Allemansrätten!
När jag var pojke, så där en 50-60 år sedan, så brukade vi alltid plocka bär på höstarna. Först hjortron sedan hallon och blåbär sist på hösten lingon. De två förstnämnda i fall det fanns, endast för att förbruka själva. De två senare av två skäl. Dels för oss själva, dels för att kunna sälja. Det var utomordentligt viktiga skäl för såväl ungdomar som äldre. Både blåbären och lingonen fick man förhållandevis bra betalt för, om man jämför med vad man fick för pengarna. Jag jobbade på SCA i slutet på 5o talet och min inkomst var mellan 35 till 40 kr om dagen. Bärpriserna mellan 1 kr och 3 kr per kilo. När det var gott om bär så kunde man lätt tjäna mycket bättre i skogen än vad man hade för ett dagsverke. För vår familj där min Pappa var den som drog in pengarna som träarbetare, var det både roligt och till stor hjälp att Mamma kunde gå ut i skogen och plocka bär. Under en höst kunde det bli många lådor av bär. Därmed också många extra pengar till familjen.
Allemansrätten gav oss som inte hade någon mark den rätten att plocka bär var vi ville. De allra flesta var säkert av uppfattningen att den fungerade väl. Jag minns själv hur man planerade helgerna för att åka ut till bland annat Hattheden som var en säker bärplats på den tiden. Andra platser var givetvis för oss som hade båt ställen som Jävreholmen, sandön med flera. Man plockade så ivrigt att man nästan inte hade tid med mat eller kaffe. Jag minns hur man under säsongen satt och drömde på samma sätt som när man sålde jultidningar om vad man skulle kunna köpa för dessa extra pengar.
På samma sätt var det med fisket. Under hela året var fisket något som väldigt många sysslade med. Mest för husbehov, men ibland kunde man få för mycket, vilket då kunde säljas till hugade andra som inte hade fiskat. Strömmingen gick till på vårarna maj juni början av juli. Löjan med löjrommen kom sedan för att avslutas med sik- högtiden på senhösten. Allt enligt regeln om att man kunde fiska relativt fritt. Även på fiskesidan mumlades det från folk som inte behövde fiske för att dryga ut sin magra hushållskassa, om begränsningar i rätten till fiske. Namnet som åberopades var utfiskning och rädslan för fiskebeståndet. Verkligheten enligt mig var att trålare och riktiga storfiskare skulle kunna få fiska ut beståndet utan att ha fritidsfiskare som störde dem. Men den allra största orsaken var säkerligen alla fiskare med spö, som inte alls fiskade för sitt husbehov, utan endast för sitt nöjes skull, skulle få fiska i fred.
De lyckades få till stånd regleringar så, att det nu är snart sagt omöjligt att sätta ut ett nät för att få färsk fisk för en enskild.
Jag hade ingen familj som jag kunde få ärva någon jord eller vatten av och som därigenom kunde ge mig dessa rättigheter, utan var hängiven till att både plocka bär på annans mark och att fiska på andras fiskevatten. Då tyckte jag att det var fullkomligt riktigt att jag så fick göra. Jag har ingen annan uppfattning i dag. I dag äger jag mark och fiskevatten. Mark som man plockar bär på. Vatten där man fiskar. Jakträtt om jag skulle vilja jaga. Jag gör också dessa saker på min mark. Jagar gör jag inte, men har låtit Kinnbäcks jägare jaga på marken. Vem som plockar bär på marken eller hugger julgran eller svamp bryr jag mig inte om. Gör gärna det den som vill.
Att återställa ordningen i skogen eller i markerna beror inte på Tailändare som kommer hit och plockar. Det beror enbart på dem som köper upp bären. Eftersom de betalar så lite för bären så finns det ingen Svensk som ids plocka bären. Även om man är utan annat arbete. Fick man hundra kronor kilot för bären behövdes inga Tailändare för att tillfredställa behovet av bär. Då skulle vi Svenskar göra jobbet. Det i sin tur innebär att bären skulle försvinna från skogen utan att markägaren fick betalt för detsamma. Skulle det förändra saken frågar jag mig?
Jag gissar väl att det som stör mest är, att man satt igång kommersiella krafter på annans mark utan att fråga. Just med åberopande av allemansrätten.
Lösningen är nog inte införande av mera begränsningsåtgärder på marken. Lösningen är snarare att införa mera begränsningar på uppköparna. De som håller nere priserna och idkar modern slavhandel.
Jag har talat med många Jävrebor om allemansrätten. Ingen av dessa vill ha bort allemansrätten. Ingen. Däremot håller många med om, att man borde begränsa bäruppköparnas handel. Att komma hit med horder av plockare som likt trålarna tar allt i deras väg, därför att uppköparna ska sko sig, är en dålig metod.
Det är olyckligt ur byns synpunkt om sakerna som skrivs ger en skev bild av medborgarna i Jävre. Att man är ogin och egoistisk, när motsatsen är det som jag tycker speglar verkligheten.
Låt oss kämpa mot det verkliga problemet. Uppköparna. Inte allemansrätten.
Bra Tage!
SvaraRaderaJag har samma erfarenheter som du från min barndom. Hjälp med potatisupptagning, korn- och höskörd, var jämte bärplockning de inkomstkällor som stod till förfogande under hela skoltiden och en bit efter. Låt oss hålla kvar rätten att få röra oss i skog och mark och plocka bär och svamp. Tråkigt att vissa individer ska ge den fina, vackra Jävrebyn ett dåligt rykte.
Torsten Hedman
Tack Tage för din klarsynthet.
SvaraRaderaJag är något yngre än dig och Torsten Hedman, men jag har samma minnen och upplevelser från det jag var 13-14 år. Eftersom mina föräldrar inte var speciellt stadd vid kassa fick vi hjälpa till med inkomsten bl.a. genom bärplockning. Sedan dess har jag plockat bär varje höst tills det inte längre var lönt. Men jag minns också under 80-talet då det till och med bar sig att ta semester från jobbet för att plocka lingon. Som bäst har jag fått 32 kr för lingonen. Då var det lönt för alla. Då fanns det ofta flera bäruppköpare i varenda liten by.
Som jag skrev i min insändare så håller jag med i sak om att det är fel att vissa skor sig på andras marker. Men jag blir väldigt rädd när jag hör inslag på TV att :citat:" -får vi inte som vi vill, då ger vi oss på allemansrätten och gör allt för att avskaffa denna"
Hoppas verkligen att detta aldrig händer. Jag har ochså diskuterat detta med mång i byn och det finns ingen som inte värnar om just allemansrätten.
Det fanns också en under en väldigt lång tid regler för att man skulle få förvärvsrätt på skogsmark. Försökte själv köpa under åttiotalet men det var omöjligt eftersom jag varken var bonde eller markägare sen tidigare.Ej heller hade jag dom rätta kontakterna att på annat vis få rätten att köpa skogsmark. Nåt som jag också vet hände på vissa ställen.Men det ska väl inte vara bara få förunnat att vistas ute i naturen. Det vore ju fruktansvärt! Naturen ska vara öppen och fri för alla som vill och sköter sig och värnar om den . Så det där snacket och hotet om att försöka ta bort allemansrätten tycker jag är väldigt obehagligt.