Tore Stenberg en enveten Karl.

Det är en lycka för Jävre att vi har en sådan man som Tore till att styra och ställa.
Han är bya ålderman men också ordförande i Hembyggdsföreningen.
Han lägger ner stor tid på att vi ska ha det bra i Jävre.
Av detta skäl har vi gett honom det honorära uppdraget som varande vår borgmästare.
Under det år vi blev Årets och länets by hade han ett stort arbete i att organisera och leda arbetet med detta.
Sedan kom detta år, när ambitionen var minst lika storartad som förra året.
En del avtal gjordes bet ex vis inköp av ett par timrade sjöbodar. Dessutom så hade PRO tiggt en av vägverket ägd liten timrad stuga vid Jullevallen som skulle rivas eller bortforslas.
Denna stuga har genom kustkyrkans försorg flyttats ner till hamnen.
Även de andra två sjöbodarna har satts på plats av kustkyrkans folk.
Inte gratis men ändå ett bra jobb. Tore har gjort upp om att donera ett bidrag till kustkyrkan för att man var bussig och ställde upp.
Någon annan organisation eller person har inte kommit till hans eller Jävres hjälp för att dra ett strå till stacken. På något undantag när. Ett par trevliga damer tog på sig att plantera och sköta blommor på bron över Jävreån, och några från PRO, har hjälpt till med formningen av fundamentet till spisen i den ditflyttade fyrmästarbostaden. Någon har hjälpt till med målning och glas till samma hus. Men annars har ingen vare sig velat eller hört av sig för att hjälpa till.
Det visar möjligen någon sak.
Dels att Kustkyrkans folk med Harry Lindberg i spetsen, är verkligen duktiga i att ställa upp för sin kyrka. Dels att de på detta sätt också ställde upp för byn. Å att de får en gåva för sitt arbete är ju väldigt mycket bättre än, att någon byggare tar pengarna från oss. Nu stannar det med att gåvan fortfarande är kvar i Jävre.
Att vi övriga i byn är dåliga på att ställa upp. Ja rent av usla.
Ingen kan komma och säga att vi inte har tid att göra en liten insats. Det har vi. Men vi tycker väl inte det angår oss, annat än när vi får beröm över hur fint vi ordnat det nere vid hamnen. Då är vi alla med och tar åt oss.
Vi är många pensionärer i byn. Någon liten stund kunde väl läggas på allas trevnad i byn. Men även andra borde kunna lägga någon eller några timmar på vårt gemensamma bästa.
I år hade vi ingen Jävredag.
Vet Ni varför?
Jo, ingen ville ställa upp och göra någonting.
Hembyggdsföreningen ordnade möte med företrädare för byns föreningar. De ordnade två andra möten med ett antal människor som inbjöds. Ett av mötena var så dålig uppslutning så att de två, förutom ordföranden som kom till mötet gick hem igen.
Trots denna brist på intresse från Jävrebornas sida har Tore envetet fortsatt att jobba på med olika saker för byn.
Hur många timmar som han suttit på gräsklipparen obetald, eller gått fram med röjsågen för att hålla nere förbuskning, obetald, är svårt att gissa sig till. Men en sak ser vi, att det blir snyggt när han gör detta. Tycker Ni inte att det är dags att hjälpa honom?
Att sitta och köra en gräsklippare kan de flesta.
Man skulle ju egentligen kunna tycka att hamnföreningen kunde hålla snyggt de närmaste två metrarna omkring vattnet i hamnen. Med en lie eller annat verktyg hålla nere växtligheten när man ändå sitter och vaktar hamnen. Vem tror Ni har gjort det i brist på intresse från Hamnföreningen?
Tore Stenberg heter han.
Hjälp honom ett annat år innom Hamnföreningen.
Höll på att glömma av, att i våras hade samma damer som skötte blommorna över Jävreån ordnat kanalsimmet. Tiggt ihop ett prisbord och höll i hela arrangemanget. Heder åt dessa dessa.
Dessutom har Stenhuggare Hedlund leverrerat Runstenen Veronica har tittat på den yttre miljön och Catrin ordnat med inspelning av Jävrevisan.
Men!
Alla vi andra måste skärpa oss till ett annat år!

Ja, så är det bäst att starta denna saken.
Nu, hemkommen efter att tillsammans med hustru gjort en utflykt i bra väder med motorcykel.
Ett av de roliga saker som jag fått göra i livet är att jag skaffat mig en Mc. Både här hemma och i Spanien har jag en 125 kubikare.
Att åka ut med den och låta vinden smeka ansiktet är härligt.
Jag och hustru tillsammans med ett par goda vänner är dessutom nyss hemkommna från en resa med husbil i Europa.
Artt resa är trevligt. Uppleva saker. Se nya saker. Göra nya saker.
Likaså att återse det man tidigare sett eller upplevt.
Jag bor halva året i spanien och halva året i Sverige.
Är jag i Spanien så vill jag efter någon månad hem. Är jag hemma vill jag efter någon månad till Spanien.
Det finns två sidor på att ha två ställen man lever på.
En fråga som många ställer är, hur går det att trivas och är Ni inte ensamma när Ni bor i utlandet.
När man är hemma och är i arbetsför ålder och grundlägger livet med familj och arbete, så har man inte särskilt stort behov av många vänner.
Motsatsen är när Du kommer till utlandet är, att eftersom Du inte har vänner där, så måste Du lägga lite glöd i att få vänner. Gör man det och bjuder på sig själv, så får man vänner. Man går med i någon förening klubb eller liknande där det finns likasinnade.
Eftersom de oftast är i samma situation som Du själv så uppstår möjligheter att hitta varandra. I utlandet har Du inte föräldrar eller barn som Du kan ömgås med. Det måste bli Dina vänner. Därför får man snart mer många fler sådana, än man någonsin haft i Sverige.
Att hitta en bostad gör man ju alltid. Å mat finns det överallt, därför är detta med vännerna det viktigaste.
Allra helst om man dessutom inte är särskilt språkbegåvad.
Men som Målare Lundgren sa en gång när vi satt på Island och skulle beställa middag. "Bonska förstå åll". ( Bonska förstår alla).
Han gick aldrig hungrig från någon middag.
Med händer och fötter och oartikulerade ljud så går det oftast bra.
När Ni läser min blogg förstår Ni säkert vad jag menar. Inte ens det svenska språket kommer Ni alltid att känna igen.
Men hellre brödlös än rådlös!
Resorna har ju gubevars blivit rätt överkommliga. Även fast man kommer från norra Sverige.
När det blir lite konkurens på flyglinjerna så går priset ner.
Nog är det ganska skönt när de kyliga våta höstvindarna kommer att få åka till sitt andra hem i Fuengirola i Spannien.
Lika skönt som det är när man ser att våren håller på att etablera sig i Sverige, att åka till Sverige.
Snart är det dags att åka ner igen.
Jag kommer med fler och andra inlägg före utresan.
Hälsar en Tv Peking less bloggare
Tage

Ett sätt att bry sig!

Denna blogg som jag nu skapar är till för att sticka reta berömma stryka medhårs och tycka till om olika saker. Hur jag lyckas med det vet man alldrig när man startar,,men,,,

Å hur tar Ni emot den?