Förslag!

Politik ” det omöjligas konst!

Ny riksdag med nya beslutsvägar!

Efter årets val där ingen avgick som segrare kan det vara skönt att göra en reflexion över hur man kunde komma ur sådana lägen som vi nu hamnat i.

Jag skulle kunna tänka mig en helt ny lösning. En lösning som fodrar att man tänker både en och två gånger på konsekvenserna på hur man löser det hela.

Låt oss titta på hur saker i det vanliga livet fungerar för att få en hint om hur möjligen också det politiska livet skulle fungera.

Går man till företagsvärlden finns det inget företag värt namnet som fungerar med en ledarstil som vi har inom det politiska livet. I näringslivet där de duktiga företagarna finns är det inget röstande om hur företaget ska drivas framåt. Det skulle fungera illa om varje beslut man skulle ta blev föremål för allmänt käbbel ute i den egna organisationen. Där gör man oftast så, att man förbereder åtminstone svårare frågor med att man tar fram ett underlag om hur ett beslut skulle kunna verka.

Sedan tar man i direktionen (i större företag) i mindre ägaren, hand om beslutsutvecklingen. Här råder ingen politisk vilja precis, utan vad som kan vara bäst för företaget kortsiktigt och på lång sikt.

Man har i ett företag inte råd att ha oppositionspartier eller för den skull särpartier eller grupper med ständigt knepiga idéer. Här är det i stället fack inom såväl tjänstemannakår som andra fackföreningar som håller en viss uppsikt över att företaget beter sig på ett bra och skickligt och för de anställda gott sätt. Det främjar företaget och ger åt alla en stabil bas för jobb och inkomst.

Jag skulle vilja ta efter en del.

För det första att avsätta statsministern i nuvarande form. Ersättas av två ministrar från vardera två största partierna.

För det andra göra en ny lag som stadfäster att de två största partierna i regeringen måste bilda regering. Inget kanske, utan tvingande.  

Insätta Konungen som den som i de fall dessa två inte kan komma överens som opolitisk jämkare med rösttolkningsrätt i de fall där man helt enkelt inte kan komma överens. Inte talmannen som är lika politisk som församlingen i övrigt.

Konungen som visserligen inte är vald av folket, har idag i Sverige en lika stor trovärdighet som någon av våra folkvalda. Kanske än större när det gäller att se till ett helt folks behov.

Han har ingen smitta av partipolitik och har ingen rösträtt i Sverige utan endast utövare av den yttersta makten om inte han politiska makthavare inte klarar av detsamma.

Klarar dessa av att samsas och se till att landet regeras på ett bra sätt eller får nytt förtroende i nya val, så är de, de som bestämmer. Klarar de inte det är det den opolitiska kungen.

Att göra en budget av någon större betydelse är inget axiom för något företag. Många anser att den tid man offrar på sådant, är slöseri med kraft och energi.

Världen är så föränderlig att en budget kan vara en hämsko för snabb och effektiv verksamhet i företaget såväl som i företaget Sverige. Beslut tas i den ordningen att företaget Sverige har råd med detsamma.

De olika förslag som sedan fortfarande väcks i riksdagen, har nu alla att ta ställning till. Eftersom det nu är två största företagen som tillsammans alltid om partipiskan viner kan rösta för eller emot ett förslag och vinna så är sådana förslag inget att orda om. Det blir så. Men nu fungerar inte riksdagen riktigt på det sättet. Anta att man inte är eniga och förelägger riksdagen ett förslag i den andan så är det de små partierna på sidan om som får möjlighet att vara med och forma politiken med att rösta på det ena eller det andra alternativet. Att frysa ut något parti eller liknande är löjligt och inte demokratiskt. Alla i riksdagen har samma rösträtt. Det är inte efter en fråga man bestämmer om man ska samarbeta, det är om alla frågor. I extremfallet SD frågan om invandringen, så faller ju förslag om sådant om ingen annan röstar på saken. Mer är det inte med det. Extrempartiet oaktat det är till höger eller vänster kan ju ha ett förslag eller åsikt som andra kan godta, och då blir det ju så. Inget konstigt alls. Ingen behöver hellre bry sig om vilka som gillar SD. låt dom gräva i sin sandlåda, liksom sandlådan till vänster. Det är dags att koka ihop politiken så att den gillas av flest människor i landet. På detta sätt gör den det.

Vid lika val är det Kungen som efter att ha fått föredragning av ärendet fäller avgörande.

Anta att valresultatet blivit detsamma som nu, så skulle socialdemokraterna och Moderaterna varit dem som skulle tillsätta var sin statsminister. Att det finns block eller partier som samverkar spelar ingen roll. Är man inte en av dessa två stora sitter man inte i regeringen. Att man sedan på olika håll kan samarbeta utesluts inte. Det är dock ur regeringssynpunkt inte lika viktigt med småpartier som tidigare, kanske.

Det skulle således i år inte varit någon som helst svårighet att få en regeringsduglig regering. Socialdemokrater och Moderater i en sorts förening. Dessa hade nu att mota fram alla de förslag som kan komma i riksdagen till ett avgörande. I många frågor inget bekymmer alls i andra frågor ett stort mått av visdom och förhandlingsvilja. I sluttampen Kungen om man misslyckas.

I vårt land har faktiskt Kungarna varit kloka och förståndiga människor som på allt sätt sett till att göra livet bra för oss Svenskar. Kanske just för att de inte blandar in politik i sitt värv. Det gör konungar eller Drottningar i vårt land lämpliga för detta avgörande inflytande. Märk väl att skillnaden i vårt syresätt i dag och till detta inte är så stort vad gäller kungens makt. Däremot en väsentlig skillnad i vad gäller sättet att styra i övrigt.

Kommunister eller SD får i detta fall en liten roll att spela. Precis i storlek med deras antal väljare. Alla kan fälla alla i riksdagen vid vissa tillfällen när röstetalen är lika, men de två statsministrarna har att först tala med varandra om den uppkomna situationen och helst lösa den. Om inte kan Kungen göra det.

Skulle det visa sig att frågan är så infekterad och omöjlig att hantera kan statscheferna av konungen begära en upplösning och ett nyval. Innan kungen beviljar detta bör eller skall han göra sig bekant med att det inte finns något annat sätt att komma framåt. Han kan också besluta i endera riktningen eller framlägga ett kompromissförslag. Ett sådant måste övervägas i positiv anda av regeringscheferna och kan om Kungen finner det nödvändigt komma att ratificeras.