Stadsplanering!
Utveckling av företag och Ansvar.
Under alla år som gått sedan jag valde att starta upp eget
företag har tankarna varit att göra det på ett sådant sätt att jag kunde vara stolt
och stå för att jag var företagare.
Tankarna har alltid varit dels att tjäna pengar, dels att
göra det på sådant sätt att ingen far illa av det. Helst så att andra människor
också kan finna utkomst av mitt företagande.
Det finns i varje affärsögonblick alltid vägskäl man står
inför när man väljer väg. Det kan dels handla om, ska man verkligen bry sig om
att göra denna affär. Man har det ju så tryggt och bra redan. Varför riskera
saker ytterligare när man i stället skulle kunna slå sig till ro och njuta av
tillvaron. Vara ledigare slippa bry sig
så mycket.
Å andra sidan verkar det kanhända vara en god affär.
Visserligen kommer det att kräva mer av mig och mer av familjen oftast hustrun.
Mera bortavaro från familjen oftast därför att arbetsbelastningen kommer att
öka. Kanske dessutom en annan typ av arbetsbelastning.
Jag kan vara ärlig och säga att jag alltid strävat efter att
vara duktig. Duktig i mina egna ögon men självklart också hoppats att det
skulle upplevas så av andra. Alla som känner mig har ju sett att jag aldrig
haft något emot att publicera saker i pressen om mina tankar eller vad jag
skulle vilja göra eller vad jag bestämt mig för att göra. Gärna reportage som
speglar en viss framgång.
Därvidlag är jag vare sig ensam eller på något sätt unik.
Alla egna företagare vill givetvis att företagen ska bli framgångsrika och
därmed också helst omnämnas i positiva ordalag.
Om man dessutom ska kämpa emot, att det man tänker göra
alltid är alldeles för dyrt och för orimligt att just Du ska göra det, så gör
det svårigheterna inte lindrigare.
Allt ifrån min alldeles första affär, någon gång i början på
1960 talet, som var att sälja en liten reklamapparat, som renderade mig en
rejäl förlust, till dagens överväganden om utbyggnad av kvarteret Örnen i
Piteå.
Det kändes vid denna första affär illa att ha gjort ett
dåligt övervägande som renderade i penningmässig förlust. Det sporrade å andra
sidan mig att ta nya tag. Visserligen ett antal år senare, men ändå.
Att sluta ett välbetalt arbete vi SCA för att gå omkring med
en koffert innehållande en demonstrations- damsugare var nästa svåra val. Många
hade knappast gjort samma val.
Sedan har valen bet arbete inte varit lika knöliga. De har
varit helt och hållet i min egen anda. Pröva och se. Varför skulle inte jag
kunna? Andra kan ju.
Vid det tillfälle när jag åkte ner till ARA för att berätta
att jag antingen sa upp mig och skulle öppna egen konkurrerande verksamhet eller
köpa verksamheten som jag var satt som chef för i Norrbotten upplevde jag att
det pirrade i magen en aning. Skälet till mitt ståndpunktstagande var att jag
inte fick öppna Jet station i norra Sverige, (alldeles för olönsamt enligt
företaget), trots att jag hade ett rejält finger med i spelet om att starta jet
i Sverige.
Sedan har det ena gett det andra.
Fastigheterna vi köpt i Piteå har varit bra för våra företag
på det sättet att det gjorde att vi kunde av våra vinster på oljehandeln göra
avskrivningar på reparationer och underhåll av fastigheterna. Därmed fick vi en
mindre statlig skatt, eftersom de pengarna var investerade i fastigheterna. Vi
tyckte och tycker att det är förnuftigt att behålla pengarna och satsa dem på
den marknad vi hade tjänat dem.
Under åren har vi köpt in många företag. Ungefär ett tiotal.
Allt från lokala oljehandlare i grannkommuner eller orter i norr och Västerbotten.
Till att ge oss in i en annan verksamhet data
branschen i form av delägare i Exait.
Affärsiden har varit och är glasklar. Vi vill vara ledande i
den bransch vi verkar.
Att ha ett hotell och numera ett antal fastigheter såväl i
Piteå som i andra städer och orter har på något sätt smugit sig på oss.
Det har under flera år varit vår ständiga årliga fråga, om
vi kan förvärva systemfastigheten i Staden. Det har nu lyckats oss att köpa
denna fastighet. Med det började nya tankar ta form i såväl mina barns som mitt
eget huvud.
Förut hade vi utan att tänka på konsekvenserna kunnat spåna
om vad vi då kunde göra. Utan att göra det. Nu hade verkligheten kommit ifatt
oss. Vi ägde fastigheten. Ja vi ägde kvarteret.
Vi började räkna på vad det skulle kosta att göra någonting
riktigt bra mitt i staden. Ett handelshus som verkligen skulle synas. En
vidareförädling av vårt småstaden varuhus/galleria.
Samtidigt så expanderade vi på andra håll kraftigt. Vi hade
köpt in en del lokala industrier i form av en kemikaliefabrik i Öjebyn. Ett
handelsföretag i Gällivare och Kiruna som var lokalt stora på smörjolja till
industrin. Hamnhuset i Piteå och en
expansion av Skellefteoljor i Skellefteå. Där hade vi köpt in ytterligare en
grannfastighet till den som vi idag har vårt kontor och våra lager för såväl
gas som pellet och smörjmedel. Dessutom hade vi startat ett serviceföretag
därstädes i den inköpta fastigheten där vi numera tillverkar bensinstationer
och mobila anläggningar för försäljning av ex vis Diesel till större och mindre
åkerier.
Vår brutto omsättning har klivit en bit över två miljarder
noga räknat i vårt senaste bokslut till 2,250 miljarder inklusive skatter.
Detta kräver en ordentlig likviditet. En likviditet som i alla lägen är det
adelsmärke ett sunt företag ska ha.
I detta läget är det naturligtvis ett litet konststycke att
belasta våra affärer med en byggnation som kommer att kosta sannolikt ca
trehundra miljoner.
Konststycket skulle vara mindre om vi räknade på vad som
skulle vara vår optimala investering för att få projektet att vara lönsamt. Att
göra ett konventionellt hus med bostäder är utan tvekan det optimala. Det gör
dessutom att man inte behöver oroa sig för outhyrda lokaler. Man får en jämn
ström av intäkter för att bestrida kostnaden och kan sova gott om natten för
att något går särskilt snett.
Ja, får man det?
Bygger vi ut kvarteret till ett handelshus får vi ett annat
läge.
Vi har redan ett handelshus och skulle med att förstärka
handelshuset som marknadsplats sannolikt öka genomströmningen av kunder i vårt
hus. Ett nytt hotell skulle ge staden nya människor som använder sig av detta
nya handelshus och givetvis även stadens övriga butiker. Motsatsen skulle
innebära en nedmontering av Piteå som handelsstad med många negativa dithörande
saker. En sovstad, visserligen vid kusten till vår grannstad Luleå. Arbetstillfällen
som försvann och en mindre rolig stad. Vill vi medverka till detta?
Ja, vi skulle ju kunna reparera och hålla våra fastigheter i
gott skick, låta andra göra jobbet. Om det nu finns någon aktör som vill ta på
sig det jobbet. Just nu ser det endast ut som om Wallsten kan ha ett sådant
intresse. Men han orkar inte ensam med det. Andra, exvis kommunens egna
fastigheter och bolag har inget intresse för annat än bostäder. Det kan man nog
säga gäller även för övriga fastighetsägare.
Vi står då vid beslutet om vi ska bygga ett nytt hotell och
bygga ut gallerian för att befästa stadens handelsprofil.
Att bygga ut och om, betyder å andra sidan att centrum
lägena för affärer stiger i pris och därmed skulle kunna gynna oss och andra
aktörer och självklart våra kunder, med andra ord indirekt oss själva.
Det är emellertid ingen lätt uppgift att sätta ett pris på
detta.
Det finns dock en betydande punkt i det hela som jag inte
berört. Vad roligt är alternativen?
Redan i en tidningskrönika från 1989 skriver jag att en av
de hörnstenar jag hade i min företags filosofi var, att så långt det var
möjligt ville jag återföra företagens vinst till den byggd de var komna ifrån,
i form av bland annat investeringar, i för bygden bra och nyttiga saker. Det
står jag än mera för idag. Det roliga är, att även mina barn har denna
filosofi.
Förmodligen kommer de penningmässiga sakerna att lösa sig.
Våra företag går bra. Att ett nybyggt Centrum skulle under ett antal första år
ge ett negativt resultat kan man både räkna med och ta. På sikt måste dock alla
investeringar föda sig själva. Jag tror emellertid att vi kan gå en bra framtid
till mötes. Energi branschen som vi är verksamma i, förutom en del andra
projekt, har många år ännu kvar att ge oss utkomst ifrån. Därmed ser jag
framtiden ann.
Företagare måste också vara stadsplanerare när de finns i
sådana lägen att de rimligen också borde se sakerna från en allmän synpunkt.
Trädkronan som projektet heter, är nog ett sådant projekt.
Infogar ett
reportage om projektet som mina ungdomar nu håller i.
Trädkronan som projektet heter, är nog ett sådant
projekt.
Nytt landmärke med hotell, skybar och handelsplats
blir Norrlands häftigaste byggnad
Projekt Träkronan omfattar hela kvarteret Stora Örnen och
inkluderar gallerian Småstaden, Skoogs City Hotell och omkringliggande
lägenheter och kontor. Med välkomnande träfasader, modern arkitektur och väl
beprövade byggmetoder och material, utvecklas en helt ny stadsdel där boende,
handel, hotell och mötesplatser integreras, mitt i city.
–Skoogs hjärta klappar för Piteå. Nu investerar vi för
framtiden och gläds åt att tillsammans med Piteå Kommun utveckla staden till en
ännu mer attraktiv plats att mötas, bo och leva på, säger Christina Skoog,
VD, Skoogs Fastigheter AB.
Landmärket inrymmer ett helt nytt hotell, med skybar,
konferensavdelning och hotellboende utöver det vanliga. Småstadens galleria
blir än mer attraktiv, med uppgraderad gestaltning av hela fastigheten. Den nya
handelsplatsen kommer erbjuda ytterligare möjligheter till etablering och
handel, med plats för ett bredare och större utbud som sätter Piteå på kartan
som en handelsstad.
– Framtidens kunder ställer nya krav på handeln. I nya
Småstaden förstärker vi variationen av butiker för att möta en förändrad
efterfrågan och stärker samtidigt Piteå som handelsstad, säger Stefan Ruda,
projektledare, RUDA Solutions.
Nytt och annorlunda boende ingår också i kvarteret. Det handlar
både om lägenheter och bostäder med exklusiv känsla.
– I de nya bostäderna, med lägenheter och stadsradhus,
loftgångar och innergårdar, vill vi förstärka den gemytliga känslan mitt i
stadskärnan. Det kommer att bli ett levande kvarter och en ny puls i Piteå,
säger Roland Skoog, VD, Skoogs Bränsle AB.
För Piteå som stad innebär satsningen en välkommen
språngbräda för tillväxt.
– Målet är att Piteå ska växa. Ett
konkurrenskraftigt och trivsamt centrum är en förutsättning för en bra framtid
i vår stad, inte enbart för våra kommuninvånare och besökare, utan även för
personer som vill etablera nya företag här eller människor som vill flytta hit,
säger utvecklingschef Helene Röckner, Piteå Kommun.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar