Ulvar vilja sätta klorna i Dig!

Att samla på pengar är ju ett bekant fenomen. Ingen vill stås vid att man gör det, men likväl så strävar de flesta efter att få mera pengar i plånboken eller på banken.

Att samla dessa pengar kan vara både svårt och för vissa praktiskt taget omöjligt. Medan andra lätt med stora inkomster kan lägga av en slant trots ett relativt vidlyftigt liv.

En del har kanske upplevt bägge dessa saker under sitt liv.

Oftast när man börjar livet så är det ständiga överväganden om man har råd eller inte med att införskaffa det eller det.

Får man ett arbete underlättar detta problematiken. Får man ett bra arbete med goda utvecklingsmöjligheter, underlättar detta resan.

Att behålla pengarna som man sparar till dess man uppnått det mål man sparat för, kan vara tillräckligt svårt för många. Det kommer så många frestelser på vägen. Att spara i pension och dylika ting känns så avlägset så det vill man helst inte ens tänka på. Trots att en vacker dag behöver man pengarna.

I vårt fall så upplevde vi ständigt att vi hade för lite pengar. På något sätt så löste sig dock våra penningproblem på det sättet att vi fick avstå från vissa saker en längre tid än vi skulle ha velat.

Mellan avlöningarna kunde man av Pappa och Mamma låna någon hundring ibland.

Under en tid dubbelarbetade jag. Dels jobbade jag åt Clifford på Havsbadet. Dels hade jag kvar en liten bit arbete åt ARA Bolagen.

Skälet till arrangemanget på det sättet var, att Clifford frågade mig om hjälp med uppstart av det nya Pite Havsbadet, en morgon på Ekbergs konditori, där vi dagligen på morgonen drack kaffe.  När jag sedan begärde tjänstledigt för att hjälpa Clifford igång med Havsbadet, så blev jag nerkallad till Stockholm för konsultationer på huvudkontoret.

Jag satt då i ARA Bolagens styrelse och att byta folk i styrelsen är både känsligt och mindre roligt. Eftersom min tjänstledighet var exakt ett år, så gjordes ett arrangemang där jag till 13 % skulle arbeta för ARA. Resten till 100 % för Pite Havsbad.

Mina bägge uppdrag var bra, men innebar väldigt mycket arbete. Innebar också att jag under denna tid tjänade extra pengar. Jag vill påstå att det spännande nya i jobbet åt Havsbadet, gav mig ny energi för också jobbet åt ARA Bolaget.

Överenskommelsen var 365 dagar eller ett år.

Efter en tid hade jag uppnått ett av mina drömmar. Att kunna köpa en Jaguar Daimler.

Som pojke kunde man köpa tjugufemöres tuggummi som också innehöll en bild på en bil. Där fanns all typer av fantastiska bilar. Sedan gällde det att köpa så mycket tuggummi att man fick fina bilar och många fina dessutom. Ett annat sätt var ju att byta till sig den biltyp man ville åt.

Jag hade fastnat för Jaguar. Den var rund och spänstig i formerna och påminde verkligen om en Jaguar. När jag blir stor och har pengar till att köpa en sådan bil utan att behöva låna till den så skall jag köpa en sådan, slog jag fast.

Tiden var mogen för detta 1988. Jag beställde ute på Jaguars försäljningsställe en svart Jaguar Daimler. Därmed var en dröm uppfylld. Man kan nu förledas tro att förutom pengarna till denna bil fanns det avlagt andra pengar så att detta inte var riktigt sista öret. Här lägger jag dock in en brasklapp, det fanns inte mycket mer av den varan. För att förverkliga en dröm så kan man vara tvungen att späka sig på annat sätt.

Detta var dock ingen Ulv som hade lockat mig till detta steg. Det var hårt arbete oh en järnvilja att lyckas uppnå mina drömmar.  För mig var detta ett viktigt steg. Något sorts kvitto i mina egna ögon att jag hade nått ett delmål i livet.

Allt eftersom nu tiden går och företaget tjänade pengar så fick jag min beskärda del av detta. Det gjorde att jag kunde unna mig mycket som inte många andra kunde.

Nu började det uppträda en hel del människor som skulle hjälpa mig att ta till vara de pengar som eventuellt kunde finnas. Allt ifrån banker till andra lycksökare. Alla i slips. Gärna med en vacker portfölj och alla uppträdde gratis. Alla ville mig väl och skulle bara för vänskaps skull kunna delge mig tips om hur de om de fick nöjet att förvalta några pengar skulle snabbt göra mig ofantligt rik. Dess högre belopp dess snabbare omåttligt rik.

En del med fonder eller med aktier i system så att stora optimeringar uppnåddes. Jag får säga att jag följt med i detta spel men varit återhållsam i mitt sätt att vara med. Detta av framför allt ett skäl. Vårt eget företag har ständigt behövt pengar till investeringar och till att stärka bolagens förtroendekapital hos bankerna. Ju mer pengar ägarna har i sina egna företag, dess säkrare företag resonerar bankerna med full rätt. Dessutom är det ju så att man vet i vilket tillstånd det egna företaget befinner sig i. Men det vet man inte om de företag man har aktier i eller i bankerna själva. På senare tid har vi sett hur inte bara företag gått åt pipan. Utan även jättestora Banker och förvaltare gått över styr. I USA har till dags dato 12 nov 2010 har 143 banker gått omkull. Att man har tillgångar på bank är ingen säkerhet alls. Bäst vet man hur det egna företaget går. Alla bankerna samarbetar med alla upptänkliga typer av ex vis fonder. Å fonder går i konkurs beroende på oärliga förvaltare eller allt för riskvilliga förvaltare.

I Spanien som då är det land dit oftast de mera välbeställda flyttar och tar med sig pengar dit eller till något närbeläget skatteparadis, frodas givetvis alla upptänkliga förvaltare och kostymnissar som alla har det gemensamt att de vill leva på andras pengar.

Företagen opererar oftast från Luxemburg eller från Gibraltar. Tentakler i Spanien i form av rådgivare på alla nivåer som samlar folk för att berätta om hur duktiga de är.

De är utsända av dem som har gott om kulor och bjuder flott på alla möjliga saker. Gärna något att dricka. Det brukar lossa på tungbanden.

En typisk träff med dessa investeringsrådgivare är att de hyr in sig på något flott ställe exvis ett bra hotell. Man kommer ner från Luxemburg eller för all del med herrar från Sverige i ledande positioner som berättar var och en sin historia om hur de ser på framtiden och hur ett lämpligt upplägg skulle kunna se ut för att sköta Dina tillgångar.

Sedan får man tilltugg i form av snittar eller i enstaka fall hela middagar med gott vin och goda råd. Allt utan någon som helst kostnad.

Vilka är det som sysslar med detta då? Är det svenska företag?

Ja absolut är det svenskar. Oftast banker som vi har i Sverige. S-E Banken, Handelsbanken, Swedbank.

Givetvis från deras bolag i Luxemburg eller Gibraltar.

Givetvis är det också utländska banker som anställt svenska människor för ändamålet. Förutom dessa banker finns det dessutom en uppsjö av andra kreditinstitut eller likartat som tävlar om investerarnas gunst. Alla dock med samma medel eller redskap. Ett annat sätt är att vara sponsor för än det ena, än det andra. Boule eller golf eller tennis eller föreningsliv i övrigt.

Man köper ett antal flaskor vin att utdelas till duktiga människor. Eller lottar ut dem bland mindre duktiga. Allt för att få bli kända som generösa och goda vänner eller blivande goda vänner. Att man dessutom ger sina vänner den generösa möjligheten att få ta del av det system man uppfunnit, för att kunna tjäna väldiga pengar åt vännerna låter man försiktigtvis framkomma. En del dock mindre försiktigt.

En dag ringde en granne åt mig och frågade? Hade Du besök av den där mannen och hans fru som var här i höstas och sponsrade en tävling i Los Suecos?

Vilken man?

Han var ju från Umeå, jobbade åt eller tillsammans med SÄKRA. Han sålde möjligheten att köpa andelar i en fond och han sa att han skulle besöka Dig efter att han gick från mig. Jag har ju varit med i den där fonden säger min Finländske vän sedan tidigare. Har fått fantastiska utdelningar varje år. Har varit med i tre år. Aldrig mindre än 26 % årlig avkastning på kapitalet. För att testa att allt var riktigt, tog jag ett år ut kapitalet. Jo då, jag fick ut det utan krus. Men efter någon vecka ringde man mig och frågade, om det inte vore klokt att sätta in pengarna igen. Man trodde att detta året skulle bli ett kanonår. Jag satte tillbaka pengarna. Nu när han var hos mig igen, så fick han en miljon ytterligare att förvalta.

Varför berättar Du detta för mig, frågar jag.

 Ja sir Du , jag ville bara fråga om Du skickade med något till honom. Nej det gjorde jag inte, men det såg spännande och nästan för bra ut tyckte jag.

Du hade tur säger Finländaren, Han ringde nyss och sa att alla pengarna var borta.

Borta?

Ja man har ringt mig och sagt att fonden inte längre har några tillgångar. Att de som ägde och skötte om fonden har dränerat fondens tillgångar så, att det är tveksamt om det finns något kvar.

Så kan det gå till.

Å andra sidan finns det säkert de som är seriösa också.

Vill man lunka runt på än det ena föredraget eller träffen efter den andra, så kan man nog dra sig fram med snittar och vin rätt länge.

Så småningom blir man väl igenkänd som någon som man helst inte inbjuder om man skulle förfara så. Men nog kommer det att ta sin tid.

Igår så var jag på ett föredrag av ett par kostymnissar som hade ett företag som hette Myx. De hade hittat på ett system som handlade snabbare än blixten. Man behövde bara koppla upp sig mot deras server så handlade den blixtsnabbt den aktie eller valuta Du angett. Dessutom sålde han detsamma snabbare än Blixten med någon punkts förändring av priset. Du kunde således vara ägare av ett papper så kort tid att det knappt var möjligt att förstå det hela. Millisekunder rörde det sig om.

Det fanns två problem med det hela.

Det ena var att det inte var färdigutvecklat och anslutit till börsen eller till de handlare det skulle betjäna. Det andra var att med så korta stopptider för att köpa och sälja papper så översteg kortaget den vinst som uppstod. Man kan undra över att det är så brottom just när man bestämt sig att man måste tala om Millisekunder.

Nu ville man ha investerare för att göra färdigt systemet.

Maten var god, vinet likaså.

Jag förundras över att spelet kan fortsätta.

Å andra sidan är det många som inte har så mycket annat att fundera över än hur de ska placera sina tillgångar. För dem är detta som ett arbete de går till.

Med jämna intervaller så läggs kontor ner och folk förflyttas. Eftersom de oftast är anställda i Luxemburg så märks det endast på, ifall de kommer igen, så är det samma gubbar i nya företag.

Är det inte nya gubbar så jobbar ofta gubbarna åt andra företag, rundgången fungerar. Återanvändningen stor.

Å eftersom de hade kontakt med Dig i det förra företaget på visst sätt, så gäller det nu att starta karusellen för det nya företaget. Allt i hopp om att man kan få kunderna att följa med gubben. Många gör det. Man har lärt sig den gubbens sätt och tycker om det. Att jag skriver gubben eller gubbarna beror på att det nästan alltid är det manliga könet som håller på med detta. Givetvis med assistans av duktiga sekreterare. Sekreterare som håller tag om de praktiska sakerna.

Att Bli rik på att spekulera i papper är svårt.

Jag påstår att utan att ha insidesinformation om saker i ett företag så är det omöjligt. Numera finns det så många typer av papper att det är ett gytter att sätta sig in i. Alla till stor glädje för dem eller den som ställer ut dem. Tror Ni att det är för intet som Bankerna tjänar de pengar de gör. Vem tror Ni det är som betalar dem dessa pengar. Ja inte tror jag att det ä r någon god Fe som gör det. Det är Du och jag.

Det finns många fonder och typer av papper. Kom ihåg att av alla dessa tusentals papper finns det en god portion bedrägliga sådana. Förmodligen i mycket större omfattning än i någon annan typ av handel.

Dels är det omöjligt att kontrollera. Å skulle något hända så täcker banken knappast upp för det hål som uppstått. Möjligen om saker skett med bedrägeri av personal på banken så tystas det hela snabbt ner. Allt i akt och mening att vi inte ska tappa förtroendet för dem. Detta gäller dock endast om banken kan kopplas ihop till saken. Annars är alla rådgivare oskyldiga. Längst ner på det papper Du får underteckna så finns det en rad där det står att Du investerar på egen risk och att det alltid finns risker i affärer. Liten stil och liksom i förbigående.

Oskyddad?

Ja!

Ulvarna har fått ännu ett skrovmål.