Pengar.

Jag ska skriva ett stycke om pengar.

Just där jag beskriver vad pengar enligt mig betyder.Jag hade alldeles nyss gift mig. 1962, å vi bodde hos mina generösa föräldrar en trappa upp. Här hade min Farfar och farmor tidigare bott.

Min pappa hade tidigare byggt huset och just nu när vi ville gifta oss och hade absolut inga pengar så hade mina föräldrar erbjudigt oss att flytta in där under obestämd tid. Så vi gjorde. Fick en liten flicka Christina som charmade oss.

Det gick en tid, vi var lyckliga och allt var bra. Men kanske kände vi att det var dags att försöka hitta ett eget hus och ett eget boende.

Vi hörde att Andre Jonssons hus var till salu. Ett Per Albins hus med hårdstampat jordgolv i källarplanet.  Jag åkte in till Sparbanken för att prata lån med dem. Sparbanken hade varit min bank sedan småskolan. Jag hade månatligen satt in pengar i skolsparbössan som låstes upp en gång i månaden och sattes in de kronorna som fanns i mitt fack. Sparbanken var min bank. Nu behövde jag deras hjälp, och beställde därför tid till att få besöka banken för att få ett lån till köp av fastigheten. Karl Nyman var bankens chef. Det var alltid högst bossen som beviljade krediter.

Efter att ha väntat på att få audiens hos denne mäktige man, så fick jag komma in och tala med densamme.

Han frågade mig om det mesta. Varför jag ville köpa, vilka lån som fanns på fastigheten och vilka utsikter jag hade att kunna sköta dessa lån. Fastigheten kostade 28 tusen. Dessutom var åtta tusen av priset ett återbetalningslån där staten om man skötte sina åligganden avskrev lånebeloppet.

Det var två år kvar på den tiden.

Kalle Nyman förklarade för mig allvaret i att vara så mycket skyldig i deras bank, och att det var uteslutet att de kunde låna mig dessa pengar utan borgenärer.

Han frågade mig om det var möjligt att jag kund ordna borgenärer.  Samtidigt lät han mig förstå, att min far inte var en särskilt bra borgenär eftersom han inte hade några egendomar förutom huset de bodde i. Betydligt bättre var då, om jag kunde få min svärfars namn under en borgensförbindelse.

Lite ledsen åkte jag därifrån. Jag hade ju ett stadigt jobb på SCA, och tjänade visserligen inga stora pengar, men hade en stadig inkomst. Sant var att den i verkligheten knappt räckte till att se till att hålla oss i familjen flytande.

Inget problem fann jag i, att tala med min far om att skriva under borgenförbindelsen. Svårare hade jag för att gå till min svärfar.  Nöden har ingen lag. Jag pratade med svärfar Petrus Granberg från Pålberget om samma namnunderskrift.

Lättad kunde jag höra hur han utan större tvekan lovade att göra detta. Samtidigt poängterade han det viktiga i att sköta ett sådant åtagande som jag nu gick in i.

Tjugoåtta tusen varav staten skrev av åtta tusen efter två år.

För att förstå kostnadsnivån vi denna tidpunkt, vill jag berätta att jag året innan hade köpt en ny Wolkswagen med amerikanska stötfångare för tiotusen åttahundra kronor.

Med dessa saker gick jag tillbaka till Kalle Nyman på banken och fick mitt lån. Detta efter att ha åhört ytterligare en predikan från densamme om nödvändigheten att sköta sig gentemot banken.

Detta var mitt första möte med bankerna.

Tiden gick utan att jag egentligen behövde mycket från banken. Jag betalade av lånet och skötte mig som Kalle hade sagt till mig att göra.

I mitt arbete sedan jag slutat på SCA, och börjat med att sälja olja åt ARA Bolagen, kom jag i kontakt med många fastighetsägare. På denna tid, så hade många installerat oljeldning i sina fastigheter och till många var jag leverantör. En av mina kunder sa en dag att han skulle sälj sitt hus. Jag frågade om vad han begärde för huset.

525 tusen var hans svar. Det var ett hyreshus på storgatan 94 i Piteå. Jag köpte huset och gick till banken för att låna pengar.

Nu var det enklare trots att beloppet var avsevärt större.

Huset bestod av nio lägenheter och två ettor men tarvade en del omsorg.

Jag hade nu bytt bank till SE Banken.

Husaffären sköttes som en bank vill att ett lån och en affär ska skötas. Efter några år insåg jag att en fastighetsaffär med dessa lägenheter var så liten att det ständigt fodrade omsorg av mig på ett mycket nära sätt.

Jag kom överens med min hustru och mig själv om att lämna hyreshusbranchen.

Sålde huset och återgick till näringarna. Men, inte långt efter att jag genomfört denna affär så frågar mig Arne Carlsson på kommunen om jag ville förvärva det kommunala bussgaraget som vi då hade vårt Polar Olje kontot inrymt i.

Visst tyckt jag, om priset var det rätta.

Vi gjorde på tidig höst upp affären och tiden för övertagandet var årsskiftet.

Priset var 1.4miljoner. Ett rimligt pris om det inte varit för att hyresgästen som var busstrafiken skulle flytta därifrån. Men på något sätt borde det finnas möjlighet att ha hyresgäster i huset resonerade jag.

Pengar hade jag inga. Räknade kallt med att när nyåret väl timade så skulle denna saken vara ordnad.

I november samma år, fick jag möjligheten att köpa Petrinis Olje AB. Åkte ner till Stockholm och träffade representanter för ägaren i detta fallet AGA, och gjorde en överenskommelse med dem på stående fot att köpa depån i Piteå med alla Cisterner och deras hela verksamhet.

Detta var en väsentligt större affär än fastighetsaffären. Problemet var, att jag varken hade pengar till fastighetsaffären eller än värre denna nya affär.

Men kommer dag kommer råd kände jag. Åkte hem och började prata med Bankerna.

Väl hemma så fick jag efter någon dag besök av Ove Lundgren. Lundgrens Bilaffär AB. Han frågade mig om han alternativt kunde hyra eller ännu hellre om han fick köpa fastigheten av mig.

Detta var i november eller någon dag in i dec. Jag valde att sälja eller rättare sagt överföra mitt köpekontrakt på honom, med en liten slant emellan.

Nu var problemet något mera hanterbart. Nu skulle jag bara låna till köpet av Petrinis.

Efter att ha pantsatt alla mina och Margits ägodelar (Hus och Hem), så kunde jag få ett lån för att köpa Petrinis.

Spännande tider att se om intäkterna voro sådana att jag klarade att ge banken det banken skulle ha.

Det gjorde vi. Banken sköttes klanderfritt och jag – vi, började faktiskt tjäna lite pengar.

Jag hade nu startat ett eget oljebolag tillsammans med dem som tidigare jobbade för ARA bolagen. Nu kom ögonblicket när vårt företag Polar Olje behövde låna mycket pengar.

För att kunna sälja olja vintertid behövdes det vid denna tidpunkt ett varulager som innebar att kunderna kunde känna sig trygga när de handlade av oss till på våren när återigen sjöfarten kunde fortgå utan ishinder. För att köpa ett sådant varulager behövde jag låna uppemot 50 till sextio miljoner. Å andra sidan var jag villig att låta varulagret vara den verkliga säkerheten. Å andra sidan var ju detta självklart när man lämnade en företagsinteckning.

Jag förde en diskussion med ansvariga i SE Banken Piteå där jag för övrigt nu hade en plats i styrelsen.  Jag visste därav att denna min förfrågan inte kunde hanteras på kontorsnivå, utan skulle handläggas av regionansvariga. Inte ens det räckte, det var en affär för huvudkontoret i Stockholm.

Jag reste ner med högt buret huvud och träffade dåvarande Jakob Palmstjärna och deras ansvariga för utlåning på Huvudkontosnivå. De frågade mig om vilka säkerheter som jag kunde ställa upp med.

Mitt svar var att det inte fanns annat än en företagsinteckning som jag kunde lämna. På deras miner och på de bankmän som jag mötte under resans gång, såg jag hur de log lite stillsamt åt mitt sätt att låna pengar.

Sverige hade just varit med om Växsjö affären, där en anställd hade köpt olja för Växjö kommuns räkning och sedan sålt oljan och lagt rabarber själv på pengarna. Ett stort svart hål hade uppstått i Växjös bokslut.

Banken valde emellertid att tro på mig och lovade att hålla mig med pengar. Dock var deras krav, att jag månatligen hade ett möte med banken och talade om exakt hur affären gick.

Jag minns faktiskt med viss bävan Jakob Palmstjärnas genomträngande ögon, när han kom upp till Piteå satte sig mitt emot mig och bad mig redovisa hur det gick med oljeaffärerna. Problemet än större eftersom oljeaffärerna var inne i en dålig period. Det gick helt enkelt inte allt för bra. Vi närmade oss den tidpunkt när man skulle göra en kontrollbalansräkning på grund av att man hade förbrukat mer än halva bolagets aktiekapital.

Emellertid delgav jag honom det glada budskapet ett vi var övertygade om att vi befann oss vid vägs ände vad gällde nedåtgående trend och såg ljusare tider skymta.

Han åkte hem med löftet att se tiden an, innan han drog åt snaran.

Han behövde inte dra åt denna snara. Vi var på rätt väg om än försiktigt.

Så har det fortsatt. Vi har i våra företag behövt mycket pengar och har också haft dem när behov har uppstått.

Min tid i SE Banken styrelse var över. Jag hade insett att som sittande i bankens styrelse var jag bunden till händer och fötter. Ingen annan bank gav mig några goda offerter om jag behövde låna pengar. Av detta skäl avgick jag självmant ur SE Bankens styrelse. När jag hade gjort detta och ville köpa Hotellfastigheten, var alla banker på hugget och ville bli min bank.

Vi valde då, mina ungdomar och jag att alliera oss med Handelsbanken. I första hand för att de hade en bra offert, men också för, att vi kände ett stort förtroende för Bo Berglund som då var kontorschef i Piteå. Sedermera köptes också småstaden med delvis pengar från Handelsbanken.

Vårt förhållande till vår bank har varit gott under resans gång.

Pengar är ett måste i affärer. Allt är relaterat till pengar.

Man måste emellertid tänka efter en smula för att förstå den egentligen enkla filosofin som driver banken. Den går ut på att låna in pengar av dem som har sådana och låna ut detsamma med en marginal för eget gottfinnande, däremellan. Det är grunden. Nu kommer det in en massa saker som grumlar detta enkla raka. Kan den man lånar ut till betala tillbaka lånet och dessutom under mellantiden betala ränta för lånet? Om han nu inte kan, har vi några säkerheter att realisera om det går snett? Som en upplysning kan sägas att en bank inte lånar ut någonting utan godtagbara säkerheter. Då talar jag inte om små handlån som man numera kan få till skyhög ränta bara med att SMS in namn och hur mycket man behöver.

Det är för varje företag viktigt i affärerna att arbeta på ett förtroende ingivande sätt gentemot alla.

Ett av dessa alla är att ha en absolut ärlig näras kontakt med sin bank. Det betyder inte att man ska vara blödig, vad gäller att ställa krav på densamma. Dess bättre man sköter denna sida dess bättre villkor har Du som kund. En annan sak som livet också har lärt mig är, att allt gått att förhandla kring allt. Det finns egentligen inte många heliga ting i affärer med banken. Är Du en kund som för banken betyder intäkter, så är Du också en kund som kan förhandla om villkoren.

Jag har nu berört sättet att få tag i pengar. Skall nu försöka mig på, att beskriva sättet att behålla pengarna. Många är nämligen de som vill åt detsamma.

Det allra viktigaste i affärer är att ha en god likviditet. En god likviditet är att ständigt ha så mycket i plånboken att man aldrig hamnar i det läget att man inte kan betala i utsatt tid.

Madrass.

Det betyder att man måste ha sett till så, att man har en buffert för, om saker händer som är tillräckligt stor, för de händelser som skulle kunna komma att hända. Men inte nödvändigt vis händer.

När en leverantör ser att Du slirar på en betalning, är det första tecknet på att vara försiktig med att lämna ut varor till Företaget. Så regel numro ett är, Var likvid.

Det är inte alltid så enkelt att vara likvid. Anta att Du har en växande kundkrets och säljer allt mer och mer, då ökar kreditutrymmet med samma som tillväxten på de nya affärerna. Oavsett om marginalen på försäljningen ger vid handen att det är en bra affär, så kan det vara så, att Du får problem just för att det kräver större utestående kredit.

Leverantören kan i många fall hjälpa till med denna kredit men då alltid på bekostnad av marginalen. Därmed kanske i slutändan en dålig affär. Att tacka nej till goda affärer är ingen lätt sak för en säljinriktad person. Men ibland kan man tvingas till detsamma. Man ska komma ihåg, att när signalen till den man köper varor ifrån hör, att man har problem med att sälja på grund av pengar, i form av utestående krediter, så drar också leverantören en del växlar på att hjälpa till. I gamla tider hette det att man när pengarna tröt och man kunde hämta ut varor på kredit som arbetsgivaren stod för, så var det en form av livegenskap. Man var bunden till sin uppdragsgivare. För ett företag är det viktigt att inte hamna i denna sits.

Om Nu företaget har klarat av att undvika dessa fällor, är det viktigt att man använder pengarna rätt.

Ett företag har alltid möjlighet att välja hur man hanterar pengar. Dels inom bolaget men också tänka strategiskt på hur man ska kunna behålla pengarna kvar i bolaget.

Pengar man tjänar får man alltid betala skatt för. Man kan dock välja faktiskt att behålla pengarna kvar i företaget med olika saker. Obeskattade pengar i bolaget är bra pengar. I princip har man dessa pengar kvar i bolaget utan att behöva betala ränta på motsvarande lån. Det finns ett par sätt som är vedertagna: dels att fondera pengarna för kommande investeringar. OBS att då gäller det att man verkligen avser att investera i något för bolaget. Ett annat sätt är, att skaffa sig avskrivningsobjekt. Att skaffa sig avskrivnings objekt innehåller också stora faror. Ett avskrivningsobjekt måste i sig vara lönsamt innan det duger som avskrivningsobjekt. Ett exempel kan vara. Anta att en entreprenör finner att han tjänat så mycket på sina lastmaskiner att han kommer i den situationen att hans företag måste skatta in pengar till staten. Företagaren finner det mindre roligt varför han köper en maskin till. Han måste för att göra detta köp nu betala detsamma. Eller låna pengar till att göra det. Har nu inte maskinen så mycket arbete att den förtjänar sitt eget levebröd så är givetvis investeringen felaktig. Har den däremot en sådan förmåga (maskinen går ihop sig) så fungerar det då så att företagaren får göra avskrivningar på sitt bokslut med en femtedel av inköpspriset ungefär. ( avskrivningstider är olika för olika typer av investeringar).

Han får nu under förutsättning att han tjänar pengar i bolaget göra avskrivningar med en femtedel på objektet ifråga under fem år. Med avskrivningar menas att man får dra av på bolagets resultaträkning samma belopp som investeringen kostade med den femtedelen och därmed slippa skatt på denna del.

Men som Ni förstår så, så är det ett vanskligt sätt med stora risker. Man måste återigen se till att man är likvid. Som inte har ett dugg med hur bolaget går. I vart fall inte kortsiktigt.

Man måste alltid skatta för de vinster man gör. Ibland kan det vara fördel att göra så. Man vet vad skatten är för ögonblicket, medan man aldrig kan sia om hur skatten ska komma att se ut i framtiden.

I vårt fall så hade vi en affärsmodell som byggde på långsiktigt ägande och försiktig strategi för expansion.  Det betyder att vi alltid kommer i skattesituation. ”Häftigt eller inte.”

Vad kunde då vara lämpligt objekt att investera i om man hade överskott eller vinster i kassan. Ja, i vårt fall fann vi att vi var intresserade av att äga fastigheter som ett komplement till vår energihandel.

Att det blev ett hotell dessutom var ju frukten av att vi köpte ett hus där tidigare bedrivits hotell. Valet mellan att fortsätta med det eller göra kontor eller lägenheter var egentligen att vi tyckte det skulle vara trevligt att äga och driva ett hotell. Speciellt tyckte Christina detta. Dessutom visade våra kalkyler att det var en bra hyresgäst. Vi kunde belasta hotellet med hyra som var skälig och driva det med vinst.

Ett vanligt sätt när man får vinst i ett bolag är ju att dela ut vinsterna till ägarna och behålla en liten del av vinsterna i bolaget. Det utlöser givetvis skatt. Dels bolagsskatt, enär alla utdelningar från ett bolag är beskattade pengar. Dels inkomstskatt och eller kapitalskatt. Hur Du väljer det saknar egentligen betydelse. Skatt tas ut till ungefär samma belopp som om man tog ut lön ur bolaget. Skillnaden är endast den att tar man ut det i lön, så får Kommunen skatten, medan om bolaget beskattas så tar staten densamma. Det är bland annat av det skälet som kommunala bolag alltid har så många anställda att all skatt hamnar i den kommunala kassan.  Dessutom bidrar det till lägre arbetslöshetssiffror.

Vi skickar årligen in ganska betydande belopp till stadskassan. Vårt sätt att välja har varit att låta eventuella vinster stanna kvar i bolagen. Det stärker krediterna och ger bolagen en gedigen ryggrad.

Givetvis har vi delat ut pengar till det måttet att vi har ett bra liv.

Vi har förvärvat många bolag under årens lopp. Såväl ganska stora som små, enligt vårt mått.

Alla bolagen hittills bra företag under utveckling.

Att ha en lojal och kunnig personal bidrar till detta.

Mitt nästa inlägg blir.

” Man måste akta sig för ulvar”