Ingen har rätt att Döda!

Ingen har rätt att Döda!!

På pastorsbloggen vilken publiseras av två pastorer i kustkyrkan kan man läsa en animerad diskussion om vem som började kriget mellan israel och palestina. Vem som har rätt att slå ihjäl den ena eller den andra.
Kunde inte avhålla mig från att sent men ändå, gå in i debatten. Mitt inlägg i pastorsbloggen är följande;

Ja, Herre Du min skapare vilka tolkningar man kan ha.
Två stater slåss och man diskuterar om vem som har mer rätt än den andra att slå ihjäl varann.
Med bibeln i handen kan man få ihop en livlig debatt om detta!
Borde man förvänta sig att diskussionen skulle ske just där? På pastorsbloggen?
Å borde man förvänta sig att diskussionen rör problemet, om vem som började?
Ja faktiskt!
Tror man utan urskiljning och sakliga skäl, på att allt är förutskickat och av Gud regisserat, och av mig själv eller mitt samfund eller religion sanktionerat, så har man ju egentligen bara att läsa sig till vad som kommer att ske och dessutom hur. Att det sen blir lite olika på olika ställen i välden beroende på vilken bok man läser, skapar givetvis dessa spänningar.
Om man nu för ett ögonblick, låter sitt sunda förnuft råda, borde man avstå från att med bibeln i hand försöka skylla på den ena eller den andra. Eller försvara den ena eller den andra.
I stället åtminstone inte försöka tolka eller försvara stridigheterna.
Jag har faktiskt stor respekt för det inlägget som kom från Stig Strömbergsson (Präst).
Så länge som man i de olika religionerna inte vill tala med varandra, utan hellre slåss, skymtar ingen fred. Så länge som man i vår upplysta del av välden, hellre bloggar om vem som började och vem som har rätt att dräpa den andra, skymtar hellre ingen fred.
Borde man i stället verka för, att precis som Ni gjort i Jävre där Ni slog ihop de två olika församlingarna till en, eller som kyrkan i Uppsala gjorde, samlade olikas kyrkor och religioner för att se om det fanns saker som förenade dem. Ex.vis, som skedde inom miljöområdet, kan vara en trevande början till något fint.
Det tycker jag verkar mer åt det Gudomliga hållet.
Eller åtminstone en bättre grogrund för samlevnad.

T/S
Om Ni känner för att läsa de olika ståndpunkterna kan Ni hitta detta på; http://www.sandstromjonsson.se/ gå till inlägget Om att ha en nyanserad bild av Israel

Hästhandlare och Spelevinkar!

Hästhandlare och Spelevinkar!
Detta var året man kommer ihåg mest på alla larmrapporter om dåliga banker och dåliga tider.
Banker går omkull. Kreditinstitut och rådgivningsprofitörer tvingas till att hålla käften en tid. Man skyller nedgång på aktier och andra papper på Onkel Sam. Några egna felråd har inte getts. Tiderna förändras. De små bankerna börjar fundera på att köpa upp de stora, eller åtminstone slippa vara med i deras gäng. De stora pojkarna och flickorna har tagit hand om sina ärligt förtjänta bonusarna och gratifikationerna. Pöbeln har inte begripit att tiderna ju ändrats. Förr skickade man in pengarna till kungen eller kyrkan sedan var det hela klart. Resten kunde man använda efter eget huvud. Nu betalar man först för att få ha demokrati (skatt), sen till bilföretag banker och kreditinstitut för att de spekulerat bort eller gamat åt sig själva. Det som är kvar efter detta, kan Du köpa välling för.
Läxan lär oss att hädanefter spara i madrassen. Tänk om vi verkligen gjorde det? Vad skulle alla spelevinkarna och hästhandlarna på våra kreditinstitut då göra?
Nåväl, det finns hedervärda banker också. Sådana som lånar in pengar och som följaktligen också lånar ut dem. Med goda säkerheter.

Inom länet håller vår egen lanstingskung Kent Ögren, att ge bort vårt landsting till vännerna i Västerbotten. Med stöd av sitt i Norrbotten röststarka parti kan han snart börja planera för att flytta vår kvarvarande sjukvård till Västerbotten. Att slå ihop de båda landstingen är dumt och ger oss i norrbotten endast nackdelar. Mitt råd att rationalisera bort denna onödiga institution har han lämnat okommenterad. Vår kloka och förståndiga Landshövding skulle klara av att sköta denna institution praktiskt taget utan att öka numerären på Länsstyrelsen.
Andra partier eller alla partier är så rädda för terrorister och annat löst folk, att man inför signalspaning på all internettrafik FRA. Ge oss hellre en kamera som spanar in i vissa beslutsfattares kontor och annonsera ut adressen, så att alla som vill kan titta på hur det går till när man luras. Gärna också till alla dem som röstade för denna dumhet.
Jag får sluta här. Vällingen är serverad.

Pandoras ask!

Pandoras Ask! Eller rotens hemlighet!
De eller de julklappar jag hade gjort rim till(se nedan), har det kommit in ett antal gissningar på. Jag skall nu förklara detsamma. Gör det med hjälp av bilder.
Som ju alla som kommit till en viss ålder vet, är det väldigt svårt, för att inte säga omöjligt att kunna köpa julklappar till barnbarnen. Antingen blir det fel eller också blir det mycket fel. Därav följer att vi tar det allra enklaste knepet och det är att ge dem en slant, för att köpa något själva.
Men det är ju inte någon rolig sak att sitta och se på, när man öppnar ett kuvär och låtsas bli överraskade av, att där ligger det som det alltid brukar ligga, pengar.
För att råda bot på detta sökte jag mig en trädrot och borrade ett hål i den tjockaste delen av roten. Gängade med trägängverktyg hålet ( en tums). Svarvade en plugg som jag sedan gängade så att man kunde skruva in pluggen i roten utan att det syntes särskilt bra. Gjorde en skåra i pluggen så att den kunde skruvas ut. Innanför fanns då ett utrymme för några hoprullade sedlar. På bilden kan Ni se det hela. Synnerligen svårt att gissa även om man fått med ett rim. (Läs rimmet Inga hundar på dig Pis….)

Den andra julklappen innehöll samma sak Pengar. Här tog jag emellertid och klöv en plankstump längst efter och holkade ut plats för sedlarna. Sedan borrade jag hål för stora franskskruvar, en i varje hörn som drogs fast ordentligt. På askens ovansida stod det.

Pandoras ask!
Var i den grekiska mytologin en ask som gudarna gav i bröllopsgåva till Pandora, den första kvinnan. Hon förbjöds att öppna den, men hon var ju kvinna, så hennes nyfikenhet tog snart överhanden och hon öppnade asken. All ondska och allt elände i världen flög ut och drabbade människorna. Endast hoppet, som fanns på askens botten, hann hon stänga inne. Denna ask har återfunnits i en gammal Nojds kvarlåtenskap och som vid sitt frånfälle donerade den till oss.
Observera att endast det goda Hoppet fans kvar när asken stängdes. Spännande att se vad som kan finnas där nu.

Mormor och Morfar.

Efter att ha lånat en hylsnyckel kunde barnbarnet öppna lådan. Men det tog en stund. Allt medan i dessa båda fall Mormor och Morfar hade roligt åt dem. Det sista rimmet var för en Dator. Den till för att Mormor och Morfar bättre ska kunna kommunicera med den som fick det.
I övrigt löpte hjulen på lina. Tomten kom igen som han lovat. Å snälla barn hade bänkat sig.
Ha en bra fortsättning på helgen.

Morgonrådnad över havet i Jävre.

Morron med rådnad.

I dag julafton kl 9: 30 så togs dessa kort.

Några med frost rosor på. nedan har solen kommit upp en timma senare.
Klicka på bilderna ser Du dem i bättre storlek

Tomte Redan?

Tomte redan?

Det är dan före dopparedan. Vi sitter och äter på kvällen.
Margit har just griljerat skinkan, det doftar gott i huset. Ur mikro ugnen tas fram en Janssons frestelse som Roland skickade till oss när deras familj i afton stack iväg till Teneriffa.
Den i går inlagda sillen skulle dessutom avsmakas. Dessutom en nygrillad kyckling för den händelse att våra krås, inte skulle tycka att det först nämnda skulle vara nog.
Här sitter vi nu och njuter av stillhet och dofter.
Det dunkar hårt på dörren. Precis som när jultomten brukar komma. Men att han skulle komma nu var ju inte precis väntat.
Jag ropade med hög röst, kom in!
Å in kommer tomten. Med bifogade foto kan Ni se att det verkligen var tomten. Han hade en slåtterräfsa av trä med sig och i den andra handen en käpp.
Jag frågar om han möjligen inte tycker att han är något tidig? Eller har man kortat av arbetsåret, så att man som vi alla andra har ledigt Julafton.
Inte alls svarar tomten. Jag har fått höra rykten om att Ni fryser om fötterna och därför tänkte jag rycka in och hjälpa Er att få tag i skohö (Skohåje), om Ni vill. Det behöver göras i dag, för i morron hinner jag inte.
Jag tackade vänligt för Tomtens erbjudande om hjälpen men sa att det får bero till efter helgerna.
Försökte därefter bjuda tomten på en bit mat. Tomten hade dock inte tid, utan valde att fortsätta sin dagen före samaritiska eriksgata.
I morron kommer jag igen var hans slutord. Ifall här finns snälla barn då?
Jag förklarade att det inte var något bekymmer med det enär våra barnbarn då skulle vara på plats.
Tänk vad fint det i alla fall är att Tomten finns!

Julpaketsinslagning.
Ska ge bort några saker till mina barnbarn.
Vad kan det vara för saker?
Gissa!

Skicka som kommentar.

Inga hundar på Dig pissar
Om Du denna saken har
Gör därför inga missar
Ha det kvar.
Med många av samma sort
Du livet kan leva fort
Går Du hellre till Din bank
Blir Du kanske pank.

Vad finns i paketet?
Ett annat är följande.

Med dessa "samer" Du kommer långt
Du aldrig får det trångt
Vid armod – kris och svåra år
Du stark där står.
Vad kan de va som styrka ger
Om Du får fler och mer
Vi tror att Du förstår
Den gåtan var ej svår.

Vad var i paketet?

Ett tredje barnbarn får ett paket med följande.

Om knappen ON är på
Du upp och ner kan gå
Vill Du över länder se
Kan Earth Dig det ge
Då tar Du hjälp av makapären
Och ger Dig ut i stratosfären.

Skicka en Blogg-kommentar med djupsinniga gissningar.

Eller till min post tage.skoog@telia.com eller

Julkonsert!

Julkonsert!
Har i dag varit på den traditionella julkonserten i en fullsatt Kustkyrka i Jävrebyn.
Man har under ledning av Carin Skoog (min brors fru) under 14 år framfört denna konsert.
Kyrkan till bristningsgränsen välfylld. Ca 300 personer.
Julsångerna, såväl nyinsatta som gamla framfördes av den stora kören, som för dagen dessutom försetts med gästsolister.
Kören allt ifrån 7 till 70 år. En gåva till väldens barn bad man om, utav oss som var där.
Insamlingen slutade med att de denna första julkonsertkväll fick in mellan 22 och 23 tusen kronor. Traditionsenligt bjuds man dessutom på julglögg och pepparkakor när man stiger in i tabernaklet.
Jag bugar mig för den sångarglädje och det stora arbete som ligger bakom körens framgång. Publiken var entusiastisk och sångarna likaså.
Julen är nära!
God fortsatt förberedelsetid för julen!

"Steckbosk som Julgran"

Julgranen.

I dag har jag huggit julgran.
Det blåste hård sydostlig vind. Så hård att flagglinan med uppsatt vimpel blåste ner.
Tänkte göra julgransletningen till ett minimum. Gick ut på tomten och hugg ner en gran som jag inte tyckte var vacker, men som kunde duga när vädret inte var bättre.
Sågade av den i lagom längd och satte den på julgransfoten. Öppnade upp dörren och släpade in den i vardagsrummet. Margit protesterade högljutt över hela proceduren. Ja tänkte jag då får det väl bero någon dag och tog ut granen igen. Nu står den på verandan med foten påskruvad. Nu var det bara städning av indragna barr som göras.
Tycker Du att den är vacker dristade jag mig att fråga. En av Dina mindre inteligenta frågor tyckte Margit. Den är rent av ful. Liknar det man brukar ställa vid vägkanten för att markera vägen.
Ja, ha, då visste jag att jag nog skulle tvingas ut i villande skogen i alla fall. Jag som hade varit så smart tyckte jag förut.
På med kläder och iväg. Tog traktorm för att kunna ha granen med mig hem om jag nu hittade någon. Å, se det gjorde jag efter en del vedermödor. Så nu har jag en som duger. Den är riktigt vacker. Min hustrus min har också förändrats när hon ser på den. Minen är ungefär som när hon träffade mig en gång tiden. Mild och god.
Men gran som Skoog kanske hon tänker!
Vad vet man?

Skruv lös!

Om jag har en skruv lös?

Jag har innan jag åker till Sverige, varit hos min dyrbare vän, herr tandläkare Broberg. Han har efterdragit de alldeles nyss insatta tänderna. Med en specialnyckel som jag många gånger drömt om att äga, har han nu gjort den "sista"korigeringen innan han släpper ut mig för att klara mig själv här i livet.

Hade med mig en chokladkartong till kliniken för att visa att jag var tacksam för denna gångens,"make over".

Efter dragningen fick jag en present av Broberg.

EN EGEN SKRUVNYCKEL!

Tänk Er, jag kan skruva själv ifall det behövs i mina tänder. Jag skulle till och med kunna skruva lös dem och lägga dem i ett vattenglas över natten. Inte för att jag vet varför, men jag skulle kunna.

Under året har jag köpt många nyckelsatser, skruvmejslar, fastnycklar. Jag har filat och grejat för att något som jag skulle kunna skruva fast tänderna, ifall de lossnar.

Nu har jag av min dyrbare vän fått en egen nyckel.

Började faktiskt med denna nyckel förstå att jag snart kan anse mig vara inne i dentistskrået.

Att jag var en av dem!

Åtminstone som har nyckel!

Fantiserade om att jag, med de kunskaper min dyrbare vän gett mig, har gjort praktiken, för att börja kunna profitionellt använda detsamma. Kanske kunde jag öppna tandklinik i Jävre över sommarhalvåret.

Det mesta har jag varit med om i branchen. Dock har jag en svaghet i att jag knappast skulle kunna bedöva någon med sprutor. Själv tar jag inte några bedövningar annat än vid tandutdragningar. Då på grund av att tandläkarna vägrar att göra sådant utan att bedöva patsienterna. Jag har där en ide som rimmar lite grann med den moderna smärtforskningen.

I stället för sprutor och obehag under flera timmar efter en behandling för att man är uppsvälld och har obehag, skulle jag se till att patienten just under denna korta behandlingstid fick allternativ smärta.

Ex vis kunde kanske elinstallatören Mårten Berglund engageras och fästa en kabel runt stortån på patienterna och en kontakt liknande den som tandläkarna har, för att normalt sett, trampa på för att borren ska gå, i stället gav patienten ström som orsakade smärta i tån, just bara medan man utförde ex vis en tandutdragning. Ju mer man trampade på pedalen ju mer ström och mer smärta.

Men nu kommer finessen, ingen smärta i munnen. Ingen uppsvälld käft. Ingen kostnad för bedövningsmedlet.

En böjlig axel har jag med borrchuk i ändan som jag sätter till min Black o Decker maskin. Dessutom en massa små slipstift och små borrar.

Lösa gommar kan man köpa billigt på nätet. Oftast begangnade men i bra skick. Å att dra ut tänderna och skruva fast dessa gommar skulle vara min specialite. Nu invänder någon att dessa gommar kan ju inte passa alla.
Då måste jag få berätta om när en välkänd pitebo kom in till sin frisörsalong i Piteå. Han berättade då för frisören att i Amerika varifrån han kom för några år sen, där hade man automatiserat det mesta. Ex vis sade mannen, så behövde man om man ville bli rakad bara stoppa 50 cent i en automat och sätta hakan till apparaten så blev man rakad.
Nä, nu juger du sa frisören!
Inte kan väl alla ha så likadana hakor att det gick!
Nej, sa Pitebon det hade dom inte, men dom fick.

Skruvar kan man nog få tag på via Laitis Bil och Bult till ett pris som med hästlängder understiger de som är normalt i branchen. Slaktare och granne Rune Öhman som är fantastiskt Duktig på att stycka grisar, kunde ju assistera till en början, för att frilägga tandbenet vid insättning och borrning av inplantaten. Å att sy igen det uppfäkta köttet kan väl knappast vara någon konst om man tidigare sytt i svinläder. Triex nål med vällaskad tråd, så läker det hela fort.

Min bror skall just börja en behandling. Hade tänkt erbjuda honom ett första test.

Antar att det är svårt för honom att tacka nej, eftersom jag inte tar något betalt för arbetet. Endast materialkostnad betalas. Vill gärna påstå att jag är ganska händig. Mina händer utför oftast, på ett bra sätt, vad min hjärna ger order om. Är ju pensionär och har redan som sådan betalt av staten så inga pengar för egen del.

Vad skulle då nöjet för egen del kunna vara?

Ja säg det den som kan!
En skruv lös?

Kärnladdad Skaraborgare.

Jag tyckte att Claes inlägg var så trevligt skrivet att jag publicerar det.
Bara en liten undring? Det är väl inte av det skälet att Du är Skaraborgare som Du äter upp även kärnhuset? Du har ju betalt samma pris för det som för äpplet i övrigt? Å varför lämna skaftet?

Så här skriver Claes!
Bäste Tage!

Jag glömde tacka Dig ordentligt för att Du snyggt som så ofta visade Din generositet vid lunchen på Casares. Som President uppskattar jag, att Du hjälper till att hålla alla mina väljare vid gott humör.Tack än en gång.
Jag tror mig ha listat ut, vem Du avsåg, när Du beskrev, som jag tyckte, i ganska positiva ordalag en viss Skaraborgare, tillika tandläkare. Jag vill ju gärna handla på et sätt, som i längden gynnar vår jord, så att vår avkomma skall kunna få en ekologiskt trygg framtid. När jag t.ex. äter ett äpple blir endast stjälken kvar. På så vis lämnar jag inget kärnavfall efter mig. Det gör, att jag faktiskt har börjat undra över varför inte miljöpartiet har hört av sig för att få med mig partiet. Men det är väl så, att alla förstår inte de små, men tillsammans kanske inte helt oviktiga finesserna, som Du gör, Tage. Och som Du förstår att jag uppskattar.

Med suecoanska???? hälsningar
Claes
President, som ber om en hälsning till Din älskliga Margit.

P.S. Det här brevet är, som Du förstås förstår, inte så allvarligt som det låter (men bara lite, kanske).

Min dyrbare vän.

Min Dyrbara vän!
Min Dyrbara vän Tandläkare Broberg, har idag försett mig med ett Stomatol - leende.
Efter att under en längre tid haft det stora nöjet att vara under behandling för ett vackrare leende, eller var det kanske tandvärk, så har jag fått mina tänder.
Jag får tillstå att det känns bra. Nåväl, jag tycker inte illa om att gå till tandläkaren, så ur den synpunkten så har det inte varit något stort lidande. Vad som däremot är ett visst problem är, att under tiden som behandling pågår, så får man ju ha det lite provisoriskt i munnen, vilket gör, att man får vara lite tandläkare själv också. Den provisoriska bro, som jag använt under tiden som han har rotfyllt och dragit bort tänder är min gamla bro. Den har väl inte varit alldeles passande.

Gick på lördagsmarknaden i helgen som var, för att se om det var någon som sålde någon gammal tandrad eller brygga, men ingen som jag tyckte passade. Det fanns en helgom, väl använda som för all del kunde ha dugt för några dar. Men vid närmar analys fann jag att det alternativ jag hade, trots allt var det vettigaste.

Nu har Broberg emellertid med mobiliserandet av hela sydkustens tandteknikerintiligentsia, för att åstadkomma en hållbar lösning för mig, satt tänderna på plats. Jag är därvid min dyrbare vän djupt tacksam.
Tandläkare Broberg är bra på att förklara vad han gör och skälen till detsamma. Man känner att man är med i processen, utan att för den skull hålla i borren eller tången. Måhända kan det också vara så, att jag vill veta nära på exakt vad han gör. (Nyfiken) Ex vis, vill jag gärna se röntgenplåtarna, se vilka verktyg han använder, vilket lim han har när han sätter fast tänder osv. Det enda lidande jag känner när jag är där är, att ibland kan jag inte delge honom mina synpunkter och råd, på grund av att jag måste gapa. Ni vet själva kanske, hur det låter när Ni gapar och har tandläkaren i mun med en spegel, salivsug och borr, när Ni ska prata. Det låter inte så bra. Men han måste ju förstå att han får ta en del egna initiativ själv. Man kan inte lägga sig i allt.
Nä, Broberg är bra, å så har han trevliga medarbetare. I dag fick jag kaffe med lussebulle innan vi började.
Gratis!
Jajamensan.

O, så hemskt!

I morse ringde väckaren kl 07 00.

O så hemskt! Ja jag menar att behöva stiga upp en sådan okristligt tid.
Men lovat är lovat. Vi skulle ju spela golf nere i Cassares som ligger 8 – 9 mil härifrån. Behövde komma iväg omkring kl 8: 00 på morgonen från Fuengirola. En god vän hade frågat om jag visste vägen. Frejdigt svarade jag ja. Tänkte när jag svarade på orten Cassares, inte på golfbanan.

Men den ska jag väl hitta. Körde dit, såg ingen golfbana. Stannade frågade en polis som upplyste mig att helst ta samma väg tillbaka. Eller ännu hellre ta en annan krokig väg tillbaka därför att den gick förbi golfklubben. Inte säker jag får vara vägvisare någon fler gång.

Tre mil extra till ingen nytta. Efter diverse telefonsamtal till en annan lika förvirrad dit resande bil, kunde vi till slut lasta ut klubbor och vagn och i den kalla väderleken slå ut vår första boll.
På bilderna från banan ser Ni att vi var bra påklädda. På andra vändan efter lunchen så hade solen gjort att det var stundtals riktigt bra väderlek. Tröjor och jackor av.
Banan inte särskilt lätt. Är övertygad att ingen i klubbens historia fått par på femte hålet. Ett par fem hål. Smalt försett med vatten efter större delen av spelytan. Som avslutning över vattnet med bollen på en gren som var femton meter bred med vatten åt alla sidor.
Nåväl i mål kommer man alltid. Med trevliga medspelare så går dagen fort å snart var det efter prisutdelning dags för hemfärd.

Dit körde vi på betalväg som kostade oss ca 6€. Ditresa ca 2 timmar. Efter att ha hört på en skaraborgare(försiktiga på utgifter)som körde kustvägen på drygt en timme och dessutom ingenting behövde betala, körde vi den vägen hem. Tog bara en dryg timma. Fantastiskt!

Samma skaraborgare dessutom tandläkare,säger i förtroende till mig att han dessutom pumpat däcken från 1,5 kg tryck, till 2,5 kg tryck. Han beräknar att han på det sättet sparar åtminstone mellan 2, till 3 deciliter per mil på den åtgärden. Jag ska inte berätta vad han heter, men studerar man bilden kan man ha sina aningar.
Nu hemma och jobbar med att få in fotona på webben.

http://picasaweb.google.se/idetage/CacaresGolfMedLosSuecos#

Kylslagen solkust.

Kylslagen promenad.
I bakgrunden på fotot speciellt om Du klickar på det så det blir större kan Du se den mäktiga fjällkedjan Sierra Nevada. Den är snöklädd och skidsäsongen i full gång. Drygt 2 timmar från oss.

På måndagarna, så går vi alltid när vi finns på plats, en långpromenad till olika ställen runt Fuengirola.

En grupp Svenskar de flesta inom AHN klubben samlas kl 11:00 på busstationen mitt i Fuengirola för promenad mot helst nya mål. Promenadlängd 1 till 1,5 mil. Under promenaden eller i anslutning till den samma äter man en god tre rätters meny. Oftast på sådana ställen där också Spanjorer äter lunch. Pris som exempel i dag 7,95 € + dryck.
I dag tog vi tåget två mil bort till ett ställe som heter Los Alamos, gick sedan till Benalmadena (de la Costa), via Torremolinos. Ca 1,1 mil.

Under en sådan promenad hinns det med att ventilera många saker. I dag som exempel, gick jag tillsammans med några som diskuterade bland annat pensionerna både här och i övriga EU. Andra talade om blommor vi passerade. Ytterligare andra där jag också ingick, pratade om såpa å hur många saker den fanns som beståndsdel i.
Vi passerade i den vackra men stundtals (när solen gick bakom något moln)kyliga vädret, strandpromenaden i Torremolinos och hamnen i Benalmadena. Lyxbåtar liggande i idé väntande på att våren skall höra av sig. 17 – 18 grader hade vi i dag.

Fullt med fisk som tigger mat vid strandkanten. Å många som ger dem mat. Trevliga slagsmål utspelar sig i vattnet. Vi passerar en jättestor park och låter oss fotograferas tillsammans med julblommorna vi har i Sverige. Här stora buskar.
Efter 5 ½ timme hemma igen.

Ett hårt arbete att vara pensionär.
I morron ska vi upp kl 07 00 för att köra bil ner till Cassares en stad eller större by ner mot Gibraltar. Där ska vi spela golf redan kl 10 00.

Körigt blir det!

Apelsiner.

Apelsiner en Gudagåva!

I går tog jag MC och åkte ut för att titta på en annan frukt som just nu står i sin bästa fägring. Apelsinerna. De spanska Apelsinerna. Väldens godaste.
Just nu dignar trädgårdar, odlingar av träd fulla av apelsiner.
Det finns flera olika sorter av dessa frukter. Kanske lika många eller fler än äpplen, som vi i Sverige bättre känner till. Här kan man gå på marknader och torg å handla apelsiner, eller när man är ute och kör bil eller annat , så står man vid vägen och säljer säckar med apelsiner till bra priser.
De sorter som man nu ska äta är i första hand de sorter som man också kan pressa. De är oftast inte lika stora som de något dyrare navlade apelsinerna. De navlade, är kärnfria vilket oftast inte de man pressar är. Dock är det, de som man pressar, som oftast är saftigast och sötast i smaken. De är dock svårare att skala än de navlade och man blir oftast lite kladdig på händerna om man försöker. Men goda är de.
När de blommar på våren, så luktar det över stora landområden som om det vore jasmin. Även inne i städerna luktar det så. I städerna är Apelsinträd mycket använd i planteringar och på torg. Långa alléer med träd kantar ibland vägarna. Bland annat här i Fuengirola.
Vi har en innergård i huset där vi bor. Där är fullt av apelsiner.
Äter ofta till frukost färsk-pressade apelsiner. Men det slinker ner ett och annat också över dagen.
Det som kan kännas en aning konstigt är att det är svårt för att inte säga nästan omöjligt att på hotell och serveringar få apelsinmarmelad till det rostade brödet. Trots att det finns gott om marmelad på affärshyllorna. Här ska det vara jordgubbs marmelad och allehanda andra frukter. Kanske är det mera spännande än Apelsin. Apelsiner finns det ju ett övermått av.
Ja nu blir det frukost. Gissa med vad?
Tage.

Bra Kennet vi ses!

idetage sa...
Kenneth!Jag vet att Du är en hårt arbetande pastor. Gillar faktiskt det mesta som Du säger. Dock inte att Du dömer ut en stor del av mänskligheten. Bara därför att de råkar ha en något annorlunda väg än Du för sin gudoms tro.Jag ger mig dock inte in på någon teologiskt diskussion på det Du skriver i Ditt inlägg. Det som jag tycker det ligger obetänksamhet bakom är, att Du misstror dessa människor deras ärliga avsikter.Att enas kring ett dokument till gagn för miljön. Dessutom att måhända skapa kunskap om varandras tro. Du medger att i mitten av förra århundradet (1950 – 1960) talet som i vart fall jag minns, så existerade de grova beskyllningar om villoläror, dumhet osv. i de religions riktningar som fanns i bygderna. Minns ex vis en predikant som hette Josef Ottvall som dömde ut det mesta. Bara han visste. Av detta skäl tycker jag att man bör angripa saker man vill ändra på, med en positiv livssyn. Inte falla tillbaka i de gamla groparna. Att bjuda in dessa företrädare för olika religioner, till en dialog, känns för mig som ett verkligt framsteg. Ett framsteg redan innan något dokument är undertecknat.Oförrätter liknande avkragningen för att Simon började arbeta för kustkyrkan visar just på att toleransnivån bör förbättras mellan trosriktningar. Inte försämras. Kan inte låta bli att citera ” om någon slår dig på den ena kinden, så vänd och den andra till ”Det blir trevligt att träffas och ta ett existentiellt fika i nyrenoverade Fyrvaktarstugan.Hälsningar.Tage Skoog
den 28 november 2008 01:21

Ett svar från Pastor Kennet Sandström

Pastor Kenneth sa...
Bäste herr Tage Skoog!Hemkommen ifrån en lång arbetsdag i Herrens tjänst,så gläds mitt hjärta över att du gör ett försök att ta mig i örat.Glädjen hos mig har sin grund i dina ädla motiv.Jag vet att du under 50-tals väckelsen i Jävre med omnejd fick se och höra det ena med det andra,både det som var gott och ont...Du har aldeles rätt i att "församlingsstaketen har varit för höga" och alldeles för hårda ord och omdömeslösa saker har sagts i kristna sammanhang.Varför ta jag i och talar i termer som irrläror,andligt förfall,total blindhet,fördummning o.s.v.?Jag själv,med risk att låta stöddig,hör till den kategori pastorer som vågar sitta ned och lyssna på mina medmänniskors existensiella funderingar.NewAge-sammanhang,RFSL,Existensforum på t.ex.Krokodil,samt besök på Kärlekslandet under PDOL m.m.,är inga främmande eller skrämmande element för min del.Min erfarenhet av att finnas med i dessa sammanhang är att,ju tydligare jag är i min kristna profil,dessto tryggare känner min motpart(den som tror annorlunda än mig) sig.Det som sker idag inom kristenheten i vårt land är att många präster/pastorer/biskopar m.fl. försöker att göra kristendomen "rumsren",genom att tona ner det centrala i tron,nämligen läran om Jesus Kristus.Detta genom att öppna upp kyrkorummet för läror som står ljusår ifrån den kristna tron.Fördummningsmentaliteten består i att försöka göra kyrkan "politisk och filosofiskt korrekt"..Mina dystra tankar grundar sig på att jag vet att det finns "andra tankar"än enbart klimat denna helg i Uppsala.Det är en medveten strategi,att öppna upp kyrkorummet för "främmande element".Mina tankar blir ännu dystrare när jag tänker på att en häxa får gärna ha seminarium i Domkyrkan , men varken jag eller Simon,som dessutom blev "avkragad" sitt prästämbete p.g.a. att han började arbeta i Kustkyrkan , skulle få beträda predikostolen i Sv.kyrkans "flaggskepp" i Uppsala...Hoppas att vi får tid med varandra under advents & jultid.Varför inte ett "existensiellt fika" i nyrenoverade Fyrvaktarstugan...m.v.h.Kenneth Sandström - pastor i Kustkyrkan/Djupvikskyrkan
den 28 november 2008 00:32

Följande inlägg har jag gjort på pastorsbloggen som kommer från Jävre.

Detta på grund av en inte allt för bra människosyn i pastorsbloggen nedanför detta stycke. Eller kanske förhoppningsvis, bara en groda!

Bästa herr pastor Sandström.Läser bloggarna från Jävre. Kommenterar ibland.Dagens inlägg trodde jag inte jag skulle behöva höra från Dig. Inget kärleksbudskap precis. Du skriver” att upplåta ”det kristna flaggskeppet” för diverse representanter för irrläror, visar bara på ett andligt förfall, total blindhet och fördumning hos våra högsta kristna ledare.”Det är klart att det vore bra om väldens både andliga och världsliga ledare hade en samsyn vad gäller ledarskap och framtid. Det får man knappast med att kalla alla som inte tycker som jag för representanter för irrläror. Anklagar dem eller stämplar dem som totalt blinda och att de bidrar till allmän fördumning. Inte underligt då, att vi har krig och elände på jorden. Bättre hade varit om Du i samma anda som de två församlingarna i Jävre slog ihop sin verksamhet, uttryckt en form av välsignelse för, att Uppsalamötet kom fram till någon form av samsyn, som Ni gjort i Jävre. Under min upp växtid i Jävre använde såväl baptister som Efs och kyrkan samma vokabulär som Du nu använder. Irrläror, dumhuvuden, mindre vetande, blinda, inte läskunniga. Jag trodde att Ni och verkligen Du kommit bort från dessa dystra tankar. Å om någon verkligen har det, sätter sig att lyssna på medmänniskornas tankar. Lyssnar för att lära och förstå. Jag trodde att ovanstående tankar ej längre fanns i den nya trevliga Kustkyrkan? Gör det verkligen det? Tage Skoog
den 27 november 2008 10:58

Så här skriver Pastor Sandström.
den 26 november 2008
Starhawk – en hednisk häxa håller seminarium i Uppsala Domkyrka
Min son Marcus, som är pastor i Vineyardförsamlingen i Uppsala ringde mig en kväll. Vi samtalade om ett och annat. Bland annat nämde han för mig om en händelse som äger rum i Domkyrkan detta veckoslut. Interfaith Climate Summit är en stor religiös klimatmanifestation som 30 olika religiösa ledare kommer att underteckna.
Föreläsaren, Starhawk, som kallar sig hedning och häxa får stort utrymme med bland annat eget seminarium, både fredag och lördag. Bahai-samfundet ges även stort utrymme under konferensen samt Zen-buddister och Daoister.
Bahais lära kan sammanfattas i att Krishna, Buddha, Zarathustra, Moses, Jesus och Muhammed menade samma sak! Under dessa dagar i Uppsala kommer de mest osannolika och motsägelsefulla religiösa läror och filosofier blandas med varandra i hopp om ett bättre klimat….jag är skeptisk!
Som ärkebiskop och högsta ansvarig för Svenska Kyrkans rikshelgedom, Uppsala Domkyrka, så skulle jag ta mig en funderare över det första budet: Du ska inga andra gudar ha vid sidan av mig. Vilket liv i luckan det skulle bli om Jesus skulle komma på besök i Uppsala nu till helgen! "Ni har förvandlat detta bönens hus till något annat”….
Att underteckna ett klimatdokument, det skriver även jag gärna på, men att upplåta ”det kristna flaggskeppet” för diverse representanter för irrläror, visar bara på ett andligt förfall, total blindhet och fördumning hos våra högsta kristna ledare.
Kenneth Sandström – pastor i Kustkyrkan/Djupvikskyrkan

Oliv-Olja är fint för en gammal oljehandlare!

Oliver.
Just nu så skördar man i Andalusien sina oliver. Var ute och åkte med motorcykeln och kunde stanna av och titta på hur man skördade. Man breder ut en stor plastpresenning under trädet och slår med störar på kvistarna så att frukterna ramlar ner på marken.
Störarna ser ut som en Biskopskräkla och kan genom sin krökta form liksom ta fast i grenarna och därmed kan den som håller i skaftet ruska grenarna. Oliverna mognar lite olika. Dessutom så skördar man såväl inte helt mogna oliver de gröna, som de svarta mogna skördas oftast i dec – Januari. Kommer från samma träd.
Dessa stolta vackra träd kan man se i fantastiska formationer. Ofta krokiga vridna av toka, vind och år.
Stolta står de där farfar eller farfars far en gång planterade dem. Som ett arv till de nya generationerna. Att smaka på de färska gröna Oliverna är som att bita i en lingonkart. Strävt med lång eftersmak. De svarta färska något mindre strävt men saftiga och böjar allt eftersom att skrumpna.
Bägge sorterna växer och tynger allt eftersom frukterna blir mer och mer mogna, böjs kvistarna mot marken. Den första skörden av de gröna används uteslutande för att ätas inlagda i någon typ av lag. Fyllda med olika saker. Kärnade eller med urtagen kärna. Från såväl gröna som mest från svarta gör man olivolja.
Olivolja - flytande guld
En symbol för styrka och välstånd
Olivoljans historia börjar troligtvis någonstans i Mellanöstern. Där stod olivträdet som en symbol för styrka och välstånd och att skända ett träd belades med svåra straff. Av frukterna framställdes olja som hade näst intill magiska egenskaper.
Feniciska köpmän spred trädet till länderna kring Medelhavet, och i synnerhet till Minoerna på Kreta – Europas första högkultur. De grekiska sagorna, många så gamla som 5500 år, vittnar om olivoljans betydelse för denna region.
En framgångssaga
Med grekernas kolonisering av områdena kring Medelhavet spreds både trädet och oljan vidare i Europa. Senare, i takt med romarnas utbredning över det europeiska fastlandet, blev olivolja en av de viktigaste exportprodukterna som mänskligheten skådat. Framställningen av olivoljan gav arbete åt miljontals individer i det som idag är Italien, Grekland, Syrien, Nordafrika, Spanien, Syrien och Turkiet, och dess användningsområden var allt från mat, tvättmedel och medicin till parfym, örtolja och bränsle.
När riket föll blev den katolska kyrkan näst på tur att sprida den över världen. Oljan symboliserade Den Helige Ande och styrkte därmed sin roll som helbrägdagörare. Basen för olivoljan låg i Venedig, som trots avsaknaden av både olivlundar och egen produktion, bestämde priser, mått och handelsvägar.
Idag har experter och kunniga på området fastställt att olivolja har många hälsogivande egenskaper, och även i Sverige ökar användningen.
Att framställa olivolja är en uråldrig kunskap. Trots att vi lever på 2000-talet använder vi idag samma tillvägagångssätt som grekerna gjorde redan för flera tusen år sedan.
Extra virgin Extra jungfru olivolja är de första dropparna olja som framställts genom kallpressning. Senast 48 timmar från skördetillfället pressas oliverna mycket försiktigt i skruvpressar i maximalt 30 C. De första 10-20 % kräver ingen annan behandling än dekantering, då större partiklar och smuts får sjunka till botten i någon månad, medan de följande 20-30 % av oljan kan kräva centrifugering och rening genom filtrering. De sista 60 % urpressad olja används inte i Extra jungfru olivolja utan blir restprodukter som t ex tvål och krämer.
Det som bland annat kännetecknar en extra jungfru olivolja är att de fria fettsyrorna inte överskrider 0,8 %. Generellt kan man säga att ju lägre syrahalt desto bättre olivolja, men då gäller det såklart att resten av produktionen görs på rätt sätt.
Olivolja är en färskvara med begränsad hållbarhet. För att din olja ska smaka bra bör den konsumeras inom femton månader från förpackningsdatum. Förvara olivolja mörkt och svalt för bästa hållbarhet. Förvarar du den i kylskåp stelnar oljan och blir grumlig. Ställ den då i rumstemperatur så klarnar den.
Vi äter ofta oliver. I stället för annat snacks är det gott när man sitter framför TVn. Eller till någon god dryck som tilltugg.

Fördommar! Nej,Nej!

Ja inte är man fördomsfull!
När man går och promenerar på strandpromenaden i Fuengirola brukar jag försöka hitta något bra att titta eller fundera på.
Om Ni tänker Er att Ni skulle gå storgatan i Piteå och försöka utröna vilken nationalitet de människor Du möter eller ser, har. I Piteå får Du nog nöja Dig med att se om det är Bölebor , Bersikanare, Jiverbåo, Norrfjöling eller Tjälbåo. Några karaktäristiska särdrag finns det förvisso på dem.
Samma sak om Du går här. Engelsmän ex vis känner man direkt igen på sin 1940 talslook.
Kvinnorna i oftast ganska lång klänning, vitkalkade ben, armar och ansikte. Med dit hörande förarbete av puder, i igenslammade hudveck. Därtill en knallröd smal mun. Gärna med en tillhörande liten tygparasoll, att skydda sig ifall man skulle hamna någonstans, där solen kommer åt en.
De Engelska herrarna den här tiden på året i korta shorts. Så korta och tajta och utväxta att, de inte kan sätta sig ner, utan att agrimaljerna borde komma ut. Men det går.
Har de annat på sig ex vis långbyxor, så slutar de en decimeter upp från skon. Det är således enkelt att urskilja dessa.
Finnarna kan man urskilja på att de har en ganska kraftig pilsnermage. De har dessutom ett språk som kan vara lite svårt att förstå. "Ej umera."
Men jag säger inte detta för att jag har fördomar. Inte alls! Nej, men titta Ex.vis på Tyskarna, går i bredd och tar mycke plats där de drar fram. De Tyska damerna dock välklädda och med gärna trevliga ringar på fingrar och armringar liknande handfängsel. På stranden oftast nakna. Mycket bruna och solbrända. Både damer och herrar nerkletade med olja. Ofta lekande med boll. Eler Amerikanarna. Med blommig skjorta, antingen iförda hatt eller sportkeps med hög kulle, tjugo kg tyngre än andra i genomsnitt, knallar de fram pratande i en telefon utan att förstå att telefonen för ljudet vidare. Inte det höga röstläget.
Titta sedan på dessa ljushåriga , resliga, sportiga typerna som joggar fram på trottoaren med ett hårband runt flinten. Omklädda, med en tygbälte runt midjan under kläderna, där man förvarar sina ägodelar mot skumma typer. Ser ut som om hela detta folk lider av att de är stomiopererade. Eller de snyggt klädda damerna. Gärna i en färggrann långkalsong med en skjorta som går ner till grenen. Dessa också med stomi påsen innanför blusen. Resliga stolta Svenskar. De som har en ryggsäck på sig dock Norrmän. Alltid beredda att gå på tur.
Ja, detta är ett sätt att hålla sig informerad om, omvärlden utan att ha några fördomar!

Golffest på Restaurang Jesus.

Golf med fest!

Lördag spelade vi en golftävling tillsammans med vänner i vår svenska golfklubb Los Suecos. Prisutdelning på Don Jesus på kvällen. I ett fantastiskt väder, där de flesta spelade i kortbyxor, gjorde dagen till en verkligen skön dag. Innan middagen var vi bjudna på ett glas vin till vännerna Englund, som bor i samma fastighet som restaurangen.

Väl där började jag granska menyn och föll ögonblickligen för att jag borde beställa vidstående typ av förrätt. En smaskig Volovang med stuvade kantareller.

Men icke det. Inger Holmgren som satt vid samma bord som jag påminde mig om att denna Volovang bestod av vitt bröd. Av vitt bröd har hon förklarat att man blir fet. Hon sa för en tid sedan att jag skulle gå ner minst 5 kg om jag lät bli det vita brödet.

Jag går därför och väntar på att dessa kilon ska försvinna från min kropp. Har börjat med att göra nya hål i mina bälten, för en smalare figur.

Men inte märker jag än någon skillnad. Tyvärr så innehöll den rätt som jag beställde i stället för denna avbildade, en Champangne pate med någon sorts sylt också vitt bröd. Till det rostade Franska kanapéer. Så där gick den föresatsen åt Skoogen.
Som huvudrätt en köttbit med dijonsenapsås. Måttligt bra sås. Skrapade av den och la på lite smör som fick tina ner i köttet. Smalmat förstår Ni väl.
Sen syndade jag på grund av mina dåvarande vänner vid bordet. Medan jag gick för tömmning av blåsa beställde dessa in en smarrig histoia gjord på maräng och grädde glass och sylt. m,m,m,m.
Får nog gå hem till bältena igen och kanske göra hål på andra sidan.

Nej, här får det nog bli skärpning!

Se fotografier och prisutdelning på adress

http://picasaweb.google.se/idetage/23eNovFestMedLosSuecos#

Mindre begåvad landningsplats!

Törne till Tusen!

Åter till brottsplatsen. Kunde inte motstå att åka förbi igen där jag häromdagen drattade omkull med min motorcykel. Så här såg det ut utmed stigen. Inte precis något man längtar att lägga sig på. Jag har fortfarande en varm ryggtavla av törnesticken. Det har blivit små röda prickar som när man hade vattenkoppor eller liknande. Denna blå jacka som jag lagt några kvistar av förmodligen vild ginst, är de stickande rackar kvistarna. Redan när jag började åka mot Alhaurin igen började det att sticka i kroppen. På behörigt avstånd har jag nu begrundat saken och kommit fram till att projektet med topptur får vila.

Surströmming.

Surströmming i Spanien.

Klicka på bilden blir den läsbar!

Den årligen på hösten återkommande surströmmingshippan på Klubben har gått av stapeln.
I år hade vi i god tid beställt strömmingen genom en av de svenska affärer vi har i Fuengirola.
20 st 1/2 kg burkar och 5 burkar fileér. Vi var 58 st som åt surströmming och en som åt sill.
Där vi äter strömmingen är på den Casita (lokal) som klubben har och som ligger mitt i centrum av Fuengirola. Efter att ha förberett oss väl, se här reseptet:



SURSTRÖMMING AHN 60 PERSONER

(Max 56 anmälningar till festen + 4 st arrangörer.)

12 st 1 kgs surströmmingsburkar
14 kilo potatis
2 kg lök
2 kg röd lök
4pkt bregott 500 g
12 pkt tunnbröd Mjälloms
5 pkt creme fraiche 500 g (Lidl)
4 st ostar ex. västerbotten, krutrök, prästost
2 kg tomater
5 st stora tårtor (skär gärna upp i lagom stora bitar) (vi beställde 6 st stora tårtor på euromarket och det blev nästan en hel tårta över).
Papperstallrikar större mod. , plastglas, pappersmuggar till kaffe, muggar till fördrink och muggar till avec, efterrättstallrik, servetter, underläggspapper
ej plastbestick
2 pkt kaffe
90 öl, vatten (både med och utan gas), 33 el 50 cl flaskor
8 fl Tinto Verano + 2 fl utan alcohol.

Till detta kom också sådana drycker som baren serverade.
Bara att gå runt och handla allt tar tid. Dessutom städning och dukning. Det är i stort sett två dagars arbete. Vi var fyra st. Ralf och Inger och Margit och jag.
Vi öppnade burkarna på kvällen och som vanligt förberedde oss på att Centrum av staden skulle evakueras. Men inte det.
Talade med en svensk som gått förbi på stranden, tvåhundra meter nedanför. Han hade kännt lukten. För visst luktar det, men gott!
Fantastiskt gott!
Efter ett stort antal sånger till maten och många roliga historier så läggs saken till minnenas värd, för att återuppstå igen nästa år.
Har Ni någon bra surströmmingsvisa vi kan få?

Törne i Arsle.

Törnbeströdd!

Margit skulle spela golf och jag tog min motorcykel för att göra en utflykt. Såg först på när hon slog ut på första tee på Cabopino golfbana. Den ligger ett par mil söder Fuengirola.

Åkte sedan ner mot San Pedro, ytterligare fyra mil längre ner, riktning mot Gibraltar.

Drack kaffe på torget och myste i det vackra vädret. Vände sedan för att köra hem. Tog av för att köra en in lansväg mot Coin som ligger en bit in i landet.

Körde förbi Coin mot Alhaurin del Grande. På toppen av en hög kulle står en hög kloster-ruin från någon tidsålder Ca 14 hundratal där det skall ha funnits munk eller munkar. fascinerad över den vackra ruinen gjorde jag ett försök att ta mig upp med motorcykel men ramlade redan när jag skulle passera över en mindre ås i rullsten. Skrapade mig lite grann och fick någon repa på motorcykeln.

När jag nu åker förbi ser jag att pojkar med motorcyklar gjort en egen stig rätt upp på den slingrande vägen ovanför. Jag stannar av på vägen och värderar mina möjligheter att ta mig med min skoter uppför samma väg och finner att det borde gå. Tar sats från vägen och bränner

iväg uppför slänten Det är ungefär 25 - 30 meter upp till nästa nivå på den omkring kullen slingrande vägen. Vid den röda ruinen på kartan går det inte längre. Jag ramlar på sidan i lösgruset och hamnar på rygg. Ställer mig snabbt upp igen och får motorcykeln på rätt köl och leder med motor igång, den upp till vägen. Sätter mig på sadeln och börjar köra. Efter 10 meter stannar jag och tänker att det gör då ont i högerben och på ryggen. Ställer cykeln på stödet tar av mig jackan. Den är alldeles grå av 3till 5 cm sy nålslika taggar som sticker in i jackan, likadant på höger byxben, men där hade jag borstat av

taggarna. Försöker att varsamt plocka bort synbarliga taggar. Tar på mig jackan och åker hem.

På väg hem känner jag att det sticker överallt och tar vid hemkomsten av mig kläderna.

Ser att de flesta taggar har gått av, så att endast 3 - 4 millimeter av spetsarna är kvar i kläderna. Duschar och byter kläder. Margit kommer hem. Säger först ingenting om det hela. Efter en stund tvingas jag på grund av stickande känsla berätta det hela. Lägger mig över en fåtölj och Margit får med pinsett söka de små vassa nålarna. Ryggen är perforerad ungefär som jag kan tänka mig att det ser ut när fakirer ligger på en spikmatta. Likaså högra låret.

Kläderna har jag i min jumper jag hade innanför jackan, hittat ett antal av dessa obehagliga nålarna. Byxor och skjorta åkte till tvätt, Men jag betvivlar att taggarna går att få bort.

Jag har således ännu inte kommit mig ända upp till Munkborgen. Jag överväger starkt att strunta i det hela. Kanske skulle jag ifall jag får något mera liknande "tuppjukk", parkera och promenera eller klättra upp. Just nu känns det inte intressant över huvud taget.

Motorcykeln då?

Jo då, någon liten skråma fick den.

Men den är fin ändå!

Paco min vän!

Tillbaka till Äventyret!

Två dagar efter äventyret uppe i El Borge är jag till baka till samma plats igen. Detta beroende på att jag nu skulle ut som ledare för ett gäng människor, från vår klubb AHN, på bilrally utan hets.

Att ha 21 bilar efter sig med 66 människor och försöka hålla ihop gruppen efter vägen är svårt. Mycket svårt. Åkte från Fuengirola kl 10 på morronen. Stannade en bit utanför Malaga för att dricka kaffe och bulle. Sedan tappade vi 7 bilar. Efter att de ringt och jag lotsat dem mot det håll vi var, kunde vi samlas igen. Under tiden vi väntade berättade jag ungefär samma historia som Ni kanske har läst på bloggen. (Shanghajad!)

Jag hinner inte mer än berätta historien på mustigaste vis, ringer det på min telefon. Den som ringer är Paco. Den man som jag var tillsammans med på tidigare berättat äventyr. Han säger att han väntar på mig vid infarten till El Borge och vill visa mig mer. Efter att vi inmundigat den måltid vi hade med oss ute i det fria, Kör vi mot El Borge. Vid infarten står Paco. Snygg , välklädd, nästan ståtlig. Jag nästan inte känner igen honom på grund av tvätt och på hans rena kläder. Vi kramar om varandra. Han blir helt perplex. Det väller fram bilar och ur bilarna kryper det ut en massa människor.

Han hade fattat att jag skulle komma tillbaka och vi skulle åka en vända till upp till hans hasienda.

Nu fick han i stället visa oss sin hemby. Han ordnade så att vi fick träffa byns Borgmästare och han öppnade byns kyrka så, att vi fick se hur den såg ut. Han lotsade oss till ett vattehål en gammal kvarn som byggts om till såväl Hotell som restaurang och bar. Till sist beordrade han fram föreståndaren för byns koperativa förening att öppna deras fabrik och försäljningsställe. Dit levererar alla sitt överskott av druvor för vinframställning.

Man jäser och destilerar vinet till ett synnerligen smakfullt vin av Moscateltyp. Vinsorten heter Moscatel de Alexsandria. Dock ett äkta Malagavin. Dess riktiga namn på den mörkare typen av flaskor är El Pasero och den ljusare flaskan heter Dama de la Vinas.

Russinen ompackas här också från trälådor till mera köpvänliga förpackningar på ett halvt till två kilos förpackningar.

Fortfarande stora härliga smakrika russin.

Nåväl, efter att mina vänner träffat Paco i denna trevliga förpackning inser jag, att inte många sätter stort trolighetsvärde i min tidigare berättelse.

Jag medger att ingenting tydde på att jag då var dåligt till eller inte skulle återbördas i riktigt skick. Men onekligen kändes det en aning skumt.

Nu kan jag dock skratta åt det hela. Packo är min vän idag.

Kommer säkert att hälsa på honom någon fler gång.`

Jag gillar Paco!

Sjanghajad?

Till fångatagen eller fri?

Jag skulle leda vår förenings Bilrally utan hets. Det skulle gå mot det mål som jag tidigare på bloggen redogjort för. Det normala är då att det är en fyra fem bilar med 3-4 st passagerare i varje bil. Nu hade det anmält sig 52 st. Jag började få kalla fötter över hur jag skulle kunna hålla ihop gruppen. Dessutom ge dem ett minnesvärt rally.

Jag åker vägen en gång till tänkte jag med motorcykel, får jag väl se om jag kan hitta nya saker. På söndag stack jag i väg vid 10 tiden på förmiddagen. Vackert väder varmt och skönt. Åkte runt med min nya Motorcykel gjord för mera kortbenta personer som jag.Kom så småningom till El Borge. Det är egentligen resans slutmål. Russinets huvudstad.

Kommer inkörande på torget och parkerar min MC tar av mig hjälmen och lägger den bara på gatan nedanför MC. Ser att jag känner igen gubbarna som sitter vid Cafét på samma ställe som dom satt för en vecka sedan när jag var här.

Går fram och hälsar. Glada miner och efter en stunds resonemang med armar och ben, eftersom jag inte kan deras språk och de inte mitt, förstår vi i alla fall varandra. De bjuder mig smaka på det som de dricker ur en butelj som saknar etikett. Det smakade Malaga vin tyckte jag och smuttande mycket försiktigt på det hela. Efter en stunds ytterligare resonemang så säger en gubbe till mig, hoppa in i bilen så skall vi ´åka hem till mig får Du se hur jag torkar russin och hur jag framställer vin och vinäger. Jag har en egen bodega.

Eftersom jag är ute efter att hitta saker som helst ingen annan har hittat före mig, hoppar jag glad i hågen in i en fyrhjuls driven gammal landrover typ, och vi skumpar iväg. Efter några hundra meter tänker jag på hjälmen och handskarna som ligger på gatan brevid motorcykeln. Det försvinner nog nu. Men fortfarande glad ser jag tiden an. Bilen börjar efter några kilometer att klättra upp mot de andalusiska höjderna. Ingen väg utan endast hjulspår som karln hade kört i tidigare. Fem hundra meter stup neråt på ena sidan och rätt upp på den andra sidan. Vi kryper uppåt så sakteliga Bilen skumpar och rycker. Vi stannar och backar för att stenblock är i vägen. I baksätet hade krupit in en gammal gubbe och bakom mig satt en shäfer hund och tittade ut genom samma fönster i bilen som jag. Efter 45 minuter kommer vi till målet. Kanske en mil utanför El Borge.

Vi kom till ett hus där tydligen denne man, möjligen med sin far bodde. Någon kvinna syntes inte till. Han låste upp fönsterluckor och dörrar och då kunde man se att huset som nog byggdes för ett tjugo tal år sedan knappast var städat sedan de flyttade in. Man låg på bäddar på golvet och det hela såg förfärligt enkelt ut. Nu visade han hur han byggt torkar för Russinen och ett kar som han trampade druvorna som skulle bli vin i. På bilden Ni kan se här har han just trampat vinet och nu får resterna ligga och dra ett tag innan han tar av sig skorna igen. Det som trampas nästa gång ur denna smeten blir vinäger.

Just nu när jag var där konkurerar bin broms getingar och flugor med varandra om godsakerna. det bekymrar honom inte. Han går och plockar ett par gröna peppar frukter och ska bjuda mig på lite tacos. Skar av den gröna frukten och stoppar in ett finger och gräver ut fröna som finns inuti Fingret kunde ha varit något renare om man hade fått ha någon synpunkt. Men är man gäst, så är man. Med en stor kniv av machetastyp hackade han pepparfrukten i småbitar.

Tog fram ett bröd av franska typ. Nu hade det gått en bra tid och jag visste inte riktigt om jag var gäst eller om jag var frivilligt bortförd. Jag började få onda aningar. Så när han skulle skära franskan i skivor och hans kniv såg slö ut, tog jag fram min fickkniv, mera för att visa att jag hade kniv än för att låna bort den. Erbjöd honom att jag kunde skära bullan. Han tackade nej. Drog av skiten från bladet på byxan och skar upp brödet. Han saltade pepparmassan och hällde på olja och rörde om med ett finger. Tog sedan en sked som på passligt låg på bordet och bredde ut massan på brödet. Sen bjöd han mig att äta. Jag tog en bit. Det var gott! Riktigt gott. Tog två bitar. Smuttade på ett malaga vin. Nu började jag få onda aningar. Gubben som följde med hade börjat sjunga. Hade ett eget glas han gärna fyllde på då och då. Han stämde upp med stor frenesi. Skulle jag komma hem över huvud taget. Ingen visste var jag befann mig. I detta ögonblick ringer Ralf Viksten på min telefon och frågar om några saker. Jag förklarar snabbt min situation och var jag tror att jag befinner mig. Ger Paco som mannen hette, telefonluren och Ralf får tala med honom Ralf är duktig på spanska och talar under en minut med honom. Nu vill jag tillbaka försökte jag säga. Han erbjuder mig då att köpa några buteljer av hans egenhändigt framtrampade vin. Se bild från bodegan Jag tordes inte tacka nej så jag försökte med att kanske köpa ett par butäljer. Han går och hämtar en låda av gamla flaskor och sköljer ut flaskorna med att ta vatten från en tunna. Sedan hjälps vi åt att från bodegan fylla flaskorna via hävert på de två buteljerna. Jag får själv korka igen flaskorna. Nu försöker ja bli mera bestämd på att jag vill hem. Ja döm om min förvåning så äntrar vi bilen och börjar nerfärden. Hunden har bänkat sig. Den sjungande gamle mannen i baksätet likaså. Stämmer upp en Frank Sinatra låt och drar ut på tonerna. Kanske så är jag på väg till friheten igen.

Är motorcykeln kvar? Kan jag hitta min hjälm och mina hanskar om jag kommer ner. Bestämde mig för att det var av underordnad betydelse. Huvudsaken att jag kom ner till El Borge igen.

Väl där så har barägaren där motorcykeln stod parkerad utanför tagit in hjälm och handskar.

Av glädje över att vara tillbaka till beboddatrakter helskinnad så tog jag upp min plånbok och gav Paco en slant.

Just nu skäms jag lite grann över mina känslor. Han ville ju bara visa hur fint han hade det.

Hemma hade Margit av Ralf fått reda på att jag var ute på äventyr, så hon började naturligt vis att jaga upp sig. Hon ringde, men jag svarade inte. Hon ringde igen. Utan svar. Ralf ringde och frågade om jag hadekommit hem. Nej, svarade Margit . Det blev kväll och mörkret sänkte sig över Fuengirola. Nu var man allvarligt oroad över mig.

Ovetande om detta satt jag nöjd över dagen och körde visserligen några timmar försenad mot hemmet. Fantiserade om hur fint det varit om Margit också hade kunnat vara med.

Dyker upp hemma. Barsk min. Varför ringer Du inte?
Jag inser det dumma i att jag inte hörde av mig. Förlåt säger jag till Margit och menar det verkligen. Visst var det dumt. Att jag inte svarade berodde på att jag körde MC och då hör man inte telefonen utan att göra specialarrangemang för detta.

Men tyvärr jag var så gripen av dagens händelser så jag glömde av det mesta.

Men näst gång så ska jag ringa.

Tisdag(om 10 timmar) ska jag och Margit åka med dessa 52 människor upp till samma trakter. Hoppas att de tycker det är sevärt och kul.