Lennart Enström.

Golf och Affärer om vart annat!

Tidigare har jag berättat om hur jag i min ungdom jobbade på disponent trädgården i Munksund. Hur Disponent Norre med fru slutade och Lennart Enström med hustrun Inga kom som ung disponent till Munksund.

Skillnaden att jobba för Inga och Lennart visavi Norre var som mellan dag och natt. De var moderna och de hade trevliga bilar Jaguarer två st fanns i familjen. De kunde till och med hända att de pratade med oss som jobbade i trädgården. Det gjorde inte fam Norre. 

Tänkte berätta om några episoder vi hade tillsammans.

Ett ganska stort antal år efter att jag arbetat på trädgården och i stället nu hade byggt en cistern för lagring av olja, flyttat ner mitt kontor till Haraholmen som ansvarig för oljebolaget ARA, så kommer det en dag ner en ny snygg Volvo hyrbil på gårdsplanen. Ut stiger en man som jag känner igen som Lennart Enström.

Han kommer in och jag hälsar på honom och frågar vad som föranleder ett besök hos oss.

Han berättar då, att han har tagit steget ner till Sundsvall där han numera är inköpsdirektör för SCA koncernen. Han är bara uppe i Piteå för att se över inköpsverksamheten hos företagen i Piteå.

Han börjar med att säga att han nogsamt mindes tiden när jag var i trädgården hos honom. Han hade dessutom sett att jag numera också hade börjat spela golf, vilket gladde honom. Det var ju Lennart som byggde golfbanan i Piteå.

Nu ska vi göra affärer tillsammans Tage säger han. Tittar mig omkring. Driver han med mig? Eller vad är det för affärer han åsyftar?

Jag tror egentligen att jag just nu drömmer. Men tittar mig omkring en gång till och konstaterar att jag sitter på min plats och att Lennart sitter mitt emot mig.

På Munksund har hittills en man härskat oförbehållsamt och det är Max Lindvall som hållit i taktpinnen härstädes.

Jag har inte levererat några produkter annat än i undantagsfall till SCA. Lennart har förståelse för att det kan vara enkelt att fortsätta med en gammal leverantör i stället för att byta sådan. Men nu ska det inte fortsätta längre.

Han säger till mig, att Nu ska Du Tage offerera hela Koncernens behov av olja.

Ja ha säger jag, vad betyder det?

Du ska leverera till alla leveransställen vi har i Sverige.

Ja, ha, och var finns dessa då.

Ja, vi har bruk i Blekinge och Utanför Göteborg Sundsvall osv.

Nä, sa jag. Det kan jag inte. Jag har ingen olja på dessa platser. Bara här i Piteå. 

Nej, nej, säger Lennart.

Bilden till vänster är Tage Skoog.Bolaget har ju depåer lite överallt, dessutom så kan Du väl byta med andra bolag så att Du kan leverera över hela landet.

Nej säger jag. Tror inte att det är möjligt. Men det är klart att jag ska titta på saken.

Återkom till mig senast i slutet av veckan. Men gör nu ett ordentligt försök att klara saken, förtydligade Lennart.

Men Lennart, det är ju Lindvall som håller i sakerna för Munksund säger jag.

 Ja, det finns alltid en ansvarig på alla platser där vi har bruk, men när det gäller olja så är det en sådan stor post att det är ett så kallat koncern inköp som hanteras av mig.

Jag vet emellertid att det är synnerligen svårt att få de lokala inköparna att gå med på något byte där inte de är de som håller i inköpet. De kommer att göra alla möjliga motstånd för att ett inköp som Du gör, skulle lyckas.

Jag förstår även det. Men det hanterar jag, säger Lennart.

Räkna nu och kom igen med en offert över hela landet.

Jag räknade och kom igen med ett pris som efter ytterligare prutningar kunde antas.

Var nu leverantör över hela landet. Mycket jobb för att få igång det hela. Många samtal med chefer på alla bruk och en hel del arsenal avfyrades för att jag skulle dra mig tillbaka och strunta i leveranserna till just det bruket. Man gjorde klart för mig att jag skulle göras ansvarig för både det ena och det andra om inte bränsleleveranserna fungerade.

Man var inte glad över det koncernövergripande inköpet.

Lennart skrattade när jag berättade om sakernas tillstånd. De har ringt även mig och har alla möjliga klagomål. Men, sa han, vi förutsåg ju detta.

Du ska inte bry Dig om detta det går över. Jag förstår dem till viss del. De vill vara de som lokalt bestämmer och det är väl inget illa i det. Men nu är det så att detta är en koncernövergripande fråga, å därmed utan någon mer diskussion.

Så jag knogade på och levererade olja till SCA. Under många, många år.

Varje år träffade jag Lennart vid många tillfällen.

Ibland åt vi middag tillsammans. Ibland gjorde vi annat. Exvis spelade golf.

Vid en av de första middagarna vi åt tillsammans var vi på Stadshotellet i Piteå. Som god värd så vinkade jag på serveringen, såg till att vi fick komma igång med att beställa. Lennart har fått en meny i sina händer och tar nu upp en monokel ur sin västficka. Den är försedd med en tunn guldkedja som sitter fast i en knapp på västen.  Klämmer fast densamma över ena ögat.

Jag börjar skratta.

Vad skrattar Du åt säger Lennart?

Det ser onekligen komiskt ut med Din monokel.

Varför har Du en sådan?

Ja, jag ser ju illa!

Ja, men normala människor har ju glasögon när man läser om man ser illa.

Ingen kommentar från Lennart.

Bestämmer mig för att försöka låta bli att skratta mer. Men svårt är det.

Vi äter och jag betalar.

När jag vinkat åt betjäningen att komma till bordet säger Lennart till mig. Ursäkta att jag säger det, men Du skulle ju kunna bete Dig något annorlunda och ändå få den uppmärksamhet Du behöver på vaktmästare och annat.

Jag börjar förstå att jag inte har hans fina maner på restaurang. Det är länge sedan Lennart såg det.

Då fattar jag mod och frågar: Du som blivit uppfostrad i att umgås med folk, kan inte Du ta mig under dina vingars beskydd och lära mig?

Varje gång jag gör fel så kan Du väl tillrätta visa mig vänligt så att jag begriper finessen. Du skulle väl kunna bli min gudfar?

Absolut säger Lennart. Vi tog i hand på saken.

Sedan började en livslång undervisning. Jag är verkligen ett stort tack skyldig till honom. Inte för att jag blivit väldigt duktig i att uppföra mig. Men hur skulle det sett ut utan undervisning.

Eftersom vi båda var mycket intresserade av golf, var det ingen konst att hitta sätt att mötas.

En dag säger Lennart åt mig att borde vi inte sammankalla ett gäng, så att vi blir åtminstone fyra golfare så att vi kunde mötas och tala lite affärer samtidigt som vi kunde koppla av med någon golfrunda.

Ett utmärkt förslag tyckte jag. Men vem ska vi bjuda in i gemenskapen?

Folke Burstrand var självskriven enär vi kände honom bägge parter. Han hade jobbat inom bruksledningen tillsammans med Folke, och jag hade jobbat på pappersbruket åt och under honom.

Jag dristade mig till att fråga om han tyckte att LKABs direktör Viking Sjöstrand kunde vara en som platsade i gänget. Honom känner jag lite grand och han håller som bäst på att lära sig spela golf. Dessutom är han just nu väldigt intresserad av golf. Jag frågade och han var givetvis intresserad.

Nu var vi ju fyra, och diskuterade vad vår första åtgärd för spel kunde bli.

Jag ringer ner till Barsebäck och talar med ägaren av banorna säger Lennart så får vi se om han kan ordna plats åt oss. Dels för spelet och dels för att han just nya fina hus att bo i.

Det gick alldeles utmärkt. Då skriver Du ett brev och kallar till ett möte med anledning av att oljan har haft ganska kraftiga rörelser under senare tid, och att Du vill höra Dig för om möjligheterna att fortsätta leveranserna åt oss.  Dessutom till la han i trevlig ton, så kan väl vi göra upp om priserna för nästa år.

Vi spelade golf och jag och Lennart bodde i samma hus men med skilda sovrum. Hade bestämt mig för, att jag inte skulle ta upp frågan om priserna.

Vi var så i färd, med att packa ihop våra prylar för att åka hem. Jag var alldeles övertygad om, att Lennart inte heller hade tänkt ta upp frågan. Men konstigt var det. Då säger Lennart i samma veva som det knäpper till i resväskan när han stänger densamma. Vi kör väl som förut!

Absolut svarar jag.

Förhandlingen var avslutad.

En annan gång spelade vi i Kristianstad på grund av att våren kommer tidigare till Skåne än till Piteå.

Vid annat tillfälle säger Lennart att vi borde åka till Finland för att spela golf.

Absolut tyckte vi andra.

Jag ska tala med Jaakko Pöyry.

Å vem är det frågade jag. Han är konsult, eller har en skogskonsult firma som jobbar mycket åt SCA. Jag känner honom bra. Ska ta och ringa honom för att höra när han kan ordna så att vi kan komma dit.

Lennart Ringde och vi blev givetvis omedelbart inviterade att spela på en bana som det inte var lika högt tryck i som Helsingfors golfklubb. Den låg ut mot Esbo och han var en av ägarna till banan.

Det bestämdes att vi skulle åka båt dit från Stockholm för att kunna ha ett meeting om allvarliga ekonomiska ting på ditresan.  Jag hyrde ett konferensrum på båten och vi åkte.

När vi anlände stod Jaakko på kajen med två bilar. Den ena för golfklubbor och packningar medan vi åkte med någon företagsbil tillsammans till hotell interkontinental.

Vi började dagen med att Jaakko hade insett att vi var fem, så han hade bett dir för Nokia att också var med. Nu var vi två tre bollar. Gick utmärkt.

När vi spelat färdigt för dagen säger Jaakko att han skulle vilja att vi kommer hem till honom för att äta middag. Dessutom har jag tagit reda på, att Ni är förtjusta i kräftor så jag har talat med en god vän om att han skulle fiska upp lite kräftor åt oss.

Men snälla Ni klä inte om. Jag har en liten överraskning som kräver att Ni är i samma kläder som Ni nu har. Chauffören kör förbi hotellet så att Ni kan ta något Ni kan byta om till middagen. Klubbor levererar vi till rummet så småningom.

Så vi gjorde. En bit utanför Esbo bodde Jaakko utmed en liten sjö. En fantastisk villa. Men det ovanliga med villa var, att runt huset hade han anlagt en egen 9 håls golfbana men med 18 utslagsplatser. Fullstor bana med såväl par 5 som par 4 hål. En riktig golfbana.

Jag tänkte att Ni kanske skulle vilja gå nio hål med mig före bastun och middagen.

Så vi gjorde. Efteråt blev det bastu nere vid sjön. Jag ringde hem och förklarade för min kära hustru att jag mådde bra, vilket jag knappast hade behövt säga, det hörde hon nog ändå.

Väl inne kom nästa överraskning.

Jaakko hade hittat en ny fru. Jaakko var själv 62 år och hade hittat en fru som bara var tjugo när de sågs. Nu 22 om jag inte minns fel. Hon blev omedelbart på smällen och hade när vi kom dit en pojke som just börjat förflytta sig på golvet.

Vi åt en utsökt middag. Viking som inte åt kräftor fick en kronärtskocka stackaren. Men han påstod att en varm sådan med mycket smör är häftiga saker.

Jag skulle åka med ett relativt tidigt plan på morgonen efter. Jaakko kom med egen bil och hämtade mig och skjutsade mig till flyg platsen. Han berättade då på min fråga om den unga frun, att han hade skilt sig. Träffat denna unga dam som träffade honom som en pil. Hon blev med barn och så var det bara att ta skeden i vacker hand. Jag har barn i mitt förra äktenskap sa han. Dottern är 38 år. Då kan Du kanske förstå att det finns en del problem. Det är svårt att träffa min unga fru som min dotter kunde vara mor till.

Det går inte. Men vi får väl se.

Ett år senare var vi där i samma ärende. Jag frågade då om saken hade ändrats. Svaret kom lugnt och lakoniskt.

 Inte nämnvärt.

Detta är några fragment ur trevliga saker som hände tillsammans med mina vänner kunder och golfspelare.