Apelsiner.

Apelsiner en Gudagåva!

I går tog jag MC och åkte ut för att titta på en annan frukt som just nu står i sin bästa fägring. Apelsinerna. De spanska Apelsinerna. Väldens godaste.
Just nu dignar trädgårdar, odlingar av träd fulla av apelsiner.
Det finns flera olika sorter av dessa frukter. Kanske lika många eller fler än äpplen, som vi i Sverige bättre känner till. Här kan man gå på marknader och torg å handla apelsiner, eller när man är ute och kör bil eller annat , så står man vid vägen och säljer säckar med apelsiner till bra priser.
De sorter som man nu ska äta är i första hand de sorter som man också kan pressa. De är oftast inte lika stora som de något dyrare navlade apelsinerna. De navlade, är kärnfria vilket oftast inte de man pressar är. Dock är det, de som man pressar, som oftast är saftigast och sötast i smaken. De är dock svårare att skala än de navlade och man blir oftast lite kladdig på händerna om man försöker. Men goda är de.
När de blommar på våren, så luktar det över stora landområden som om det vore jasmin. Även inne i städerna luktar det så. I städerna är Apelsinträd mycket använd i planteringar och på torg. Långa alléer med träd kantar ibland vägarna. Bland annat här i Fuengirola.
Vi har en innergård i huset där vi bor. Där är fullt av apelsiner.
Äter ofta till frukost färsk-pressade apelsiner. Men det slinker ner ett och annat också över dagen.
Det som kan kännas en aning konstigt är att det är svårt för att inte säga nästan omöjligt att på hotell och serveringar få apelsinmarmelad till det rostade brödet. Trots att det finns gott om marmelad på affärshyllorna. Här ska det vara jordgubbs marmelad och allehanda andra frukter. Kanske är det mera spännande än Apelsin. Apelsiner finns det ju ett övermått av.
Ja nu blir det frukost. Gissa med vad?
Tage.

Bra Kennet vi ses!

idetage sa...
Kenneth!Jag vet att Du är en hårt arbetande pastor. Gillar faktiskt det mesta som Du säger. Dock inte att Du dömer ut en stor del av mänskligheten. Bara därför att de råkar ha en något annorlunda väg än Du för sin gudoms tro.Jag ger mig dock inte in på någon teologiskt diskussion på det Du skriver i Ditt inlägg. Det som jag tycker det ligger obetänksamhet bakom är, att Du misstror dessa människor deras ärliga avsikter.Att enas kring ett dokument till gagn för miljön. Dessutom att måhända skapa kunskap om varandras tro. Du medger att i mitten av förra århundradet (1950 – 1960) talet som i vart fall jag minns, så existerade de grova beskyllningar om villoläror, dumhet osv. i de religions riktningar som fanns i bygderna. Minns ex vis en predikant som hette Josef Ottvall som dömde ut det mesta. Bara han visste. Av detta skäl tycker jag att man bör angripa saker man vill ändra på, med en positiv livssyn. Inte falla tillbaka i de gamla groparna. Att bjuda in dessa företrädare för olika religioner, till en dialog, känns för mig som ett verkligt framsteg. Ett framsteg redan innan något dokument är undertecknat.Oförrätter liknande avkragningen för att Simon började arbeta för kustkyrkan visar just på att toleransnivån bör förbättras mellan trosriktningar. Inte försämras. Kan inte låta bli att citera ” om någon slår dig på den ena kinden, så vänd och den andra till ”Det blir trevligt att träffas och ta ett existentiellt fika i nyrenoverade Fyrvaktarstugan.Hälsningar.Tage Skoog
den 28 november 2008 01:21

Ett svar från Pastor Kennet Sandström

Pastor Kenneth sa...
Bäste herr Tage Skoog!Hemkommen ifrån en lång arbetsdag i Herrens tjänst,så gläds mitt hjärta över att du gör ett försök att ta mig i örat.Glädjen hos mig har sin grund i dina ädla motiv.Jag vet att du under 50-tals väckelsen i Jävre med omnejd fick se och höra det ena med det andra,både det som var gott och ont...Du har aldeles rätt i att "församlingsstaketen har varit för höga" och alldeles för hårda ord och omdömeslösa saker har sagts i kristna sammanhang.Varför ta jag i och talar i termer som irrläror,andligt förfall,total blindhet,fördummning o.s.v.?Jag själv,med risk att låta stöddig,hör till den kategori pastorer som vågar sitta ned och lyssna på mina medmänniskors existensiella funderingar.NewAge-sammanhang,RFSL,Existensforum på t.ex.Krokodil,samt besök på Kärlekslandet under PDOL m.m.,är inga främmande eller skrämmande element för min del.Min erfarenhet av att finnas med i dessa sammanhang är att,ju tydligare jag är i min kristna profil,dessto tryggare känner min motpart(den som tror annorlunda än mig) sig.Det som sker idag inom kristenheten i vårt land är att många präster/pastorer/biskopar m.fl. försöker att göra kristendomen "rumsren",genom att tona ner det centrala i tron,nämligen läran om Jesus Kristus.Detta genom att öppna upp kyrkorummet för läror som står ljusår ifrån den kristna tron.Fördummningsmentaliteten består i att försöka göra kyrkan "politisk och filosofiskt korrekt"..Mina dystra tankar grundar sig på att jag vet att det finns "andra tankar"än enbart klimat denna helg i Uppsala.Det är en medveten strategi,att öppna upp kyrkorummet för "främmande element".Mina tankar blir ännu dystrare när jag tänker på att en häxa får gärna ha seminarium i Domkyrkan , men varken jag eller Simon,som dessutom blev "avkragad" sitt prästämbete p.g.a. att han började arbeta i Kustkyrkan , skulle få beträda predikostolen i Sv.kyrkans "flaggskepp" i Uppsala...Hoppas att vi får tid med varandra under advents & jultid.Varför inte ett "existensiellt fika" i nyrenoverade Fyrvaktarstugan...m.v.h.Kenneth Sandström - pastor i Kustkyrkan/Djupvikskyrkan
den 28 november 2008 00:32

Följande inlägg har jag gjort på pastorsbloggen som kommer från Jävre.

Detta på grund av en inte allt för bra människosyn i pastorsbloggen nedanför detta stycke. Eller kanske förhoppningsvis, bara en groda!

Bästa herr pastor Sandström.Läser bloggarna från Jävre. Kommenterar ibland.Dagens inlägg trodde jag inte jag skulle behöva höra från Dig. Inget kärleksbudskap precis. Du skriver” att upplåta ”det kristna flaggskeppet” för diverse representanter för irrläror, visar bara på ett andligt förfall, total blindhet och fördumning hos våra högsta kristna ledare.”Det är klart att det vore bra om väldens både andliga och världsliga ledare hade en samsyn vad gäller ledarskap och framtid. Det får man knappast med att kalla alla som inte tycker som jag för representanter för irrläror. Anklagar dem eller stämplar dem som totalt blinda och att de bidrar till allmän fördumning. Inte underligt då, att vi har krig och elände på jorden. Bättre hade varit om Du i samma anda som de två församlingarna i Jävre slog ihop sin verksamhet, uttryckt en form av välsignelse för, att Uppsalamötet kom fram till någon form av samsyn, som Ni gjort i Jävre. Under min upp växtid i Jävre använde såväl baptister som Efs och kyrkan samma vokabulär som Du nu använder. Irrläror, dumhuvuden, mindre vetande, blinda, inte läskunniga. Jag trodde att Ni och verkligen Du kommit bort från dessa dystra tankar. Å om någon verkligen har det, sätter sig att lyssna på medmänniskornas tankar. Lyssnar för att lära och förstå. Jag trodde att ovanstående tankar ej längre fanns i den nya trevliga Kustkyrkan? Gör det verkligen det? Tage Skoog
den 27 november 2008 10:58

Så här skriver Pastor Sandström.
den 26 november 2008
Starhawk – en hednisk häxa håller seminarium i Uppsala Domkyrka
Min son Marcus, som är pastor i Vineyardförsamlingen i Uppsala ringde mig en kväll. Vi samtalade om ett och annat. Bland annat nämde han för mig om en händelse som äger rum i Domkyrkan detta veckoslut. Interfaith Climate Summit är en stor religiös klimatmanifestation som 30 olika religiösa ledare kommer att underteckna.
Föreläsaren, Starhawk, som kallar sig hedning och häxa får stort utrymme med bland annat eget seminarium, både fredag och lördag. Bahai-samfundet ges även stort utrymme under konferensen samt Zen-buddister och Daoister.
Bahais lära kan sammanfattas i att Krishna, Buddha, Zarathustra, Moses, Jesus och Muhammed menade samma sak! Under dessa dagar i Uppsala kommer de mest osannolika och motsägelsefulla religiösa läror och filosofier blandas med varandra i hopp om ett bättre klimat….jag är skeptisk!
Som ärkebiskop och högsta ansvarig för Svenska Kyrkans rikshelgedom, Uppsala Domkyrka, så skulle jag ta mig en funderare över det första budet: Du ska inga andra gudar ha vid sidan av mig. Vilket liv i luckan det skulle bli om Jesus skulle komma på besök i Uppsala nu till helgen! "Ni har förvandlat detta bönens hus till något annat”….
Att underteckna ett klimatdokument, det skriver även jag gärna på, men att upplåta ”det kristna flaggskeppet” för diverse representanter för irrläror, visar bara på ett andligt förfall, total blindhet och fördumning hos våra högsta kristna ledare.
Kenneth Sandström – pastor i Kustkyrkan/Djupvikskyrkan

Oliv-Olja är fint för en gammal oljehandlare!

Oliver.
Just nu så skördar man i Andalusien sina oliver. Var ute och åkte med motorcykeln och kunde stanna av och titta på hur man skördade. Man breder ut en stor plastpresenning under trädet och slår med störar på kvistarna så att frukterna ramlar ner på marken.
Störarna ser ut som en Biskopskräkla och kan genom sin krökta form liksom ta fast i grenarna och därmed kan den som håller i skaftet ruska grenarna. Oliverna mognar lite olika. Dessutom så skördar man såväl inte helt mogna oliver de gröna, som de svarta mogna skördas oftast i dec – Januari. Kommer från samma träd.
Dessa stolta vackra träd kan man se i fantastiska formationer. Ofta krokiga vridna av toka, vind och år.
Stolta står de där farfar eller farfars far en gång planterade dem. Som ett arv till de nya generationerna. Att smaka på de färska gröna Oliverna är som att bita i en lingonkart. Strävt med lång eftersmak. De svarta färska något mindre strävt men saftiga och böjar allt eftersom att skrumpna.
Bägge sorterna växer och tynger allt eftersom frukterna blir mer och mer mogna, böjs kvistarna mot marken. Den första skörden av de gröna används uteslutande för att ätas inlagda i någon typ av lag. Fyllda med olika saker. Kärnade eller med urtagen kärna. Från såväl gröna som mest från svarta gör man olivolja.
Olivolja - flytande guld
En symbol för styrka och välstånd
Olivoljans historia börjar troligtvis någonstans i Mellanöstern. Där stod olivträdet som en symbol för styrka och välstånd och att skända ett träd belades med svåra straff. Av frukterna framställdes olja som hade näst intill magiska egenskaper.
Feniciska köpmän spred trädet till länderna kring Medelhavet, och i synnerhet till Minoerna på Kreta – Europas första högkultur. De grekiska sagorna, många så gamla som 5500 år, vittnar om olivoljans betydelse för denna region.
En framgångssaga
Med grekernas kolonisering av områdena kring Medelhavet spreds både trädet och oljan vidare i Europa. Senare, i takt med romarnas utbredning över det europeiska fastlandet, blev olivolja en av de viktigaste exportprodukterna som mänskligheten skådat. Framställningen av olivoljan gav arbete åt miljontals individer i det som idag är Italien, Grekland, Syrien, Nordafrika, Spanien, Syrien och Turkiet, och dess användningsområden var allt från mat, tvättmedel och medicin till parfym, örtolja och bränsle.
När riket föll blev den katolska kyrkan näst på tur att sprida den över världen. Oljan symboliserade Den Helige Ande och styrkte därmed sin roll som helbrägdagörare. Basen för olivoljan låg i Venedig, som trots avsaknaden av både olivlundar och egen produktion, bestämde priser, mått och handelsvägar.
Idag har experter och kunniga på området fastställt att olivolja har många hälsogivande egenskaper, och även i Sverige ökar användningen.
Att framställa olivolja är en uråldrig kunskap. Trots att vi lever på 2000-talet använder vi idag samma tillvägagångssätt som grekerna gjorde redan för flera tusen år sedan.
Extra virgin Extra jungfru olivolja är de första dropparna olja som framställts genom kallpressning. Senast 48 timmar från skördetillfället pressas oliverna mycket försiktigt i skruvpressar i maximalt 30 C. De första 10-20 % kräver ingen annan behandling än dekantering, då större partiklar och smuts får sjunka till botten i någon månad, medan de följande 20-30 % av oljan kan kräva centrifugering och rening genom filtrering. De sista 60 % urpressad olja används inte i Extra jungfru olivolja utan blir restprodukter som t ex tvål och krämer.
Det som bland annat kännetecknar en extra jungfru olivolja är att de fria fettsyrorna inte överskrider 0,8 %. Generellt kan man säga att ju lägre syrahalt desto bättre olivolja, men då gäller det såklart att resten av produktionen görs på rätt sätt.
Olivolja är en färskvara med begränsad hållbarhet. För att din olja ska smaka bra bör den konsumeras inom femton månader från förpackningsdatum. Förvara olivolja mörkt och svalt för bästa hållbarhet. Förvarar du den i kylskåp stelnar oljan och blir grumlig. Ställ den då i rumstemperatur så klarnar den.
Vi äter ofta oliver. I stället för annat snacks är det gott när man sitter framför TVn. Eller till någon god dryck som tilltugg.

Fördommar! Nej,Nej!

Ja inte är man fördomsfull!
När man går och promenerar på strandpromenaden i Fuengirola brukar jag försöka hitta något bra att titta eller fundera på.
Om Ni tänker Er att Ni skulle gå storgatan i Piteå och försöka utröna vilken nationalitet de människor Du möter eller ser, har. I Piteå får Du nog nöja Dig med att se om det är Bölebor , Bersikanare, Jiverbåo, Norrfjöling eller Tjälbåo. Några karaktäristiska särdrag finns det förvisso på dem.
Samma sak om Du går här. Engelsmän ex vis känner man direkt igen på sin 1940 talslook.
Kvinnorna i oftast ganska lång klänning, vitkalkade ben, armar och ansikte. Med dit hörande förarbete av puder, i igenslammade hudveck. Därtill en knallröd smal mun. Gärna med en tillhörande liten tygparasoll, att skydda sig ifall man skulle hamna någonstans, där solen kommer åt en.
De Engelska herrarna den här tiden på året i korta shorts. Så korta och tajta och utväxta att, de inte kan sätta sig ner, utan att agrimaljerna borde komma ut. Men det går.
Har de annat på sig ex vis långbyxor, så slutar de en decimeter upp från skon. Det är således enkelt att urskilja dessa.
Finnarna kan man urskilja på att de har en ganska kraftig pilsnermage. De har dessutom ett språk som kan vara lite svårt att förstå. "Ej umera."
Men jag säger inte detta för att jag har fördomar. Inte alls! Nej, men titta Ex.vis på Tyskarna, går i bredd och tar mycke plats där de drar fram. De Tyska damerna dock välklädda och med gärna trevliga ringar på fingrar och armringar liknande handfängsel. På stranden oftast nakna. Mycket bruna och solbrända. Både damer och herrar nerkletade med olja. Ofta lekande med boll. Eler Amerikanarna. Med blommig skjorta, antingen iförda hatt eller sportkeps med hög kulle, tjugo kg tyngre än andra i genomsnitt, knallar de fram pratande i en telefon utan att förstå att telefonen för ljudet vidare. Inte det höga röstläget.
Titta sedan på dessa ljushåriga , resliga, sportiga typerna som joggar fram på trottoaren med ett hårband runt flinten. Omklädda, med en tygbälte runt midjan under kläderna, där man förvarar sina ägodelar mot skumma typer. Ser ut som om hela detta folk lider av att de är stomiopererade. Eller de snyggt klädda damerna. Gärna i en färggrann långkalsong med en skjorta som går ner till grenen. Dessa också med stomi påsen innanför blusen. Resliga stolta Svenskar. De som har en ryggsäck på sig dock Norrmän. Alltid beredda att gå på tur.
Ja, detta är ett sätt att hålla sig informerad om, omvärlden utan att ha några fördomar!

Golffest på Restaurang Jesus.

Golf med fest!

Lördag spelade vi en golftävling tillsammans med vänner i vår svenska golfklubb Los Suecos. Prisutdelning på Don Jesus på kvällen. I ett fantastiskt väder, där de flesta spelade i kortbyxor, gjorde dagen till en verkligen skön dag. Innan middagen var vi bjudna på ett glas vin till vännerna Englund, som bor i samma fastighet som restaurangen.

Väl där började jag granska menyn och föll ögonblickligen för att jag borde beställa vidstående typ av förrätt. En smaskig Volovang med stuvade kantareller.

Men icke det. Inger Holmgren som satt vid samma bord som jag påminde mig om att denna Volovang bestod av vitt bröd. Av vitt bröd har hon förklarat att man blir fet. Hon sa för en tid sedan att jag skulle gå ner minst 5 kg om jag lät bli det vita brödet.

Jag går därför och väntar på att dessa kilon ska försvinna från min kropp. Har börjat med att göra nya hål i mina bälten, för en smalare figur.

Men inte märker jag än någon skillnad. Tyvärr så innehöll den rätt som jag beställde i stället för denna avbildade, en Champangne pate med någon sorts sylt också vitt bröd. Till det rostade Franska kanapéer. Så där gick den föresatsen åt Skoogen.
Som huvudrätt en köttbit med dijonsenapsås. Måttligt bra sås. Skrapade av den och la på lite smör som fick tina ner i köttet. Smalmat förstår Ni väl.
Sen syndade jag på grund av mina dåvarande vänner vid bordet. Medan jag gick för tömmning av blåsa beställde dessa in en smarrig histoia gjord på maräng och grädde glass och sylt. m,m,m,m.
Får nog gå hem till bältena igen och kanske göra hål på andra sidan.

Nej, här får det nog bli skärpning!

Se fotografier och prisutdelning på adress

http://picasaweb.google.se/idetage/23eNovFestMedLosSuecos#

Mindre begåvad landningsplats!

Törne till Tusen!

Åter till brottsplatsen. Kunde inte motstå att åka förbi igen där jag häromdagen drattade omkull med min motorcykel. Så här såg det ut utmed stigen. Inte precis något man längtar att lägga sig på. Jag har fortfarande en varm ryggtavla av törnesticken. Det har blivit små röda prickar som när man hade vattenkoppor eller liknande. Denna blå jacka som jag lagt några kvistar av förmodligen vild ginst, är de stickande rackar kvistarna. Redan när jag började åka mot Alhaurin igen började det att sticka i kroppen. På behörigt avstånd har jag nu begrundat saken och kommit fram till att projektet med topptur får vila.

Surströmming.

Surströmming i Spanien.

Klicka på bilden blir den läsbar!

Den årligen på hösten återkommande surströmmingshippan på Klubben har gått av stapeln.
I år hade vi i god tid beställt strömmingen genom en av de svenska affärer vi har i Fuengirola.
20 st 1/2 kg burkar och 5 burkar fileér. Vi var 58 st som åt surströmming och en som åt sill.
Där vi äter strömmingen är på den Casita (lokal) som klubben har och som ligger mitt i centrum av Fuengirola. Efter att ha förberett oss väl, se här reseptet:



SURSTRÖMMING AHN 60 PERSONER

(Max 56 anmälningar till festen + 4 st arrangörer.)

12 st 1 kgs surströmmingsburkar
14 kilo potatis
2 kg lök
2 kg röd lök
4pkt bregott 500 g
12 pkt tunnbröd Mjälloms
5 pkt creme fraiche 500 g (Lidl)
4 st ostar ex. västerbotten, krutrök, prästost
2 kg tomater
5 st stora tårtor (skär gärna upp i lagom stora bitar) (vi beställde 6 st stora tårtor på euromarket och det blev nästan en hel tårta över).
Papperstallrikar större mod. , plastglas, pappersmuggar till kaffe, muggar till fördrink och muggar till avec, efterrättstallrik, servetter, underläggspapper
ej plastbestick
2 pkt kaffe
90 öl, vatten (både med och utan gas), 33 el 50 cl flaskor
8 fl Tinto Verano + 2 fl utan alcohol.

Till detta kom också sådana drycker som baren serverade.
Bara att gå runt och handla allt tar tid. Dessutom städning och dukning. Det är i stort sett två dagars arbete. Vi var fyra st. Ralf och Inger och Margit och jag.
Vi öppnade burkarna på kvällen och som vanligt förberedde oss på att Centrum av staden skulle evakueras. Men inte det.
Talade med en svensk som gått förbi på stranden, tvåhundra meter nedanför. Han hade kännt lukten. För visst luktar det, men gott!
Fantastiskt gott!
Efter ett stort antal sånger till maten och många roliga historier så läggs saken till minnenas värd, för att återuppstå igen nästa år.
Har Ni någon bra surströmmingsvisa vi kan få?

Törne i Arsle.

Törnbeströdd!

Margit skulle spela golf och jag tog min motorcykel för att göra en utflykt. Såg först på när hon slog ut på första tee på Cabopino golfbana. Den ligger ett par mil söder Fuengirola.

Åkte sedan ner mot San Pedro, ytterligare fyra mil längre ner, riktning mot Gibraltar.

Drack kaffe på torget och myste i det vackra vädret. Vände sedan för att köra hem. Tog av för att köra en in lansväg mot Coin som ligger en bit in i landet.

Körde förbi Coin mot Alhaurin del Grande. På toppen av en hög kulle står en hög kloster-ruin från någon tidsålder Ca 14 hundratal där det skall ha funnits munk eller munkar. fascinerad över den vackra ruinen gjorde jag ett försök att ta mig upp med motorcykel men ramlade redan när jag skulle passera över en mindre ås i rullsten. Skrapade mig lite grann och fick någon repa på motorcykeln.

När jag nu åker förbi ser jag att pojkar med motorcyklar gjort en egen stig rätt upp på den slingrande vägen ovanför. Jag stannar av på vägen och värderar mina möjligheter att ta mig med min skoter uppför samma väg och finner att det borde gå. Tar sats från vägen och bränner

iväg uppför slänten Det är ungefär 25 - 30 meter upp till nästa nivå på den omkring kullen slingrande vägen. Vid den röda ruinen på kartan går det inte längre. Jag ramlar på sidan i lösgruset och hamnar på rygg. Ställer mig snabbt upp igen och får motorcykeln på rätt köl och leder med motor igång, den upp till vägen. Sätter mig på sadeln och börjar köra. Efter 10 meter stannar jag och tänker att det gör då ont i högerben och på ryggen. Ställer cykeln på stödet tar av mig jackan. Den är alldeles grå av 3till 5 cm sy nålslika taggar som sticker in i jackan, likadant på höger byxben, men där hade jag borstat av

taggarna. Försöker att varsamt plocka bort synbarliga taggar. Tar på mig jackan och åker hem.

På väg hem känner jag att det sticker överallt och tar vid hemkomsten av mig kläderna.

Ser att de flesta taggar har gått av, så att endast 3 - 4 millimeter av spetsarna är kvar i kläderna. Duschar och byter kläder. Margit kommer hem. Säger först ingenting om det hela. Efter en stund tvingas jag på grund av stickande känsla berätta det hela. Lägger mig över en fåtölj och Margit får med pinsett söka de små vassa nålarna. Ryggen är perforerad ungefär som jag kan tänka mig att det ser ut när fakirer ligger på en spikmatta. Likaså högra låret.

Kläderna har jag i min jumper jag hade innanför jackan, hittat ett antal av dessa obehagliga nålarna. Byxor och skjorta åkte till tvätt, Men jag betvivlar att taggarna går att få bort.

Jag har således ännu inte kommit mig ända upp till Munkborgen. Jag överväger starkt att strunta i det hela. Kanske skulle jag ifall jag får något mera liknande "tuppjukk", parkera och promenera eller klättra upp. Just nu känns det inte intressant över huvud taget.

Motorcykeln då?

Jo då, någon liten skråma fick den.

Men den är fin ändå!

Paco min vän!

Tillbaka till Äventyret!

Två dagar efter äventyret uppe i El Borge är jag till baka till samma plats igen. Detta beroende på att jag nu skulle ut som ledare för ett gäng människor, från vår klubb AHN, på bilrally utan hets.

Att ha 21 bilar efter sig med 66 människor och försöka hålla ihop gruppen efter vägen är svårt. Mycket svårt. Åkte från Fuengirola kl 10 på morronen. Stannade en bit utanför Malaga för att dricka kaffe och bulle. Sedan tappade vi 7 bilar. Efter att de ringt och jag lotsat dem mot det håll vi var, kunde vi samlas igen. Under tiden vi väntade berättade jag ungefär samma historia som Ni kanske har läst på bloggen. (Shanghajad!)

Jag hinner inte mer än berätta historien på mustigaste vis, ringer det på min telefon. Den som ringer är Paco. Den man som jag var tillsammans med på tidigare berättat äventyr. Han säger att han väntar på mig vid infarten till El Borge och vill visa mig mer. Efter att vi inmundigat den måltid vi hade med oss ute i det fria, Kör vi mot El Borge. Vid infarten står Paco. Snygg , välklädd, nästan ståtlig. Jag nästan inte känner igen honom på grund av tvätt och på hans rena kläder. Vi kramar om varandra. Han blir helt perplex. Det väller fram bilar och ur bilarna kryper det ut en massa människor.

Han hade fattat att jag skulle komma tillbaka och vi skulle åka en vända till upp till hans hasienda.

Nu fick han i stället visa oss sin hemby. Han ordnade så att vi fick träffa byns Borgmästare och han öppnade byns kyrka så, att vi fick se hur den såg ut. Han lotsade oss till ett vattehål en gammal kvarn som byggts om till såväl Hotell som restaurang och bar. Till sist beordrade han fram föreståndaren för byns koperativa förening att öppna deras fabrik och försäljningsställe. Dit levererar alla sitt överskott av druvor för vinframställning.

Man jäser och destilerar vinet till ett synnerligen smakfullt vin av Moscateltyp. Vinsorten heter Moscatel de Alexsandria. Dock ett äkta Malagavin. Dess riktiga namn på den mörkare typen av flaskor är El Pasero och den ljusare flaskan heter Dama de la Vinas.

Russinen ompackas här också från trälådor till mera köpvänliga förpackningar på ett halvt till två kilos förpackningar.

Fortfarande stora härliga smakrika russin.

Nåväl, efter att mina vänner träffat Paco i denna trevliga förpackning inser jag, att inte många sätter stort trolighetsvärde i min tidigare berättelse.

Jag medger att ingenting tydde på att jag då var dåligt till eller inte skulle återbördas i riktigt skick. Men onekligen kändes det en aning skumt.

Nu kan jag dock skratta åt det hela. Packo är min vän idag.

Kommer säkert att hälsa på honom någon fler gång.`

Jag gillar Paco!

Sjanghajad?

Till fångatagen eller fri?

Jag skulle leda vår förenings Bilrally utan hets. Det skulle gå mot det mål som jag tidigare på bloggen redogjort för. Det normala är då att det är en fyra fem bilar med 3-4 st passagerare i varje bil. Nu hade det anmält sig 52 st. Jag började få kalla fötter över hur jag skulle kunna hålla ihop gruppen. Dessutom ge dem ett minnesvärt rally.

Jag åker vägen en gång till tänkte jag med motorcykel, får jag väl se om jag kan hitta nya saker. På söndag stack jag i väg vid 10 tiden på förmiddagen. Vackert väder varmt och skönt. Åkte runt med min nya Motorcykel gjord för mera kortbenta personer som jag.Kom så småningom till El Borge. Det är egentligen resans slutmål. Russinets huvudstad.

Kommer inkörande på torget och parkerar min MC tar av mig hjälmen och lägger den bara på gatan nedanför MC. Ser att jag känner igen gubbarna som sitter vid Cafét på samma ställe som dom satt för en vecka sedan när jag var här.

Går fram och hälsar. Glada miner och efter en stunds resonemang med armar och ben, eftersom jag inte kan deras språk och de inte mitt, förstår vi i alla fall varandra. De bjuder mig smaka på det som de dricker ur en butelj som saknar etikett. Det smakade Malaga vin tyckte jag och smuttande mycket försiktigt på det hela. Efter en stunds ytterligare resonemang så säger en gubbe till mig, hoppa in i bilen så skall vi ´åka hem till mig får Du se hur jag torkar russin och hur jag framställer vin och vinäger. Jag har en egen bodega.

Eftersom jag är ute efter att hitta saker som helst ingen annan har hittat före mig, hoppar jag glad i hågen in i en fyrhjuls driven gammal landrover typ, och vi skumpar iväg. Efter några hundra meter tänker jag på hjälmen och handskarna som ligger på gatan brevid motorcykeln. Det försvinner nog nu. Men fortfarande glad ser jag tiden an. Bilen börjar efter några kilometer att klättra upp mot de andalusiska höjderna. Ingen väg utan endast hjulspår som karln hade kört i tidigare. Fem hundra meter stup neråt på ena sidan och rätt upp på den andra sidan. Vi kryper uppåt så sakteliga Bilen skumpar och rycker. Vi stannar och backar för att stenblock är i vägen. I baksätet hade krupit in en gammal gubbe och bakom mig satt en shäfer hund och tittade ut genom samma fönster i bilen som jag. Efter 45 minuter kommer vi till målet. Kanske en mil utanför El Borge.

Vi kom till ett hus där tydligen denne man, möjligen med sin far bodde. Någon kvinna syntes inte till. Han låste upp fönsterluckor och dörrar och då kunde man se att huset som nog byggdes för ett tjugo tal år sedan knappast var städat sedan de flyttade in. Man låg på bäddar på golvet och det hela såg förfärligt enkelt ut. Nu visade han hur han byggt torkar för Russinen och ett kar som han trampade druvorna som skulle bli vin i. På bilden Ni kan se här har han just trampat vinet och nu får resterna ligga och dra ett tag innan han tar av sig skorna igen. Det som trampas nästa gång ur denna smeten blir vinäger.

Just nu när jag var där konkurerar bin broms getingar och flugor med varandra om godsakerna. det bekymrar honom inte. Han går och plockar ett par gröna peppar frukter och ska bjuda mig på lite tacos. Skar av den gröna frukten och stoppar in ett finger och gräver ut fröna som finns inuti Fingret kunde ha varit något renare om man hade fått ha någon synpunkt. Men är man gäst, så är man. Med en stor kniv av machetastyp hackade han pepparfrukten i småbitar.

Tog fram ett bröd av franska typ. Nu hade det gått en bra tid och jag visste inte riktigt om jag var gäst eller om jag var frivilligt bortförd. Jag började få onda aningar. Så när han skulle skära franskan i skivor och hans kniv såg slö ut, tog jag fram min fickkniv, mera för att visa att jag hade kniv än för att låna bort den. Erbjöd honom att jag kunde skära bullan. Han tackade nej. Drog av skiten från bladet på byxan och skar upp brödet. Han saltade pepparmassan och hällde på olja och rörde om med ett finger. Tog sedan en sked som på passligt låg på bordet och bredde ut massan på brödet. Sen bjöd han mig att äta. Jag tog en bit. Det var gott! Riktigt gott. Tog två bitar. Smuttade på ett malaga vin. Nu började jag få onda aningar. Gubben som följde med hade börjat sjunga. Hade ett eget glas han gärna fyllde på då och då. Han stämde upp med stor frenesi. Skulle jag komma hem över huvud taget. Ingen visste var jag befann mig. I detta ögonblick ringer Ralf Viksten på min telefon och frågar om några saker. Jag förklarar snabbt min situation och var jag tror att jag befinner mig. Ger Paco som mannen hette, telefonluren och Ralf får tala med honom Ralf är duktig på spanska och talar under en minut med honom. Nu vill jag tillbaka försökte jag säga. Han erbjuder mig då att köpa några buteljer av hans egenhändigt framtrampade vin. Se bild från bodegan Jag tordes inte tacka nej så jag försökte med att kanske köpa ett par butäljer. Han går och hämtar en låda av gamla flaskor och sköljer ut flaskorna med att ta vatten från en tunna. Sedan hjälps vi åt att från bodegan fylla flaskorna via hävert på de två buteljerna. Jag får själv korka igen flaskorna. Nu försöker ja bli mera bestämd på att jag vill hem. Ja döm om min förvåning så äntrar vi bilen och börjar nerfärden. Hunden har bänkat sig. Den sjungande gamle mannen i baksätet likaså. Stämmer upp en Frank Sinatra låt och drar ut på tonerna. Kanske så är jag på väg till friheten igen.

Är motorcykeln kvar? Kan jag hitta min hjälm och mina hanskar om jag kommer ner. Bestämde mig för att det var av underordnad betydelse. Huvudsaken att jag kom ner till El Borge igen.

Väl där så har barägaren där motorcykeln stod parkerad utanför tagit in hjälm och handskar.

Av glädje över att vara tillbaka till beboddatrakter helskinnad så tog jag upp min plånbok och gav Paco en slant.

Just nu skäms jag lite grann över mina känslor. Han ville ju bara visa hur fint han hade det.

Hemma hade Margit av Ralf fått reda på att jag var ute på äventyr, så hon började naturligt vis att jaga upp sig. Hon ringde, men jag svarade inte. Hon ringde igen. Utan svar. Ralf ringde och frågade om jag hadekommit hem. Nej, svarade Margit . Det blev kväll och mörkret sänkte sig över Fuengirola. Nu var man allvarligt oroad över mig.

Ovetande om detta satt jag nöjd över dagen och körde visserligen några timmar försenad mot hemmet. Fantiserade om hur fint det varit om Margit också hade kunnat vara med.

Dyker upp hemma. Barsk min. Varför ringer Du inte?
Jag inser det dumma i att jag inte hörde av mig. Förlåt säger jag till Margit och menar det verkligen. Visst var det dumt. Att jag inte svarade berodde på att jag körde MC och då hör man inte telefonen utan att göra specialarrangemang för detta.

Men tyvärr jag var så gripen av dagens händelser så jag glömde av det mesta.

Men näst gång så ska jag ringa.

Tisdag(om 10 timmar) ska jag och Margit åka med dessa 52 människor upp till samma trakter. Hoppas att de tycker det är sevärt och kul.

Hurra för Jävrebor!

Visst är det fint!
Från detta.(se bild)
Med en ordentligt trög början på projekt nere vid hamnen så har det hänt en hel del i Jävre.
Med trög menar jag när fyrvaktarstugan skulle åtgärdas.
Flytten kan liknas med en operation där livet klarades, men där patsienten måste genomgå en del operationer efteråt, för att återfå alla sina tidigare sinnen. Det är inte ofta som sådana patsienter blir både snyggare och bättre. Men i detta fallet, skulle jag vilja påstå detta. Tänk att det togs bort brädfodringen på utsidan och har åtgärdats så, att huset nu är väsentligt varmare. Detta på grund av att det isolerats med gullfiber på insidan. Golv och tak dessutom.
Huset har stabiliserats på olik sätt och det fina som fanns med det gamla huset har sparats. Lite snett och vint är fönster och dörrar. Sådant som med flit valts, att inte lagas till. Det skänker charm åt byggnaden.
Visst återstårdet en del innan allt är fullbordat. Gardiner , möbler , prydnader (tidstypiska), inkoppling av el, byggande av bro, på helst trevligt gammaldags sätt.
Byggarna, de duktiga, de flesta kommande från den grupp av människor som också byggde kustkyrkan, har relativt färdigt med detta projektet. Men det kommer fler!
Till detta.(Se bild)
Nu har målare och tapetserare också gjort sitt. Fantastiskt vad bra det blir.
Bästa landshövding Du som var här och gav oss utmärkelsen Årets och länets by, Stanna upp och titta ska Du se. Aldrig har pengar som getts till någon by, använts bättre. Stanna upp i Piteå och ta kommunalråd och kanslichef med Dig, så får också de kvitto på vad en liten peng i rätt händer kan göra.
Skicka över en slant till, så ska vi göra hamnområdet och resten av Jävre, ännu mera pitoreskt och fint. Så fint att Ni kan ha det på första sidan av Piteåbrochyrer.
Ja även på Länets turistinformationsskrifter.
Vad tycker Ni Jävrebor eller andra borde vara nästa projekt?
Kommentera gärna det nedan, så kanske vi kan hitta byagemensamma saker som är bra och som vi kan göra tillsammans.
Någon form av invigning av årets aktiviteter måste det givetvis bli. När är en annan sak.
Kom ihåg att det faktiskt gjorts en hel del.

1. 
   Sjöbodar har placerats om.
2. Två nya sjöbodar har byggts, inretts och möblerats.
3. Runsten har slagits och satts upp.
4. Fyrvaktarstuga har flyttats ner och restaurerats.
5. Blommor planterats.
6. Kanalsimmet genomförts.
7. Kustkyrkan har blivit skuldfria i år sägs det. (en väldig prestation)

Nya spännande utmaningar väntar oss alla under året som kommer.
En Jävredag under juli månad, är ju nästan ett måste?
Eller vad tycker Ni?

Öppet brev till min Landshövding!

Öppet brev!
Kära Landshövding!
Du har nu av samma man, Kent Ögren fått samma dom som vi andra Norrbottningar. Att vi inte begriper oss på finesserna med storregion och att Du är dåligt påläst och dåligt insatt i frågan.
Jag är glad över att Du ser storregion som de flesta Norrbottningar. Hoppas att Du med Dina kontakter kan övertyga regeringen om, att lägga landstinget organisatoriskt under Länsstyrelsen så slipper vi den tveksamma styrning som i dag gäller.
Uppfattade Du hotet i vad Kent sa i sin intervju i nordnytt? Han sa nästan ordagrant att om Du inte passar Dig väldigt noga, Kanske Du inte får vara med och leka i hans sandlåda. Men om Du är Duktig och hjälper till ska Du få behålla jobbet och kanske få en plats i det nya storlänet med det nya stora landstinget. Det Du!

Egentligen sa han också att Du borde veta hut!! Som yttrar Dig i frågan.
Här några tips på besparingar som Landstinget tydligen väl behöver. Med tanke på reportaget om Skattehöjningen. En av de historiskt största.
Detta i en tid när vi byggt Sunderby sjukhus och lagt ner en massa tid för att kunna stänga andra vårdinrättningar. Allt enligt tidigare prat om hur mycket vi skulle spara med detta. Av samma folk som nu skriker efter storregion, också för att spara.
Tipset är:
Avskeda omedelbart styrelse och ledning för landstinget. Du behöver inga nickedockor som inte har en egen åsikt utan dansar efter ledarens musik. Nickedockor som inte förstått att de är valda av länets folk, inte av Kent Ögren.
Ta bort möten – konferenser - arvoden – resor i landet och utanför. Sälj lanstingshuset och samarbeta med kommunerna om sjukvården.
Avskaffa val till Landstinget! De behövs ej.
Tillsätt en grupp bestående av Dig själv och ett par av Dina människor på Länsstyrelsen. Vi behöver inte alls gå ut till val för att fixa detta. Ta några med kompetens i yrket i stället för kompetens i socialdemokratisk politik. (Säger socialdemokratisk politik, eftersom de är de som egensinnigt styr landstinget.) Det är mera demokratiskt med en sådan grupp, som går ut likt det Du gjort och lyssnat på länets folk, än att ha en grupp som struntar i folket. Enligt uttalandet av Kent Ögren ”begriper inte folket i Norrbotten sitt eget bästa”. Det uttalandet känns mera som något annat styressätt som jag inte ens vill ta i min mun. Jag tror det räcker med dessa tips för att dels få bättre sjukvård och dels minimera skattehöjningen.
Fortsätt att lyssna på vad vi Norrbottningar vill göra och hur vi vill ha det. Kom ihåg att Du har majoriteten av befolkningen med Dig.
Lycka till!

Fotboll i regn, eller?

Fotbollsmiss.
Ibland kan det tyckas att man har tur i oturen. Jag skulle på fotbollsmatch i kväll för att live se Malaga spela på La Rosaleda mot Barcelona. Palle skulle köpa biljetter varför jagskickade nödvändiga pengar för täckande av dessa kostnader. Med Palle som vår fotbollsansvarige inom AHN heter, hade jag på Skype Chat kommit överens om att se till att jag stod vid vägen 20 minuter före kl 17 00, för avfärd. Nu har det emellertid regnat hårt natten som var och ännu hårdare speldagen. På förmiddagen skulle jag spela golf, vilken inställdes.

Nogsamt gjorde jag mig i ordning. Eftersom det inte heller i regnet var varmt, så åkte de långa kalsongerna på. Rejäl tröja och jacka. Dessutom tog jag både en luva på huvudet och vantar i fickan. I en av innerfickorna stoppades en regnkappa och i den andra ett hopvikbart paraply. Med kameran i fickan gick jag ner till den avtalade mötesplatsen. Dock inte med särskilt stor tidsmarginal. Kanske ett par tre minuter. Jag gick ner och ställde mig i Bankingången där full uppsikt över körfält fanns.
Ingen kom som jag skulle åka med. Efter att ha kollat att ingen kom när klockan närmade sig 17 00 avbröt jag Rosaleda besöket. Problemet var att jag inte hade biljetten i min hand. Inte heller kan jag minnas vad samlingsstället, en bar som AHN- arna besöker hette, utmed Arenan. Att köra in själv med bil hade väl gått an, men var att parkera?

Därmed med svansen mellan benen knallade jag hem igen. Kollade Chat uppgiften om 16:40 att det stämde. När jag hade fått av mig alla paltorna och sätter mig för en kopp kaffe säger hustrun som tittar på tv4+ på vår slingbox, att det står där att man visar matchen på just Tv4+.
Fantastiskt, utbrister jag.
Det trummar på markiser och på balkongen av regnandet. Efter att avnjutit kaffet så kunde jag se på förpostfäktningarna av ovanstående match. På svenska, helt galet bra. Hade jag varit med live, hade jag förmodligen redan vid matchens början varit blöt och fuktig såväl in som utvändigt.
Tittade på matchen som var mycket underhållande, men blöt. Målvakterna stod i en soppa av lervälling i målen. Spelarna åkte kana så fort man mötte motståndare. Jag får säga att där jag torr satt på första parkett i min soffa kändes värdet av lösen av entrén till matchen, som en lindrig attribut för att slippa sitta under bar himmel i regnet. Men jag missade förståss ett litet äventyr. Får väl bli en annan gång.
Känns nästan förmätet att tacka för att jag ofrivilligt fick stanna hemma.
Matchen slutade med förlust för Malaga med 1-4. Barcelona var helt enkelt för bra.

Heja Malaga!