedan 2000.

En orgel byggd av Grönlunds Orgelfabrik.

Idén byggde på att vi skulle bygga en orgel på torget ute i Piteå. En piporgel. Välden största.  Dess baspipa skulle sträcka sig 48 meter upp i luften och därmed bli en synbarlig del i stadens mittpunkt. De övriga piporna givetvis sluttande neråt i stolek och volym som ju är fallet i alla piporglar. För att över huvud taget få ett hum om det kunde vara möjligt att bygga något liknande så bestämde vi att efterhöra kunskap i vår grannstad, där Grönlunds orgelfabrik fanns i Gammelstaden. Hans-Ola och jag åkte upp för att träffa ansvariga människor på fabriken om råd och kunskap. Catarina Grönlund hade övertagit taktpinnen för familjeföretaget Grönlunds och ställde välvilligt upp för att reda ut begreppen. Det fanns många frågor att grunna över. En sådan var, vilket material ska pipor av sådan dignitet byggas. Det normala är, att piporna byggs av trä, och det föreföll en aning knepigt på grund av de extrema temperaturer som kan förekomma såväl på sommaren som på vintern. Dessutom blåst snö och regn. Vi trodde nog redan då, att det föreföll som en omöjlig uppgift.

Meningen var att mitt på torget skulle byggas en liten glaskur som skulle inrymma endast klaviaturen.

Glaskuren endast till för att klara funktionaliteten under de spel som skulle förekomma. I normalfallet så skulle glaset enas skydda för regn eller snö uppifrån. Allt eftersom Hans-Ola och jag talades vid om den Arktiska orgeln och tillhörande saker så insåg vi att vi dragit igång något som bara växte i omfång.

Ljudet från orgeln skulle höras över hela storkommunen om man så ville. Baspipans ljud med den enorma  längden eller höjden av 48 meter skulle kunna prestera en så djup ton, som inget instrument tidigare kunnat. Bastonen skulle göra, i sin allra djupast klang, att luften i närheten av Piteå skulle vibrera.

En lite kufisk sak i sammanhanget enligt Hans var, att denna djupa dallrande ton med de svängningar det orsakade, skulle på så sätt skapa en sådan värme att sannolikt skulle snön smälta i de allra närmaste omgivningarna.

Frågan var vad övrigt tondjupet kunde ställa till med. Skulle rutorna i husen närmast orgeln brista eller skulle murade fasader,( likt murarna enligt legenden i Jeriko som rasade efter stötar i basunen), komma att ta skada. Var kraften densamma. Som vi alla vet numera, så används ljud (ex.v. ultraljud) till många saker numera.  Skulle detta ljud ha någon för oss inte känd effekt?

Ja, vi får ta det som det kommer var vår tes.

Klockan 12 på sekunden varje dag skulle någon från Musikhögskolan eller någon orgelprominens, komma ner till torget för att på sekunden 12 00 starta att spela något på orgeln.

Föreställ Er, vilket vi gjorde, att det är januari månad 30 grader kallt. Från musikhögskolan som skulle ha ansvaret för spelningsdelen kommer en person i vinterutstyrsel. Slår sig ner på torget skjuter glaset åt sidan och spelar en komposition för orgel med det ovan sagda omfånget.

Vilken succé, vilket enormt turistiskt värde.

Det skulle få betydelse för hela Sverige.

Att resa till Sverige skulle man då göra av ett par tre skäl. Ett skulle vara att man besökte huvudstaden. Ett andra Den Arktiska Orgeln och ett tredje Ishotellet som redan då hade börjat fast i minimalistisk anda.

Från Kina Japan USA, ja från väldens alla länder skulle det ordas såväl enskilda resor som gruppresor med medhavda guider ifall de var från de asiatiska länderna. Sedermera så finge vi givetvis se till att vi tillhandahöll Guider.

Här i Gammelstad finns Grönlunds Orgelfabrik.

Före kl 12;00 så kunde vi i hotellets biografer köra demonstrationsfilm över hur hela projektet genomfördes.

Vi skulle skapa souvenirer som de Japanska vännerna kunde köpa med sig vid hemfärden. Att få dit väldens bästa musiker för att konsertera eller spela skulle närmast vara en lek. All skulle vilja testa att använda denna superorgel.

Men tillbaka till verkligheten. Materialet och inte minst pengarna för projektet. Vi insåg att det inte går att genomföra utan att vi blir fler i gruppen och får ett antal pengar att använda för att rulla det hela. Jag hade redan lagt ner en hel del pengar på saken. Men det behövdes mer. Vi bildade då en grupp som skulle se hur långt kunde komma med projektet och naturligtvis helst genomföra saken. Det viktigast härvidlag var materialet. En orgel måste ju ha klara rena toner och att få det med träpipor var ogörligt med så dåliga odds som väderleken gav. Annat material som inte rörde sig oaktat temperaturen. Finns det något sådant material.

Vid detta tillfälle så hade vi faktiskt tur.

Jag minns faktiskt inte om det var Riklund på kommunen eller om det var någon annan som tipsade oss om ett sådant material.

Vi hade nyss haft en industretablering i staden. Det var en plastfirma som hade hittat på ett material som var så kraftigt att det var tio gånger kraftigare än stål. Det användes för att göra extremt påfrestande saker. Exvis gjorde man kanonrör av materialet. Tryckkärl för gasol eller för högtryckskammare i flyg och bussar som drevs med de- komprimerad luft.

Vi fick dem att efter Hans och Catarinas anvisningar bygga en pipa för att se hur den uppförde sig. Det var spännande att vara med om när dessa två ljudgenier med absolut gehör, tog pipan från frysen för att testa om det fanns några förändringar i ljudet. Eller när den hade värmts upp om ljudet var något annat.

Materialet visade sig skulle kunna fungera. Inte utan att man skulle tvingas till nytänk från Grönlunds på arbetssätt byggande och intoning. Men det skulle gå.

Vi hade varit på kommunen för att få projekteringshjälp och lyckade få ett hundra femtio tusen tror jag det var. Vi hade besökt Landshövdingen (Rosengren) och förklarat att vi behövde mera pengar. Han lovade att undersöka om någon av de fonder han var satt att förvalta skulle kunna dra något strå till stacken.

Kommunen tillsatte en tjänsteman som skulle hjälpa till vid behov. I vart fall skriva något vackert protokoll så att kommunrevisorerna inte sparkade bakut.

Vi släppte ut saken till Piteå Tidningen. Hela mittuppslaget hade använts för att presentera våra storvulna planer.

Länets, ja en av landets allra bästa Arkitekt Thirsen från Luleå stod för att ha ritat orgelprojektet. Han var också med i projektgruppen. Dessutom den som tog det mesta av våra pengar i slutändan. Han ville givetvis ha betalt.

Den stora frågan var nu vad det hela skulle kosta?

Initialt hade vi trott på 15 till 17 miljoner. En oerhörd summa. Men som vi ändå tyckte att vi skulle kunna kanske hitta sponsorer för.

Allt eftersom projektet framskred så växte denna summa allt mer och mer.  Jag och även Hans och även andra var ute och gjorde reklam för saken. Stötte egentligen inte på mycket motstånd. Men när teckning av sponsring skulle ske så blev det svårare. Beloppet var nu uppe i 38 miljoner som projektet beräknades till.

Vårt företag hade iklätt oss ett fjärdedels ansvar för summan under förutsättning att andra finansierade resten. Jag ansåg att vårt företag rikligen skulle få tillbaka saken .

Jag och min bror Arne gjorde nu en resa till USA. Vad har det med orgeln att göra?

Jo, det har en del med saken att göra.

Vi flög till Usa i mitten av januari för att hälsa på våra släktingar. De bodde i St. Paul i Minnesota. Efter att ha hälsat på dem, så fortsatte vi till San Francisco I California. Ett av skälen till detta var att vi i San Francisco skulle titta på Pier 39 Vi hade nyss köpt Småstaden i Piteå, och det var intressant att se hur andra löst problemen i en Galleria av denna kaliber.

Pier 39, San Franciscos Premier Bay Attraktion, är en festival marknadsplats med mer än 110 butiker, 12 full-service restauranger Bayview och många roliga attraktioner. Pier 39 är i två plan design är en av San Franciscos mest unika mötesplatser, med allt från smycken till importerad choklad. Det är roligt för alla.

Efter dessa studier hyrde vi en bil och körde väg nr 1 ner till Los Angeles. Vidare ner mot Phoenix i Arizona. Här hade vi två kusiner som vi skulle hälsa på.

De bodde i ett så kallat Papphause. Det är hus byggda så att de kan med enkla medel flyttas ifall Du inte trivs på stället där huset just nu står. Husen är stora ca 200 kvadratmeter men sinnrikt hopkopplat så att man knappt ser att det inte är ett permanenthus. En dag säger våra släktingar att de hade tänkt få bjuda ut oss på en Orgelpizzeria. Vi trodde att de skämtade med oss. Att man just kommit på detta val berodde förståss på att jag hade berättat om vårt projekt i Piteå med den arktiska orgeln.

Vi körde in till stan och kom till ett hus, i min väld liknande ett industrihus. Huset var en konserthall med en Pizzeria på ena kortändan.

Man klev in på Pizzasidan beställde sin Pizza och vad man skulle dricka. Fick en lapp på var man skulle sitta och sedan var det att vänta på att man skulle få gå in i konsertsalen. Väl inne i salen stod det bastanta träbord långbänksmodellen. De stod med kortsidan mot vad som antogs vara scen sidan.

Varje timme på sekunden släppte man in folket som gick och satte sig vid dessa långbord där ens nummer stod klart angivet. Pizzorna kom in i väldiga mängder och delades ut tillsammans med drickat. I racerfart varma och goda. Man hade nu 30 minuter att konsumera och kunna prata med varandra. På sekunden när visaren stod på halv, så började musik att ljuda från golvet vid scenen. Ur golvet skruvade sig en orgel upp med en klaviatur som jag inte sett maken till. En man satt och spelade. Ett draperi drogs bort på hela kortsidan och man kunde se väldiga bälgar som pumpade luft till alla instrument som klaviaturen var kopplad till. All upptänkliga instrument fanns runt om i lokalen. Trumpeter och allehanda andra blåsinstrument spelades det på. Trummor och slaginstrument av alla sorter liksom stränginstrument.

Jag får säga att jag var imponerad. Det lät som den allra värsta och största orkester man skulle kunna tänka sig. Fin musik som imponerade oss. De spelade i tjugo minuter sedan var det bara att ge sig ut ur lokalen därför att nya människor skulle in. En gång i timmen samma sak från kl 11:00 på förmiddagen till sena kvällen. Jag gick fram till den som hade spelat och bad att få uppgifter om Orgeln och affärsiden. Det fick jag och köpte ett antal plattor som var inspelade live på stället vi befann oss på.

Hemkommen till Sverige kontaktade jag bolaget som byggde såväl orglarna som hade ägarskapet. De sände mig en offert på att bygga en liknande i Sverige i Piteå. Priset var helt plötsligt rimligt igen. Den offererades till 11,5 miljoner.

Nu var det dags att för kommittén berätta om detta.

Det var inte så svårt. Det svåra var att ingen tyckte att det var en särskilt bra ide. Den fanns ju redan i ett antal av tror jag de sa 8 st i Amerika.

Nä sa herr Eriksson, jag vill inte bygga en kopia.

Vi förstod alla att vårt projekt höll på att dö. Så blev det också. Nu har det fallit i glömskans stora burk tilldess jag åtminstone kunde rekapitulera händelsen.